Antika kaffekoppar med dekor i svart och guld

[Anna-Carin]

Jag har en uppsättning kaffekoppar som min morfar hade ärvt efter sin mammas moster Selma i Långlöt på Öland. Selma gifte sig aldrig; hon blev kvar i föräldrahemmet hela livet och satte aldrig bo själv, och därför har jag börjat fundera över hur gamla kopparna egentligen är - hade Selma månne ärvt dem efter sina föräldrar? Fadern levde 1836-1921, modern 1831-1911; de gifte sig 1860 och fick sju barn, Selma levde 1866-1946.

Utöver åldern, så undrar jag även vad som går att säga om dem i övrigt. De har inget fabriksnamn eller symbol under, däremot står det 076 med svart med samma stil under alla kopparna (priset?) samt något tvåsiffrigt nummer där både nummer, färg och stil varierar mellan kopparna. Var tillverkades sånt här porslin - är det svenskt eller import?

Bör de ha hört till sin tids enklare porslin? Familjen hörde nog till de fattigare i trakten. Fadern var arbetskarl och de bodde i en liten stuga som han själv byggt på byns mark, en bit bort från de självägande böndernas kringbyggda gårdar.

[prylsnubben]

Något gör att jag kommer att tänka på ALP Lidköping. Kanske de
svarta siffrorna under och den underliggande svarta dekoren. Men
är inte kopparna äldre, de djupa faten tyder ju på ålder.
Om så, skulle det vara från den tidigaste tillverkningen som kan ses
på inlägg nummer 2 på Kaptenens utmärkta dokumentationstråd.

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?30992-Lidköpings-porslinsfabrik-stämplar-och-datering&highlight=forseth

[FBQ]

Det här är ju flintgods, Linköping har vad jag sett bara importerat och tillverkat fältspatsporslin. Men jag tror nog på att det är import. Fåglarna är ju typiska för dekorer i slutet av 1800-talet, men blomsterslingan kändes lite ovanlig. Är det målad gulddekor också? (eller koppar antar jag) Har noterat att importporslin verkar ha varit vanligare på Gotland än vad jag noterat på fastlandet. Kanske blandning av sjömän som ägnat sig åt privatimport och utauktionering av vrakgods.

[prylsnubben]

Råvarubristen på kaolin innebar att Lidköping importerade
både färdigdekorerade och odekorerade varor från Böhmen,
de odekorerade dekorerades i Lidköping. Huruvida det var
flintgods eller fältspat förtäljer inte historien. Tror även
jag på importporslin men det är dekoren som för tankarna
till ALP Lidköping.

[Anna-Carin]

Prylsnubben och FBQ,
Intressanta svar, tack ska ni ha!

Koppen från ALP Lidköping 1898-1911 på Prylsnubbens länk har ju många drag gemensamt med min (eller rättare sagt mina - nio koppar och tolv fat har överlevt). I båda fallen har koppen ganska smal och upprätt form, kanten är lätt vågig med mönstring i godset strax nedanför, och örats form har viss likhet. Sen läser jag på signaturer.se att den fabriken till en början importerade och målade tyskt porslin, vilket kanske förklarar likheten. Dvs, att både den koppen och mina är importporslin; import innebar väl på östkusten ofta att det kom från (eller via) Tyskland? (Jag ska tillägga att jag tyvärr har nollkoll på porslinets stilutveckling, vare sig här eller i utlandet.)

Ja, de har "guld"dekor, dels slingor och blom-mittar i själva motivet, dels en sliten rand på koppens kant och fatets inner- och ytterkanter. Guldranden på örat har klarat sig bättre.

Det finns inga sjömän bland mina öländska anor (de bodde en hel kilometer från kusten), men det är mycket möjligt att man köpt kopparna från någon som privatimporterat.

Edit: Då räknar jag med att kopparna är från sent 1800-tal, och då lutar det nog åt att Selma ärvt kopparna. Eller skaffade man ett dussin kaffekoppar som ung och packade ner i brudkistan? Jag minns när jag var femton och farmor frågade mig -"Har du börjat samla än?" Jag undrade -"På vad då?" Samla i kistan förstås, inför vuxenlivet, var det hon menade.

[prylsnubben]

Det är inte helt enkelt att se vad det är för porslinstyp om inte
porslinet är krackelerat vilket ju gamla flintgodsföremål oftast är.
Jag antar att FBQ tycker att undersidans kantrand ser porös ut
och därför säger flintgods, men det kan ju även vara smuts.......

[Anna-Carin]

Det är inte helt enkelt att se vad det är för porslinstyp om inte porslinet är krackelerat vilket ju gamla flintgodsföremål oftast är. Jag antar att FBQ tycker att undersidans kantrand ser porös ut och därför säger flintgods, men det kan ju även vara smuts.......

Nu har jag tittat på alla koppar och fat, och jag ser ingen krackelering alls. Däremot smårepor i glasyren.

Det verkar som att jag råkade välja den kopp som var i sämst skick när jag fotograferade förut. Sliten eller slarvigt glaserad? Den är mörkare undertill, men på bilden av undersidan syns en liten oglaserad flik på sidan intill glasyrblänket, som har ljusare, osmutsad färg.

Alla de andra kopparna har en liknande ljus färg undertill, som nedan:


Faten har glaserad fotring och det står en kod intryckt under dem - ofta A1, en hade A8 och en annan LF(?) så det var nog något internt på fabriken.

[FBQ]

Ja, ser att jag såg tokigt, det här är fältspatsporslin.

Annars är vi nog huvudsakligen överens. Redan vid den här tiden börjar ju importerat fältspatsporslin gå att köpa för rimliga pengar även för fattiga torpare, även om det nog var en betydande kostnad och säkerligen högt skattade ägodelar. Rörstrands var nog däremot vanligen överkomligt.

Mormors mor (född 1880) hade några koppar från Carl Tielsch, hon hade nog köpt dem runt 1900, medan mormors far ännu var indelt soldat. Skulle nog säga att de var lite mer påkostade än så här, med polykrom målning. Men de kan ju ha varit lite senare inköpta sedan priserna på det rikare dekorerade gått ned. Tyvärr har jag inte dem, så det blir ingen bild.

[Anna-Carin]

Då vet jag lite mer nu, vad trevligt!

Jag upptäckte för övrigt att jag räknat fel - jag har 13 fat. Kanske har man kompletterat när koppar gått sönder, och därigenom fått fler fat.

Storlekarna visade sig också variera. Två koppar är 2 mm högre och 3 mm vidare än de övriga, och de två är de enda som har exakt samma märkning undertill (nummer, färg). Faten har flera olika diametrar och höjder; det skiljer 5-6 mm i diameter mellan de största och minsta faten, och de två största är 3 mm högre än de minsta. Är det vanligt med sådana variationer?

Jag undrar även om koppar såldes styckevis, eller bara i hela eller halva dussin? Om man köpte några få koppar först, och sen köpte till en eller ett par då och då när man hade råd, skulle det förklara varför märkningarna är så olika, och storlekarna varierar. Jag tänker att fabriken kanske behövde göra nya formar med tiden.

[prylsnubben]

Skulle gissa att den omtänksamma husmodern köpte 13 av varje
för att säkerställa att hon hade ett helt dussin även om diskaren
(mannen)? "råkade" olyckas.
Att det är olika nummer etc. kan ju bero på att kopparna är en
lagervara och inte säljs förpackade.

Divergerande storlekar inom rimliga gränser kan säkert bero på
att dom är gjorda i olika formar eller att dom är gjorda i början
eller slutet av en forms livstid.

[Anna-Carin]

Skulle gissa att den omtänksamma husmodern köpte 13 av varje
för att säkerställa att hon hade ett helt dussin även om diskaren
(mannen)? "råkade" olyckas.
Att det är olika nummer etc. kan ju bero på att kopparna är en
lagervara och inte säljs förpackade.

Divergerande storlekar inom rimliga gränser kan säkert bero på
att dom är gjorda i olika formar eller att dom är gjorda i början
eller slutet av en forms livstid.

Aha, intressant att höra hur det kunde fungera med tillverkningen!

Jag tänkte inte på att man kan ha köpt 13 redan från början, men det är ju möjligt. När mina föräldrar skulle köpa mattallrikar i Grön Anna på rea tänkte de köpa dussinet jämnt; jag tipsade om att ett par i reserv kunde vara bra att ha så det blev 14 istället.