Ting man undrar kring

[Äjth]

Min farfar lämnade efter sig en reservoir-penna. Min far förfarade den i en låda i sitt skrivbord. Som jag var fascinerad av kontorsarbete som barn, d.v.s av skrivmaskiner, karbonpapper,pennor, gem, bläckflaskor, häftapparater etc fingrade jag ofta på farfars penna. Den var svart med ett gulaktigt delat stift och en liten spak med vilken man kunde dra upp bläcket ur hornet. En gördel kring pennan med farfars monogram även det i gult, var en vacker sak.
-Akta farfars penna!2 jag lät den falla tillbaka i lådan. Pappa tog upp den och pekade på stiftet, "ser du, det är guld och han pekade på gördeln "guld, det oxå".
Farfars guldpenna minsann!!! Det var fint! Jag undrar i vilken mån reservoirpennan och senare även Ballografpennan var en statuspryl. Cigarettändare och etuier bar oxå de mongram ibland med datum ingraverat. Genmälde de ett starkt penninginnehav eller en flott ställning i samhället eller varför i himmelens namn bemödade man sig med att specialbeställa en reservoirpenna med guldstift och krams? Var det kanske bara fåfänga, ett betyg på den egna betydelsen eller ville man skylta med den. Jag hade den där pennan i min ägo senare, minns inte riktigt hur den hamnade hos mig men jag minns att jag, som mycket annat, gav bort den till en då mycket betydelsefull person. Hade pappa fått den av farfar, eller bara ärvt den, gav man bort dylika ting för att elda under den egna betydelsen eller hörde dessa monogram-beständiga ting enbart till ägaren och hans/hennes fåfänga? Jag saknar den där pennan idag, jag skulle velat kolla över den ordentligt för att se om där fanns stämplar. VAR det verkligen guld och stämplade man dessa föremål? Stift och etuier slets som de bruksföremål de var ämnade till vilket jag kan tycka var ett slöseri med ädla metaller om man inte hade ballooobas i överflöd. Min faebless för kontorsartiklar står sig även om jag inte samlar på dem, man kan inte samla på allt! men jag saknar den där pennan och undrar fortfarande - Var det guld och varför?

[LS]

Kattguld verkar mest troligt, det har under lång tid funnits hur mycket olika saker som helst vilka har, eller hade, guldliknande detaljer. Detta för att man skulle se förmögnare ut än man var, yta och image alltså. "Det blanka skiner i bonnaögat".

[Jung_Kee]

Det är inte alls omöjligt att stiftet var utav guld då finare reservoirpennor, vilket din farfars verkar ha varit så som du beskriver den, förr i världen var både en statuspryl för att visa ens statur och en sak som man använde väldigt frekvent inom vissa yrken och som man därför gärna kostade på litet extra. Att det var guld i stiftet var inte bara skrytbetingat, utan har också en praktisk betydelse då guld är ganska mjukt och därför lämpligare än stål i ett skrivstift ifall man har en "mjuk" skrivhand. Själv så har jag en ganska hård hand och det blir bara plumpigt om jag skriver med guldstift, men det går faktiskt att köpa än idag och de bästa har en liten osmium- eller iridiumflisa längst ut på spetsen för att stiftet skall bli outslitligt. De här pennorna som var både vackra och praktiska var väl något så när vanliga ända fram till 60-talet, men är faktiskt svåra att hitta idag, då de som tillverkas idag för all del kanske är vackrare och vackrare, men de är inte mycket till att skriva med.