Inredning special. Godis för ögat..

[Kim von Platen]

Hallå, det ekar,
Vi är nog båda exibisonister (stavas det så?), gillar att exponera våra samlingar, det blir en liten belöning, i alla fall för mig. Och alla inreder vi efter sitt huvud.
Jättefin samling och om du vill kan jag komma med idéer om hur man kanske skulle kunna göra utställningen mer tilltalande. För ögat. So long..

[TinaSand]

Arrangemang

Nu du, Kim, har jag arrangerat (om) halva min lägenhet. Jag ringde till jobbet och sade, att jag inte tänkte komma måndag o tisdag för jag hade viktiga saker att ordna.
Jag insåg, att enda möjligheten att få plats att arrangera mina träaskar och annat på ett konstfullt sätt, var att bygga ut min bostad. Nu gör det sig inte helt enkelt eftersom jag bor i en högst normal tvårumslägenhet, hyresrätt dessutom, så man kan ju inte företa sig vad som helst. Emellertid nödgades jag bortse helt från detta faktum och skred till verket innan förnuftet hann ifatt mig. (Nejdå – jag behövde inte jäkta av den anledningen).
Bästa platsen att bygga ut var i vardagsrummet då det vätter mot min grannes vardagsrum. Grannen är en förtjusande äldre dam (fyller 99 i år, jo det är faktiskt sant!, pigg o kry och med ett brilliant intellekt i behåll) och hon har en trerumslägenhet, visserligen endast 5 kvadratmeter större än min tvåa, men med stort vardagsrum. Det var därför den riktningen var den mest passande för min lilla utbyggnad.

Efter att ha flyttat undan en soffa, TV:n samt ett mindre vitrinskåp, tog fram mina verktyg och började hugga mig igenom murbruksväggen in till grannfruns lägenhet. Jobbet flöt på bra och i lagom takt. Det gällde ju att inte föra alltför mycket oväsen med tanke inte enbart på grannfrun utan även de andra grannarna i trappuppgången.
Ett par timmar senare hade jag åstadkommit ett lagom stor hål i väggen och fann mig stående i grannfruns vardagsrum. I samma rum stod även grannfrun – med en uppsyn som först uttryckte förvåning, strax därpå förfäran och slutligen förargelse. Inför detta högst oväntade besök hade hon inte Gevalia hemma, vilket bara var bra då jag själv enkom inmundigar Zoegás Mollbergs blandning. Faktum är att hon inte erbjöd något kaffe alls. Hon undrade inte ens varför jag kom genom väggen och inte hade bemödat mig att öppna min lägenhetsdörr och ringa på hennes, om jag nu hade ärende in till henne. Kanske höll förvåningen henne fortfarande i ett stumt grepp?

Innan hon hann säga något hade jag hälsat, artigt som alltid, och förklarat vad jag höll på med – eller snarare anledningen till det jag höll på med. Hon såg frågande ut och jag klargjorde ytterligare;
”Jag måste ha plats att arrangera mina träaskar, och kanske en del andra prylar, för en PES- bekant tycker att mina saker saknar arrangemang”.

Den arma kvinnan såg ännu mer frågande ut men fick, mirakulöst nog, talförmågan åter och undrade om jag inte var riktigt klok. Tja….vad svarar man på det? Jag fann inget omgående svar och grannfrun, som nu insett att hon inte tappat talförmågan, utan bara fattningen för en stund, fortsatte med hög klar röst: ”Jag vet inte om jag ska ringa fastighetsägaren eller polisen. Men ett är säkert, du borde omplaceras på din arbetsplats”.

Jag hade inga som helst problem att förstå vad hon menade, då hon vet var jag arbetar. Det hade hon sorgfälligt informerat sig om redan innan jag flyttade hit för snart åtta år sedan. Då hälsade hon mig välkommen och när hälsningsfraserna var avklarade sade hon: ”Jag hörde att du jobbar inom Fångvården”, vilket är hennes ord för min arbetsplats, på vilken hon själv har bott under 30-40- talet, tillsammans med sin framlidne make. Nejdå, fångar fick inte ha sina fruar hos sig - maken var fängelsedirektör och paret hade sin lägenhet på andra våningen i själva fängelset. Inom parentes sagt har jag mitt tjänsterum i grannfruns f.d kök och matrum.

Måhända tyckte hon nu, när jag stod i hennes vardagsrum, att det var ett intrång för mycket. Att jag huserar i hennes förra bostad lider hon naturligtvis inte av men helt uppenbart lider hon i närvarande stund av att ha fått lägenhetsytan reducerad - utan medföljande hyressänkning. Jag får nog vidtala hyresvärden om detta så att han justerar den ekonomiska biten.

Hur som. Nu är första delen av projektet avklarad och jag har gjort ETT arrangemang. Dock inte av träaskarna, som tvivelsutan kräver en sorgfällig planering på väl utvald plats. Men bild på det får du tålmodigt vänta på ännu ett par veckor, Kim. För att du trots allt ska ha något att vila ögonen på till dess , lägger jag in en bild på det genomförda arrangemanget.

[TinaSand]

Det jag HAR arrangerat är ett par av mina garderober, numera inbyggda – i grannfruns vardagsrum – och är på så vis inte platskrävande alls. Det är på deras forna plats jag ämnar skapa Arrangemanget (det med stort A).

[Kim von Platen]

Tack Tina, du har gott om utrymme för din kreativitet och skriver väldigt trevligt och kul. Om du är ledsen eller arg ber jag än en gång om ursäkt.
So long...

[Tingeling]

TinaSand, du är för härlig! Morgonens skratt bjöd du på

[TinaSand]

Tack Tina, du har gott om utrymme för din kreativitet och skriver väldigt trevligt och kul. Om du är ledsen eller arg ber jag än en gång om ursäkt.
So long...

Jag är sannerligen vare sig ledsen eller arg utan precis så glatt galen som jag skrev i inlägget. När jag i tankarna såg scenariot gav jag upp ett skratt så samborna tittade upp ur sin slummer.
Tack vare dig kom den lilla filmsnutten i huvudet (det är så jag "ser" tänkta galna saker). Och se, det gav även Tingeling en glad morgon.

[Äjth]

Jag är sannerligen vare sig ledsen eller arg utan precis så glatt galen som jag skrev i inlägget. När jag i tankarna såg scenariot gav jag upp ett skratt så samborna tittade upp ur sin slummer.
Tack vare dig kom den lilla filmsnutten i huvudet (det är så jag "ser" tänkta galna saker). Och se, det gav även Tingeling en glad morgon.

De där bildklippen känner jag igen Tina!!

[Äjth]

Gardiner eller inte.

Ngn mer än jag som tycker om att titta på Simon & Thomas på 3.an, inredningskillarna. Väldigt hög underhållningsfaktor. Blickar ut genom mina fönster och undrar om jag ska köra gardinfritt. Gardiner har mkt sällan intresserat mig annat än som insynsskydd. Simon, engelsmannen i programmet förvånades över att ALLA svenskar har en KAPPA i fönstret och det var INTE med positiv betoning. Hur mkt hänger man gardiner för de som tittar upp/in på/i fönstret (till alla mina vänner vill jag kommentera att; jag ser ALDRIG att det finns gardiner eller om de bytts ut) Däremot lägger jag ibland märke till att det saknas gardiner i upplysta fönster och utgår därmed ifrån att bostaden är under omorganisation.

[Mochens_gubbe]

En god vän brukar säga: Det är glas i fönstren för att man skall kunna se genom dom och blommor och gardiner skymmer sikten.

[Kim von Platen]

Personligt....

Hallå,
Javisst, är mitt hem min borg. None me tangere. Men jag är fostrad i etestik, av min far som startade Sköna Hem och var initativtgare till Antikmässan. Och förbannat kritisk när man gjorde någonting som han inte gillade i inredningsväg. I vårt hem var det och är en öppen dialog, liberal skulle nog farsan säga.
Tråden går vidare med det här bidraget, i blixt fångat från landet, men ett bevis för att storleken inte har så stor betydelse. Det är idén som räknas. Och viljan att själv skapa det som inte går att köpa. Arrangemang som inte kostar skjortan och som tar vara på döda utrymmen:
Nycklar med symboler som talar om var dom hör hemma och ett enkelt ställ för brickor och tråg. Vad blir ditt bidrag? So long...
PS. Kan inte fatta varför en bild som är helskarp på min skäm blir så dålig på pes?

[Ulferic]

Här har du gjort inredning till en nyckelfråga för oss av inrede intresserade. Må detta bli ett sesam öppna dig så att vi när vi inrett färdigt får passera genom pärleporten assisterade av Sankte Per.
Själv är jag något diffus i afton

[Kim von Platen]

Hallå Ulferic,
Tack för ditt bidrag till denna tråd. Ja, du vet, allt konstnärligt skapande bygger på idéer och hemmet är ofta den rymligaste platsen för kreativitet. Jag gissar att din idé är att forma bilden av en väldigt trivsam antikaffär med massor av spännande och intressanta föremål som inte är till salu. En vän i Milano har just detta koncept som grundtanke och han har skapat ett hem som är en upptäcksresa i god smak. So long...
PS. Den där blå skålen, Göteborg, Carnegie?

[Ulferic]

Hoppas du inte tog illa upp om nyckelskämtet. Ettt försök till skämt i alla fall. Gillar bäst det enkla, typ dina nycklar och liknande. Behöver inte vara dyrt och pråligt för att skapa något man tycker om..Hade en bordsplateau som jag inte visste vad den var bra för. Blev så att diverse småsaker ställdes på denna.Utan tanke eller baktanke. Allt blåvitt är ju Göteborg eller Norge, fan trot.

[Kim von Platen]

Det doftar tjära...

Hallå, vart tog ni vägen?
Vårt smultonställe är sjöboden där man kan basta, koppla av framför brasan och låta alla sinnen vara på spänn. Men ett absolut måste är att doftar tjärad hampa och sprkar i spisen. En interiör som jag hoppas kan inspirera alla lyckliga ägare av sjönära ställe och som gillar att arrangemang som av en händelse ser slarviga ut. Några vakare i olika material. So long...

[Kim von Platen]

Hallå Ulferic,
Nej. nej, nej, illa vid mig tog jag inte...och tyckte det var kul med S:t Per...ty man lär inte få ta saker med sig upp i himlen..
Om du vill kan jag tänka till och komma med förslag hur jag skulle arrangera satsbordet med sin fina spegelbricka, trevliga kolonnljusstakar och intressant byst i bakgrunden, men det är upp till dig. So long...