Fågelfråga

[Kim von Platen]

Test. Funkar vårt forum?

[Kim von Platen]

På min hustrus uppdrag...

... ställer jag en fråga. Hallå förresten. Två kadaver spolades upp på stranden i natt.
Båda rengjorda av räven eller minken.
- Vad är det för fåglar, frågade min fru.
Den större är unge till en havstrut och den mindre med röda ben en skrattmås var mitt
svar.
Rätt eller fel? Min kära fru vill veta..... vet du?
So long

[TinaSand]

Dramatiskt så det förslår från början. Förstår att pulsen gick på högvarv.
Sedan upplösningen som man nästan kan likna vid ett västgötaklimax. .
Som vanligt goa´ bilder Tina!

Ja, nog var det dramatik alltid. Och helt underbart att, på plats, få beskåda ännu en av naturens ”teaterpjäser” – helt gratis!! Jag måste tillstå, att jag hoppades på att det ståtliga örnparet skulle jaga tillsammans för det är så fantastiskt att se. En av dem flyger ner mot tilltänkta offer och i förvirringen som uppstår, kommer den andra från helt annat håll, osedd av offren, och slår till. Visst kan det tyckas grymt att vilja se men det är ju helt naturligt för dem och det ÄR en upplevelse att få se.
Tyvärr fick jag, som du skriver Lars F, denna gång hålla tillgodo med ett avslut av västgötskt slag

Som jag skrev i förra inlägget, har paret två ungar, som nyss blivit flygga och jag hade glädjen att få se hela familjen. Inte alltför ofta dylikt tillfälle ges. Det är svårt för havsörn att jaga simmande fågel när det är många tillsammans. Jag skulle tro att det åtgår mycket energi för dem under jakten, som dessutom oftast misslyckas, dvs inget byte. Och när de nu har två stora hungriga ungar, som ännu inte har lärt sig jaga själva, är det enklare med ”snabbmat” i form av fisk.

Hallå Tina,
Förstår att du blev lite knottrig. Såg på TV för några år sedan en örn som tog en renkalv,
lyfte med kalven, släppte den... pang död.
Därför kallar vi våra taxar "örgott". Tack för att vi fick vara med... so long...

Det händer nog lite då och då att renkalvar blir mat till örnar, företrädesvis kungsörn, skulle jag tro. De har sina häckningsplatser långt norrut, i renland. Men för såväl kungs- som havsörn, skulle det säkert smaka gott med en liten tax som omväxling i dieten. Vet att ni, din hustru o du, vakar över era små fyrbenta vänner när de är ute och lufsar.

Den vackra näckrossjön besöks inte enkom av örnarna utan även ett fiskgjuspar har sin matbutik där. Också dem har jag haft glädjen att få se några gånger – och fotograferat. Måhända får de bli presenterade i nästa inlägg.

[Kim von Platen]

Gåshud....

Hallå Tina,
Förstår att du blev lite knottrig. Såg på TV för några år sedan en örn som tog en renkalv,
lyfte med kalven, släppte den... pang död.
Därför kallar vi våra taxar "örgott". Tack för att vi fick vara med... so long...

[Lars F]

Det var en spännande stund att studera örnarna. ...
...
Lugnet lade sig åter över den vackra näckrossjön och de simmande gässen. Även jag återfick mitt lugn och började andas igen.

Dramatiskt så det förslår från början. Förstår att pulsen gick på högvarv.
Sedan upplösningen som man nästan kan likna vid ett västgötaklimax. .
Som vanligt goa´ bilder Tina!

[TinaSand]

Så här gick det för gåsen.....

Det var en spännande stund att studera örnarna. Först kom en (hanen) och satte sig i ett träd en bra bit från där jag var. Strax därpå kom honan och landade hos honom. Jag tänkte, att om jag väntar så kommer jag kanske att få se hur de jagar tillsammans. Och väntade gjorde jag……. Efter ett tag flög sedan honan iväg mot skogen och slog sig ner i ett annat träd (och körde samtidigt iväg en av sina och makens två nyligen flygga ungar, som satt precis där mamma hade tänkt sitta). NU, tänkte jag, har de posterat sig lämpligt för gemensamt anfall.

Plötslig kastar sig hanen från trädet där han satt och jag såg, hur han tog sikte på en gås. Jag höll andan och lät kameran smattra. I sökaren såg jag, till min förvåning, hur örnen helt negligerade gåsen och flög över den.
Jag befann mig på ca 300 meters avstånd så det var inte allra bästa "sikt" men strax därpå kunde jag skymta, att den hade något i klorna. En fisk.
Jaha, den ville väl inte ägna tid åt att plocka fjädrar utan bättre att rensa ben.

Lugnet lade sig åter över den vackra näckrossjön och de simmande gässen. Även jag återfick mitt lugn och började andas igen.

[Kim von Platen]

Hallå Pinan,
Vilket ögonblick! Tror att gåsen lurade havsörnen och kom undan med bara förskräkelsen.
So long...
PS Den dåliga upplösningen tänker jag ta upp i en annan tråd...

[Äjth]

Hur gick det?

[TinaSand]

På jakt

Hur tror ni det gick för grågåsen???

(Oj så dålig bildkvalitet det blev när jag laddade upp )

[Lars F]

glad midsommar

Detsamma till dig P-son!

(Ingen fågel men en annan liten flygare och Mr G)

[Polsson]

glad midsommar

[TinaSand]

Åh så fin bild på "hornbebisen". Jag är allt lite avundsjuk på dina hornugglor men unnar dig dem av hela mitt hjärta.

Inte heller jag har varit så aktiv på PES senaste tiden. Jag har visserligen ”tittat in” flera gånger i veckan men några inlägg har det inte blivit. Antagligen är jag lite av periodare. Emellertid har jag inte varit på auktion på evigheter och har därmed heller inga prylar att visa / fråga om. Trots att jag har haft semester och då brukar åka på auktion flera gånger, förflöt semesterveckorna utan ett enda besök. Det beror på, att mitt hem har varit så stökigt, att bara tanken på att åka och ropa in mer, kändes övermäktig. Stökigheten har sin orsak i, att det har byggts balkonger i huset där jag bor. Och gudarna skall veta, att det har medfört besvärligheter av skilda slag. Att rymma ut sovrummet och fyra garderobsinnehåll och förvara allt i vardagsrum har gjort, att det har sett ut som en sämre auktionsfirma. Puh!
Mitt natur- och fotointresse har räddat mig från galenskap. Så jag har varit ute mycket för att slippa vara hemma i ett osannolikt oljud av skilda maskiner. Min stackars katt däremot, har måst genomleva dagarna i lägenheten. Fast jag tror inte han hade uppskattat att följa med på mattens naturpromenader

[Polsson]

Har inte varit inne på PES så ofta den senaste tiden, men efter att ha sett Tinas fantastiska bildserier på fåglar, kommer jag att titta in oftare. Bilden: Efter ett års frånvaro, är det hornuggleungar igen i närheten av mitt hem.

[TinaSand]

Smått o gott

Med tanke på det ni berättar, Lars F o prylsnubben, tyck ju även skator få fnatt och ge sig på en ensam individ. Undrar om det är mer typiskt för kråkfåglar än för andra. Vi får ha en gemensam seans, prylsnubben, och se om vi kan få kontakt med de två herrarna du nämner

Den kråka som fick så mycket stryk är den sötaste honan i ”mitt” gäng. Jag ska presentera henne framöver. Jag vet inte hur gammal hon är men minst två år. I fjol hade hon och maken inga ungar men i år har de två välartade barn, som jag fick träffa häromdagen. Roligt.

Nu följer en lite angenämare bildserie, bara sötnosar.
Idag (ja igår blir det med tanke på klockslaget) strosade jag i min ”tonårsskog” i hopp om att kanske få se ekoxar. Då ”skogen” mer är en stor dunge bevuxen med gamla ekar, finns Blekinges landskapdjur där. Men icke en oxe kom i sikte. Däremot hördes ett ihärdigt kvirrande från flera av de gamla ekarna. Jag stannade upp och såg, att det var ett flertal blåmesfamiljer som fladdrade omkring bland löven.
Att fotografera alla dessa nyligen flygga ungar var en utmaning. De for omkring som de tättingar de är (!) och de var inte still mer än ett par sekunder. Dessutom var de mestadels inne i lövverket, vilket ytterligare försvårade för kamerans fokus tillsammans med besvärliga ljusförhållanden. Men några bilder blev hyfsade. Ungarna var förtjusande söta och föräldrarna, förfärande rufsiga i sin fjäderskrud, stressade nästan livet ur sig för att leta mat åt de små.
Jag skulle tro att det var minst hundratalet ungar på ett område av 300 x 300 meter och jag lät dem underhålla mig i över en timme. Bättre underhållning än naturens teater kan man knappast få.

På tillbakavägen mot bilen blev jag dock ”utskälld” av herr och fru rödstjärt. De blev högljutt upprörda när jag stannade till för att fotografera ett dött vackert träd. Mitt stopp måste ha varit i närheten av deras bo och deras ungar var antagligen fortfarande så små, att de vackra föräldrarna varnade högljutt.

[prylsnubben]

Fantastiska bilder om än skrämmande. Har märkt att skatorna hemmavid har för vana att
hacka ihjäl enstaka ungfåglar vart och varannat år, är väl någon sorts självsanering av
vad som är lämpligt att föra vidare ur ett etologiskt överlevnadsperspektiv.
"The survival of the fittest", vi får konsultera herrar Darwin och Lorenz i frågan.