Datering av linnedukar

[Anna-Carin]

Jag hittade några fina linnedukar billigt idag, ett par av dem är namnade och ett par inte. På fotona har jag mixtrat med kontrasten för att mönstren ska synas bättre.

FBQ,
jag har förstått att du samlar 1800-talstextil, skulle du kunna ge fingervisningar om åldern på dessa?


175 cm i kvadrat, linnejaquard, här syns ena hörnet:


200 cm i kvadrat, bomullsdamast (monogrammet är mer urblekt i verkligheten):


70 cm servetter i linnejaquard, fotot visar mittmotivet och bården:


Detalj av servettmärkningen - de är märkta med nummer nedanför monogrammet, detta är nr 48 (det högsta numret av de 11 servetterna):


Tillhörande duk är 200x330 cm, linnejaquard, fotot visar knappt 50 cm på höjden:


Detalj av dukmärkningen - även den är märkt med nummer, den har nr 4:


Och så har den blivit märkt igen, av en senare ägare:


Och slutligen köpte jag en linneduk som inte är märkt, och den är hela 200x650 cm, här syns ca 50 cm i hörnet. Extra roligt är att den är i riktig damast, inte jaquard (dvs, mönstrets konturer är pixel-aktigt, inte mjuka linjer). Tyvärr kommer den inte att gå in i min mangel, så jag får fundera på hur jag ska kunna tvätta och mangla den - dukarna har en del gula kanter som tyder på att de legat länge i ett rökarhem:

[FBQ]

Förlåt att jag varit lite dålig på att gå in här på ett tag! Har varit dåligt med texilköp på länge. Dels har jag inte sett särskilt mycket roligt, dels är det en in en ut som gäller om jag inte lyckas gömma något...

Det kan ju vara svårt att exakt avgöra ålder. Motiven är typiska 1800-talsmotiv, men en del av dessa håller ju i sig ganska länge. Servetten med fåglarna kanske mest entydigt typisk för det sena 1800-talet. Monogrammet är ju också av en äldre typ, den senare ägarens är mer typiskt för tidigt 1900-tal. Stilen på första dukens röda monogram (vet inte om det är ylle eller bomullstråd) brukar höra hemma på 1800-talet men har sett dem användas in på 1900-talet också.

Vet inte om det var till så mycket hjälp. Om jag får lite tid kanske jag kan komma med ett bättre svar.

[Anna-Carin]

Det var ingen brådska, så här års är det ju lågtrafik på forumet.

Tack för svaret! Jag hade känslan att mönstren rörde sig om en tidigare generation än de jacquardvävda dukar som man oftast ser på loppis så det var roligt att höra vad du trodde om bakre gräns på åldern.

Sen jag skrev inlägget har jag fått titta i ett par böcker om damast, med bilder av mönster från äldsta tid fram till mitten av 1800-talet ("Damastduktyg och verksamheten vid Vadstena fabrik 1753-1843", och Nationalmuseums utställningskatalog "Damast på bordet", båda av Ann-Sofi Topelius), men upplevde inga likheter i mönstren så jag förstod att de borde vara nyare än så.

Servetterna med fåglar är maskinfållade (det missade jag förut) men det ger ju ingen ytterligare avgränsning av åldern.

Den första duken hade jag fel om, den hade också en märkning - men mitt på sidan, det har jag inte sett på dukar förut:


Det du berättade gav mer än det jag lyckats hitta i böcker, tack så mycket! Om du skulle få tillfälle att fundera mera, så vore det mycket intressant om du har något att tillägga om den sista, största, duken. Jag kanske skulle fingranska hela omkretsen på den för att se om det trots allt finns någon märkning som jag har missat.

[FBQ]

Jag skall se om jag får tid över att lita fram lite dukar, kanske har jag några exempel på signeringar. Det jag hör, och delvis sett är att röd tråd i monogrammen blir vanligt i slutet på 1800-talet. Jac har sett exempel från 1870- och 1880-talen, men de kan vara äldre.

På 1800-talet finns en hel del märkningar i svart - eller ofta mumera helt brun silkestråd. De märkningarna försvinner helt senare. Jag har också sett en hel del exempel på att man använt bläck, ibland i form av stämplar - något som också blir helt pmodernt mot slutet av 1800-talet. Men det finns ju också exempel på riktigt tjusiga monogram, både initialer och tjusiga borgerliga- och adelsvapen, gissar att sådant ofta är hemgifter.

Jag har nog ganska lite i den här vägen, skall se vad jag hittar. Såg när jag gick igenom flyttkarongerna att jag hittade ganska mycket av mina ylledukar, där hade jag fler än jag kom ihåg. Det är ju mest tidigt 1900-tal, och ganska annorlunda mot linnedukar, men kanske kan de få plats i tråden också?

[Anna-Carin]

Jag skall se om jag får tid över att lita fram lite dukar, kanske har jag några exempel på signeringar. Det jag hör, och delvis sett är att röd tråd i monogrammen blir vanligt i slutet på 1800-talet. Jac har sett exempel från 1870- och 1880-talen, men de kan vara äldre.

På 1800-talet finns en hel del märkningar i svart - eller ofta mumera helt brun silkestråd. De märkningarna försvinner helt senare. Jag har också sett en hel del exempel på att man använt bläck, ibland i form av stämplar - något som också blir helt pmodernt mot slutet av 1800-talet. Men det finns ju också exempel på riktigt tjusiga monogram, både initialer och tjusiga borgerliga- och adelsvapen, gissar att sådant ofta är hemgifter.

Det är alltid roligt att se fler exempel, nån gång när det passar dig. Monogrammen från 1870- och 1880-talet som du nämnde, är de broderade i korsstygn eller fria sömsätt?

Jag lägger in en sammanfattning av äldre märkningshistoria (främst kunglig/adlig), från Ann-Sofi Topelius bok "Damast på bordet" (för Nationalmuseum 1990), om det kan intressera någon.

• Invävda monogram: Under 1700-talet beställde adeln damast med invävt vapen och ägarmonogram. Hedvig Eleonoras servett från 1701 har ett stort spegelmonogram som centralmotiv. Servetter från Adolf Fredriks kröningsduktyg 1751 har invävda initialer i bårdens hörn, senare använde Gustav III samma mönster. Även en adlig servett från 1810-talet har vävts med samma bård men utbytta initialer. Denna hörnplacering blir under 1800-talet den vanliga för vapensköldar och monogram. När spegelpartiet under denna tid används för invävda namn och årtal är namnen påfallande ofta borgerliga. Under 1820-talet är det ett tag modernt med invävda initialer i kursiv stil i kanten på spegeln, ibland vävdes hela namnet in på duk och servetter. Från 1830-talet blir det stora magnifika initialer igen, nästan alltid som hörndekor i bården. Invävda namn och initialer visar att kundkretsen vidgas så att man även i borgerliga kretsar beställde damast med invävd märkning.
• Broderade monogram: En dansk damastduk från 1615 har en stor vapensköld broderad med plattsöm och kedjesöm i vitt mitt på duken, tvärs över damastens figurmotiv. Vid 1600-talets mitt förekommer enklare märkningar i kedjesöm i dukens hörn (en kunglig dansk duk från 1633 är märkt i hörnet med kedjesöm i vitt). De broderade initialerna (ibland spegelmonogram i vitt) efterträddes av små korsstygnsbroderade bokstäver i blått, svart eller rött. Hedvig Eleonoras servett 1679 är märkt med blått korsstygn i två hörn. (Min anm: Karl XII:s skjorta är märkt med ett bleknat rött C i korsstygn, Gustav III:s skjorta med ett blått G i korsstygn.) Broderade initialer i korsstygn används under 1800-talets förra del. Under 1800-talets senare del utvecklas det dekorativa bokstavsmonogrammet, som får en allt rikare form och större format; det placeras snett över ett hörn istf som tidigare rakt efter kanten.

Jag har nog ganska lite i den här vägen, skall se vad jag hittar. Såg när jag gick igenom flyttkarongerna att jag hittade ganska mycket av mina ylledukar, där hade jag fler än jag kom ihåg. Det är ju mest tidigt 1900-tal, och ganska annorlunda mot linnedukar, men kanske kan de få plats i tråden också?

Javisst, det tycker jag! Då byter jag namn på tråden till något lämpligare vid tillfälle, när jag sett vilken inriktning den får.

[FBQ]

De monogram jag har sett har nog bara varit i korsstygn, kommer inte ihåg något annat. Är ju inte bra på broderi men tror jag känner igen korsstygn. De flesta äldre märkningar i avancerade sömnadssätt jag varit i vitt, gissar på linnetråd. Kan ha något daterat exempel från första åren av 1900-talet.

Ann-Sofi Topelius visar ju att min erfarenhet blir lite förenklad - över längre perspektiv och bredare urval blir bilden mer komplex. Invävda monogram har jag nog bara sett på museum - om jag borser från restauranglinne. Har för mig att jag hittade en roligt sådant från tidigt 1900-tal för länge sedan, men minns inte vad jag köpte och om jag i så fall har något kvar.

[Anna-Carin]

Din och Topelius beskrivning kompletterar varandra - hon behandlar knappt alls märkning från senare tid, den som man har chans att träffa på själv. T.ex. förbigår hon helt den märkning med korsstygn under senare delen av 1800-talet, som du nämnde. Att sy ett tjusigt monogram så det blev snyggt, krävde mycket vana; alltså antingen flickor och kvinnor i välbärgade familjer, eller yrkesbrodöser som sydde på beställning. För alla andra var det nog mest korsstygn som gällde.

Sedan länge använder man s.k. märkgarn i bomull till märkningar, men jag vet inte om det alltid har varit i bomull. Det finns i många tjocklekar från mycket tunt till grovt, och är lite löst tvinnat för att stygn som ligger parallellt sida vid sida ska uppfattas som en slät yta ("plattsöm", eller, om den sys tvärs över en söm så den blir upphöjd kallas den "klumpsöm"). Tidigaste omnämnandet i tidningarna är från 1818 - "Helsinge-märkgarn" - där är frågan om man spann bomull i Hälsingland då, eller om det är lingarn. Vita broderier på vita bomullsklänningar från tidigt 1800-tal brukar i alla fall vara i bomull. Jag har en liten lärobok "Hemmets linneförråd" från 50-/60-talet, där står om märkning men inte vilken tråd som används (märkningen från tidigt 1900-tal på en av mina dukar ovan är gjord med grövre märkgarn, som man nog gärna använde till den tidens enklare former).

Lin går knappt att färga med naturliga medel annat än indigo-blått (och järnföreningar som ger brunsvart färg), andra färger fastnar dåligt och bleks ur snabbt. Bomull gick bättre men inte så bra som silke och ull. Jag tror man märkte en del med silke ganska tidigt (det gjordes i alla fall silkesbroderier på exklusiva linneskjortor och -särkar i Europa på 1500- och början av 1600-talet). Starkt röd bomullstråd kunde man tidigt färga i Turkiet ("turkiskt rött") med en lång och komplicerad process, och det exporterades till Europa. Fransmännen knäckte så småningom hemligheten och började färga bomull i turkiskt rött i slutet av 1740-talet, det exporterades förstås också.

Jag ska inventera linneskåpet någon dag och se vad jag har av monogram och märkningar där, så jag kan fylla på med fler egna exempel.

[FBQ]

Jag upptäckte att jag packat mattor över ylledukarna. Tittade lite på vad jag hittade av märkning bland linnedukarna. Två hemvävda, den ena med märkning som ser ut som tidigt 1900-tal, den andra med en annan. 280x152 och 80x84. Den mindre är kansle servett. Hittade bara en jaqardvävt sevett 64x68. Kan tänka mig att mönstret är 1800-talet, sedan är det ganska tidlöst, så den kan nog ha sålts in på 1900-talet. Uppfattar den som yngre än dina.

[Anna-Carin]

Linne är aldrig fel!

Jag har gått igenom det som fanns i linneskåpet; mangeln är ur funktion sedan ett tag så jag har en del som ligger för tvätt också, som jag kanske kan återkomma med senare. Först de lite nyare:

Servett 45x46 cm, i hemvävd dräll, märkt "AN" (ursäkta mangelranden!):


Servett 48x50 cm, märkt "AF":


Servett 50x50 cm, märkt "B":


Den här duken har samma mönster, men märkningen är bortsprättad och det är nog jag som är boven (det var korsstygn, i brunt tror jag):


Servett 56x58 cm, märkt "D":


Servett 48x50 cm med invävd text "Stockholms Ångtvätt AB" (spegelvänt i två av hörnen). Maskinfållad. Företaget grundades 1931.


Handduk 38x38 cm stämplad "BS", maskinfållad. Omanglad... Jag vet inte om privatpersoner stämplade såhär, kanske snarare företag, sjukhus, osv?


Sedan de som verkar vara lite äldre -

Duk eller servett 69x75 cm i halvlinne, märkt "AT" i korsstygn - rakt längs kanten, som sammanfattningen ovan beskrev som ett äldre sätt (och som textilintresserad tilltalar det mig betydligt mer än när man gör våld på materialets egenskaper genom att sy korsstygn över stramalj som lagts snett över väven...).


Servett 69x69 cm märkt "SE". 1800-tal? Palmetter i bårdmönstret, och fältet är fyllt med ett uppreprepningsmönster istället för att det speglas och vänds:




Servett 75x77 cm med blomsterbård runtom och snedställda hjortar i fältets fyra hörn. Märkt "A.D. 12." med bläck, längs med kanten, invid hörnet. Den klassiska schackrutiga bården runtom sitter inte ytterst i kanten som vanligt, utan en bit in. Storleken tyder på högre ålder, 1800-tal. Tunnsliten här och där:




Jag fick förresten se att Augusta Abrahamssons klassiska märkbok, först utgiven 1909 finns online. Den fanns i tryck åtminstone in på 1960-talet. Det finns inga korsstygnsalfabet där, utan alla alfabet är avsedda för fria sömsätt. Mycket frakturstil.

[Staffan Kvist]

Hej Anna-Carin

Du nämner ett tvätteri, "Stockholms Ångtvätt AB".
Så roligt att du nämner det.

Jag fotograferade miljön på 70-talet:
http://www.vernissage.nu/verni/angtvatten/1.html

Dokumentärfotografi, på den tiden, med starka kontraster
...så längesedan...

Hälsar
Staffan