Ja - här kom jag in efter Bay utan att ha sett hans inlägg - mitt låg under utarbetande ett bra tag!
Om det nu är som Bay hävdar, så blev det i alla fall en liten genomlysning med bildexempel och text av en intressant epok i Orrefors historia. "Detta kommer mig oskökt att tänka på", som Harrysson sa på spåret.
Likheten är slående mellan de båda i den första bilden. Båda har uppåt utvidgad hals. Sådan mynning, fast inte med så lång hals, finnner jag också på ett exemplar i Agnes Hellners samling: "nr 177 Vas Orrefors 1918 Knut Bergqvist 26 x 17. Balusterformad med tre påklippta bladkrönta ringar på livet. - - -"
Men de nedtill uppåt utsvängda hänklarna hos ditt "guldkorn" - har du eller Bay något annat exempel på sådana? Jag har inga.
Erik Wettergren skrev ett "Konstnärligt facit" i boken om Gate och Hald från 1948. Där uppmärksammar han den tunna och böljande formen hos dessa flaskkaraffer/vaser som ditt guldkorn är ett exempel på. I avsnittet Glaset blir glas skriver Wettergren beträffande utställningarna 1917, att Orrefors här bröt med den konvention, som endast ansåg de diamantslipade tungviktarna med sina skarpa skär som riktigt "fina" och värdiga yrkesskickligheten på Kosta och de andra bruken.
"Men nu fick man se hur mästardynastin Bergkvist med Knut i spetsen fick utrymme för en glasblåsarglädje utan andra hjälpmedel än de primitiva verktyg som i årtusenden använts i hyttan. Hans flygelglas och hans bonbonniär med lösa ringar klingande mot kärlets väggar återskänker i likhet med Ollers brömda gröntonade servisglas från Kosta åt glaset ett av dess mest legitima verkningsmedel. Denna tendens, som åter låter glaset bli glas och inte falska juveler, blev en mäktig inspirationskälla för Gate med hans kärlek till den rika och böljande formen. Sin hunger efter färg tillfredsställde han genom sammanställningar av olikfärgad glasmassa - på en rödbrun karaff gjordes hänkeln grön och foten svart - - - Sedermera renades uttrycksmedlen, färgblandningen upphörde, formerna blev blomkalksaktiga såsom i "slottslglasen" från 1923 - - - "
Är ditt guldkorn kanske ett exempel som passar in i Wettergrens analys av Knuts och Simons glas?
Om det nu är som Bay hävdar, så blev det i alla fall en liten genomlysning med bildexempel och text av en intressant epok i Orrefors historia. "Detta kommer mig oskökt att tänka på", som Harrysson sa på spåret.
Likheten är slående mellan de båda i den första bilden. Båda har uppåt utvidgad hals. Sådan mynning, fast inte med så lång hals, finnner jag också på ett exemplar i Agnes Hellners samling: "nr 177 Vas Orrefors 1918 Knut Bergqvist 26 x 17. Balusterformad med tre påklippta bladkrönta ringar på livet. - - -"
Men de nedtill uppåt utsvängda hänklarna hos ditt "guldkorn" - har du eller Bay något annat exempel på sådana? Jag har inga.
Erik Wettergren skrev ett "Konstnärligt facit" i boken om Gate och Hald från 1948. Där uppmärksammar han den tunna och böljande formen hos dessa flaskkaraffer/vaser som ditt guldkorn är ett exempel på. I avsnittet Glaset blir glas skriver Wettergren beträffande utställningarna 1917, att Orrefors här bröt med den konvention, som endast ansåg de diamantslipade tungviktarna med sina skarpa skär som riktigt "fina" och värdiga yrkesskickligheten på Kosta och de andra bruken.
"Men nu fick man se hur mästardynastin Bergkvist med Knut i spetsen fick utrymme för en glasblåsarglädje utan andra hjälpmedel än de primitiva verktyg som i årtusenden använts i hyttan. Hans flygelglas och hans bonbonniär med lösa ringar klingande mot kärlets väggar återskänker i likhet med Ollers brömda gröntonade servisglas från Kosta åt glaset ett av dess mest legitima verkningsmedel. Denna tendens, som åter låter glaset bli glas och inte falska juveler, blev en mäktig inspirationskälla för Gate med hans kärlek till den rika och böljande formen. Sin hunger efter färg tillfredsställde han genom sammanställningar av olikfärgad glasmassa - på en rödbrun karaff gjordes hänkeln grön och foten svart - - - Sedermera renades uttrycksmedlen, färgblandningen upphörde, formerna blev blomkalksaktiga såsom i "slottslglasen" från 1923 - - - "
Är ditt guldkorn kanske ett exempel som passar in i Wettergrens analys av Knuts och Simons glas?

Comment