Gammalt skräp.

[gello]

Samlar i all blygsamhet på lite allmoge, företrädesvis husgeråd och verktyg och har väl inte så ofta gjort vad som kallas auktions- eller loppisfynd. Dessa brukar ju vara förmål som man köpt för 30:- och som då man kommit hem visat sig vara värt flera hundra. Kan det inte finnas något annat än det ekonomiska värdet som gör att ett förvärv, även om man betalat på tok för mycket, kan göra att det ändå är ett fynd?
Jag sysslar även med lite släktforskning och uppgift om gubbe så och så, född då och då blir ju gärna ganska torrt, men om man plockar fram lite av de verktyg gubben använde då han tillverkade ett tråg till sin hustru eller den grötkräckla som hon rörde om gröten i trefotagrytan med, kommer man tycker jag, betydligt närmare sin förfäders vardag.
Bifogar en bild på en brännvinskutting som jag betraktar som ett fynd, inte ekonomiskt, jag betalade säkert tillräckligt men den kommer ju från min hemtrakt och kanske var det torparen Gustaf Johansson i Hästhagen under Åreberg som ägt denna. Hur det var med den saken får vi troligen inte veta, inte heller om, då Gustaf kom hem med den välfylld, detta innebar glädje eller bekymmer.
Skamfilad och i avsaknad av två av banden men för mig ändå ett fynd.

[LasseC]

Ett vackert fynd. Gratulerar
DG

[Ulferic]

Alltid roligt med berättelser från för mig kända trakter.

[gello]

Min tanke bakom mitt första inlägg på PES var att komma bort från den ständiga frågan om värdet och därför vill jag ta upp ett fynd som inte kan värderas i pengar, som jag inte kunde köpa och som jag idag inte äger.
Vid en resa i Småland där mina förfäder på mödernet kommer ifrån, stannade vi och frågade var Skattegården i Stengårdshult låg. Vi berättade att vi åkte omkring och sökte de platser där våra förfäder bott och blev då tillfrågade om vi hade Stengårshultsboken. Denna hade vi inte ens hört talas om tidigare och vi köpte den. Hemkomna upptäckte vi att denna bok var ett fynd. Bland annat fick vi veta att i kyrkan fanns ett epitafium målat av min morfars farfars farfars morfars son, Fortifikationskapten Johan Litheim. Det fick bli en ny resa till Småland för att se tavlan, denna bertraktar jag som mitt bästa "fynd" Jag fotograferade tavlan och har sedan gjort ett familjeporträtt över Lars Lithenius, hans två fruar och sex barn. Lars var född 1628 och dog 1703. Om denna familj vet jag idag mer än jag vet om min farfar och farmor.

[gello]

Ulferik, Det är för mig kända trakter också eftersom jag bor i Tibro. Torparen Gustaf Johansson är ingen av mina förfäder men jag köpte kuttingen för initialerna varigenom man eventuellt kunde få reda på vem som ägt den.
Det närmaste mina förfäder på fadersidan kommer ifrån är Bellefors och Hjälstad.

[Peter S]

Det var väl roligt! Min pappa har släktforskat en del, men verkar ha fastnat (tillfälligt förhoppningsvis) i ett par bröder på 1700-talet som man inte vet var de kommer ifrån.

[gello]

Det är vanligt att man kör fast skiftet 16-1700-tal efter som kyrkböckerna inte finns tidigare och torpare och bönder inte lämnade så tydliga fotspår efter sig. Hittar man däremot adel, präster och militärer är det betydligt lättare att komma vidare.

[Ulferic]

Själv har jag inte släktforskat. Har en släkting som på manssidan har försökt. Mycket militärer så det har gått bra. Blev lite svårare när det kom valloner med i forskandet.

[Peter S]

Eftersom det var rakt nedstigande led så var det ju lite nesligt. Man vill ju gärna veta mer om både personernas och namnets härkomst.

[gello]

Peter S, jag har varit ute för samma problem, min Farfars farfar far stod som Bonde i Lönnaryd utan några mer uppgifter. Det var inte jag som gjort denna forskning på 60-talet och då vi senare kunde släktforska med datorns hjälp försökte jag reda ut var detta Lönnaryd låg, såg jag att hans son var född i Flistad varför det kunde tänkas att fadern varit bosatt där. Det blev genast problem, i Flistad fanns bara två gårdar på L, Länsmansgården och Lyckegården, inget särskilt likt Lönnaryd, snarare stod det Lüneburg. I sådana lägen är det lätt att kasta in handsken men jag sökte på syskon till farfars farfar och det visade sig att ett syskon var född i just Länsmansgården, detta helt läsligt. Ge därför inte upp hoppet ens om Du kör huvudet i väggen, det kan finnas en dörr strax bredvid.

[cjf]

Det är vanligt att man kör fast skiftet 16-1700-tal efter som kyrkböckerna inte finns tidigare och torpare och bönder inte lämnade så tydliga fotspår efter sig. Hittar man däremot adel, präster och militärer är det betydligt lättare att komma vidare.

Min hustru har det lätt. På väggen har vi hennes släktträd, och det löper tillbaka till mitten av 1300-talet...

[gello]

Ett släkträd så lång tillbaka upptar kanske 16 till 32.000 individer enbart i sista ledet så det kan knappast vara något släktträd i sin helhet utan endast någon gren, men det är vackert så. Själv har jag två grenar där första kända individer är födda c:a 1520 resp. 1550.

[cjf]

Gick nog lite vilse i terminologin, obekant med området som jag är...

Enkelt uttryckt är det huvudmannalinjen på stammen, med vissa utvikningar i ett grenverk.

[FBQ]

Eftersom jag har släktforskat en hel kan jag väl lägga till att det ofta går att ta sig tillbaka till 1500-talet även på vanliga bönder, även om det förstås inte alltid går - och det lär nog oftast vara skattebönder. Födsel, vigsel och dödböcker brukar börja föras omkring 1680 (i Västerås stift är man lite tidigare), men kyrkoräkenskaperna har ofta uppgifter om bårklädespenningar, dopgåvor (iofs. inte så ofta med namn) och brudkronelån så man kan få uppgifter en bra bit tillbaka på 1600-talet. Mantalslängderna redan på 1640-talet brukar förutom namnet på bonden ge upplysning om söner, döttrar, mågar och sonhustrur (jämte pigar och drängar) som bodde på gården, ibland med ytterligare information om varför skatt inte erlagts för vissa personer i hushållet. Domböckerna är ju annars bäst. När man lyckas ta sig ned i 1500-talet beror det oftast på att en bonde kommit för rätten någon gång runt 1600 och velat lossat jorden från sina släktingar. Då kan man få fina stamträd uppritade ända till hans farfars far och vilka de andra syskonen var och deras ättlingar och hur stora andelar de nu ägde i gården.

Sedan är ju många släktträd lite snabbfusk. Vet man att innehavaren enligt årliga räntan och andra skattlängder 1541-1568 hette Anders Persson, 1569-1592 Peder Andersson, och 1593-1619 Anders Persson så finns det skäl att anta att det handlar om farfar, far och son - men man kan aldrig vara helt säker.
1500-talsdomböcker är ganska ovanliga, men enstaka köpebrev från både 1500- och 1400-tal förekommer - domböckerna brukar vara fulla med uppgifter om innehavare som kommer för rätten och vill ha sina slitna brev avskrivna så att de rättigheter som där fastställts skall bevaras. Fast att man lyckas spåra bondsläkter ända till 1400-talet är ändå ganska ovanligt.
Fast man skall ju komma ihåg att fantasigenealogier är ju inte heller ovanliga.

[gello]

FBQ, Du har alldeles rätt men domböcker och liknande är nog överkurs för väldigt många släktforskare som har mer än nog av att klara kyrkböckerna.