Tweet
Gamla hushållsföremål av t.ex. metall, glas, eller porslin, som brukade hållas rena eller blanka när det begav sig, brukar jag i allmänhet tvätta av eller putsa så fort jag fått hem dem. Man kan väl säga att för mig handlar patina främst om hur föremålet har åldrats och nötts medan det var i bruk, inte att föremålet känns klibbigt eller dammigt vid beröring. Om det har blivit nerrökt, dammigt, smutsigt, eller täckt av matos (eller övermålat ā la shabby chic) under 1900-talet medan det varit prydnadsföremål eller stått undanställt, så är jag alltså pietetslös nog att försöka göra rent det. I förra veckan ledde det, för första gången, till ett milt sagt oväntat resultat.
Jag hade köpt några tennsaker, och började tvätta av dem med händerna med utspädd såpa som jag brukar. Ljusstakarna här är före (vänster) respektive efter tvätt (höger). Tvätten släppte fram glansen som doldes under smutsen, men patinan finns kvar (de svarta fläckarna, samt i det här fallet små stänk av murbruk...). Så långt var allt väl.
Sen kom turen till tallrikarna. Jag brukar tvätta och skölja upprepade gånger tills såpan inte längre blir grå eller gulbrun av lossnande smuts. Men oj vad ljusa och blanka de blev! Jag hade inte tänkt på att fotografera dem före tvätt, så bilderna till vänster är säljarens.
Jag antar att de har blivit "avlutade" någon gång under 1900-talet, men vad kan ha hänt sedan? De bör väl ha funnits i samlarhänder åtminstone till och med 70-talet (så länge tenn var dyrt), och i och med att de inte alls var inrökta så har jag svårt att föreställa mig hur grejer i hemmiljö kan bli så här smutsiga alldeles av sig själva ens på 40 år. Kan de ha patinerats av en antikhandlare som tyckte att det blanka tennet var för svårsålt? Den ena verkar ha använts som ljusfat (små stearinstänk), så de har varit i visst bruk.
Den mindre, övre, tallriken är trestämplad; den större, nedre, är fyrstämplad. Jag har fattat det som att det renare, fyrstämplade, tennet är ljusare än det trestämplade som innehåller en sjättedel bly, men här har båda exakt samma färg - som om allt bly frätts bort från ytan och bara tennet är kvar. Även om det förekom att man använde lut för att tvätta sitt tenn under tidigare århundraden, så tvivlar jag på att man gick lika hårt åt det som sentida tennsamlare! För varför skulle det engelska, extra silvervita, tennet ha varit så exklusivt, om det var vanligt att man gav svenskt tenn liknande färg genom att låta det ligga i ett lutbad över natten? Jag börjar misstänka att en hård avlutning ger tenn ett utseende det aldrig tidigare haft, eftersom det kombinerar många års slitage med ett nyblankt utseende.
Jag hade köpt några tennsaker, och började tvätta av dem med händerna med utspädd såpa som jag brukar. Ljusstakarna här är före (vänster) respektive efter tvätt (höger). Tvätten släppte fram glansen som doldes under smutsen, men patinan finns kvar (de svarta fläckarna, samt i det här fallet små stänk av murbruk...). Så långt var allt väl.
Sen kom turen till tallrikarna. Jag brukar tvätta och skölja upprepade gånger tills såpan inte längre blir grå eller gulbrun av lossnande smuts. Men oj vad ljusa och blanka de blev! Jag hade inte tänkt på att fotografera dem före tvätt, så bilderna till vänster är säljarens.
Jag antar att de har blivit "avlutade" någon gång under 1900-talet, men vad kan ha hänt sedan? De bör väl ha funnits i samlarhänder åtminstone till och med 70-talet (så länge tenn var dyrt), och i och med att de inte alls var inrökta så har jag svårt att föreställa mig hur grejer i hemmiljö kan bli så här smutsiga alldeles av sig själva ens på 40 år. Kan de ha patinerats av en antikhandlare som tyckte att det blanka tennet var för svårsålt? Den ena verkar ha använts som ljusfat (små stearinstänk), så de har varit i visst bruk.
Den mindre, övre, tallriken är trestämplad; den större, nedre, är fyrstämplad. Jag har fattat det som att det renare, fyrstämplade, tennet är ljusare än det trestämplade som innehåller en sjättedel bly, men här har båda exakt samma färg - som om allt bly frätts bort från ytan och bara tennet är kvar. Även om det förekom att man använde lut för att tvätta sitt tenn under tidigare århundraden, så tvivlar jag på att man gick lika hårt åt det som sentida tennsamlare! För varför skulle det engelska, extra silvervita, tennet ha varit så exklusivt, om det var vanligt att man gav svenskt tenn liknande färg genom att låta det ligga i ett lutbad över natten? Jag börjar misstänka att en hård avlutning ger tenn ett utseende det aldrig tidigare haft, eftersom det kombinerar många års slitage med ett nyblankt utseende.
Comment