Jag älskar verkligen våra katter...

[Emil Brannstrom]

...men för h-vete...

Med GALEN hälsning
Emil

[viol]

Ånej... trist
du måste ju ha grejjorna i ett låst skåp om du har tama tigrar i hemmet! Jag skulle behöva ha mina grejjor i låsta skåp, inga katter här, men jag är själv ganska klantig.

*skickar tröstande ord* Alltid trist när saker man gillar går sönder.

[Kolmårdstrollet]

NEJ NEJ NEJ satana perkele....

[Susiflätan]

Aj då!

Fy vad tråkigt! Katter är inte så smidiga som man kan tro, åtminstone inte kastrerade hankatter...

[simco]

I bland tror jag kattrackarna gör saker på "pin tji". Mina katter som jag hade förut, brukade hoppa upp på köksbänken och kökbordet där de inte fick vara,
samtidigt tittade de på mig och stannade upp, Nu skriker hon snart -NEJ!!!!
Ibland riktigt såg man hur de med vilje klämde sig bakom en vas i bokhyllan och tittade förundrat när den "PANG" for i golvet.

-Men allt är förlåtet när kurrmaskinerna hoppar upp i knät, eller i sängen och vill gosa

Nu har jag inga katter eftersom min sambo är allergisk, men jag har andra "fummelpellar" i min närhet.
Låsbara skåp låter bra.

Vänta bara Emil tills er lilla gosplutt kan pinna på för egen maskin, då behövs pansarglas med galler, total minimalism med uppknutna gardiner, sopskaft genom kökslådornas handtag och soprena ytor upp till 1,5 m från golvytan. Dom har teleskoparmar upp till 4 års ålder, jag lovar!

[Emil Brannstrom]

Jag, sjukt trist. Det är så jag vill lipa en skvätt. Kastrerade hankatter är faktiskt inte så smidiga. Särskilt inte när de får kattfnatt, tar sats från hallen och hoppar över soffan upp på byrån och halkar in i hela orkestern (och den ena av mina toppenfina Hanne Dreutler-lampor från Kosta, den klarade sig dock) så det bara sprutar glas åt alla håll. Sextetten blev en trio. Jaja, det är bara prylar.

Tack för trösten!

MvH
Emil

[Kim von Platen]

Hund och katt..

Jag, sjukt trist. Det är så jag vill lipa en skvätt. Kastrerade hankatter är faktiskt inte så smidiga. Särskilt inte när de får kattfnatt, tar sats från hallen och hoppar över soffan upp på byrån och halkar in i hela orkestern (och den ena av mina toppenfina Hanne Dreutler-lampor från Kosta, den klarade sig dock) så det bara sprutar glas åt alla håll. Sextetten blev en trio. Jaja, det är bara prylar.

Tack för trösten!

MvH
Emil

Hallå Emil,
Trist. Gillar egentligen inte katter, dom tar för många fåglar också. Däremot älskar jag jyckar och våra taxar är specialister på möss och sorkar. Men Mini, en röd ung kanintax, driven för att jaga kaniner i trånga gryt,, har visat sig att också vara en klättermyra som tar sig upp på stolar och bord och gärna visar stolthet genom att vifta så svansen. Men även båtmodeller är prylar och alla skepp går förr eller senare under, bordet.

So long...

[TinaSand]

Förstår att du känner viss förtvivlan, Emil. Jag lever tillsammans med två katter – den ena smidig och störtsäker på avstånd vid hopp. Hans bror, däremot, är en klumpeduns av sällan skådat slag och nästan en skam för sitt släkte. Han har ingen aning om katters välkända smidighet.
Emellertid, när de båda får sina lekutbrott och rusar som galningar i lägenheten, finns inga garantier alls för mindre föremål än fåtöljer. Fast till och med en fåtölj har vid tillfälle fällts till golvet under en kattlig racertävling.
Av denna anledning har jag satt in de föremål jag är rädd om i ett vitrinskåp, som för säkerhets skull är tätt placerat mot en vägg. Blomkrukor har jag endast i halva delen av fönsterbrädena då resterande halva är till för katterna – det har de båda bestämt. Och när katter har bestämt sig finns det inte en chans att människan kan ändra på det. Bara att acceptera.
Under de många år jag har levt tillsammans med dessa pälsklädda, underbara, visa små varelser har jag lärt mig mycket om ”heminredning”. Trots alla försiktighetsåtgärder har också jag blivit av med ett och annat felplacerat föremål. Och visst har jag blivit lite ledsen när det har hänt. Men vad vore livet utan mina katter?? Tomt. Mycket tomt.

[Emil Brannstrom]

Vitrinskåp är bra, men med säkert 250 pjäser så är det svårt att prioritera.

MvH
Emil

[Äjth]

Trist Emil! Hyllor högt upp! och flera vitrinskåp.

[Lars F]

...

...Under de många år jag har levt tillsammans med dessa pälsklädda, underbara, visa små varelser har jag lärt mig mycket om ”heminredning”. Trots alla försiktighetsåtgärder har också jag blivit av med ett och annat felplacerat föremål. Och visst har jag blivit lite ledsen när det har hänt. Men vad vore livet utan mina katter?? Tomt. Mycket tomt.

Hej!

Vi har löst det ganska bra tycker vi. Föremål som vi har framme på hyllor och bänkar i "katthöjd" har vi "säkrat" med häftmassa. Likaså blomkrukor och lampor på fönsterbrädorna. Detta fungerar utmärkt.

Under minst tjugo årst tid med katter har visserligen något föremål förolyckats, men "peppar, peppar", det fungerar bra.
Att katten ska ha sin plats på fönsterbrädan det är självklart, tycker katten.
Precis som Tina säger är det katten som "bestämmer" var den ska sitta, ligga, sova.

"Det är vi som skall vara tacksamma för att vi får bo ihop med dem".
tycker katten.

/Lars

"Det är gott med stor fönsterbänk!"