Aha, ska det vara på den nivån...
Hela det här huset jag sitter och skriver i är det största felköpet jag gjort!
Det visade sig (efter köp såklart) att det var MrBean eller någon med samma klok-kvot som bott här innan... tex kunde vi bara inte begripa hur vi skulle släcka takbelysningen i vardagsrummet, så hela renoveringsperioden skruvade vi ur glödlampan när vi ville släcka för dagen. Tills vi kom till den vägg där MrBean hade satt igen en dörr och spikat och tapetserat in strömbrytaren i påslaget läge.. och bott så själv sedan 80-talet
Så har det fortsatt sedan dess, med små... överarskningar ...
Hallå,
Min Far var ivrig samlare och vurmade för Staffordshirefigrer. När han dog för några år sedan restes frågan: vad göra med 111 antika figurer. Jag åtog mig att låta värdera samlingen så att vi barn kunde få en rättvis fördelning. Plåta alla figurerna, identifiera,
dokumetera och och skicka underlaget till London (Christie´s). Värderingen landade på 333.000:-.
När arvingarna plockat åt sig vad man nu ville ha återstod figurrer till ett värde av ca 200.000:-.
Kan inte du Kim ta hand om försäljningen så får du behålla vinsten? Jodå, överenskommet. Alla figurerna skulle förpackas, lämnas till distributör och massor av krångel med Chistie´s. Nu visade det sig att figurera bara var värda hälften av det man tidigare sagt, många figurer var lagade berättade röntgenkameran. Kostnader för transporter, provisioner och bilder i kataloger tillkommer.
Figurerna såldes (inga återrop) för ca 80.000:-. Det var ingen vidare bra affär och jag berättar historien som ett varnande exempel. Vi samlare tror nämligen väldigt ofta att vi sitter på en liten förmögenhet...so long
Var en hårsmån från att göra mitt livs dummaste affär för några år sedan.
Jag var på jakt efter ett 2-hästars boggiesläp (helst med totalvikt runt 2 000)och hittade ett till ett bra pris på annons. Ringde säljaren och hörde mig för om släpet och det var precis ett sånt jag var ute efter. Boggie, fronturlastning, sadelkammare och totalvikt 1990. Bestämde mig för att köpa det och rullade iväg 30 mil för att hämta det.
Precis när jag skulle skriva under om ägarbytet såg jag till min stora fasa i pappren att släpet var ombesiktat och nervägt till totalvikt 1280. Det hade säljaren minsann inte nämnt ett ord om. Går ju knappast att ens dra en fullvuxen häst lagligt i det släpet.
Att det inte blev någon affär behöver jag nog inte ens skriva. Arg som ett bi åkte jag därifrån efter att ha skällt ut säljaren.
Mitt sämsta köp/fynd näst efter alla bilar blir ett strykjärn i nån terracotta antikbehandlat och rätt fin patina men ny och från typ Asien,50spänn men jag skänkte den till en skolklass så nått gav den nog tillbaka. Loppissnubben som sålde gamla saker där lerklumpen inhandlades har ej synts till sen dess...Grrrrrrrrrrrr!!!!
bäckis(längtar efter våren)
Comment