Johanstorp från ler- till järnform

[Rebello]

*MB* visar på tråden intill sin fyndflaska som är märkt i botten med hela ordet JOHANSTORP utskrivet. Jag flyttar härmed följande inlägg från den tråden och hit.

Min far hittade under sin tid på Orrefors en flaska/butelj som enligt vad han har skrivit i sina minnesanteckningar var märkt i botten joh-tp. Vad kan det betyda tidsmässigt med dessa båda slags märkningar - och märktes flaskorna på något sätt när man använde lerform?

Knut Bergqvist skriver följande om en av de mästare som bytte arbetsplats och veckopendlade till fots mellan Kosta och Johanstorp. Som färdknäpp - att förtära längs vägen på söndagskvällen - inköpte de ett stop eller en kanna brännvin på gästgivaregården i Kulla. Hur kan den färdflaskan ha sett ut måntro?

"Klas Söderbom talade en gång om hur buteljer gjordes på 1850- till 1860-talen. - - - Så på morgonen klockan 5 var det till att börja göra buteljer. De blåstes i en öppen lerform. För att få dem lika stora, och riktiga i bottnarna, fick han värma in dem ett slag och blåsa i formen om igen. Klas Söderbom beställde då en täckt form och började blåsa flaskorna i denna, vilket gick så mycket fortare att han förtjänade dubbelt mot förut. Om han hade fått uppslaget från något annat håll eller hittade på det själv, det nämnde han ej. Han talade också om att flaskorna gick med hästskjuts direkt till Kalmar.

Antagligen användes samma metod överallt vid den tiden. Att järnformar också varit i bruk på Johanstorp är troligt, ty jag hittade på den tiden jag var i Orrefors (1914 - 29; min anm.), i ett skjul vid Sjöabro en hel butelj av vanligt brunt buteljglas som i botten var märkt med joh t-p. Den tillvaratogs av Disponent Strömberg för vidare befordran till Nordiska Museet."

Här bifogas en bild tagen av Knut Bergqvist vid 1900-talets början. En ny hytta byggdes och startades 1897 i Johanstorp. Den var i drift till 1910. Fotot här förmodas föreställa Johanstorps-hyttan från den perioden. Finns här någon som känner till detta - om bilden föreställer den hyttan?

(Den första hyttan i Johanstorp hade startats 1858 som en filialhytta till Kosta. Tillverkningen låg nere 1888-89 och bruket såldes och flyttades 1890 till Målerås. Men 1897 lät alltså Kosta AB återuppföra en ny hytta i Johanstorp.)

[Rebello]

Nu harjag hittat följande notering från Nils Bergqvist på hans fotoblogg.
Det är Nils som har tagit fram den bifogade bilden från gamla negtiv i hans fars och farfars arkiverade handlingar.

"Nu tror jag mig också vara mera säker på att det är Johanstorps glasbruk på den andra bilden.
Transjö hyttruin finns kvar och skorstenen är rund, inte fyrkantig som den på bilden.
Dessutom ligger inte Transjöbruket precis vid vattnet som det här."

Det gäller sjön Möckeln c:a 1 mil norr om Kosta.

Bloggsidan finns här: http://www.fotosidan.se/blogs/graal-blog/21031.htm

[LS]

*MB* visar på tråden intill sin fyndflaska som är märkt i botten med hela ordet JOHANSTORP utskrivet. Jag flyttar härmed följande inlägg från den tråden och hit.

Min far hittade under sin tid på Orrefors en flaska/butelj som enligt vad han har skrivit i sina minnesanteckningar var märkt i botten joh-tp. Vad kan det betyda tidsmässigt med dessa båda slags märkningar - och märktes flaskorna på något sätt när man använde lerform?

Knut Bergqvist skriver följande om en av de mästare som bytte arbetsplats och veckopendlade till fots mellan Kosta och Johanstorp. Som färdknäpp - att förtära längs vägen på söndagskvällen - inköpte de ett stop eller en kanna brännvin på gästgivaregården i Kulla. Hur kan den färdflaskan ha sett ut måntro?

"Klas Söderbom talade en gång om hur buteljer gjordes på 1850- till 1860-talen. - - - Så på morgonen klockan 5 var det till att börja göra buteljer. De blåstes i en öppen lerform. För att få dem lika stora, och riktiga i bottnarna, fick han värma in dem ett slag och blåsa i formen om igen. Klas Söderbom beställde då en täckt form och började blåsa flaskorna i denna, vilket gick så mycket fortare att han förtjänade dubbelt mot förut. Om han hade fått uppslaget från något annat håll eller hittade på det själv, det nämnde han ej. Han talade också om att flaskorna gick med hästskjuts direkt till Kalmar.

Antagligen användes samma metod överallt vid den tiden. Att järnformar också varit i bruk på Johanstorp är troligt, ty jag hittade på den tiden jag var i Orrefors (1914 - 29; min anm.), i ett skjul vid Sjöabro en hel butelj av vanligt brunt buteljglas som i botten var märkt med joh t-p. Den tillvaratogs av Disponent Strömberg för vidare befordran till Nordiska Museet."

Här bifogas en bild tagen av Knut Bergqvist vid 1900-talets början. En ny hytta byggdes och startades 1897 i Johanstorp. Den var i drift till 1910. Fotot här förmodas föreställa Johanstorps-hyttan från den perioden. Finns här någon som känner till detta - om bilden föreställer den hyttan?

(Den första hyttan i Johanstorp hade startats 1858 som en filialhytta till Kosta. Tillverkningen låg nere 1888-89 och bruket såldes och flyttades 1890 till Målerås. Men 1897 lät alltså Kosta AB återuppföra en ny hytta i Johanstorp.)

Ovanstående tycker undertecknad är mycket intressant. Vad jag sett i verkligheten är s.k. engelsk modell märkt under botten med hela ordet J0HANSTORP respektive JTP. Även en ofärgad medicinflaska med texten på magen JÖNKÖPINGS APHOTEK och under botten JTP har observerats.

Vad man åsyftar med blåsta i öppen lerform menas sannolikt det gamla sättet med puntel undertill, detta med tanke på litteratur från andra bruk. Vad du har beskrivit ovan att förtjänsten förbättrades markant i "formar av täckt form" tyder mycket sannolikt att de anammat den av Liljedahls Glasbruk år 1852 i sverige införda tredelade formen där även halsen förfärdigades under blåsningen.

Dock har undertecknad varit hos grannar, igen, och blivit serverad. Läser igenom din info. i morgon när möjligen objektiviteten äro ogumlad av oviktiga ting såsom meningen med livet o.s.v. L.S.

[Rebello]

Betr. dina funderingar LS så tar jag med vad Knut Bergqvist skrivit strax före det ovan citerade. Och före nedanstående citat har han redogjort för varje mästares verkstad i Kosta hytta på 1880-talet (innan han själv blev mästare 1894) och beskriver vilka typer av glas var och en av verkstäderna gjorde. Han skriver:

"Man blåste ej flaskor på strå på den tiden, utan benmakare och uppblåsare blåste flaskorna i formen. Sedan fick anfångaren sätta hylsan på flaskan och knacka av densamma. Tillverkningen gick så långsamt att formen ej höll sig varm. Därför fick man elda med smideskol omkring formen och draga en särskild bläster för att kolen skulle brinna. Antalet som tillverkades per dag och verkstad var 1 200, men det var fort nog för den som både fick hålla formen och bära in dem. Han fick springa tre trappsteg upp och ner för varje flaska och dessutom elda askugnen. Man hade alltså ej börjat blåsa flaskor på strå år 1884 – 85."

Här får du eller Hirvi förtydliga "blåsa flaskor på strå" . . . eller var det som du skriver "där även halsen förfärdigades under blåsningen". Som Knut skriver "sätta hylsan på flaskan och knacka av densamma", då var det inte puntel utan någon sådan hylsa som Hirvi har gett prov på här på forumet - men innebörden är väl densamma: betyder det att man tidigare fick "förfärdiga halsen" efter momentet med den där puntlingen/hylsningen i stället för att den kom till under blåsningen i formen?

(Nu skulle farsgubben tyckt att jag frågar onödigt dumt - men detta var ju långt före min tid. Jag upplevde inget annat än när man blåste karaffer på Strömbergshyttan - långt senare. Halsen satt där i ett med själva flaskan, när uppblåsaren trampade med trätoffeln och jag öppnade formen.)

[Hirvi]

Vi får köra en vända i morgon om detta Rebello, Jon Blund
Hirvi

[Rebello]

Vi får köra en vända i morgon om detta Rebello, Jon Blund
Hirvi

Kolla då först i # 4 om jag kom ett steg längre i förståelsen, när jag hade ändrat där kl. 23.20 . . . men Hirvi:

1. hur gjorde man halsen efter att man hade hylsast och knackat av - innan man hade börjat med metoden att blåsa på strå?
2. när jag höll formen, en täckt träform, hade karaffen en liten hals - är det som att blåsa på strå?
3. detta är ju inte knoppöl - men ändå frågar jag så här: karafferna i bild här, blåsta på Boda XX resp. Orrefors KB, de har liksom ett lager utanpå med en "skarv" strax under halsen - hur blir detta till (förutom att regalinen läggs på)? Man har väl före formblåsningen gjort ett sista anfång på posten och som inte täcker ända opp? På Knuts plunta (Of ca 1920) verkar den lilla halsen vara ditsatt efter avknackning och puntling - är den det och då kanske för att efterlikna den gamla medoden som efterfrågas i 1. ?

[Hirvi]

Vet inte om vi hamnat i rätt tråd för detta Rebello.

Om vi börjar med att blåsa på strå (blåsa skal sade vi), att blåsa på strå går bara i formar för fastblåsning, man tog upp glaset i ett anfång, välsade ut,
blåste i luft, skar ut halsen och gick i formen (detta gick fort)
blåste hårt med pipnaveln ganska nära formen så det blev en mindre luftkula
mellan formen och pipnaveln, sedan det sista drog man pipan rakt upp,
då bildades det ett (strå)lite olika längd på strået ca 20-40cm,
det kunde bl så tunt att man inte kunde lyfta flaskan horisontellt,
flaskan lades i en halvformad lersten och strået slogs av, strået var så tunt
att man bara slog bort överflödet på flaska och pipnavel,
sedan träddes hylsan över flaskan och halsen värmdes in,
antingen värmdes bara halsen som på många lommaflaskor, ingen regalin då,
eller så drevs eller lades på regalin på flaskan,
som jag skrivit förut så användes glasnaveln om och om igen tils den sprack,
eller blev för lång,20 anfång kunde göras om man var duktig att hålla glasnaveln i skick, (då blev det altså 20 flaskor på en och samma glasnavel)

Om man inte blåste flaskor på strå, så var det vanligast att dom blåstes på (helpost) en glaspost (luftkula) i rätt storlek som man fångade an glas över hela posten ända ut över postens glasnavel, formade till för blåsning
skar ut en hals, kunde snurras eller fastblåsas, halsen skränktes av för att sitta på hylsa eller puntel.

Dina två karafflaskor Rebello, dom är ju blåsta på halvpost,
halsen redan utskuren på posten, sedan fångades det an glas i degeln
där du har som en pålagd glasring under halsen, dessa flaskor kallades
att man (stötblåste) lyfte pipan upp och ned i en rektangulär form,
kunde vara fyra brädlappar ihopsatta, blöttes med vatten,
stannade man upp med stötningen blev det märken från träet i glaset.

Vad som är lite märkligt är att Knut B använde hylsa och inte puntel vid den tiden, jag trodde att hylsan för drivning kom mycket senare.

Har säkert glömt något, då får vi förklara vidare,
mina ritningar kunde ju varit bättre
Hirvi

[Rebello]

Tackar för den gedigna redovisningen, Hirvi!

Ditt inlägg här blir en godbit i min länksamling till PES-trådar och riksglasskolorna i Orrefors och Kosta får mer och mer anledning att titta in på PES när man ska studera glasteknikens historia!

Beträffande din tvekan om rätt avdelning på PES, så skrev ju KB om buteljer – och vi exemplifierade väl bara här några tekniker med att prata om flaskor/karaffer. För att återknyta till detta buteljforum, och Knuts formulering "sedan fick anfångaren sätta hylsan på flaskan och knacka av densamma", tar jag mej friheten att klistra in din utmärkt fina bild, Hirvi, från en annan tråd; med en putell i en hylsa i stället för på en puntel: http://www.precisensan.com/antikforu...lsa#post120617

[Hirvi]

Bra Rebello att du vet var saker och ting ligger i forumet
Hirvi

[prylsnubben]

"Klas Söderbom talade en gång om hur buteljer gjordes på 1850- till 1860-talen. - - - Så på morgonen klockan 5 var det till att börja göra buteljer. De blåstes i en öppen lerform. För att få dem lika stora, och riktiga i bottnarna, fick han värma in dem ett slag och blåsa i formen om igen. Klas Söderbom beställde då en täckt form och började blåsa flaskorna i denna, vilket gick så mycket fortare att han förtjänade dubbelt mot förut. Om han hade fått uppslaget från något annat håll eller hittade på det själv, det nämnde han ej. Han talade också om att flaskorna gick med hästskjuts direkt till Kalmar.

Antagligen användes samma metod överallt vid den tiden. Att järnformar också varit i bruk på Johanstorp är troligt, ty jag hittade på den tiden jag var i Orrefors (1914 - 29; min anm.), i ett skjul vid Sjöabro en hel butelj av vanligt brunt buteljglas som i botten var märkt med joh t-p. Den tillvaratogs av Disponent Strömberg för vidare befordran till Nordiska Museet."


(Den första hyttan i Johanstorp hade startats 1858 som en filialhytta till Kosta. Tillverkningen låg nere 1888-89 och bruket såldes och flyttades 1890 till Målerås. Men 1897 lät alltså Kosta AB återuppföra en ny hytta i Johanstorp.)

Ester Franzén
f.omkr. 1890
Johanstorps glasbruk, Småland
fader glasbruksarbetare

Jag var inte mer än 10 år, när jag började i hyttan. Något, som jag aldrig glömmer, är de första dagarna i hyttan.
Jag måste vara där redan halv 6 på morgonen och hjälpa till att ställa i ordning innan arbetet började klockan 6.
Jag var mycket sömnig.
Och ännu 40 år senare kan jag känna svedan av brännblåsorna på händerna. Mitt arbete bestod nämligen i att
hålla formen till Salubrinflaskor. Benmakaren och uppblåsaren blåste varannan flaska, och det gick med en väldig fart.
Så fort jag öppnat formen och med en tång lyftat ut en flaska , så var det dags att stänga den igen om nästa
glödande glasmassa. Det var en järnform och jag hade trasor virade om handtagen, men trots detta blev de ju varma att hålla i.
Men det värsta var de små heta glasflisor, s.k. loppor, som man fick på händerna. Var gång en flaska var färdigblåst, bildades ovanför formen en tunn glaskula, och med ett tryck av pipan sprängdes denna kula och de små flisor, som då flög åt alla håll, fick man på händerna och i ansiktet, där de åstadkom små brännblåsor, så man såg ut som om man varit full med eksem.
I början, innan man blivit van, flödade ju tårarna, men då fick man en kärleksfull uppmaning: "sitt inte och lipa unge, då får du stryk"....

Så småningom vande man sig......och när avlöningsdagen kom och man fick sina 35 öre om dagen att bära hem till mor, som så väl behövde varje slant, ja då var man överlycklig och glömde alla vedermödor.


Från Nordiska Museets skrift, Barnarbetare och arbetarbarn 1979 av Eva Lis Bjurman och Lars Olsson.