Hornbägare - hur gammal?

[Gideon]

Den här 10 cm höga bägaren av horn, från vilket ursprung det nu kan vara, gör mig förundrad genom sin lätthet och tunna vägg.
Den måste ha varit svår att svarva.

Hur gammal är den och finns det fler bildjämförelser i era samlingar?

[Lars H]

Lite horn från mig också

[Polsson]

Horn här också! Kan tyvärr inte besvara din fråga gällande åldern, Gideon.
Svarva? Karva, menar du väl? Eller?

[FBQ]

Nej, Svarva. Gideons bägare är svarvad.
Ålder på sådant här är ju nästan hopplöst.
Har halvfabrikat till några hornskedar som aldrig blev färdiga, med någon färdig sked - de är gjorda på 1960-talet. Tror inte din bägare är så ny. Kanske går det att se vad för slags svarv man använt.
Har väl visat det mesta av mina hornsaker tidigare någon gång, få se om jag får tid att lägga upp en ny bild.

[Kolmårdstrollet]

Här kommer mina horn.

[Obeslutsam]

Intressant Lars.
Göterna formdomsdags drucko ur horn…. Sjöng Geijner och Tegnér.

Förkristna dryckesvanor finns beskrivna i de isländska sagorna, man drack skålar för gudarnas ära. Först drack man Odins skål till seger och sin konung till välde. Sedan drack man Niords och Frös till årsväxt och frid.

Nuförtiden dricker man skål för Gud, Kristus och Maria och för de tre heliga konungarna, Caspar, Melchior och Balthasar.

Först var dryckeshornet, fornnordisk renässans. Bägaren kom därefter.

[FBQ]

Fast riktigt så enkelt är det inte, även om många äldre tänkte sig att kristendomen tog hit bägarna.
Redan de gamla romarna brukade bägare. Romerska glasbägar kom hit till norden redan på 100-talet efter kristus. I båtgravarna i badelunda finns träbägare från vendeltid, och det finns fler forntida exempel.
Sedan finns ju gott om fynd av dryckeshorn eller beslag till sådana också, så vilken typ som var först är väl svårt att säga.

(Vet att Obeslutsam antagligen skämtade med tanke på de visade exemplen, men tyckte det kunde vara värt att kommentera det likafullt :-) )

[HgF]

Jag tror inte det är meningsfullt att blanda in det ofta mytiska ibland faktiska rituella fornnordiska mjöddrickandet ur horn i den här frågan. Fast visst är det intressant och spännande med dryckeshorn gjorda av uroxens horn, eller ännu bättre gjort av en gripklo och därtill stulet från det stora arga bergatrollet.

Det är nog bättre att i det här fallet sikta in sig på medlemmarna i hornmakarämbetet och dess tillverkning under 1800-talet. Det var dessa herrar som framställde en mängd nyttighetsprodukter med horn som utgångsmaterial. Vanligt på antikmarknaden är skedar, mindre bägare, kruthorrn och skaft till bestick mm.
Genom att hetta upp horn, t ex i kokande linolja, kunde man få upp temperaturen till ca 125 grader och då blir hornmaterialet väldigt plastiskt. I formar av trä kan man då ganska enkelt pressa ämnet i de former man önskar som utgångsmaterialets storlek och form medger. Här vill det ju till att hornmakaren får tag i förstklassiga ämnen som duger till avancerade former. Så verkar vara fallet med bägeran i frågan, som först är pressad i ett stycke, sedan svarvad nedtill. Det är ovanligt. Oftast brukar hornbägare ha bottenplattan som en separat inpassad del. Men hur gammal är denna bägare? - Vem kan egentligen säga det?

Hornmakeriet hade sin storhetstid under 1800-talet och fram till första världskriget ungefär du dess betydelse nog måste anses som utfasad, även om det fanns enstaka aktiva hormnakare kvar ända fram till 1940-talet, som tillverkade knappar och diverse mindre krimskramns.

[Gideon]

Du vet vad Du skriver om, HgF.
Tack för Ditt informativa svar!

Redan på 1600-talet roade sig adeln med att svarva i olika trämaterial, och de praktexemplar vi kan se i masurbjörk, med benknappar, på museer blir en fortsättning på det som ersatts för taget silver av Kronan.
Ett utmärkt exempel är denna sida:

http://sko.lsh.se/default.asp?id=1617&refid=1980

Kolmårdstrollets fyra horn, ser ut att vara lika tunna i väggarna, som min bägare.
Finns det en instruktiv film, som visar hur de gjorde hornen?

Åldersbestämningen blir svår, om proveniensen inte känns, och jag tror att man får gå mer på känsla och jämförelse, precis som med keramik.

[Obeslutsam]

Jag tror inte det är meningsfullt att blanda in det ofta mytiska ibland faktiska rituella fornnordiska mjöddrickandet ur horn i den här frågan. Fast visst är det intressant och spännande med dryckeshorn gjorda av uroxens horn, eller ännu bättre gjort av en gripklo och därtill stulet från det stora arga bergatrollet.

Det är nog bättre att i det här fallet sikta in sig på medlemmarna i hornmakarämbetet och dess tillverkning under 1800-talet. Det var dessa herrar som framställde en mängd nyttighetsprodukter med horn som utgångsmaterial. Vanligt på antikmarknaden är skedar, mindre bägare, kruthorrn och skaft till bestick mm.
Genom att hetta upp horn, t ex i kokande linolja, kunde man få upp temperaturen till ca 125 grader och då blir hornmaterialet väldigt plastiskt. I formar av trä kan man då ganska enkelt pressa ämnet i de former man önskar som utgångsmaterialets storlek och form medger. Här vill det ju till att hornmakaren får tag i förstklassiga ämnen som duger till avancerade former. Så verkar vara fallet med bägeran i frågan, som först är pressad i ett stycke, sedan svarvad nedtill. Det är ovanligt. Oftast brukar hornbägare ha bottenplattan som en separat inpassad del. Men hur gammal är denna bägare? - Vem kan egentligen säga det?

Hornmakeriet hade sin storhetstid under 1800-talet och fram till första världskriget ungefär du dess betydelse nog måste anses som utfasad, även om det fanns enstaka aktiva hormnakare kvar ända fram till 1940-talet, som tillverkade knappar och diverse mindre krimskramns.

Är man intresserad av kultur och har intresse för fornnordisk mytologi så är de fornnordiska sagorna inte helt fel. Men det bygger givetvis på intresse.

[Polsson]

Jag tror ................

Tack för informationen, HgF! Nu förstår jag att man kunde svarva i horn.

Ett utmärkt exempel är denna sida:

http://sko.lsh.se/default.asp?id=1617&refid=1980

Sonen hälsar och tackar för reklamen för Skokloster, Gideon!

[HgF]

Hjälp.
Jag gjorde ett inlägg här som bara försvann.
Var kan det ha tagit vägen?

[Polsson]

Hjälp.
Jag gjorde ett inlägg här som bara försvann.
Var kan det ha tagit vägen?

Välkommen i klubben!

[Gideon]

Lite horn från mig också

Det är tydligt att muggen är gammal, men så långt som mer än 100 år vågar jag inte sträcka mig - ens till Wrangelsk tid.
Lars H:s stora mugg till höger verkar vara jämförbar.

För övrigt är det få förunnat att vistas på en plats dagligen, vars tiljor och väggar tyst behåller vad de omvittnat, som på Skokloster.
Det är en plats värd att besöka, fastän den blivit brandskattad på ännu fler konstskatter förr.
Och då talar vi inte om katter, som i annan tråd.

[Staffan Kvist]

Hej
Jag brukar leta efter "gamla" hornskedar på loppisarna.
Men jag hittar så sällan.
Ja, benskedar hittar jag nästan aldrig längre.

För så där 20 år sedan såg min bror en "hornslöjdare" på en marknad,
kanske nära Trelleborg.(Han bor i Skegrie).

Vad jag undrar över är dels att många hornskedar är ganska korta, men
framför allt varför finns ingen hornslöjd numera?

Jag pratar ibland med "träsnidare", som ofta säljer dåligt, men nej de
skulle aldrig börja med det...

De här hornskedarna är säkert inte så gamla utan gjorda av någon
hemslöjdare på kanske 60-talet...?

Funderar
Staffan