Äntligen börjar Antikrundan, va kul! :)

[lizziett]

Alltid kan man lära något nytt och hoppas på att man har det hemma i hyllorna, eller hur?

[Svärdsfalla]

Äntligen, ja. Är det något jag har i mina hyllor är det alltid sånt man ser i bakgrunden och som de aldrig visar något intresse för.

Själv missade jag tyvärr programmet men ser det nu på SVT Play.

http://www.svtplay.se/video/950800/del-1-av-12

[Kim von Platen]

Kände igen mig, inte riktigt...

Hallå alla Rundans vänner,
Ja, vad minns man? Vad skulle man själv vilja köpa? Var ligger överraskningarna?
Tycker att Antikrundan tappat sin folkliga själ och dessvärre några av de tongivande experterna. Sprallige Jan Bäckman (den ovanlige), kaxige Peter Pluntky (idésprutan) och några andra. Men visst är det kul att titta.... so long...
PS. Såg en fin häst (av Jemt-Olle?) fladdra förbi... för många flygplan.. men så var vi i Linköping...

[Kaptenen]

Jag håller med dig, att jag saknar Bäckman och Pluntky. Jag tyckte att klippning och redigering kändes ovanligt snuttifierad och rörig.

Dock konstaterar jag roat att konsolbordet hade likadan sargdekor som mitt.

[Svärdsfalla]

"...Tycker att Antikrundan tappat sin folkliga själ och dessvärre några av de tongivande experterna. Sprallige Jan Bäckman (den ovanlige), kaxige Peter Pluntky (idésprutan) och några andra. Men visst är det kul att titta...."...

Håller med om att Antikrundan tappat sin folkliga själ. Det slår liksom inga gnistor längre. Även om Knut Knutson är sig själv, var det ännu mer energi och entusiasm i honom tidigare, tycker jag. Och det beror nog inte på åldern. Att Jan Bäckman försvann var riktigt tråkigt men kunde knappast hjälpas. Peter Pluntky gillar jag, men att han fick gå kan jag förstå. Att kritisera arbetsgivaren och bryta mot kontraktet brukar inte vara särskilt populärt. Hade jag fått bestämma hade dock Pluntky stannat kvar, och programledningen avgått.

Jag håller med dig, att jag saknar Bäckman och Pluntky. Jag tyckte att klippning och redigering kändes ovanligt snuttifierad och rörig.

Dock konstaterar jag roat att konsolbordet hade likadan sargdekor som mitt.

Har ingen större kritik på vare sig klippning eller redigering, så länge det inte tar för stor plats i programmet. Nu gör det ju det, tycker jag. Själv hade jag föredraget en sändningstid på 1.30 i stället för dryga timmen som det är nu. Tycker dokumentärerna mellan klippen är lite småroliga, men de tar lite för mycket plats med slutresultatet färre objekt.

Om konsolbordet; Stockholmsarbete, ca 1800. Sargdekor gjuten i pastellage. Originalfärgen går att skrapa fram. Källa: Har lärt mig genom att se på Antikrundan 10/1.

[Gideon]

Om konsolbordet; Stockholmsarbete, ca 1800. Sargdekor gjuten i pastellage. Originalfärgen går att skrapa fram. Källa: Har lärt mig genom att se på Antikrundan 10/1.

Programmet i sin helhet har jag ännu inte hunnit att se på, men nyfikenheten drev mig att ta en snabb titt via play-TV, för att hoppa mellan inslagen om bordet.

För det första göts inte pastellaget, utan pressades ut i gipsform, skars til, lades på, och förgylldes med bladguld (ibland slagmetall), inte någon guldfärg. Det svärfars morfar hade gjort, var att stryka över originalförgyllningen med flytande bronsering (pulver upplöst i schellack).
Någon anledning till det, hade han säkert, och det vanligaste är att stora delar av förgyllningen redan då var sliten eller borttorkad av alltför nitiskt städande. Då blottades säkert vit, störande kredering eller pastellage.

Skrapa fram ska man inte heller göra, utan tvätta fram med pensel och stryka av med trassel. Med knivspets kan kratsa på djupare ställen. Matt originalförgyllning är oftast omöjlig att rädda, medan blankpolerat guld inte påverkas av kemiskt lösningsmedel, utan av vatten.
Det är en balansgång således i arbetet att återställa en förgylld möbel i originalskick. Mer finns att säga, men Rickard Thunér skulle få nytta och djupare inblick av att praktisera en kortare tid hos en erfaren förgyllarkonservator som berättar och visar hur arbetsmomenten går till på ramar och möbler, och inte minst får se hur förgyllningar byggs upp.

[Kaptenen]

Mitt bord ter sig som orört med en del pastellage som har försvunnit under de tvåhundra år som förflutit sedan det tillverkades. Jag skulle nog datera de båda borden till 1810.

Vad gäller förgyllningen så har förgyllaren varit ekonomisk och lagt slagmetall på en fjärdedel av baksidan på kulorna intill väggen. Vatten ska man inte använda vid rengöring. Jag använde Dilutin till kulorna med gott resultat.
Tyvärr hade personalen på Erikshjälpen krossat marmorskivan, som enligt uppgift var grå, och redan slängt den på tippen när jag fann underredet. I brist på marmorskiva har jag låtit en glasmästare skära till en spegelglasskiva och en 4 mm tjock glasskiva, mellan de båda skivorna är det någon centimeter.

[Gideon]

Du missförstod mig, Kaptenen.
Jag menade inte att man skulle rengöra med vatten, utan det var vad som användes vid nitisk rengöring förr av okunniga städerskor eller husfrur.
Blankpolerat guld är mycket känsligt för vatten, om den skyddande hinnan av schellack är borta.
Dilutin, som är ett annat namn för lacknafta, är utmärkt, men skonsammast är att ta 1 del kokt linolja och 6 delar lacknafta ihoprört.

Det är beklagligt att Erikshjälpens personal ändå inte sparade bitarna, men bordet kommer ju att fortleva nu.
Längst in i källaren har jag tre marmorskivor, som jag sparat sen 1970-talet. En av den är profilerad och bruten mitt itu, men då hade jag inte hjärta att slänga dem...
De ska få vara kvar tillsvidare.

[Kaptenen]

Nej, jag missförstod inte utan betonade det viktiga.

Det var ytterst klantigt och jag erbjöd dem pengar för att åka till återvinningsstationen för att hämta delarna, men icke. Totalt har bordet kostat mig 340 kr, så jag är nöjd och belåten.

[Svärdsfalla]

Hoppas att mitt "professionella" utlåtande angående bordet inte togs på allvar. Förutom stilar är mina kunskaper om möbler i princip obefintliga, även om intresset finns.

Kaptenen, jag gratulerar dig till bordet från Erikshjälpen och hoppas samtidigt att marmorskivan de förstörde inte var originalet. Att den blivit utbytt redan för hundra år sen är ju ingen omöjlighet.

[Kaptenen]

Tack så mycket! Det är mycket möjligt att skivan har blivit utbytt tidigare och det är dock allt en liten tröst.

[Gideon]

340:-
Oj oj, det var ett fynd som hette duga!
Infaller i Svärdfallas gratulation och underlättande hypotes. Grattis!

[Kim von Platen]

Sensmoralen...

Hallå,
Kasta inte bort trasiga delar av vårt kulturarv för sanningen är den att de allra flesta antikvtiteter
är reparerade, restaurerade och ommålade under resans gång... so long...

[Kaptenen]

Tack! Jo, det var ett bra fynd! Här är ett nära identiskt men jag ser att fotplattan är halverad vad avser höjden och sedan har någon målat den vit, min är svart och marmorerad som på Antikrundans. Förvånansvärt att Bukowskis inte noterar detta, då bordet gick på Klassiska. Visst är det så som du säger Kim!

http://www.bukowskis.com/auctions/568/574-konsolbord-sengustavianskt-1800-talets-borjan?locale=sv

Jämför med detta något mindre

http://www.bukowskis.com/auctions/568/575-konsolbord-sengustavianskt-1800-talets-borjan?category%5B%5D=85&page=3

Det är också vettigt att kolla upp priserna på glasmästerier. Det första jag kontaktade ville ha 284 kr för glasskivan. Det andra 90 kr för både glas- och spegelskivan.

[Gideon]

Bäst att ta min favorit i det första programmet, innan den andra kommer imorgon.
Jag har sett hela nu på SVT Play, och måste säga att den som jag föll pladask för, var porslinstavlan från ryska Kejserliga Porslinsmanufakturen, målad av Svedov 1853, som kopierade en målning av Samuel Palmer.
Den var helt sagolik!



Annars tycker jag att programmet var mycket lugnare, jämfört med tidigare, men klippningen kunde ha varit bättre.
Dokumentärerna tar plats, visst, men det följer originalkonceptet från BBC, fast de berättar mer om slott och herresätens historia och fokuserar på föremål i dem. Varför inte börja med det också?