Vad ligger bakom donationer till museum?

[Jung_Kee]

I USA så finns det en massa museum som är inrättade av och uppkallade efter en massa avlidna konstmecenater och även i Sverige så är många av våra museums förnämsta samlingar uppbyggda av samlingar skänkta av donatorer som har önskat sina samlargärningar bevarade och förevisade för eftervärlden genom gåvor och testamenten.

Av antalet donationer och museum att döma så var detta en vanlig företeelse förr i världen, fram tills för runt 30 år sedan då det plötsligt slutade. Vad beror detta på? Är alla konstmecenater av den gamla stammen utdöda? Är museumen inte bra längre? Har den allmänna viljan att sprida konsten till folket upphört? Vad händer med dagens storsamlingar? Varför började man skänka sina samlingar till museum i det första fallet?

[Äjth]

Jag har alltid uppfattat det som att donationer av samlingar som gjorts till museér och dyl. institutioner varit menade att s.a.s odödliggöra donatorn.

[Gunilla]

Moderna museet har ju just fått 700 tavlor av Pontus Hultén, så utdött är väl donerandet inte. Och Örebro läns museum har fått en stor donation av Ulla Viotti som täcker hela hennes produktion. Oftast är det nog museerna som är tvingade att tacka nej eftersom de inte har plats. Dessutom finns det inte samma behov här i Sverige (än) eftersom vi faktiskt lägger en del skattepengar på museiinköp, även om budgetarna krymper. Ofta bidrar museernas vänföreningar mycket till nyförvärv. Ibland är det också större insamlingar, som när Historiska museet lyckades köpa Karl Döves sigill för några år sedan tack vare en mängd privata donationer.

I USA handlar det dessutom mycket om skattetekniska orsaker att donera till välgörenhet, det är nämligen avdragsgillt, så det kan bli en lönande affär om du har stora inkomster.

För övrigt har nog Äjth rätt i att det ofta är en vilja att bli ihågkommen som ligger till grund för stora donationer. Ett Jung Kee-rum på Nationalmuseum vore väl inte helt fel?

[omnibus]

Saken är den att museiverksamhet och donationer är "tax deductible" i USA. Inte i Sverige, men de är åtminstone momsbefriade.
Vilket ger möjlighet till vissa finansiella dispositioner.

Det vore grejt om donationer blev avdragsgilla även här. Det skulle göra att mer blev tillgängliggjort för allmänheten, och man skulle kunna göra bättre utställningar. Fick bara jag bestämma, så....

Annars har det väl varit en långsam declajn för muséer i västvärlden. Deras existens har ifrågasatts, och deras verksamhet tvingats till stora förändringar. Det duger inte längre att bara ställa ut objekten i en monter.
Så är det kanske inte längre lika intressant att få sin plakett uppsatt i entrén såsom mecenat eller bidragsgivare. Prestige söker man på annat håll.

[Peter S]

Även inom museisvängen funderar man som bäst på om det där med stora samlingar egentligen är något att sträva efter... Dels av ekonomiska skäl men även av pedagogiska skäl som omnibus skriver. Tittar man på de stora utställningarna så är en ganska stor del av materialet inlånat från privatpersoner, som verkar vara villiga att låna ut sina bästa grejor (glömmer t.ex. aldrig de av drottning Elisabeth II utlånade Fabergéäggen på Nationalmuseum). Ur den synvinkeln kan ett brett kontaktnät vara minst lika intressant som en stor egen samling. Dessutom görs många utställningar utan uppradande av föremål numera. Ett exempel är nya Värlskulturmuseet som inte har någon egen samling alls...

Undrar vem som kommer att orka/vilja förvalta min samling efter mig...

[Jung_Kee]

Oj vad kul att det blev en del inlägg här redan idag!

Själv så är min tanke dels som er andras, man donerade sina samlingar för prestigens skull och för att man gjorde så av tradition. Det var ett patriotiskt minnesmärke över en själv. Tror att traditionen i Sverige startade någonstans med Gustav II:s donation av kläder att bevara till framtidens lystnad och lärdom. Dessutom så var det ett bra sätt att se till att samlingen förblev bevarad oskingrad. Numera så är det inte lika prestigefullt, och dessutom så tar, som någon sade, museumen inte emot hela samlingar i samma omfattning som förr pga diverse anledningar. De traditionella utställningsmuseumens popularitet har dessutom minskat, och gallerierna vinner framgångar istället. Liksom virtuella utställningar. Föremålsfokus idag ligger snarare på forskning och ansamlande av kunskap än på allmän förevisning av föremål som blir allt svårare och dyrare att lagerhålla.

Hur ser då museumens framtid ut?

Jag tror och hoppas på att de flesta museumen i framtiden kommer att använda sig av den accelererande medietekniken. Redan idag finns det exempel på enastående virtuella tema-utställningar som innehåller både föremålsbilder och intressanta artiklar om temat, liksom forum och länksamlingar. Historiska muséets "Historiska världar" som nås på http://www.historiska.se/histvarld/ är ett bra exempel på sådana. Jag tror att det i framtiden kommer att vara mycket mer sådana, vilket jag tycker är bra eftersom det knyter ihop information och föremål på ett bättre sätt och ger möjlighet till aktiv kommunikation bland utställningens besökare. Det är då också lätt att "låna in" föremål från andra platser, personer och instutioner, då det räcker med en bild som kan skickas via mail till utställningens projektansvarige.

[emde]

Samlare som donerar sina egna samlingar - dessa har ofta spenderat en hel otrolig massa tid, pengar och energi på att under kanske ett helt liv få ihop sin samling och bryr sig väldigt mycket om den som en "samling" sett snarare än dess pengavärde. Då kanske man ser att samling går till ett museum där den kan bli många andra till glädje hellre än att den går till någon släkting 'som inte bryr sig utan bara vill sälja skräpet'. Vad tror ni om den teorin?

[Jung_Kee]

Den teorin tror jag är ganska så bra, jag nosade lite på den i mitt förra inlägg, och det är nog också en av anledningarna till att donationerna har verkat minska. Muséerna verkar inte ha kapacitet att ta hand om allt de får in på ett bra sätt längre. Och då är frågan, ska man pumpa in mer pengar till muséerna, eller rationalisera muséiverksamheten?

[Peter S]

Det var lite det jag menade med "förvalta" samlingen i mitt förra inlägg... Det är ju jättetrevligt att ärva något som är lättsålt och värt mycket pengar, men när det kulturhistoriska värdet är större kanske det inte är så roligt för en oinsatt släkting.

Ibland ser man gamla samlingar på auktioner, där man förstår att det gått åt mycket kraft och möda till ihopsamlandet, ibland sålt för en spottstyver och skingrat. Att äggkoppssamlingarna kommer ut på marknaden och börjar få ett nytt bruksvärde tycker jag är enbart välgörande.

Få museer samlar dussinvaror, en trend som hållit i sig sedan industrialismens inträde (föremålen har också kritiserats som sämre gods sedan dess). Detta synsätt speglas också på allmänheten. Detta betyder helt enkelt att vi saknar kunskap och information om en stor del av vår äldre vardagskultur. I det fallet har museerna varit vägledande för privatsamlandet, och om museerna skulle sluta samla även det höklassiga, så skulle det nog skapa en viss förvirring bland allmänheten om vad som är värt att spara överhuvudtaget. Hur skulle man någonsin kunna skilja ut van Gogh från alla de andra duktiga konstnärerna om inte någon med oomtvistad auktoritet talade om att han är bäst? (för något måste ju ha gjort att han steg från totalt okänd konstnär som inte kunde sälja sin konst till den högst betalda konstnären genom tidigare. Åtminstone en tavla med irisar har slagit prisrekord. Kanske fler?)

[LS]

I USA så finns det en massa museum som är inrättade av och uppkallade efter en massa avlidna konstmecenater och även i Sverige så är många av våra museums förnämsta samlingar uppbyggda av samlingar skänkta av donatorer som har önskat sina samlargärningar bevarade och förevisade för eftervärlden genom gåvor och testamenten.

Av antalet donationer och museum att döma så var detta en vanlig företeelse förr i världen, fram tills för runt 30 år sedan då det plötsligt slutade. Vad beror detta på? Är alla konstmecenater av den gamla stammen utdöda? Är museumen inte bra längre? Har den allmänna viljan att sprida konsten till folket upphört? Vad händer med dagens storsamlingar? Varför började man skänka sina samlingar till museum i det första fallet?

Jag skulle tro att orsaken till att det i Sverige, och kanske även i resten av världen, minskade dramatiskt med donationer till för c:a 30 år sedan beror på det dåvarande politiska klimatet. Allt offentligt var rätt och alla privata alternativ förkvävdes för de var politiskt inkorrekta. Rent och skärt mode alltså.

[A.F]

Kan det röra sig om människor utan barn som donerar samlingar?

Inte skulle jag skänka min samling till museumet när jag dör, utan jag
hoppas att mina 4 barn vill ta hand om det de gillar och mina kommande
barnbarn.

Mina barn har redan paxat vissa saker i samlingen när jag dör :-)
Det dom inte gillar får dom sälja.

Den stora nackdelen med alla donationer till museer är ju att om alla
storsamlare donerar det vid sin död så blir det inte något kvar för nya
samlare.

[LasseC]

Jag tror att det inte är så lätt att donera saker till ett museum idag. De vill ogärna ta emot om det inte är kända samlingar. Att ta hand om en samling innebär ett otroligt arbete med ny registrering enligt deras system. Kanske en konservering av saker. Skaffa plats i förråd till de nya prylarna. Kanske undersöka äktheten i det donerade osv.
En geologisk förening som jag är med i fick en skalle från en grottbjörn i byte.
Det var inte riktigt inom vårt område och en förfrågan till ett känt museum resulterade i ett nej.
Bara mina egna tankar.
Ha en bra dag

[emde]

Appropå hur museum förvaltar sina samlingar... det får mig att tänka på nationalmuseum som skall ha hur mycket som hellst i lager och dammar. Enligt uppgift har man totalt över 600 000 föremål och det kan ju bara vara pytteliten andel som är utställda. Det skulle kunna vara en grund för säkert 10 museum med högkvalitative konstföremål... Och det är ju tråkigt att man som medborgare och därmed faktiskt delägare i samlingarna inte kan få se och ta del av dem!