Tema: Krogar, då och nu...

[Kim von Platen]

Hallå,
Välkommen på en krogsväng. Snubblade över den här boken med text av Bengt Frithiofsson (en av landets främsta vinexperter genom tiderna vid sidan av Stille-Werner), på bensinmackens loppis. Bra Böcker 1981. 17 av landets främsta kockar/krögare berättar om sina krogar och serverar för ögat välsmakande menyer. Kanonfina bilder av Björn Lindberg.

Då tänkte jag, varför inte starta en tråd om krogar och deras kulturhistoria? Då och nu.
Nostalgi och upplevelser. Låt se. So long...

PS. Vitlöken har jag lagt dit för jag tyckte omslaget var lite trist.

[Kim von Platen]

Första och sista...???

Hallå Farbror Uhr och hej Kjelle Bleckis,
Mitt tidigaste minne av ett riktigt krogbesök var här, på Cattelin i Gamla Stan. Var väl kanske fem år, en söndagseftermiddag och vi tog bilen in till stan, hela familjen. Middagen intogs i den fina och lite trista matsalen och Farbror Harry Uhr kom till bordet
och hälsade välkommen. Han var stor som ett hus och inte alls välkomnande. Butter.
Restaurangen startades av legendariske Jules Claude Cattelin och blev snart ett vattenhål för stadens kulturella elit. Konstnärer, författare, skådespelare och arkitekter trängdes i den enklare matsalen med rutiga dukar på borden, hög väggpanel och knallhårda wienerstolar med sliten läderklädsel. En lång bänk efter ena långsidan. Inte var det bekvämt.
Isaac Grünewald lär ha ätit middag här tre dagar i veckan och Lennart Jirlow blev krogens hustomte, som betalade sina notor med små akvareller som ramades och sattes på sattas upp på den s.k. vistkortsväggen. Einar Jolin, X-et, Olle Olsson Hagalund, Otto Carlsund och Herbert Tingsten var några av de andra stamgästerna, berättade Far.
Prins Bertil, naturligtvis och hans pappa på slottet beställde gärna sin lunch hos Farbror Uhr.

Till lunch var det en annan publik. Det var folk från hovet, politiker, officerare, höga ämbetsmän och jurister. Per Albin Hansson älskade kalvsyltan, Erlander, Sträng, Mundebo och Fälldin, alla var där.

Och så alla turister, det vimlade av stjärnor i Guide Michelins lista. Nu är stort sett hela glansen borta liksom den unika konstsamlingen på väggen som försvann i samband med ett ägarbyte. Inbrott lär det ha varit.

Vad beställde man då från menyn? Husmanskost, fransk eller svensk. Här introducerades sniglar och en specialitet var kalvhjärna med majonnäs. Fisk, gärna lax, kokad i buljong, vin och grädde.

20 år senare flyttade jag till Gamla Stan och blev en av krogens stamgäster under nästan lika lång tid. Lärde känna Kjell Bleckenberg, den lilla vänlige, som blev Uhrs kompanjon på 50-talet, hovmästarinnan Jeavert, mamma till nattklubbsdrottningen Alexandra, hon heter egentligen Lil och underbara Maria i garderoben som tjänade extra på banditen i hörnet. Hon höll ett öga på min son som inte fick bli nyckelbarn, så han hjälpte till i garderoben efter plugget. Oavlönad? Icke sa Nicke, han kom snabbt på att när någon gäst fått jackpot eller triss slutade man spela och då var sonen snabbt där med några enkronor och tog hem den stora vinsten. Det gillade inte Maria.

Champinjonsalladen var ett måste eller champinjoner ā la Grecgue. Lax i vittvinsås eller en härlig gryta. Mousse au Chocolat, också ett måste.

Cattis hade inte fullständiga rättigheter, först en bra bit in på 90-talet kom starkare varor in på matsedeln. Jag åt min middag och beställde kaffe och fick ett glas cognac därtill.
- Jo, vi firar idag, sa Bleckis, i rättighetens namn.
Den parkerade bilen skulle köras tre kvarter men fick stå kvar och obligatoriska parkeringsboten kostade väl som en fyra cognac

Den här långtradiga berättelsen orkar nog inte så många läsa, men jag berättar bara för att göra några få glada. Och visa på att en kvartersrestaurang har en social uppgift, eller hade? Kvarterskrog för både stor och liten.
Cattein är borta, bara skylten och namnet är kvar.
So long…

[Lars F]

Ohoj Kimmen!

Är inte speciellt bevandrad inom krogvärlden, men en krog faller mig i minnet nämligen
gamla Halta Lottas Krog i Göteborg, den första som fanns i mitten-slutet av 1800-talet
Som blev mest känd genom visan om den.

Halta Lottas krog var fram till 1870-talet en krog vid Vallgatan 2 (hörnhuset Kaserntorget 5 -) i kvarteret Sidenvävaren i centrala Göteborg

Nedastående texter från Wikipedia m.fl.

"Lotta" kom från Våmbs socken i Västergötland, utanför Skövde, och hennes gäster var främst artilleristerna från den närbelägna Borgerskapets kasern. Hon hade ett gott humör, och sjöng gärna visor, berättade roliga historier och var mycket populär i grannskapet.

Historien bakom visan!"

Börjar man med melodin är det förstås ”John Brown´s body” från Amerika, 1860-tal.
Men melodin är ursprungligen "Say Brothers will you meet us". Sången kom i Sverige ut i samlingen ”Pilgrimssånger”, som utkom 1862 och där heter den Wexelsång

Första strofen:
Bröder, wiljen I gå med oss
Bröder, wiljen I gå med oss
Bröder, wiljen I gå med oss
Till Canaans sälla land.

I Halta Lotta-versionen nedan finns de tre första raderna - med tilltalet Bröder och den gammalmodiga formen I.

Det finns en tryckt version av visan utgiven för soldater under första världskriget. Men det finns belägg för att visan kom till någon gång 1860-1880.

Visan skiljer sig med den nedan:
Hem som svin på knäna gå vi
Hem som svin på knäna gå vi
Hem som svin på knäna gå vi

och sista strofen:
Åtta gröna dagar få vi
Åtta gröna dagar få vi
Åtta gröna dagar få vi
för besöket på Halta Lottas krog i Göteborg.

Här är hela sången om Halta Lottas Krog.

http://www.e.kth.se/lnk/bsong/songs/nubbe/halta_lotta.html

Först melodin om någon inte kommer ihåg den.
Här framförd bland "glada och upprymda" pensionärer.

http://www.youtube.com/watch?v=b1tfz_pCcN8

mors!






.

[Koala]

Vad kul ...

... att fler än jag gillar den här trevliga kokboken. Utan skryt vågar jag påstå att jag är berömd i bekantskapskretsen för min goda citrontårta, receptet står i Krögarnas bästa mat och kommer från saligen insomnade La Brochette på Storgatan i Stockholm.

[umeubbe]

Hej alla krog intresserade.

Jag undrar om moderna människor använder ordet "krog" över huvud taget, tror att det bara är vi "mogna" Herrar och Damer som gör det än i dag. Hur som helst är det för mig, personligen, ett kärt ämne. Vi hade här i Umeå en "krog" som hette Restaurang Esplanad, krögare var Sven Lindstrand. Denna krog var faktiskt världsberömd över hela Sverige och där började jag jobba i garderoben 1968 för att sedan fortsätta min kariär som reparatör och fastighetsskötare fram till 1980. Sven Lindstrand och hans fru Greta drev även Hotell Dragonen, Blå Aveny och restaurangerna Kaskad, Sävargården, Kajsa-Varg samt Fågel Blå i Lycksele. När krögaren Sven Lindstrand klev in i matsalen var det inga som helst tvivel om vem som ägde stället. Han gick omkring i restaurangen med högburet huvud och styrde sin personal med nickningar och små gester till gästernas stora glädje. Service var ett viktigt begrepp på den tiden. Trots högburet huvud så var vår krögare en väldigt sympatisk herre som var mycket mån om sin personal och naturligtvis även gästerna.
Det som var intressant var hirarkin inom krogbranchen på den tiden, tänker då på hovmästarna, servisen, spritkassörskan, kockarna, kallskänkorna, husfruar och diskpersonalen. Det gällde att veta sin plats annars fick man nog fan höra det. För mig så var dessa 12 år innom krog och hotellbranchen mycket trevliga, kanske beroende på att jag hela tiden höll mig utanför klassindelningen. Jag har förjäves försökt googla efter fakta om Norrlands största krögare utan resultat, Lindstrand gick bort för ca. 10 år sedan men fru Greta lever fortfarande. Oj, det här blev nog för mycket att läsa men nu är det gjort, sorry.

/Urban

[Lars F]

Hej alla krog intresserade ...
...
Oj, det här blev nog för mycket att läsa men nu är det gjort, sorry.

/Urban

Ohoj Ubbe!

Inte det minsta för mycket.
Jag får nostalgikick när du nämner några av dåtidens Umekrogar.

Minns mina sejourer hos Dragonerna (då liggande vid Skolgatan) i Umeå under tidiga 1960-talet.
Esplanad var det stora dansstället där man svängde sina lurviga ben.

Till Kaskad gick man på lördagseftermiddagarna och lyssnade på levande (live heter det visst idag!?) musik.
Lasse Lystedts kvintett med Bernt Egerbladh tillhörde ju eliten som ofta spelade där. Lasse Lystedt, en av våra stora ventilbasunister.
Oj, oj vilken härlig fin jazzmusik man fick sig till livs.

Tack Ubbe för det inlägget.

Här en höjdare från 1964.

[umeubbe]

Tack, Lars F.

K-4 som Norrlands Dragonregimente kallade i fokmun i Umeå är idag komunalhus och de gamla husen av trä som fanns runt omkring är rivna, ex. mässen, gymnastikhallen där det var dans på helgerna osv. Lasse Lystedt som var barmästare jobbade i många år åt just Sven Lindstrand och jag känner honom privat, han är född 1925 men still going strong. Man ser honom flanera på stan då och då. Lasse Lystedt har gjort väldigt mycket för jazzmusiken och då inte bara här i Umeå.
Se länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Lystedt

Berndt Egerbladh hade jag som lärare i skolan.
Se länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Berndt_Egerbladh

/Urban

[prylsnubben]

Prinsen

Vilken krog förutom Rydbergs kan tävla med Prinsen på Mäster Samuelsgatan i Stockholm grundad 1897. Fortsättning följer....................

[Kim von Platen]

Ljuset kommer noorifrån..

Hallå Lasse Kik och Ubbe,

Min tanke med den här tråden var att försöka belysa krogkultur i hela landet, som faktiskt varit en pelare.Tack för intressanta inblickar, allt från Halta Lotta (som jag trodde var en av Bellmans frillor) till Espland.

Och hör upp Kaola, La Brochette? Ett snabbköp för jäktade östermalmare. Nej tacka vet jag när Bernhard Lacoste rattade Biffi, och senare Coq Roti. Träffade honom på Eriks pråm vid Strandvägen och frågade vad fasen han gör här, på pråmen?
- Det enda stället man äta gott, blev svaret
Bortsett från citrontårtan, naturligtvis. Tack för ditt tips.

So long...

[bwh]

Om vi skall täcka hela Sverige och inte bara Samojedien bör vi kanske tänka även på Fritjof Nilsson Piraten och hans härjningar på - http://www.malmo.se/images/18.2ec268.../IMG_3702a.jpg - ibland även under andra namn!

[HgF]

Gemensamt för många av dessa krogsittare var trots allt att de borde ha hållit sig därifrån, istället för att smörja krogägarna och samtidigt underminera sin egen hälsa med en massa alkohol. Jag minns den stackars Nackas sista år då han sprang från systembutik till systembutik för att få tag på alkohol men han blev ständigt nekad därför att han fanns på Systembolagets spärrlistor.

Men det är kanske som att svära i kyrkan när man talar om hur trevligt det kan vara på krogen.

[Kim von Platen]

Gemensamt för många av dessa krogsittare var trots allt att de borde ha hållit sig därifrån, istället för att smörja krogägarna och samtidigt underminera sin egen hälsa med en massa alkohol. Jag minns den stackars Nackas sista år då han sprang från systembutik till systembutik för att få tag på alkohol men han blev ständigt nekad därför att han fanns på Systembolagets spärrlistor.

Men det är kanske som att svära i kyrkan när man talar om hur trevligt det kan vara på krogen.

Hallå HgF,
Tack för ditt inlägg, visst måste man varna, men jag tror att de flesta krogbesökare kommer för att smörja kråset, inte krögarna. Vilken är din favoritkrog med gamla anor? Du vet ju så väl att krogarna varit stilbildande i inredning och matkultur och dryckesvanor, då som nu.
So long...

[Kim von Platen]

Fortsättning dröjer...

Vilken krog förutom Rydbergs kan tävla med Prinsen på Mäster Samuelsgatan i Stockholm grundad 1897. Fortsättning följer....................

Hallå Snubben,
Kul att lyfter fram en av mina favoriter där jag spenderat alltför många kronor, men det under rikskupongernas era då skattebetalarna subventionerade arbetstagarnas lyxiga luncher.
I väntan på.... tillåt mig att tillföra några bilder som jag tror berikar tråden. Prinsen hette ursprungligen "Café du Prince" och här hade man här hade man också en liten butik för Rörstrands prylar. Man var först med plankstek och favoriten var Wallenbergare. Prova gärna Coupe Danemark, vaniljglass med varm chokladsås.
Kom igen och so long...
PS.Skulle vara kul att börja samla på dessa restaurangserviser... gissar att ha har några där hemma...

[HgF]

Jag minns enstaka utflykter till Vällingbyhus i barndomen. Vi i vår familj var ju ultramoderna och valde förstås det då ganska nyöppnade (1955) Vällingbyhus i den då ultramoderna ABC-förorten Vällingby dit vi bilade i vår då nya ultramoderna Dodge Royal 1957. Fast maten var mest uråldrig söndagsstek som hemma. En fördel var att jag och något äldre broder fick dela på en hel sockerdricka eller pommac, medan storasyster ensam fick en hel Cocacola. Ibland var det god mat, nån slags fisk med sallad och god dressing till. En gång tog vi ångbåten till Sandhamn och åt på seglarrestaurangen där. För oss barn var det förstås urkul att åka ångbåt fast jag minns inte vad vi åt.

[Kim von Platen]

Jag minns enstaka utflykter till Vällingbyhus i barndomen. Vi i vår familj var ju ultramoderna och valde förstås det då ganska nyöppnade (1955) Vällingbyhus i den då ultramoderna ABC-förorten Vällingby dit vi bilade i vår då nya ultramoderna Dodge Royal 1957. Fast maten var mest uråldrig söndagsstek som hemma. En fördel var att jag och något äldre broder fick dela på en hel sockerdricka eller pommac, medan storasyster ensam fick en hel Cocacola. Ibland var det god mat, nån slags fisk med sallad och god dressing till. En gång tog vi ångbåten till Sandhamn och åt på seglarrestaurangen där. För oss barn var det förstås urkul att åka ångbåt fast jag minns inte vad vi åt.

Hallå,
Känner du igen dig? Sjön suger och "Gästis" som skärgårdsborna sa är väl mest känt för sin biffstek med lök. Någon snaps blev det nog inte för pappa din, då korgen tappat tillståndet, jfr Bratt, och det fick inte tillbaka förrän långt in på 60-talet. Däremot serverade man "väldigt torr sherry" smugglad från Tyskland och Estland.

Kortet visar Sandhamns Värdshus ca 1908, som utan avbrott hållit öppet året runt sedan 1672. Fastigheten ägdes av byalaget. Arrendet för gästgiveriet övertogs 1901 av vin- & delikatesshandlaren Knut Aspegren som då sålt sin affär i Stockholm och flyttat ut till Sandhamn. På kortet poserar några kvinnor ur restaurantens personal. RÖK YALTA står målat på husväggen. Den cigaretten var då ett av landets populäraste märken och tillverkades i Stockholm på cigarettfabriken Orient.

En härlig skärgårdskorg som hållit näsan ovan vattenytan så många år. Beundransvärt.

So long...