Tennstämplar igen! [ID: kontinental kanna med falska svenska stämplar]

[Karlsbad2]

Har en tennkanna som har tydliga stämplar på insidan av locket. 22 cm hög i gott skick. Dessutom 2 stämplar i botten som jag inte vet vad de står för. Som jag ser det har den årsstämpeln G vilket skulle betyda 1765. I övrigt en sveastämpel men jag vet inte var och vem som gjort kannan och vad betyder stämplarna i botten? Tacksam för samma goda hjälp som jag fått tidigare med identifikation av tillverkare och ort.

[Anna-Carin]

Tyvärr är mycket som känns fel med den här kannan. Jag tror, att det är en ganska nygjord vinkanna från kontinenten som fått eftergjorda svenska stämplar i locket under 1960/70-talet när tennet var dyrt. Vinkannor verkar ha varit sällsynta här, så en samlare skulle säkert gärna betalat det handlaren begärde för en sådan svensktillverkad raritet. Briger Bruzellis "Läsning för tennvänner" (en läsvärd och prisvärd bok) innehåller en tabell över olika föremålstypers frekvens, men den nämner överhuvud taget inte vinkannor.

Googla pewter wine pitcher så ser du många av den här typen, men som ser äldre ut (ytan, inte så kantig form på locket, svarvade ringar som dekor), och de är inte svenska.

Sveastämpeln är "grövre" i utförandet än de jag sett tidigare, det känns lite skumt. Stadsstämpeln matchar Halmstad, och tennproduktionen där var väldigt låg (38:e plats i Sverige), så jag har inte hittat någon bra bild på hur sveastämpeln som användes i Halmstad såg ut.

Mästarstämplarna matchar vid första anblicken Johan Löfgren som var verksam i Halmstad. Men G-stämpeln har ett påtagligt avvikande utseende jämfört med en stämplad tallrik på Hallands Museum. Han hade för övrigt en total produktion på ca 7 000 föremål, vilket utifrån Bruzellis uppskattning innebär att kanske 15-20 stycken har överlevt till vår tid. Inte lätt att hitta jämförelsematerial alltså (och väldigt osannolikt att hitta ett mycket ovanligt föremål som tillverkats av en så ovanlig mästare).


Ros- och/eller ängelstämplar på undersidan användes allmänt i Europa, efter engelskt mönster (engelskt tenn ansågs särskilt bra, alltså skulle de ge en känsla av kvalitet). Där förekommer de även på 1900-talskopior av äldre tenn. När Sverige införde sitt eget stämpelsystem 1694 hade de stora stämplarna inte längre någon betydelse här, men levde kvar ändå, kanske för att kunderna ville ha kvar de bekanta kvalitetsstämplarna. Ibland satte tenngjutaren sitt namn eller initialer i den stämpeln; här är bokstäverna I(?) B H, och det matchar varken Löfgren eller någon annan svensk tenngjutare. Motsvarande stämplar, men med andra initialer, finns på de liknande kannor jag hittade via google. Därför är jag övertygad om att rosstämplarna är ursprungliga, och att någon senare har stämplat locket med imitationer av Löfgrens stämplar. Insidan av locket är för övrigt en väldigt ovanlig plats att stämpla; insidan av botten är standard, åtminstone på stop och kannor.

Om kannan har förfalskade stämplar så är ju inte årsstämpeln så intressant, men det står faktiskt S (1776). Fraktur-G ser mycket konstigare ut! Se https://skhi.se/skhi/utbildning/lard...til.46384.html

Det här är alltså min bedömning utifrån vad jag ser på bilderna; någon tennkunnig som själv får titta och känna på kannan kanske har en annan uppfattning.

[Karlsbad2]

Vinkannan kommer från en större tennsamling med många 1700-1800-tals föremål. Jag tyckte den var fin men kanske med lite för jämn yta och nyare utseende än ett 1700-tals föremål. Dessutom är tydligen vinkannor ovanliga i vårt land. För en gångs skull fina tydliga stämplar på insidan av locket. De stämplarna blir ju mindre nötta med tiden än om de sitter i botten, men de kan givetvis vara "fake" ändå. Jag kan förstå frestelsen att falskstämpla silverföremål men svårare att förstå att nan gör det med tennföremål. Hur som helst vill jag tacka så mycket för ditt uttömmande svar och intressanta information.

[Anna-Carin]

Jag kan förstå frestelsen att falskstämpla silverföremål men svårare att förstå att man gör det med tennföremål.

I förra inlägget nämnde jag att man falskstämplade tenn "under 1960/70-talet när tennet var dyrt", och jag ska utveckla den biten litegrann. Antika tennföremål var nämligen mycket dyrare än vi kan föreställa oss idag; faktiskt jämförbart med att köpa silverföremål. Bruzellis bok "Läsning för tennvänner" gavs ut 1978 när tennet ännu stod mycket högt och inte visade några tecken att falla i pris. Han varnar för falska stämplar, och boken har fem sidor med exempel på sådana.

Boken innehåller även ett diagram över prisutvecklingen på koniska stop från 1800-talet, som är mycket talande. Det är den vanligaste typen av stop. 1960 fick man räkna med att betala drygt 300 kr för ett sådant stop, 1970 ca 1 400 kr, och 1975 ca 2 000 kr. Dvs en ny Volvo 240 kostade som 16 stycken 1800-talsstop. Numera går stop från den tiden för ca 200 kr på Tradera, och en ny Volvo kostar alltså ungefär som 1 600 stycken 1800-talsstop idag...

Svenska tennsamlare har framför allt intresserat sig för svenskt tenn, så utländskt tenn har varit mycket billigare här. Om man inte får så värst mycket för en utländsk tennkanna, men den är värd minst 1/16 av nypriset för en bil om man klämmer dit några falska svenska stämplar, så kan man ju tänka sig att en och annan faller för frestelsen att "förbättra" den.

En större samling med äldre tenn är, tyvärr, precis det ställe där man kan vänta sig att hitta enstaka föremål med falska stämplar. Det var ju samlarna som förfalskarna siktade in sig på - det var de som var villiga att betala dyrt för ett ovanligt föremål. Det har knappast lönat sig att göra nya förfalskningar på senare år, men förfalskningarna från 70-talet finns ju kvar även om att tennpriset har fallit.

(Det bör tilläggas att 1700-talstenn inte har fallit i pris på samma sätt som 1800-talstenn, men idag är det är nog inte dyrare i kronor räknat än vad det var på 1970-talet. Även ljusstakar verkar ha behållit sitt pris eller kanske t o m stigit; de är förstås populära även för heminredare.)

[Karlsbad2]

Väldigt intressant läsning och jag tackar för inlägget. Jag funderar på en sak.Har priset på tennföremål också sjunkit för att man numera inte vågar använda det i matlagning och som förvaringskärl. Finns det risker med att använda t.ex en vinkanna och lägga frukter utan skal i en kallskål? Värdet på äldre tennljusstakar har ju inte gått ned lika mycket som du också anger. Kan man i en framtid tänka sig en renässans för äldre tennföremål och en eventuell värdestegring?

[Anna-Carin]

Tennföremål slutade användas i hushållen redan när glas och porslin blev överkomligt i pris under 1800-talet. En del smältes ner och användes till att omförtenna grytor... År 1860 var svenska tenngjutares tillverkning ca 1 % av vad den varit 1760! Vid sekelskiftet 1900 betingade tennföremål inte mycket mer än metallvärdet, sen började en del pionjärer samla på tenn och det blev med tiden en exponentiell prisstegring orsakad av allt fler samlare som bjöd över varandra, innan luften till slut gick ur bubblan.

Man talar om två-, tre- och fyrstämplat tenn; då är det sammanlagda antalet av mästar- och stadsstämplarna som räknas. Tvåstämplat innehöll 1/3 bly och började avvecklas tidigt. Trestämplat innehöll upp till 17 % bly (kvaliteten kallades "svenskt tenn"), och fyrstämplat innehöll minst 97 % tenn så det kunde max innehålla 3 % bly (kallades "engelskt tenn").

Jag har haft ett fruktfat från firma Svenskt Tenn, gjort 1932, som hade många små frätskador av användning (jag har skänkt bort det så jag kan inte visa detaljbilder, men det är bild nr 2 i tenntråden). Det har säkert använts för oskalade frukter, och ändå är det påtagligt ärrat; jag tror jag har läst att citrusfrukter har syra även i skalet som kan skada tenn. Men då har det nog inte skett över en middagsbjudning, kanske snarare att frukterna legat i flera dagar, och att fatet sällan diskats (jag lade frukterna på en serviett på fatet, vilket kanske var onödigt, och diskade fatet när gästerna gått). Blyinnehållet i gamla slipade kristallglas är högre än i trestämplat tenn; man ska därför inte förvara vin eller annat surt i kristallkaraffer. Livsmedelsverket har gett ut en rapport Metaller i kontakt med livsmedel. Om man använder kristall eller gammalt tenn bör man nog bara göra det vid speciella tillfällen, inte exponera livsmedel för det längre än nödvändigt, och tänka på vad man väljer att servera. Kanske inte hälla rabarberkräm i kallskålen, och i synnerhet inte låta resterna stå kvar i den över natten (apropå det - tenn får inte förvaras kallt under lång tid - googla "tennpest"). Tänk också på om det finns en patina du vill bevara, i så fall bör du för säkerhets skull låta bli att använda dem.

Kan man i en framtid tänka sig en renässans för äldre tennföremål och en eventuell värdestegring?

Jag tvivlar på att det blir en ny tennbubbla; det behövs många samlare (eller investerare) för att det ska bli en sån, och just nu verkar heminredning vara en mycket vanligare hobby än samlande. Om ett enskilt föremål är dekorativt, användbart, gammalt, eller välbevarat, påverkar det nog priset uppåt, oavsett trender.

[Anna-Carin]

Nu har jag boken "Pewter" av Peter Hornsby, med många bilder att jämföra med.

Där finns en snarlik kanna; det står att modellen är från sent 1700-tal, och att sådana tillverkades in på 1800-talet. Men utifrån hur den ser ut skulle jag inte bli förvånad om den är ännu senare. Flamländsk, fransk, eller möjligen tysk.