Olika tekniker för framställning av konstglas

[Rubus Arcticus]

Svarade vi egentligen på frågan om "sommerso" som inledde denna tråd?

Vaser från Strömbergshyttan i den tekniken visas t ex på: http://www.freeformsusa.com/glass/misc.htm.

Det gäller alltså sådan underfångs-teknik som även framgår av vasen här på pes: http://www.precisensan.com/antikforu...ead.php?t=9174.

Man klipper på pipan lite färgat glas från en "färgtapp" - blåser upp en liten post - fångar an klarglas däröver osv.

Hej
Blev intresserad denna teknik sommerso. . Är detta en vas i sådan teknik?

[Rebello]

Hej
Blev intresserad denna teknik sommerso. . Är detta en vas i sådan teknik?

Vet inte hur man har tagit fram benämningen sommerso,
och vad som egentligen krävs för att ett glas ska benämnas så,
men hel klart handlar det hos denna teknik om en färgkärna i underfång.

Din vas verkar ha 2 st färger i underfånget: gulgönt resp. orange.
Vid puntlingen och drivningen tycks mäster ha dragit ut grunden till "öronen" ur det yttre klarglasskiktet
samt klippt på öronen i blått glas från anfångarens "spik".

[cjf]

Är inte ordet "sommerso" italienska för nåt i stil med "under ytan", dvs. i praktiken samma sak som underfång?

[Rubus Arcticus]

Är inte ordet "sommerso" italienska för nåt i stil med "under ytan", dvs. i praktiken samma sak som underfång?

Jo det stämmer ju "under vatten, under ytan" är det då "oavsett hur många färgskikt man har under ytan" i praktiken samma som underfång?

Hittade denna beskrivning:

Sommerso- a stunning technique where the individual colors are overlapping each other in different layers, framed with the clear crystal glass.

Men se om det ett lager eller flera? Stämmer nog du säger cjf att det är ett Italienskt ord för "Underfång"

http://www.glaskilian.de/Sommerso_Glas.43.0.html

[Rebello]

Gravyr med koppartrissor

Tråden Pantograf, som LasseC har startat , har aktualiserat olika tekniker att överföra ett ritat mönster till en glasyta:
http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=16887 .

Koppartrissegravyren som var den gängse metoden på Orrefors
finns utförligt beskriven på sid. 217 - 222 i boken Orrefors - Ett hundra år av svensk glaskonst.
Koppartrissor i olika storlekar sattes fast i änden på en vågrät, fast axel som roterade och glaset fördes mot trissan.
Under åren 1922-23 anställdes ytterligare 14 gravörer på Orrefors,
förutom de fyra pionjärerna Gustaf Abels, Elis Rydh, Wilhelm Eisert och Athur Diessner.
Dessutom inrättades under denna period en statsunderstödd treårig gravörskola på Orrefors.
(Min äldste bror gick dessa tre år som början av sin tid som gravör på Orrefors 1921-30.)

Bilden visar ett ”gesällprov” från Orrefors gravörskola av Elis Rydhs son Henry Rydh.
Han var på Orrefors 1925-43 och startade sedan egen glasaffär med gravörverkstad i Malmö.
Denna osignerade skål är helt syramatterad utvändigt i botten och i en rand nertill på klacken.
Proveniens: en gåva till Henrys moster Hilda Bergqvist och hennes make Knut.
Skålens diameter: 140 mm och höjd 65 mm.

[Rebello]

Parispokalen - en graverad praktpjäs

Parispokalen från Orrefors 1922 finns avbildad i ett flertal glasböcker.
Pokalen hade en framträdande plats på världsutställningen i Paris 1925
och den ställdes också ut på Nationalmuseum i Stockholm hösten 1987.
Här en åtkomlig bild på Internet: http://runeberg.org/display.pl?mode=...nfco&page=0675 .

Graveringen var stor på 1920-talets Orrefors.
Det kanske mest praktfulla exemplet är den drygt 70 cm höga Parispokalen –
en gåva från Stockholms stad till staden Paris 1922.
Den blåstes av bröderna Knut och Gustaf Bergkvist och både form och mönster ritades av Simon Gate.
De båda pionjärerna Gustav Abels och Elis Rydh "satt böjda över sina roterande koppartrissor i ett 450 timmars arbete"!

Parispokalen återfanns 1986. Under den tyska ockupationen under det andra världskriget,
hade den varit undanstoppad i källaren till stadshuset Hotel de Ville i Paris.
En DN-journalist skrev om återseendet i ett reprotage den 11 juni 1986: "Pokal återfunnen efter 40 år."
Man skrev att Gate här excellerade i graverad dekor med vyer från de båda städerna och deras respektive vapen.
”Dessutom med flera nakna och dansande kvinnokroppar än ens Rubens skulle ha lyckats pressa in."

[Rebello]

Metoden med gravyrpenna togs fram av glasgravören och formgivaren Rune Strand
(född 1924, uppväxt och skolad till gravör på Strömbergshyttan, sedan verksam vid ett flertal glasbruk.)
Han utformade denna metod slutgiltigt på 1950-talet vid början av sin tid på Kosta glasbruk
i samarbete med mekanikern Ernst Riedel och grannen och tandläkaren Hillman i Lessebo.
Under denna period graverade Rune ett stort antal av Vicke Lindstrands glas.
Mer om detta finns i Brita Lundströms bok Från Hyttlu till formgivare – en bok om Rune Strand.

I pennmetoden förs gravyrpennan mot glaset.
En fördel är att Rune Strand t ex kunde gravera djupt nere - på insidan av en hög vas!
(En unik bild på sådan vas finns i boken om Rune! Där finns också bild på Rune och Vicke i samarbete.)
Ett bekymmer för Rune var dock att de yngre gravörerna gick direkt på hans pennmetod
och inte lärde sig den konventionella metoden -
så som han själv hade gjort med gravören Ragnar Bergqvist som mentor.
Glasgravörerna på Orrefors ville inte acceptera denna nya metod.
Ett typiskt omdöme därifrån kunde vara:
”den är ytlig och saknar liv, tekniken kan inte jämföras med koppartrissegravyren”.

Ett exempel på penngravyr finns här på
AntikPrat: Glas: Konstglas: Skål Vicke Lindstrand: Startad 07/05 07:35
http://www.antikviteter.net/antikprat/ .

[Rebello]

Slipmetoder

I boken Orrefors - Ett hundra år av svensk glaskonst beskriver man på sid. 215-217 olika slipmetoder.
Man beskriver hur den första sliproboten installerades 1979. Den gjorde enklare kant- och bottenslipningar.

Sedan gamla tider har glasslipningen varit ett hantverk. Ända in i mitten av 1900-talet hade man
en stor kår av skickliga slipare vid glasbruken.
Grovslipningen gjordes med järnskivor över vilka det rann ner karborundomsand i vatten.
Finslipningen gjordes med våta skivor av natursten.
Som avslutning polerade man mönstret mot filt- eller korkskivor som smordes med vatten och pimpsten.

I bilden visas ett finslipat (blomslipat) grogglas från 1920-talets Orrefors.
Proveniens: Runt 1920 hände det ofta att Simon Gate och Knut Bergqvist slank in till Knuts bostad i "Kristallpalatset",
som låg (och ligger) alldeles nästgårds på väg hem från glasbruket - detta som alternativ till ateljén i disponentvillan.
Då kunde det hända att dessa glas ställdes fram på groggbrickan.
Både i denna miljön och på brukets ritkontor (när det blev iordningställt) diskuterade man Gates ritningar -
hur de eventuellt skulle justeras för att med bästa resultat kunna omsättas i färdiga glas.
(Jfr med Carl Hermelins berättelse "Glaset frestade mig" i Kronobergsboken, årsbok 1973.)

[Rebello]

Fasettslipning och djupslipning

En av de gamle mästersliparna från Eda framhöll en gång för mig, att den "finaste" av slipningar -
den som kräver mest av sin man - det är fasettslipningen! Han var visserligen "part i målet",
men han hade rätt i att det gäller att göra fasetterna lika breda och dessutom att få dem att gå jämnt upp, varvet runt.

Här en skål som har fasetter på benet och massor av djupslipning. Den slipades av Ivar Mattson
vid Elme glasbruk på 1930-talet och är ett arv efter gåva från IM. Stor och mycket tung av tjock blykristall,
c:a 40 cm bred och 25 hög. Jag såg den i vintras, och fick fotografera den då hos en god vän vid min skånska resa.
Ivar Mattson var född i Hovmantorp och skolad vid Sandviks glasbruk.

Skålen ser ut att vara sned - men det är förvrängt perspektiv vid makrofotograferingen.
Efter att ha tagit detta kort, så pajade kretskortet i kameran - och ett tjugotal glasbilder försvann!
Har nytt kretskort nu, men de där bilderna gick inte att rädda. Det få bli en sommarresa till Skåne . . .

[Rebello]

- - -
Bilden visar ett ”gesällprov” från Orrefors gravörskola av Elis Rydhs son Henry Rydh.
Han var på Orrefors 1925-43 och startade sedan egen glasaffär med gravörverkstad i Malmö.
Denna osignerade skål är helt syramatterad utvändigt i botten och i en rand nertill på klacken.
Proveniens: en gåva till Henrys moster Hilda Bergqvist och hennes make Knut.
Skålens diameter: 140 mm och höjd 65 mm.

Har nu hittat mönstret med gasellen och till viss del samma växtslingor i den av Simon Gate ritade "Dianaskålen" - se Glasboken sid. 166. Henry Rydh torde alltså här ha graverat ett av Simon Gates mönster.

[Rebello]

HipHop - ett glasgolv i Växjö stadsbibliotek.
Detta är ett glasgolv 8 x 7 meter där konstnären Åke Bergqvists komposition är gjord i en teknik där han har inspirerats av sin farfars graalteknik. Består av laminatglas i tre skikt - mellan glasen ligger 2,5 mm tunna skikt av laminatplast som bemålats med en screenfärg (som torkade på en halv minut!). Skikten välsades samman i 300 grader varm ugn - vilket gjordes i Kalmar.
En bildserie finns här med glasgolvet på bilderna 5 - 14: http://www.akebergqvist.com/?goto=pu...orks&thumbs=ok.

[Rebello]

- - -
Är det förresten inte i domkyrkan det finns några fantastiska graverade dörrar/fönster som Palmqvist formgivit också? Och en installation av Göran Wärff? Vill minnas att där finns en hel del att titta på om man är glasintresserad!

Glaskonst i Växjö domkyrka.
Här finns en hemsida där glasgravören Ljupco Kocovski presenteras - han som har graverat entrédörrarna i glas i Växjö domkyrka. LK utbildades och var verksam på Orrefors glasbruk - har nu egen ateljé i Nybro.

http://www.kocovski.com/SWE/abouttheartist.html

Mer om glaskonst i domkyrkan, förutom Bertil Valliens altarskåp som skildrats separat här på tråden - och här: http://www.kostaboda.se/index.php?id...L=1&damnode=59 . . .

. . . om konstnären Erik Höglunds och konstsmidaren Lars Larssons ”Livets och kunskapens träd.”
Livets väg börjar i domkyrkan vid ”Livets källa”, som skapats i sten och glas av konstnären Göran Wärff.
Länkar till detta: http://pro.se/tidningen/2007/Nr-2-20...stuppelvelser/.

Tyvärr fungerar inte bildspelet i länken här nedan - eller? : "Vandring genom Växjö domkyrka | Svenska kyrkan i Växjö Välkommen till Växjö domkyrka. Du kan titta på ett bildspel (öppnas i nytt fönster) eller följa med på en vandring genom kyrkorummet som följer nedan."

https://www.svenskakyrkanivaxjo.se/domkyrkan/vandring

Bilder från min glasresa 2007
1: Livets och kunskapens träd, 2: det sandgjutna Kristushuvudet 5,5 m överst på Bertil Valliens altarskåp.
3: en plats för meditation och andakt bakom altarskåpet.

[Rebello]

Vicke Lindstrands glasskulptur vid konserthuset i Växjö.
Citat från Vickesidan http://www.vickelindstrand.com/skulptor.html :
"Den 5 m höga ”Legend i Glas” uppfördes i Växjö på Vickes eget initiativ
men under visst motstånd från en del personer i staden.
När konstverket äntligen invigdes 1978 konstaterade Vicke torrt
att man aldrig är profet i sin egen stad, i detta fall den stad
som sedan länge kallat sig Glasrikets huvudstad."

Bild från min glasresa 2007:

[Rebello]

Gravering i ett fastblåst mönster.
Denna vas designades och graverades av Anders Solfors på Strömbergshyttan, 1970-talet. Vasen fastblåstes i en kolfiberform med gångjärn. Denna vas är signerad "Strömberg AS 1050" och har höjden 16 cm - samma modell gjordes också i höjden 20 cm.

Anders Solfors dåvarande kollega i gravörverkstaden, Åke Bergqvist berättar: "Jag minns att Anders satt med bara en tunn mask och graverade in reliefen. Det var ett "skitgöra" och egentligen inte så hälsosamt. Kol överallt. Men vackert blev det till slut. Själva formen tillverkades av Krister Jacobson i Hovmantorp som startade egen formverkstad där. Gravyrverktyget som användes är detsamma som vi graverade glas i övrigt med. Reliefmönstret graverade Anders själv. (Det gäller dels de rundelformade fördjupningar som visas i bild 1 och 2 och dels kantputsning av de upphöjda rundlarna i bild 3 och 4 samt den skrovliga bakgrundsytan där, min anm.) Det är möjligt att Krister använde någon slags svarv för grövre detaljer (se ytan i bild 3 och 4, min anm.) men finjusteringarna gjordes av Anders i gravörverkstaden. Vi hade en vit tunnare karborundumtrissa som gav en blank yta. Ibland kunde ytan ytterligare putsas med en för ändamålet väl insliten diamanttrissa. Dessa var vi mycket rädda om när de slitits in för att det var de som gav den där sidenlena ytan."

Mer om denna vas finns i avsnitt 197 - 204 här: http://www.precisensan.com/antikforu...t=9174&page=20.

[Rebello]

Tyvärr blev det en del felaktigheter i det förra inlägget!
Uppgiftslämnaren tog miste, då han hade tittat på den något oskarpa bilden i inlägg nr 197 på tråden Strömberg/Strömbergshyttan. Han ändrade sig när det kom tydligare bilder och jag borde också ha sett det och rest invändningar tidigare.

1. Det är riktigt att vasen är fastblåst i en grafitform med gångjärn och den har fått sitt skrovliga mönster av ytstrukturen i den formen. Samma gäller om de radiella skårorna i de upphöjda rundlarna – de har också bildats vid fastblåsningen. Men det är inte ett sådant gravyrarbete som anges i inlägg nr 104 här, utan endast en viss kantputsning av de upphöjda rundlarna i bild 3 och 4. I övrigt är ytorna planslipade och polerade.

2. Anders Solfors uppger att det inte är hans vaser, utan Rune Strands. Jfr inlägg nr 207 och 208 här: http://www.precisensan.com/antikforu...t=9174&page=21.

3. Frågan är, vad det var för vaser som Anders Solfors satt och jobbade med: "Anders satt med bara en tunn mask och graverade in reliefen. Det var ett "skitgöra" och egentligen inte så hälsosamt. Kol överallt. Men vackert blev det till slut." Åke skriver nu: "Det vore kul om Anders produktion på Strömbergshyttan blev mer uppmärksammad."
Jag försöker få fram något om detta - i bild och textbeskrivning på tråden Strömberg/Strömbergshyttan.