Ja, det kan ju bli fel ibland.
Vilken dröm......en antikaffär......hmmm......skulle kanske börja köpa lotter eller spela på hästar eller hundar. Ett litet startkapital skulle inte skada.
Jag tror jag förstår... Mina saker ligger inpackat i papper i flyttkartonger, så det är lite knivigare att dra fram när andan faller på. Det hade kanske varit annorlunda om man bodde i hus och hade en källarvåning att inreda med lämpliga lagerhyllor...
Jag skiljer STENHÅRT på privat samlande och butik. Redan vid inköpet bestämmer jag var det ska hamna och sedan blir det där (till 99,9%). Det skulle vara alltför svårt att hålla flytande gränser. Att missa en chans i en annan affär för att man är tveksam kan väl vara svårt nog, men att sälja något i egen butik och sedan komma på att man hade velat ha den själv är ett öde värre än döden, för då har man t.o.m. haft den. Har gjort det en (1) gång, men som tur var gick det att köpa en ny inom ett par år. Dessa två exemplar är dessutom de enda jag någonsin sett. Gissa om jag är försiktig efter det!
Peter.
Ser först nu att du har butik, dessutom här i Stockholm. Du verkar ju ha massor av utrymme.
Dags för mej att göra ett besök i butiken.
Gefle-porslin är vad sonhustrun alltid vill ha.
Vi ses
Tråden om servisglas från Gullaskruf (som finns här) gled över i en diskussion om huruvida användarna är handlare eller samlare, och den har flyttats hit.
Välkommen! Du får troligen träffa någon av de andra där, eftersom jag har ett "riktigt" jobb också. Men de brukar inte bitas... Vi har en hel del Gefle, även om vissa saker är lite mer svårfångade.
Renodlad samlare, eller "hamster" då jag inte har något riktigt systematiskt samlande längre, att sälja en pryl bara för att upptäcka att jag egentligen ville ha kvar den är ju bara för hemskt!
Jag har en tendens till att fästa mig vid prylar då de efter ett tag blir minnen från ett möte, en händelse, snarare än objekt för min del ("Ah, den köpte jag ju av henne på den mässan det året då jag gjorde det" osv) plus att jag ganska sällan köper saker som jag inte tycker om i sig. PLUS att jag är tokig i att samla på mig referensmaterial! Man kan aldrig få nog av saker att jämföra med, oavsett kvalitet! ("Den här saken är ju rätt dålig egentligen, men den är bra att ha för att jämföra med den saken och visa hur mycket bättre den är" etc.)
Det enda sättet som jag gör mig av med saker på egentligen är genom att skänka bort dem, jag skänker gärna bort mina saker då en gåva är så glädjande både för givaren och för mottagaren om det är en bra gåva, som uppskattas.
Hamster är precis vad jag är.
Tur att det är jul nu.
Sonen men familj ha varit här och "hamstrat". Han är glassamlare och hon porsslinssamlare.
Sonen fick välja till sin sambo och tvärsom. Oerhört lyckat med julklappar i år.
(Hoppas jag).
Nu får jag plats med mer..........
Samlare är jag inte. Under kortare perioder kan jag fokusera på ett visst område, ex glas från Björkshult, för att sedan sälja av allt (utom det vackraste) när jag är nöjd.
Egentligen är jag "jägare".
Det är jakten på prylar som är roligt. Att leta, snoka, fokusera och slutligen hitta fyndet. Fyndet kan både vara av eonomiskt värde eller kunskapsvärde.
Mycket som är vackert stannar dock i hemmet en kortare eller längre tid.
I slutändan är jag dock handlare eftersom allt "bröt" jag drar hem från loppisar och auktioner måste avyttras.
"Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något, det är kunskap."
Konfucius
Kecke, klicka på logon i högermarginalen Precis en sån. Där har du affären Ballonggreven rumsterar i.
Jag är ingen samlare i den mening att jag har ett samlarområde, men för ganska länge sedan samlade jag valar, i den mån jag kunde finna dem. Då, innan green peace och andra organisationer fullt ut visade att de värnade om valarna, fanns det väldigt få att få tag i. Jag uppskattade dock att de var svårfunna och mina vänner letade åt mig oxå. Jag hade dem i trä, porslin, tvål, ben och glas, plast och på bilder. Efter ett par vänners resa till Canada, berikades jag med ett halssmycke i tenn föreställande en kaskelot, sedemera kopierade jag denna i guld på en resa till Turkiet. Det satte punkt för samlandet. I övrigt samlar jag alltså inte. I likhet med Ballonggreven är jag en jägare och tillsammans med min sambo drar vi i likhet med Jung Kee på oss s.k referensmaterial. Annorlunda, roliga, förbryllande ting som vi sedan ägnar oss åt att leta kunskap kring, om det finns ngn att få. En del förblir ju okända och dem gör vi oss inte av med. Rätt som det är bryts frågetecknet av och det är en riktig kick.
LS bland annat öppnade mina ögon för flaskor så det har blivit några stycken där, men mest för att de är härliga bruksartiklar och betrakta och givetvis för att de är i Glas som vi numera finner stor glädje i. En allt större del behåller vi för egen del numera.
Är oxå handlare på amatör-basis.
Syn, intryck och kunskap ökar när man saktar ner ...
Comment