Tweet
En lite ledsam dag
Idag blev dagen lite ledsam. I brevlådan singlade ned ett papper, på vilket det stod, att det kommit klagomål från hyresgäster gällande fågelmatning på gården. Klagomålen bestod i att fiskmåsar sätter sig på hängrännan (5 våningar upp, min anm.) och när de flyger iväg, ”bajsar de på fönstren”.
Samtliga hyresgäster har erhållit ett papper med denna info – men jag, som ju gjort vad jag kunnat för att hålla några fåglar vid liv under den stränga vintern, kände mig självklart träffad. Speciellt ”utpekat” var äppelbitar, det som ju mitt lilla gäng koltrastar uppskattat så mycket.
Jag måste tillstå, att mitt hjärta bedrövades, i synnerhet som det ju fortfarande är åtskilliga minusgrader, mellan 8 – 12 minus. Även om snön är borta finns det ju inte mängder med mat. Dessutom VET ju mina kolisar (och de andra små bevingade) att de har sin räddning här. De har blivit vana vid att mat finns. Att sluta ge dem nu vore detsamma som att låta dem gå under, tänkte jag. Och HUR ska jag, medvetet, kunna låta dem dö? Det kan jag bara inte.
Lyckligtvis träffade jag fastighetsskötaren när jag var i tvättstugan och han utbrast spontant, utan att jag nämnde det skrivna pappret, att han tyckte det var idiotiska klagomål. Han är själv intresserad av fåglar, ja en djurvän rent generellt och en man med gott hjärta.
Jag sade, att jag kände mig träffad av klagomålet, eftersom han vet att jag matar fåglarna och tycker det är bra att någon bryr sig om dem. Han sade, att jag inte skulle bry mig om det, för fåglarna behöver mat och det har de fått under de mer än 20 år som han har arbetat som fastighetsskötare här. Vidare menade han, att måsarna ju faktiskt bajsar på fönstren året om – oavhängigt mat på gården. Och det har han helt rätt i. Mina fönster brukar understundom ha en och annan ”blaffa” och det är då rakt inget som upprör mig särdeles mycket. Sommartid har jag fågelskit på samtliga fönster då mina svalor ju bor här i huset. Det torde de andra hyresgästerna också ha, så nu undrar jag, om någon kommer att kräva att svalorna ska avlivas eller skrämmas bort på annat sätt. 
I så fall flyttar jag!!
Men, för att återgå till vintermatningen, kommer jag att fortsätta med den. Kanske kan jag försöka flytta matplatsen lite, till under några buskar. (Vill ju helst inte bli uppsagd och behöva flytta redan nu, innan svalorna kommit
). Får väl också försöka förklara för koltrastarna och visa dem deras nya matsal. Dock ska jag undvika stora äppelbitar, även om de ju älskar att spetta näbben i en äppelhalva, så att fruktköttet stänker. Det får hädanefter bli små, hackade äppel- o päronbitar, som förhoppningsvis också kan falla dem i smaken, tillsammans med bröd, ost och de frön de gillar.
För jag vägrar att helt upphöra ge dem mat. Jag skulle må uruselt av vetskapen att mitt lilla gäng kanske dör på grund av att de inte längre hittar något där de lärt sig att det finns. Man kan bara inte strunta i det ansvar man har tagit på sig. Eller hur?
Idag blev dagen lite ledsam. I brevlådan singlade ned ett papper, på vilket det stod, att det kommit klagomål från hyresgäster gällande fågelmatning på gården. Klagomålen bestod i att fiskmåsar sätter sig på hängrännan (5 våningar upp, min anm.) och när de flyger iväg, ”bajsar de på fönstren”.
Samtliga hyresgäster har erhållit ett papper med denna info – men jag, som ju gjort vad jag kunnat för att hålla några fåglar vid liv under den stränga vintern, kände mig självklart träffad. Speciellt ”utpekat” var äppelbitar, det som ju mitt lilla gäng koltrastar uppskattat så mycket.
Jag måste tillstå, att mitt hjärta bedrövades, i synnerhet som det ju fortfarande är åtskilliga minusgrader, mellan 8 – 12 minus. Även om snön är borta finns det ju inte mängder med mat. Dessutom VET ju mina kolisar (och de andra små bevingade) att de har sin räddning här. De har blivit vana vid att mat finns. Att sluta ge dem nu vore detsamma som att låta dem gå under, tänkte jag. Och HUR ska jag, medvetet, kunna låta dem dö? Det kan jag bara inte.
Lyckligtvis träffade jag fastighetsskötaren när jag var i tvättstugan och han utbrast spontant, utan att jag nämnde det skrivna pappret, att han tyckte det var idiotiska klagomål. Han är själv intresserad av fåglar, ja en djurvän rent generellt och en man med gott hjärta.
Jag sade, att jag kände mig träffad av klagomålet, eftersom han vet att jag matar fåglarna och tycker det är bra att någon bryr sig om dem. Han sade, att jag inte skulle bry mig om det, för fåglarna behöver mat och det har de fått under de mer än 20 år som han har arbetat som fastighetsskötare här. Vidare menade han, att måsarna ju faktiskt bajsar på fönstren året om – oavhängigt mat på gården. Och det har han helt rätt i. Mina fönster brukar understundom ha en och annan ”blaffa” och det är då rakt inget som upprör mig särdeles mycket. Sommartid har jag fågelskit på samtliga fönster då mina svalor ju bor här i huset. Det torde de andra hyresgästerna också ha, så nu undrar jag, om någon kommer att kräva att svalorna ska avlivas eller skrämmas bort på annat sätt. I så fall flyttar jag!!Men, för att återgå till vintermatningen, kommer jag att fortsätta med den. Kanske kan jag försöka flytta matplatsen lite, till under några buskar. (Vill ju helst inte bli uppsagd och behöva flytta redan nu, innan svalorna kommit
). Får väl också försöka förklara för koltrastarna och visa dem deras nya matsal. Dock ska jag undvika stora äppelbitar, även om de ju älskar att spetta näbben i en äppelhalva, så att fruktköttet stänker. Det får hädanefter bli små, hackade äppel- o päronbitar, som förhoppningsvis också kan falla dem i smaken, tillsammans med bröd, ost och de frön de gillar.För jag vägrar att helt upphöra ge dem mat. Jag skulle må uruselt av vetskapen att mitt lilla gäng kanske dör på grund av att de inte längre hittar något där de lärt sig att det finns. Man kan bara inte strunta i det ansvar man har tagit på sig. Eller hur?
.
– men jag står för min fjantighet.
Comment