På förekommen anledning av annan tråd startad av Ballonggreven startar jag här en ny tråd om slit och släng kontra kulturarv med en liten annan vinkling.
Det gäller för stora delar av 1800-talet men också delvis delar av 1900-talet (1940 och 1970-talen).
Risken är att här att det blir luckor i vårt kulturarv p g a att möbler med mera inte anses kommersiellt intressanta för marknaden. Möbler från sista delen av 1800-talet som inte är allmoge kostar ingenting trots att de oftast är av mycket högre kvalitet än mycket av det som tillverkats både före och senare.
Mycket beror ju detta på Skråväsendets upphörande på 1840-talet och att möbler och andra föremål kan vara svåra att härleda. Detta förvärras naturligtvis av ointresset från marknaden för föremålen eftersom det heller inte byggs upp kunskaper. Ju längre tiden går desto svårare att skapa dokumentation kring föremålen.
Det gäller för stora delar av 1800-talet men också delvis delar av 1900-talet (1940 och 1970-talen).
Risken är att här att det blir luckor i vårt kulturarv p g a att möbler med mera inte anses kommersiellt intressanta för marknaden. Möbler från sista delen av 1800-talet som inte är allmoge kostar ingenting trots att de oftast är av mycket högre kvalitet än mycket av det som tillverkats både före och senare.
Mycket beror ju detta på Skråväsendets upphörande på 1840-talet och att möbler och andra föremål kan vara svåra att härleda. Detta förvärras naturligtvis av ointresset från marknaden för föremålen eftersom det heller inte byggs upp kunskaper. Ju längre tiden går desto svårare att skapa dokumentation kring föremålen.

Comment