Kylda formar

[LasseC]

Jag funderar lite på det här med hamrad yta på knoppölsflaskorna. Berodde det verkligen på att formen var kall. När jag drar mig till minnes glödlampsblåsning så tror jag att man kylde formen genom att doppa ner den i vattenämbaren mellan varje kolv.. Alltså hela ställningen veks ner i vattnet. Likadant är det ju idag när man blåser konstglas, visserligen i träform, man doppar formen i vattnet Jag har hört någon säga att vattenångan bildar ett skikt som ger glaset hög glans. Kylde man verkligen inte formarna när man blåste knoppöl? Se det här bara som funderingar. Tyvärr har väl alla trampformar och ställningar för glödlampstillverkning försvunnit men jag skall forska lite när jag kommer ner till Småland om någon vecka. Jag har i alla fall en gammal glödlampskolv där nere.
mvh

[Lars Kallin]

Det är en intressant iaktagelse du gjort.
Kan man förmoda att skillnaden ligger i formmaterialet som du antyder.

Jag har alltid hört att de knottriga är blåsta i kall form, men det kanske inte stämmer på de saker som är blåsta i träform. Är det inte så också att de som är blåsta i träform ofta är snurrade i formen. Nu menar jag konstglasföremålen.

[A.F]

Undrar som Kallin om det inte är skillnad på gjutjärnsformar och träformar?

Något är det ju som skett med vissa buteljer, för jag och fler med mig har ju
buteljer med samma märkning, där den ena är slät och den andra hammrad.
Det gäller formblåsta knoppöl, ättiksflaskor, vinare och porter m.m.

Men sen måste jag lägga till att jag har porterflaskor som är ifrån slutet av
1700-talet och dom är blåsta i en cylinder med frigjorda axlar, hals och
mynning.
Men ändå har de hammrad kropp, den nedre delen som blåst i form, jag
tror det varit en träform på 1700-talet.

Men den hammrade ytan på dessa som är runt 200år är inte riktigt samma
som man ser på koppisar m.m. kanske det bara är träformen som varit
skrovlig i ytan?

[LasseC]

Jag tror att Du kan ha rätt där. Ölflaskan snurrades inte men det gör som Du säger oftast konstglaset. Glödlampskolvar blåstes ju i järnformar, men vad jag kan komma ihåg så snurrades dessa. Detta kan vara skillnaden. Vi får spåna vidare. Jag skall se om det fortfarande finns kvar någon gammal kolvblåsare.
Lasse

[Lars Kallin]

Det kanske hänger på snurren
Intressant att höra fortsättningen.

[A.F]

Försökte ta en bild på min porter ifrån slutet av 1700-talet, jag har dragit ett
streck där formen slutar.
Som ni ser är den hammrad upp till dit formen slutar, eller om det bara är
en ojämn form?

Svårt att ta kort på.

[LS]

Det finns belagt i litteraturen att kalla gjutjärnsformar ger en s.k. hamrad yta. När Liljedahls Glasbruk blåste ett större parti flaskor till en fransk firma hade man småpojkar som hela tiden hade som uppgift att hålla formarna kalla, därför att fransmännen ville ha just den hamrade ytan. Gjutjärnsformar fanns redan under 1700-talet här i landet, men sannolikt var det vanligare med mässing, lera eller framförallt trä vid den tiden.

[LasseC]

Jag har nog hittat svaret. Innan jag somnade in för en tupplur läste jag i John Magnusson Glasetrs egenskaper och tillverkning.
Där står bl.a.
Blåsning i träformar. Träet är porigt och skall vara genomdränkt med vatten.
Den ånga som bildas lägger sig som ett skikt mellan glaset och formväggen. Detta skikt skyddar dels glaset från märken efter formens råa yta samt dels formen från att snabbt kolna och brinna upp.

Insmorda järnformar.
När man arbetar med järnformar måste dessa först smörjas. Formen bestryks med linolja eller någon typ av fernissa. därefter pudras den in med t.ex trämjöl eller kimrök. På det sättet får man ett skikt som kan suga upp vatten och behålla det. Den insmorda formen skall torka i värme innan den användes.
Att smörja in formarna gjorde ofta glasblåsarna själva. Jag kommer ihåg detta från kolvglasbruken att gubbarna var i hyttan på kvällen innan och gjorde rent formarna och hade på någon smörja samt hällde i något pulver. De la sedan formarna uppe på ugnen så den fick torka till morron. När man blåste kolvar skulle ju dessa vara så klara som möjligt och därför behövdes ett ångskikt. Kolvarna snurrades ju också i formen, och doppades i vattentunnan mellan blåsningarna Skiktet skulle ju hålla en hel arbetsdag.

Formar för fastblåsning.
I dessa fall finns ingen skyddande ångskikt mellan glas och form. Den måste därför vara väldigt väl polerad. Därför användes gjutjärn eller specialstål. Mönster kan också graveras in.
Formens temperatur spelar också en stor roll för glasets blankhet. Är formen för kall blir glasytan rå och nästan hamrad. Blir formen för varm löder glaset fast.
Den vane glasblåsaren märker ganska väl när formen börjar bli för varm. Han måste då försöka att kyla ner den med tryckluft eller på annat sätt.

Innan de hade tryckluft undrar om de kylde i vatten då. Möjligtvis sprutades vatten på formen.

Den texten är mycket längre men jag var tvungen att korta ner den,
Vill någon ha hela texten kan jag kopiera den och skicka den

Hoppas att det här bringar lite klarhet i frågan jag själv drog upp. Borde kanske läst på innan, men vi fick ju något at fundera över.
mvh Lasse

[LS]

Lasse C har funnit högintressant kvällslitteratur, i alla fall om man "snöat in" över industrihistoria och därtill hörande tillverkningsprocesser. Men enligt min åsikt är det alltid fällor i det skrivna, vad som var sanning på det ena glasbruket kanske inte var det i det andra. Det var diverse olika idéer som tillämpades samtidigt vilka man hemlighöll för varandra för att förhoppningsvis erhålla produktionstekniska fördelar.

[Äjth]

Detta följer jag med högintresse. Lasse C, inte behöver du kopiera text, lägg gärna in den här; åtminstone jag läser det med förtjusning.
Användes samma trä i alla de svenska glasbrukens knoppsölsformar tro. Bortsett från detta kan dessa ojämnheter uppstå om t.ex träets ålder varierar från form till form. Densiteten i träet var ju högst vid kärnan och minskade därefter. Ett organiskt material måste ju i rimlighetens namn ge olika resultat vid användning vid glasblåsningen då det alltefter ålder, växtbetingelser och art ger en reaktion som inte är identisk.

[LasseC]

LS det står också i Magnusson att varje glasbruk hade sitt egna recept för att smörja järnformar. Även olika glasblåsare kunde ha egna recept som de kanske lärt sig på något annat bruk. Glasblåsare flyttade ju runt en hel del.
Äjth Knoppölsflaskor blåstes nog inte i träformar, då man inte kunde snurra flaskan. Då skulle märkningen försvinna. Jag vet inte om riktigt gamla flaskor blåstes i träformar. de har ju ofta skarvar efter formen och jag tror inte åtminstone de är blåsta i tfäform utan gjutjärn.
Till träformar används bok eller al. Det är nog främst alen som har blivit använd om formarna varit stora. Jag har några formar som har varit till blåsning av stora skålar. Jag kan fota en en dag om Ni vill.
mvh Lasse

[Äjth]

Hade just en tanke på att det vore roligt att få se en använd träform. Tack Lasse, jag lär mig stadigt. Att det skulle vara träformar kändes bara så naturligt, vet inte varför. Tyckte min teori annars var rätt tjusig!

[LasseC]

Jag var ute och letade rätt på en träform av al. Det är en form för en stor skål som är avsedd att slipas.
Höjden är 23 cm och diam ca 30 cm.
Som Ni ser så spricker de när de torkar ut. Jag har några st som jag ställer blommor i på sommaren (jag tror de kallas kryssboll eller tvärtom)
Man kan se rökhål i botten och frästa spår där gaserna kan gå ut.
mvh Lasse

[LS]

Häftiga saker! Det kan väl rimligtvis inte finnas många träformar bevarade, de muséer man besökt har i alla fall inga haft.

[LasseC]

LS
Jag håller med Dig att det är häftiga formar. Jag vet inte vilken skål som är blåst i denna. Ev NOR-skålen En tjock djupslipad kristallskål.
Jag vet inte hur länge en träform kan användas. Men de används fortfarande idag. Den här är nog inte så fasligt gammal. Den är räddad undan att bli uppeldad i en värmepanna.
Jag har några stycken just liknande denna. Är Du intresserad så kan Du hojta till.
Förutom trä och metall görs även formar i grafit. Hur mycket de används idag vet jag inte. Dessa är ganska smutsiga att tillverka, måste vara sotigt att svarva i grafit. Dessa måste behandlas som metallformar och smörjas in. Nackdelen är att de kan skadas lätt när man gör dem rena från gammal insmöjning.
Ha en bra kväll
Lasse