Tweet
Jag sörjer Dig Du gamla Alm. Imorse väcktes jag av motorsågarna, jag såg hur man stympade Dig bit för bit.........När vi flyttade hit för tjugofem år sedan var Du ännu ett stolt vårdträd som hade funnits här långt innan hyreshusen etablerat sig. Här var det en oas av gamla grosshandlar- och andra högrestånds sekelskiftesvillor. Det fanns ingen fast broförbindelse på den tiden.
När bron senare kom fanns i varje fall ännu Björknäspaviljongen och ungdomar kom med båt till Klintens brygga inifrån sta´n för att dansa.
Men Du växte och förmörkade horisonten, Du var den som gav skydd och svalka åt fåglarna, men vi i hyreshusen fick inte njuta av solen som vi önskade, därför blev Du gravt beskuren, för att det skulle varda ljus....
Samtidigt uppstod almsjukan som började förtära allt flera av Dina gamla artfränder här i Storstockholm. Du var inte opåverkad, om det berodde på den stympning Du genomgått eller om det gått samma väg ändå, det vet jag inte. Men jag vet att trots att jag fick mera solljus så blev mitt sinne lite mörkare. Man såg hur dåligt Du mådde, Du torkade ut blad för blad, gren för gren, barken flagnade och till slut var du bara ett torkat skelett av ett stort underbart grönt och friskt träd. Och idag så skedde det oundvikliga, Du fälldes till marken, men det märkte Du inte som tur var. Men jag märkte det.....
När bron senare kom fanns i varje fall ännu Björknäspaviljongen och ungdomar kom med båt till Klintens brygga inifrån sta´n för att dansa.
Men Du växte och förmörkade horisonten, Du var den som gav skydd och svalka åt fåglarna, men vi i hyreshusen fick inte njuta av solen som vi önskade, därför blev Du gravt beskuren, för att det skulle varda ljus....
Samtidigt uppstod almsjukan som började förtära allt flera av Dina gamla artfränder här i Storstockholm. Du var inte opåverkad, om det berodde på den stympning Du genomgått eller om det gått samma väg ändå, det vet jag inte. Men jag vet att trots att jag fick mera solljus så blev mitt sinne lite mörkare. Man såg hur dåligt Du mådde, Du torkade ut blad för blad, gren för gren, barken flagnade och till slut var du bara ett torkat skelett av ett stort underbart grönt och friskt träd. Och idag så skedde det oundvikliga, Du fälldes till marken, men det märkte Du inte som tur var. Men jag märkte det.....
Bifogade filer
Comment