Olika tekniker för framställning av konstglas

[harley]

jag sitter och läser dina inlägg rebello och njuter öch lär

[Rebello]

- - -
1. Det är riktigt att vasen är fastblåst i en grafitform med gångjärn och den har fått sitt skrovliga mönster av ytstrukturen i den formen. Samma gäller om de radiella skårorna i de upphöjda rundlarna – de har också bildats vid fastblåsningen. - - -

"Tyrksfelsnisse" var där: det skall vara de nersänkta rundlarna! De upphöjda rundlarna är helt släta och blankpolerade.

[Rebello]

Mer om överfång och underfång.
Den här tråden började med Fireflites frågor om teknikerna överfång och underfång. Dessa tekniker har nu i dagarna aktualiserats på tråden Overlay glass: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=17581.
En översättare Gunsan som jobbar med undertexter frågar om detta engelska fackuttryck. Svaret som ges på den tråden är: detta fackuttryck motsvarar det svenska överfång.

Det engelskspråkiga uttrycket overlay översätts i ordboken med "övertäcka" eller "överdra". Detta kom mig att reflektera över hur det egentligen går till rent tekniskt när man lägger ett eller flera tunna färgskikt över en post med klarglas (eller över en färgad grundpost som faktiskt förekommer i någon av 1910-talets tunnväggiga Orreforsgraalar!) Jag beskriver detta på overlaytråden med text och länkar.

Här ytterligare några reflektioner - föranledda av att VITRA-länken saknar kommenterande ljud:

http://www.e-vitra.eu/vitra-technics-presentation-Graal_d_0_t_3_v_148-l4.html

Wilke och Micke klipper på glas från en andra färgtapp på den som först har klippts på pipan och driver den andra färgen över den första för att få två färger i det underfång som sedan krängs över (i ett overlay) till ett "överfång" på graalämnet.

Knut däremot har berättat att han hösten 1916, enligt den då gängse metoden, krängde en utblåst "kula" med färg i underfång över en annan färgad kula. De båda färgskikten fick då ett lager av klarglas mellan sig.

Detta med klarglas mellan färgerna blev en olägenhet när man in på året 1917 ville ha flera färglager på varandra - ämnet blev för tjockt för att kunna genometsas. KB löste problemet så, att han i tur och ordning gjorde en liten uppblåst kula av respektive färg - fäste i hop dem - knackade av den ena - och krängde den över den andra. (Se länken här till Sveriges glasmuseum i Växjö: http://www.smalandsmuseum.se/Glas/gl..._overfang.html) Detta upprepades så att han som mest fick fem färglager på varandra, utan något klarglasskikt mellan färgerna.

[Rebello]

Mer att observera i VITRA-filmerna:
i exemplet med graal fångar man an klarglas över det återuppvärmda ämnet - medan man i exemplet med ariel kränger ett klarglasskikt över ämnet och stänger in luft i ämnets håligheter.

Graal: man välsar det återuppvärmda ämnet noggrant mot välsblecket för att få bort ojämnheter som skulle kunna ge inneslutna luftblåsor. http://www.e-vitra.eu/vitra-technics..._v_148-l4.html

Ariel: Astrid gör djupare skär in i ämnet med sin gravyrtrissa för att få håligheter som innesluter luft. Nu välsar man dessutom inte det återuppvärmda ämnet som i exemplet med graal.

http://www.e-vitra.eu/vitra-technics-presentation-Ariel_d_0_t_1_v_162-l4.html

För att få en blandfärg i ämnets underfång, tvinnar man två färgtappar mot varandra på välsblecket, innan man klipper av en liten kula därav på pipan. Det tycks mig som om man sedan fångar an färgat glas över denna uppblåsta lilla kula av tvåblandad färg. Detta arielämne skulle alltså ha tvåblandad färg i underfång och en tredje färg i ett överfång.

Micke tittar ju in här på forumet i bland - rätta mig om det är fel uppfattat på någon punkt!

[Rebello]

Slipat överfångsglas i tung kristall - Orrefors eller Kosta?
Efter utläggningarna om överfång - overlay glass - kan det vara dags att visa ett glas med ett tunt ytskikt av överfång. Tidigare på tråden har visats etsade överfång - här ett skärslipat. Man har krängt en blåst kula med grönt glas över posten innan man har blåst upp vinglasets kuppa. Skicklig fasettslipning av benet!

[Rebello]

Frihandsblåsning, utan form:
skål med fotklack och kanna med klack och hänkel/grepe - båda med påklippt mynningskant.
Samt: formblåsning av stor lampkupa till gatlykta.

Dessa glasblåsare från Barleylands Glassworks har show på en scen inför storpublik
på Kew Gardens, Buckingham Palace Lights.
Man kan blåsa glas även i England - minsann!
[ame="http://www.youtube.com/watch?v=-yFKkFgAI0U&feature=related"]YouTube - Glassblowing[/ame].

[Hirvi]

Trevligt att se Rebello, glasblåsning är en passande form att göra show på,
showen blev riktigt kul när dom byttes om att blåsa upp glaskupan i formen,
så trötta lungor hade dom nog inte så dom behövde vara två att blåsa den,
men är det show så är det, (trevligt)
Hirvi

[Rebello]

Filigranglas eller trådglas och incalmo har aktualiserats när Banden visade denna filigranskål i går: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=17920.

I metoden med filigranglas utgår man från glastrådar. Trådarna har skurits ur dragna glasband. I denna VITRA-film kan man se hur filigrantrådarna värms som en matta som rullas fast vid en glasholk och sedan bearbetas till en formad glaspjäs. Man får välja metoden incalmo på VITRA-länken och filigranglaset är en del i denna metod och visas i filmens början.

http://www.e-vitra.eu/vitra-technics-presentation-Incalmo_d_0_t_7_v_163-l4.html

Så här skrev mi.ke. efter att han hade visat ett av sina konstglas: ”Filigrana bygger på att göra ett mönster av glastrådar med en tjocklek på ca 8-10mm (längden varierar). Incalmo är att man sätter ihop flera olika ämnen antingen med filigrana eller helfärgade.”
Inlägg nr 27 här visar konstglasen av mi.ke. http://www.precisensan.com/antikforu...ranglas&page=3.

[Obeslutsam]

Jag har inget på fötterna när det gäller graalglasen inte så mycket pengar heller men när jag kikat runt lite så tilltalar objekten det medges men jag har läst en del av tråden här.
Det måste ju vara en djungel att forska i alla dessa signeringar. Om man utgår från Simon Gate och lägger till Edvard Hald, Knut Bergqvist, Fritz Blomqvist och Heinrich Wollman så måste kombinationen av signering vara mångfaldig.
Sedan kanske man ska ifrågasätta vad varumärket (ligaturen) S/Graal egentligen betyder, är den dominerade och tillskrivs helt Simon Gate?
Om man förutsätter själv att när signeringen är mer en konstnär så är det ett lagarbete det handlar om men i hur stor grad har var och en bidragit med ”sitt”? Om du förstår vad jag menar.
Svaren kanske redan finns i tråden, ska gå igenom en gång till efter jobbet.

[Rebello]

Hej Obeslutsam!
Jag startade en tråd nu i maj månad om de frågor som du funderar över.
Vem är formgivare - osäker attribuering: http://www.precisensan.com/antikforu...t=16933&page=3.
Dokumentet från Patent- och registreringsverket om varumärket S/Graal finns i inlägg nr 36 där: http://www.precisensan.com/antikforu...t=16933&page=4.

Ett belysande exempel: Varumärket S/Graal signerade man t o m i botten på den graal nr 3 från 28 augusti 1916, som man inte signerade förrän i december samma år - en graal som Simon Gate inte kände till existensen av förrän ut på hösten 1916! Denna graal nr 3 behöll Knut Bergqvist själv.

Det var disponent Ahlin som i ett brev den 27 november 1916 lanserade benämningen graalglas, efter att ha läst Frödings dikt Sagan om gral. Först hade han tänkt sig benämningen "trollglas". Man borde finna "ett riktigt konstigt namn som verkar på vanligt folk som en örfil, så att de vakna", skrev Ahlin den 20 november. Men så bestämde man sig för graalglas, emedan dess mönster låg inbäddat i glasmassan, vilket gav associationer till hur Kristi blod enligt legenderna skulle ha inneslutits i den Heliga Graal. Graallegender som Fröding hade läst om i Brockhaus konverstionslexikon och som blev en central del i hans diktning 1896-98.

Att glaskonstnären Simon Gate fick in sitt monogram i varumärket för den mellanskiktsdekor som mästaren Knut Bergqvist hade tagit fram - det har gett upphov till många missförstånd - både i fråga om vem som tog fram själva tekniken och om vem som är formgivare till resp. graalpjäs!

[Rebello]

Inläggen nedan utbrutna ur en annan diskussion angående glas som sålts på SAV:s moderna kvalitetsauktion oktober 2009.

//cjf
__________________________________________________ ______________

En intressant sak med BETZY ÄHLSTRÖMs vas från Reijmyre 1902 är, att denna teknik med pålagd och invälsad dekor -
den inspirerade glasblåsarmästaren Knut Bergqvist att ta fram sin graalteknik på Orrefors 1916.

Han har berättat: "Jag stod på Baltiska utställningen 1914 vid Reijmyres kollektion och såg, att de hade lagt in färgade bitar i glaset,
och jag grubblade på hur man skulle kunna få glas över inläggningarna." - - - " Därför frågade jag i stället om jag fick pröva en idé jag hade
med att göra ämne och etsa och sedan värma upp dem och fånga an över desamma."
Så var mellanskiktsdekoren graalglas skapad - och graal nr 1 finns i Orrefors glasbruks utställningshall.

[Rosa]

En intressant sak med BETZY ÄHLSTRÖMs vas från Reijmyre 1902 är, att denna teknik med pålagd och invälsad dekor -
den inspirerade glasblåsarmästaren Knut Bergqvist att ta fram sin graalteknik på Orrefors 1916.

Rebello, kan du förklara för en okunnig vad "invälsad" betyder? Sen undrar jag lite över hur det kom sig att tekniken upptäcktes av Knut först 12 år senare. Kanske hade man samma teknik länge på Reijmyre för exklusiva objekt och denne Knut hade inte sett dem tidigare? Ja det får vi väl aldrig reda på förstås...

[Bay Åkerblom]

Angående Rebellos inlägg om Betzy Ählströms vas som utropades vid auktionen igår på Stockholms Auktionsverk med nr 869.

Den vas som man däremot bör titta på är Anna Bobergs vas från Reijmyre 1903 utropsnummer 888.
Vasen är tillverkad utan invälsade bitar. Den är utförd med ett opakt underfång och sedan överdraget överfång, därefter nerkylt och fått en etsad dekor av blommor. Sedan har dekoren överdragits med ett klarglaslager. Det är den tekniken som sedan kom att kallas för Graal vid Orrefors glasbruk. Tekniken är med andra ord använd tidigare än 1916 och då bl.a. vid Reijmyre 1902 och även Emile Gallé nyttjade sig av samma teknik före 1904.

Har haft föremålet i min hand för att studera tillverkningssättet och är säker på att den är utförd på detta sätt. Vilket tydligt syns på föremålet.

Sedan får man tillägga att Knut Bergqvist och Karl Lindeberg experimenterade med samma teknik före 1914 vid Kosta glasbruk.

Invälsad är att man i den varma glasmassan som sitter på en glasblåsarpipa rullar in detaljer som färgtrådar, pulver, kross mm. som finns upplagt på till exempel ett välsbläck.
Välsbläck en metallplatta av järn som står i en ställning.

[Rebello]

Redan vid Parisutställningen 1889 presenterade Emile Gallé en sådan teknik med mellanskiktsdekor som Anna Bobergs vas här är utförd i och som Bay Åkerblom pekar på. Och 1899 lät Daum Frères fabrik patentskydda sin s. k. Intercalairmetod. Med dessa metoder dekorerade man ett arbete med slipning, etsning eller måleri samt upphettade det igen och drog över ytan med ett skikt av klarglas. Allt detta enligt konsthistorikern Helmut Ricke i boken Glas in Schweden.

Med dessa metoder händer det inget spännande med mönstret vid det slutliga hyttarbetet. Mönstret fick på sätt och vis en tjock glasyr över sig.
Detta är inte alls "det samma som den tekniken som sedan kom att kallas för Graal vid Orrefors glasbruk"!

Det nya med Knut Bergqvists graalmetod från 1916 är att han utgick från ett relativt litet ämne med flera lager av tunna färgade glasskikt, i vilka Heinrich Wollmann hade etsat och graverat ett mönster. Se mitt inlägg nr 52 här med bild av sådant ämne: http://www.precisensan.com/antikforu...ekniker&page=6.

Det unika med det tunnväggiga graalglaset är att mönstret i det relativt lilla och tunnväggiga ämnet förstorades och förändrades – ”det levde sitt eget liv”, när det blåstes ut i den andra etappen av hyttarbetet. Vidare måste man framhålla att tillverkningen av ämnet gjordes med en helt ny överdrivningsmetod, som Knut Bergqvist arbetade fram; se inlägg nr 52 i länken, där jag visar hur KB utvecklade sin graalteknik i tre steg 1916/17.

Graaltekniken med sina konstnärliga möjligheter är alltså väsentligt skild från Intercalairmetoderna. På ett liknande sätt är Gustaf Bergqvists, Edvin Öhrströms och Vicke Lindstrands Arielmetod från 1936/37 väsentligt skild från den upptäckt som Knut Bergqvist gjorde redan 1916: att man kunde få luftbubblor inne i graalen, om man inte hade tunna färgskikt i graalämnet och välsade ämnet tillräckligt jämnt innan man drog över det med klarglas. Knut Bergqvist, Simon Gate och Edward Hald ville inte ha dessa luftblåsor i sina tunnväggiga graalar från 1910- och 20-talen och de utnyttjades alltså inte konstnärligt förrän långt senare.

Konsthistorikern Erik Wettergren har beskrivit det så, att graalen gav möjlighet för konstnärerna Gate och Hald att spela med färgerna på ett helt nytt och hemlighetsfullt sätt. Han skriver om "djärva deformeringar" i Gates figurala graalmönster - de "löstes här upp av eldens och blåsningens förenade inverkan".

På detta sätt blev Graalglaset något av ett signum för Orrefors glasbruk.

[Rebello]

Rebello, kan du förklara för en okunnig vad "invälsad" betyder? Sen undrar jag lite över hur det kom sig att tekniken upptäcktes av Knut först 12 år senare. Kanske hade man samma teknik länge på Reijmyre för exklusiva objekt och denne Knut hade inte sett dem tidigare? Ja det får vi väl aldrig reda på förstås...

1. Om att välsa in ett mönster. Bay Åkerblom har redan beskrivit detta . Sådana metoder har även behandlats i inlägg nr 38 och 40 här: http://www.precisensan.com/antikforu...ekniker&page=4.

2. Varför graal skapades först 1916. Både Märta Holkers och jag har forskat om detta och granskat liknande metoder. Troligen kände inte KB till vare sig den franska 1800-talsmetoden Intercalair eller den amerikanska 1900-talsmetoden Intarsia. Han har inte omnämt dessa tekniker, vare sig i skrift eller muntligt till oss efterlevande. Helmut Ricke skriver att den franska metoden tillämpades relativt sällan. Det var det etsade överfångsglaset som dominerade.

Märta Holkers har skrivit om hur man vid Stockholmsutställningen 1897 imponerades av Gallés etsade jugendglas. Kosta och Reijmyre tog upp tillverkning av sådant glas och Gunnar G:son Wennerbergs etsade överfångsglas visade i Paris år 1900. Dessa överfångsglas var i ropet under 1900-talets början, men de fick hård kritik vid Baltiska utställningen 1914.

Även på Orrefors tog man upp tillverkningen av dessa etsade överfångsglas när Knut Bergqvist kommit dit från Kosta 1914. Han blåste dem i samarbete med Heinrich Wollmann och Fritz Blomqvist och även Simon Gate designade sådant glas 1916. Men på Orrefors tog man till sig kritiken och Knut Bergqvist fick 1916 i uppgift av sin chef disponent Albert Ahlin att förnya och utveckla denna teknik med etsat överfångsglas. Sommaren 1916 löste så KB problemet. Han blåste då Graal nr 1 och vidareutvecklade under hösten 1916 till våren 1917 den teknik som Ahlin i november 1916 döpte till graal - ett namn som han fick från Frödings dikt Sagan om gral. "Sagan om glaset, som slöt sig tillsammans om sitt innehåll, så att vinet är vordet rubin."