lommeflaska oskar II

[Äjth]

Tänk efter bara! när man SER det DÄR extra, är det lätt att svepas med och den inre kontrallanten tar snabbpermis medan man går därifrån med ett "tok-köp"!!

[nisse 8]

Mycket bra tråd

[Kecke]

Det var tre lättviktare Kecke.
Hirvi

Om man skall gå efter vikten så borde de väl tillhöra de äldre då.

Hur var det med den här typen av lejon?
Jag har för mej att vi diskutterat de två olika typerna tidigare men kommer inte ihåg vad som sades.
De jag har av den andra sorten väger 237 g, 250 g och 274 g.
Någon som minns????

[Kecke]

ja men då ska det vara något ni aldrig sett maken till

Det ser jag fram emot.

[HgF]

"Vi får se om HgF kommer in och talar om det.
Hirvi"

Jag kommer förstås inte ihåg några specifika mönster, kanske Oskar II. Det var i alla fall små och stora, klara och blå. En del mönster var väldigt "blöta" i formerna, och
inte så skarpt tecknade som man skulla kiunna önska.

Jag reagerade dels på mängden pluntor av denna typ som plötsligt dök upp, dels på den klara och rena glasmassan samt på total avsaknad av slitage.

Den tillverkare som tar upp en sådan gammal modell som dessa lomflaskor på nytt ska ju förstå att produkterna måste märkas "COP".

Vet inte hur det förhåller sig med vikten på glas, men jag kollade nu två identiska rektangulära, svängda pluntor från Sunds glasbruk med Strandhs propp, som ju borde väga lika mycket eftersom de är likadana, men den ena väger 445 och den andra 380 gram.

[Hirvi]

Ja det verkar vara lite svajigt med dessa pluntor, kanske det är flera som kollar av sina flaskor efter denna tråd.

Kecke, dina vikter tycker jag passar bra till dom äldre,
Lejonen har vi pratat tidigare, hur skall vi hitta det,
det var nog i samband med, när jag visade min pluntaform första gången
Hirvi

[Lars Kallin]

Det här med vikt på glasföremål kan man nog ta med en nypa salt.
Generellt sett kan man möjligen säga att äldre glasföremål tillverkades mer tunnväggigt än vad nyare motsvarande gjordes. Då om man pratar om föremål gjorda av glasmassa av finare kvalité.

Sen kan man fråga sig varför det var så? Är den senare tidens glasblåsare sämre yrkesmän än de som agerade tidigare? Kunde dåtidens glasblåsare bättre känna av vikten på anfånget bättre än senare tiders glasblåsare?

Kollade lite i Liljedalsboken, letar efter en uppgift om en så kallad ”nogaflaska” det var alltså en formblåst flaska som det gavs väldigt snäv tolerans på rymden. Som ni förstår fick man reglera detta med vikten på det anfångade glaset som blåstes i formen. För tjockt gods ger för liten rymd, och vice versa.

I övrigt kan man väl säga att det på sin tid tillverkades en otrolig mängd pluntor av denna modell. Som exempel lånade Liljedals glasbruk 1854 formar från Eda och tillverkade inte mindre än 23 000 fastblåsta pluntor med norska vapnet.

Utan att på något vis försöka mästra, så kan jag väl tycka att det kanske inte ger så otroligt mycket att väga dessa pluntor och därifrån skapa allmängällande sanningar vad avser åldern.
Möjligen som jag tidigare sade så kan man vad avser vitt småglas möjligen se att det äldre är lättare än det nyare, då menar jag äldre än slutet av 1800-talet.

Det är ett faktum att många av dessa pluntor är nytillverkade, några säkra kort vad avser nytillverkade är de med utvikt mynning, de avskränkta samt de på Hadeland tillverkade med årtalsmärkning i botten. Därtill kommer ett stort antal osäkra kort.

[Kecke]

Ungefär som jag trott då vad gäller vikten på flaskorna.
Tack för det inlägget.

Jag har en Oscar II med utvikt mynning. Den är då alltså nygjord med sina ynka 239 gram.

[harley]

det att gammalt glas är tunnt och nyare tjockt stämmer heller inte genomgående .men det är det som är tjusningen med glas det är så jäkla svårt och detta med priskuranter och böcker är bra när man sitter i lugn och ro och kollar upp hemma, men om man skall försöka hjälpa någon på tex pes så hittar man ingenting och man bläddrar och bläddrar och mer och mer irriterad blir man när man vet att nånstans har man sett det föremålet. men jag har en vicke lindstand modell typ stella polaris i en så snygg blå färg jag har aldrig sett någon likadan i denna färg, jag vet att det är fel tråd men lägger in bilder på den och det är lätt att förstå att man är fachinerad av glas

[Samlartrollet]

Den enda lommeflaskan jag har är i lite gulaktig glasmassa med druvklase på ena sidan och norska vapnet på andra. Vikt 280 gr. Vasst puntelmärke. När kan den vara ifrån?

[Hirvi]

Sista kvarten på 1800 talet blir mitt tips, här är ju ingen tvekan att den är av äldre härkomst, 2-300 gram är nog en bra vikt för dess som är äldre,
att göra en flaska på 150 gram, det var ju vana och snabbhet,
på dessa flaskor var väl cl inte så noga, bara göra så många som möjligt.
Hirvi

[Kecke]

Den enda lommeflaskan jag har är i lite gulaktig glasmassa med druvklase på ena sidan och norska vapnet på andra. Vikt 280 gr. Vasst puntelmärke. När kan den vara ifrån?

Grattis.
Det var ju inte så länge sedan som du inte hade sett en sådan plunta.
Nu kanske du också är fast i pluntträsket.

[LS]

Vi har inte mycket till val, vi arma människor, än att tala utefter vår kunskapsnivå. Eftersom undertecknad inte har mycket till kunskaper om t.ex. knypplingens utveckling i Schweiz under den katoniska periodens uppbyggnad, då skriver jag heller inga inlägg i detta ämne. Möjligen frågor, om intresse finnes.

Att väga en flaska, analysera färgen, eller om det finns eller inte finns puntelmärke under, mynningsringens form, allt detta äger inget som helst vetenskaplight värde. Det finns flaskor som är 2000 år gamla utan puntelmärke under, och det finns flaskor som är ett halvt år gamla med detta märke.

Nu sticker jag ut hakan ordentligt med följande påstående; vill man veta vad man har i sin samling så ska man under inga omständigheter lita på säljaren, denne pratar helt utan kulturellt ansvar, inkomsten är vad som räknas.

Under 1920-1930-talet var det inte alls ovanligt med munblåsta flaskor där man efter blåsningen helt enkelt skränkte av objektet från pipan och sedan var flaskan klar, särskilt brukades denna metod i England redan för över 100 år sedan, speciellt med bläckhorn. Idag tror man att dessa är söndriga eller att ringen är trasig, eller också tror man att bläckhornet är 200 år gammalt.

Jättedamejeanner har under långeliga tider tillverkats på detta sätt, det gick helt enkelt inte att klara av dessa bjässar med en puntel som enda bärare. Tidigare talande i forumet har redan påtalat delar av ovanstående, jag vill bestämt påstå att Nordstjärnans devis var genomtänkt när den formulerades för ett bra tag sedan, samla, veta och lära.

Gissa hit och gissa dit gör man själv nästan dagligen, och ibland vet man precis hur det förhåller sig. Men eftersom bevisföringen saknas så är det olika grader av sannolikhet som gäller.

Det är skillnad att samla och att samla, samlar man pengar på bankboken så resonerar man naturligtvis därefter. Samlar man på "döda" objekt, dvs saker man inget vet om, eller samlar man kunskapsrelaterade saker, osv. Inget av dessa samlarsätt är sämre eller bättre än de andra. Det beror till syvende och sist vad man har för tankar om att vidarebefodra kunskap till framtiden.

Allt ovan är endast personliga tankar, efter vilken kunskapsnivå är upp till andra att bestämma. Den som, mot allt sunt förnuft, utnämner sig själv till expert är det bara att tycka synd om, för bara att göra detta saknar kunskap om vad ordet bevis innebär. Nu menar jag absolut ingen av föregående skrivare, det är bara ett generellt yttrande.

Tänk om domstolarna skulle agera på det sättet?

[PLYNG]

Takk for et godt indläg, LS

[Lars Kallin]

Jag håller naturligtvis med LS här ovan.
Man kan analysera lössläppt kringliggande fakta i det oändliga, vikt, färg mm. mm. Man kommer nog inget längre i faktakunskap ändå.

Men tanken slog mig man kanske skulle infoga ett excelblad med vikt på fastblåsta lommeflaskor spridda i konungariket Sverige. Utifrån detta kanske man kan dra några geografiska växlar om viktens variation, därefter kan man kanske komma fram till var de är blåsta