Pantflaskor eller?

[Liljerik]

Jag tycker ju att etiketter på flaskorna är roliga/intressanta men något som jag inte läst något om här på PES är hur man hanterade alla dessa knoppisar och andra flaskor.
Alltså hur gick det till? Kastade man flaskan efter tömning eller fick man gå tillbaka till handlaren och få en slant för den? Tror egentligen inte att man då slösade genom att kasta men är det någon som vet?

[A.F]

Dom gick i retur, antingen fick man en peng för de tomma eller så fick man
en ny flaska och betala bara för innehållet.

Knoppölsflaskorna var gjorda för att hålla 100 gånger i retursystemet.

[Tonsa]

pantpris

Finns det någon uppfattning om hur stor en pant var då. Vad kostade en flaska att köpa från ett glasbruk för bryggeriet?

[JohanP]

En till tre

Min far har berättat att när han var liten på 30-talet fick man en ny läsk hos Ljusne bryggeri för tre tomglas, och då hade man ju direkt en tom flaska till nästa läsk, så bara att leta upp två till.

[Tonsa]

Det dyrare förr?

Då kan man kanske konstatera att flaskan/glaset var betydligt mer värderat än dagens. Du får knappast någon dricka för 1.20 kr idag

[HgF]

En av poängerna med den nya enhetliga flasktypen måster ha varit att den skulle passa i ett retursystem. Men hur detta gick till eller hur det var tänkt vet inte jag, men visst var det meningen att flaskorna skulle cirkulera i systemet. På 1880-talet börjar väl konsekvenserna av den fria etableringsrätten att bära frukt och ett butiksnät växer fram. Möjligen kan den handel med tomflaskor som pågick ännu runt mitten av 1900-talet vara en rest av ett fungerande system med rötterna i det sena 1800-talet. D v s kringresande lumphandlare som köpte tomflaskor på landsbygden för X-öre som sedan såldes vidare till bryggeri- och dryckesnäringen för X-plus några öre.

[LS]

En svår sak med att försöka få reda på gångna tiders hanterande av diverse utensilier är att man betraktar dem utifrån dagens situation. Detta är naturligtvis totalt tokigt, först när man förstår dåtiden förstår man sammanhangen. Den som besökte sin ordinarie krämare för att köpa sina tio öl fick självklart dessa billigare om man hade lika många tomflaskor med sig.

[Tonsa]

Nånstans finns nog svaret

Ja det är märkligt hur vissa saker av historien aldrig kommer på pränt. Fast nog finns det nedskrivet nånstans men vi vet inte bara var just nu. Rätt som det är dyker svaret upp. Kanske i en gammal pilsnerfilm eller så.

[Äjth]

Tomflaskor betraktades som pengar när jag var liten, på 50-60-talet. Lämnade ¨man en back med tomglas kostade inte drickat särskilt mkt vill jag minnas. På 60-talet arbetade jag tillsammans med min far och på rasterna for vi ner till ett ombud för Sandwalls Bryggeri och tog oss en dricka, rökte och pratade strunt. Fortfarande kunde då ngn komma in med en stor flaska i träställning och byta till en ny, innehållande svagdricka. Man köpte sällan dricka på flaska om inte pantflaskorna fanns med, detta gällde ju även mjölkflaskorna och spritflaskorna på systemet. Glasemballage för matvaror såsom gurka, rödbetor etc etc sparades hemma för att användas till insyltning och inläggning. Så länge det finns ett pantsystem kan återvinningen fungera. oj nu har jag farit iväg!! tack o hej

[boivar]

Returannons anno 1902

Lite lokalt Dala-material kring returglas:

"ÄRADE KUNDER ombedes skyndsammast återsända lånta TOMKÄRL, LÅDOR och TOMGLAS .
Inom orten boende kunder, som önska få sådana afhämtade, torde snarast anmäla detta till BRYGGERIAKTIEBOLAGET DALPILEN, BORLÄNGE."
(Annons 20/9 1902)

Har också läst att Leksands Bryggeri åren efter 1916 var föregångare på att bygga upp ett system för returer.