Tweet
När undertecknad för några år sedan diskuterade omärkta flaskor med den numera insomnade glasforskaren (obs , inte självtitulerad) Åke Nisbeth sade han följande. Att utifrån tillverkningsdetaljer, såsom t.ex. mynningsringar, säga var en flaska är gjord är helt omöjligt. Lika väl som en bagare vilken handtillverkar bullar aldrig får två exakt likadana, får ej heller en glasblåsare likadana ringar på flaskorna. Slut citat.
Glasblåsarna var ett väldigt flyttbenäget folk, fick man en liten större löneförmån vid ett annat glasbruk än där man arbetade flyttade man direkt. Det finns gott om exempel på blåsare som, utöver flera olika bruk i Sverige, även arbetat i både Skottland och Finland. Eventuella specialkunskaper spreds därigenom snabbt omkring till de olika bruken, detta har naturligtvis som följd att det är hart när omöjligt att ge en omärkt flaska ett ursprung.
Varför är då ursprunget så viktigt? För oss så kallade vanliga människor är det nog lokalromantik och önsketänkande som är de vanligaste orsakerna. Många har anfäder som arbetat på glasbruk, kanske är det morfars farfar som lagt sin hand på en funnen flaska, för att klämma till med ett exempel.
För den som försöker tjäna penningar på gamla flaskor är det självklart en lysande affärsidé att billigt införskaffa omärkta objekt, skapa en tillverkningsplats och vips har man flerfaldigat den insatta summan. Bristvaran etik och moral kanske man kan lämna därhän, i dagens samhälle verkar det vara ett ganska ointressant ämne. Att det även är historieförfalskning, antingen på person och/eller riksnivå, intresserar möjligen lite fler människor.
Om man betalt en större summa pengar för en omärkt gammal flaska, bara för att man gjort misstaget att lita på säljaren, upptäcker man efter hand att kronorna är väldigt svåra att få igen. Detta på grund av att man höjt sin kunskapsnivå. Men om man på alla sätt absolut ska ha igen pengarna återstår bara en sak, att sänka sig till samma låga affärsnivå och ljuga likadant.
Orsaken till ovanstående funderingar är att denna debatt tämligen regelbundet, mest via telefonen, hamnar i mitt öra.
Glasblåsarna var ett väldigt flyttbenäget folk, fick man en liten större löneförmån vid ett annat glasbruk än där man arbetade flyttade man direkt. Det finns gott om exempel på blåsare som, utöver flera olika bruk i Sverige, även arbetat i både Skottland och Finland. Eventuella specialkunskaper spreds därigenom snabbt omkring till de olika bruken, detta har naturligtvis som följd att det är hart när omöjligt att ge en omärkt flaska ett ursprung.
Varför är då ursprunget så viktigt? För oss så kallade vanliga människor är det nog lokalromantik och önsketänkande som är de vanligaste orsakerna. Många har anfäder som arbetat på glasbruk, kanske är det morfars farfar som lagt sin hand på en funnen flaska, för att klämma till med ett exempel.
För den som försöker tjäna penningar på gamla flaskor är det självklart en lysande affärsidé att billigt införskaffa omärkta objekt, skapa en tillverkningsplats och vips har man flerfaldigat den insatta summan. Bristvaran etik och moral kanske man kan lämna därhän, i dagens samhälle verkar det vara ett ganska ointressant ämne. Att det även är historieförfalskning, antingen på person och/eller riksnivå, intresserar möjligen lite fler människor.
Om man betalt en större summa pengar för en omärkt gammal flaska, bara för att man gjort misstaget att lita på säljaren, upptäcker man efter hand att kronorna är väldigt svåra att få igen. Detta på grund av att man höjt sin kunskapsnivå. Men om man på alla sätt absolut ska ha igen pengarna återstår bara en sak, att sänka sig till samma låga affärsnivå och ljuga likadant.
Orsaken till ovanstående funderingar är att denna debatt tämligen regelbundet, mest via telefonen, hamnar i mitt öra.
Comment