Allmänt meddelande
Collapse
No announcement yet.
Saxar
Collapse
X
-
Där ser man, jag ser att en av saxarna är av samma utförande som den jag hittade. Kanske har de alla haft fodral. Den som är märkt GERMANY är nog som Anna-Carin säger bäst. Jag är dock mest inne på att alla är kopior på en äldre ursprungsvariant, som troligen hör till de snyggare gjorda. Kanske var den också tillverkarmärkt. Men, det blir ju lite av gissning, visst kan det vara någon av de visade som är äldst och de övriga kopior.
Comment
-
Passade på att köpa en sax i går, då jag tyckte den var ganska tvevlig och jag mindes den här tråden och tänkte den kunde komplettera. Signerad CFPS, som inte verkar vara något namn som tagit upp här. Det borde ju dock ha förekommit en mängd saxsmeder. Hittad i Nyköping men det behöver ju inte betyda att den har sitt ursprung där. Andra sidan har en intressant dekor, funderar som den egentligen varit avsedd för dekor av annat smide.
Comment
-
Ursprungligen postat av FBQ Visa inläggPassade på att köpa en sax i går, då jag tyckte den var ganska trevlig och jag mindes den här tråden och tänkte den kunde komplettera. Signerad CFPS, som inte verkar vara något namn som tagit upp här. Det borde ju dock ha förekommit en mängd saxsmeder. Hittad i Nyköping men det behöver ju inte betyda att den har sitt ursprung där. Andra sidan har en intressant dekor, funderar som den egentligen varit avsedd för dekor av annat smide.
Comment
-
Aha tack! Det borde ju betyda att personen ändå gjort en del saxar. Att säljaren bor i Stockholm behöver ju åter inte betyda något men det borde vara minde chans att två saxar rört sig från en landsände till en annan. Den andra saxen verkar betydligt tunnare än min. Är det flitig användning eller är det olika modeller? Jag tyckte att modellerna skiljde sig lite i detaljer, men den andra saxen verkade ha mer rost och jag har inte hunnit jämföra dem bredvid varandra.
Comment
-
Saxar (och fårsaxar) av CFPS dyker upp ibland på Tradera, och det här är ett bra tillfälle att posta mina funderingar om dem. Den inslagna krusidullen påminner om de i inlägget Sundsaxar (Stubbarpasaxar); bondsaxar från en smedsläkt i Östergötland, som piratkopierades av andra tillverkare:
1846 skriver Carl Jönsson att det kommit till hans kunskap "att åtskilliga smeder företagit sig att på sina tillverkningar av större och mindre skräddarsaxar sätta samma stämpel, som jag med mina förfäder i femte led brukat och som lyckats bli välkänd icke blott i Sverige, utan även i angränsande länder". Han påtalar detta för att "dylika personers mindre goda smiden" inte ska läggas honom till last. Piratkopior, alltså!
Svensk saxtillverkning har i huvudsak varit koncentrerad till Eskilstunatrakten, så det är ett naturligt ställe att börja söka tillverkaren. Härom året gjorde jag ett försök att hitta någon med initialerna CFPS där, och hittade denna kandidat i folkräkningen 1880:
Carl Fredrik Pettersson
bosatt Eskilstuna Stadsförsamling
f 1844 Kung Karl Västmanlands län
knivsmed
gm Lovisa Dorothea Östling, f. 1846 i Svedvi Västmanlands län
hennes oä. son Johan Emil, f. 1867 i Svedvi Västmanlands län
Födelsedatumet i Eskilstunas husförhörslängd är oklart, men det finns bara en kandidat i Kung Karls födelsebok det året; 1844-12-17, son till torparen Per Persson och hans hustru Maja Lisa Dalin. Jag lyckas dock inte hitta familjen i husförhörslängden så jag vet inte vad det blir av honom de första 25 åren.
1869 flyttar han i alla fall till Eskilstuna (från Stockholm). I Eskilstuna är han till att börja med smidesarbetare hos fabriksidkaren Johan Wilhelm Lennberg (känd som knivfabrikör). Så han bör ha lärt sig yrket i Stockholm eller ännu tidigare. Han skaffar en piga/hushållerska, Lovisa Dorothea Östling född 1846, som har en liten son sedan tidigare. De gifter sig 1872 men får inga gemensamma barn. Från och med 1874 står han istället som knivsmed, från den tiden kan han alltså ha bedrivit egen verksamhet. 1888 dör han i Eskilstuna av pneumonia crouposa (vätskebildande lunginflammation). Han blev bara 44 år. Det var en ganska normal livslängd (och dödsorsak) för slipare, filare och liknande i metallindustrin.
Om det är denne person som gjort saxarna och fårsaxarna märkta CFPS, så bör de alltså ha gjorts under perioden 1874-1888.Last edited by Anna-Carin; 2023-04-12, 16:22.
Comment
-
Hej! Kändes nästan pinsamt, jag har ju läst den här tråden, och även Fataburen 1964 men Sundssmederna och deras märke var helt bortsopat från mitt minne.
Intressant att du redan hunnit intressera dig för CFPS-saxarna. Carl Fredrik Pettersson låter som en god kandidat. Det enda jag har att inända är väl att 1874-1888 känns sen för den här märkningen - särskilt från en stadsverksam smed. Omöjligt är det väl dock inte. Kanske går det att hitta något som kan placera saxarna säkrare i tid och rum.
Comment
-
Ingen fara! Jag håller med dig om att det egentligen är en märklig märkning för en stadsverksam smed under senare delen av 1800-talet. Men just detta att de var avsedda att snylta på en skicklig släkt allmogesmeders renommé, gjorde det nog nödvändigt med en märkning i samma stil som förebilden. Den siste smeden i Sundssläkten var Johan Carlsson (1845-1921); Petterssons verksamhetstid bör ha sammanfallit med början av Carlssons, och deras saxar är synnerligen lika.
Att saxar märkta CFPS är såpass vanliga, måste innebära att 1) många gjordes, och 2) många av dem bevarades. Att många gjordes, tyder på att saxsmidet var hans yrke snarare än en bisyssla. Och att många bevarats talar för att de är relativt sena. Handsmidet fortsatte i viss mån jämsides med det storskaliga fabrikssmidet, jag har sett handsmidda skräddarsaxar ("smålandssaxar") annonseras i Kristianstadsbladet 1899. Ernst Lindqvist (IE, 1886-1969) var förstås en av de sista.
Som jämförelse, när det gäller saxars bevarandefrekvens, kan vi ta manufakturisten Lars Liberg (1800-1864), fadern till B & O Liberg. Han var verksam i uppåt 40 år och hade både gesäller, lärlingar och smideshandelsbetjänter anställda, så det bör ha varit en ganska stor verksamhet (i husförhörslängderna kallas han "Mässings- och metallarbetare" så han tillverkade uppenbarligen inte bara saxar utan annat också, men han är en av de tre som nämns som saxtillverkare i Eskilstuna i länskalendern 1852). Men hans saxar är betydligt mer sällsynta än CFPS, trots att hans firma var verksam nästan tre gånger så länge, och hade en lång rad anställda. Därför misstänker jag att ju längre tillbaka man går, desto snabbare minskar antalet bevarade saxar, och att andelen äldre saxar bland de svårdaterade allmogetyperna alltså är mycket låg.
(Av borgerliga saxar från 1700-talet och början av 1800-talet är papperssaxar kraftigt överrepresenterade bland dem som bevarats, troligen för att de inte utsattes för särskilt stort slitage och helt enkelt inte gick att använda till något annat. Skräddarsaxar i allmogemiljö hade säkert ett betydligt hårdare liv, de allra flesta måste ha använts tills de var utslitna.)Last edited by Anna-Carin; 2023-04-13, 10:22.
Comment
-
Ursprungligen postat av Anna-Carin Visa inläggIngen fara! Jag håller med dig om att det egentligen är en märklig märkning för en stadsverksam smed under senare delen av 1800-talet. Men just detta att de var avsedda att snylta på en skicklig släkt allmogesmeders renommé, gjorde det nog nödvändigt med en märkning i samma stil som förebilden. Den siste smeden i Sundssläkten var Johan Carlsson (1845-1921); Petterssons verksamhetstid bör ha sammanfallit med början av Carlssons, och deras saxar är synnerligen lika.
Att saxar märkta CFPS är såpass vanliga, måste innebära att 1) många gjordes, och 2) många av dem bevarades. Att många gjordes, tyder på att saxsmidet var hans yrke snarare än en bisyssla. Och att många bevarats talar för att de är relativt sena. Handsmidet fortsatte i viss mån jämsides med det storskaliga fabrikssmidet, jag har sett handsmidda skräddarsaxar ("smålandssaxar") annonseras i Kristianstadsbladet 1899. Ernst Lindqvist (IE, 1886-1969) var förstås en av de sista.
Som jämförelse, när det gäller saxars bevarandefrekvens, kan vi ta manufakturisten Lars Liberg (1800-1864), fadern till B & O Liberg. Han var verksam i uppåt 40 år och hade både gesäller, lärlingar och smideshandelsbetjänter anställda, så det bör ha varit en ganska stor verksamhet (i husförhörslängderna kallas han "Mässings- och metallarbetare" så han tillverkade uppenbarligen inte bara saxar utan annat också, men han är en av de tre som nämns som saxtillverkare i Eskilstuna i länskalendern 1852). Men hans saxar är betydligt mer sällsynta än CFPS, trots att hans firma var verksam nästan tre gånger så länge, och hade en lång rad anställda. Därför misstänker jag att ju längre tillbaka man går, desto snabbare minskar antalet bevarade saxar, och att andelen äldre saxar bland de svårdaterade allmogetyperna alltså är mycket låg.
(Av borgerliga saxar från 1700-talet och början av 1800-talet är papperssaxar kraftigt överrepresenterade bland dem som bevarats, troligen för att de inte utsattes för särskilt stort slitage och helt enkelt inte gick att använda till något annat. Skräddarsaxar i allmogemiljö hade säkert ett betydligt hårdare liv, de allra flesta måste ha använts tills de var utslitna.)
Comment
-
Comment
-
Tack för bilden! Jo visst verkar det ha funnits många som kopierat. JFP är en ny bekantskap, det finns ingen med de initialerna bland saxsmederna jag har träffat på hittills, så jag vågar inte gissa om det är Eskilstuna eller någon annanstans. Jag antecknar honom, med länk hit till tråden, så får vi se om något dyker upp så småningom.
Comment
-
Nej, Eskilstuna är bara en gissning. Mycket saxar har tillverkats där. saxen i mitten på bilden var av Liberg i Eskilstuna, och min kopiatör var ju från Eskilstuna, och jag var på en loppis mellan Nyköping och Gnesta. Men det behöver ju inte betyda något.
Comment
-
Enköping som centrum för manufaktursmidet, absolut. Sen kanske den här modellen mest var en produkt av bondesmidet. Även om CFPS-saxarna gjordes i Eskilstuna som jag misstänker (utifrån att så många finns bevarade), så undrar jag hur mycket av smidet från Eskilstuna som var av bondesmidestyp?
Jag tittade i Fataburen 1964 igen, artikeln "Bondsaxar". Bland bygderna med omfattande allmogesmide nämns nordvästra delen av Östergötland och angränsande bygder i Närke. Från loppisen bör det vara ungefär lika långt dit som till Eskilstuna, så det är också en möjlighet.
Comment
Comment