Rovflaska i grönt

[Äjth]

Så söt!!

[LS]

Dessa flaskor är charmiga, tycker jag också. Om glasmassan och allt annat tyder på att de har ett antal år på nacken vill säga. Och så verkar det ju vara med de flaskorna som figurerar på de här ovan utlagda bilderna.

Var källarbesökare i Skara länsmuseum förliden helg och hade förmånen att få kika igenom deras flask och glassaker. Puuh, suck och stön. Tala om att, som några skrivit på tråden, vilja smeka och krama godingar som man sannolikt aldrig kommer att få tag på. Bl.a. fanns där en blå flaska, c:a decimetern hög, som ser ut som de avbildade på bilderna. Den enda jag sett, vad det nu har för betydelse. Men det som var absolut intressantast att riktigt få krama om i dessa hyllor var nog damen som hade visningen. Så det kan måhända finnas visst hopp för undertecknad trots allt.

[Äjth]

Ditt lilla charmtroll där Lars!

[Sladden]

damen som hade visningen.

Kul att det rycker lite i gubben!

[LS]

Med tanke på mitt nuvarande arbete, och apropå krama, finns det en liten sann solskenshistoria som känns rätt att berätta. Ursäkta avvikelsen från ämnet.

Jag fick i uppdrag av en Ingrid att gå över gården och upp på tredje våningen i sidohuset, där förråden finns, med julgran i plast, adventljustakar o. d. Fick nyckeln till ytterdörren, som även var hennes ytterdörrnyckel, och spårade iväg och upp på vinden samt placerade ut sakerna där plats fanns. När jag sedan kom ner till henne för att avsluta mitt lilla uppdrag visade det sig att hennes dörrnyckel var väck. Panik och krångel dominerade mitt stackars huvud, upp på vinden och letade febrilt men tji nyckel. Jag följer med upp, sade den bräckliga äldre damen, kanske letar vi bättre om vi är två? Med henne hela tiden framför mig i trappan kom vi till slut upp till det aktuella området och sökte på alla sätt. Men ingen nyckel fanns, inte förrän vi gav upp och jag kröp ut ur förrådet på alla fyra, och råkade slänga en blick åt vänster mellan en rad papplådor. DÄR LÅG ELÄNDET! Jag tittade upp på Ingrid och sade, nu må du tro jag blir glad. Stoppade in handen i den smala springlan mellan lådorna, tog fram nyckeln och fick ur mig med känsla; nu blev jag riktigt lycklig, jag tror jag måste pussa dig, titta här! Då går hon ned i huk och så sitter vi vilsna själar där och kramas med lätt fuktiga ögon i säkert en minut.

Ovanstående är helt sant och belyser det faktum att en sådan lyckokänsla kan man aldrig få över internet, verkligheten är bäst.

[Sladden]

Ålder har föga betydelse. Det handlar om kontakt och känsla. Puss på dig, Lars!