Saxar

[Anna-Carin]

Tack för ditt intressanta inlägg om saxarnas äldre historia, som jag inte alls berört! Jag tar tillfället i akt att komplettera med lite ytterligare information på samma tema:

Efter saxmordet på Caesar började alla sörjande kalla saxar för sisare istället, till minne av Caesar. De sammansvurna fick öknamnet "saxare", och tvingades fly landet. De gav sig av norröver, till en trakt med många smeder, där deras medhavda "spetsteknologi" (mordredskapen) imponerade på lokalbefolkningen. Där slog de sig ner för gott och gifte in sig i lokala släkter.

Smederna i området började producera romerskinspirerade saxar i så stor skala att stället med tiden fick namnet Saxen. Vikingarna kallade det Saxland, och brukade skaffa saxar där på sina resor i söderled. Tyvärr var vädret alltid mycket regnigt och fuktigt, så att saxarna rostade, vilket man kan se på bevarade vikingatida och medeltida saxar.

På 1600-talet började kunderna rata rostiga saxar, vilket gjorde att de flesta saxsmederna flyttade till Solingen, där vädret var mer gynnsamt. Av Saxens saxindustri återstod blott en liten spillra, så rostiga saxar från 1700-talet och framåt är mycket sällsynta och betingar idag höga priser hos de stora auktionshusen.

[FBQ]

Om vi återvänder till allvaret, jag vet att jag tidigare funderat lite på det här när saxarna slår igenom, och jag har ju trott att ordet "skräddarsax" varit kopplat till att de hos allmogen först främst använts av skräddare. Men jag har också funderat på när de slår igenom. Är det olika i olika trakter? De finns ju tidigt men när slår de igenom? Vapensköldar för skräddarämbeten från 1500-talet brukar ju visa sisare eller ullsaxar. Under 1600-talet finns både ock. Jag borde kanske själv leta upp lite exempel innan jag ställer frågan, men jag får återkomma i stället.

[Anna-Carin]

jag vet att jag tidigare funderat lite på det här när saxarna slår igenom, och jag har ju trott att ordet "skräddarsax" varit kopplat till att de hos allmogen först främst använts av skräddare.

Ur ett allmogeperspektiv är det den logiska benämningen, så det har du nog rätt i.

Jag kollade efter saxar i de 9 bouppteckningar från Tjörn ca 1810-1830 som jag har skrivit av. 7 av dem innehöll ullsaxar och/eller får. Av dem hade 4 hushåll får men ingen sax, 2 hushåll hade både får och ullsax (det ena även skräddarsax), det sista hade ullsax men inga får. Det här var nog ganska typisk kustnära allmoge; nästan alla hade fiskeredskap och många även jordbruksredskap. De tre som hade ullsax hade för övrigt även vävstol.

Att inte alla fårägare hade saxar i bouppteckningarna kan tyda på att saxar kan ha varit för lågt värderade för att systematiskt tas upp i bouppteckningar (eller omvänt att saxar var så dyra att en del inte hade någon egen utan måste låna, men det verkar mindre troligt). 1813 värderades två ullsaxar till 3 respektive 8 skilling och skräddarsaxen 12 skilling (jfr en spade 8 skilling, ett får ca 1½ Rdr). Det tyder på att skräddarsaxar var dyrare än ullsaxar.

Men jag har också funderat på när de slår igenom. Är det olika i olika trakter? De finns ju tidigt men när slår de igenom? Vapensköldar för skräddarämbeten från 1500-talet brukar ju visa sisare eller ullsaxar. Under 1600-talet finns både ock. Jag borde kanske själv leta upp lite exempel innan jag ställer frågan, men jag får återkomma i stället.

Skråsköldar har jag inte sett (annat än på Google nyss), det låter som ett bra sätt att kartlägga spridningen (internationellt, förmodar jag). Du får gärna visa exempel senare när du har möjlighet!

En annan fråga är varför de slog igenom. För en del ändamål är ullsaxarna antagligen optimala - de användes för fårklippning tills klippmaskinerna slog igenom, och de enorma överskärare-saxarna som bygger på samma princip användes i beredning av valkade tyger tills överskärningsmaskinerna kom. Små sisare har fått en renässans som praktisk sax för att klippa tråd vid sömnad; man spar tid på att greppa om hela saxen istället för att behöva sticka fingrarna i öglorna. Hur lätt något är att få tag på, priset, och vad som är praktiskt, spelar in (och så modetrender). Om skräddarsaxarna slog igenom bland skräddare och trängde ut ullsax-typen, trots att de eventuellt var dyrare, och trots att ullsaxar fortfarande såldes, så beror det antagligen på att de var mer praktiska. Jag misstänker att man får sämre kraft med ullsax än med skräddarsax (när man håller mitt på en ullsax får man kortare hävstång än med skänklarna på en sax). Därför skulle jag vilja göra praktiska försök för att se hur det är att klippa i tyg med ullsax, men jag måste skaffa en först!

Dags för en bild igen...



Den vänstra är troligen 1600-tal, 17 cm lång. Niten sticker ut ca 5 mm på båda sidorna, det syns dåligt på bilden.

De andra två liknar bondsaxarna med sitt enkla utförande och tillböjda öglor, jag skulle vilja kalla dem "små bondsaxar". Den i mitten är troligen 1700-tal (14 cm); den högra (22 cm) antagligen 1800-tal eftersom den har en skruv. Jag föreställer mig att den som klippte tråd under sömnaden gärna använde en sån här mindre sax hellre än en fårsax eller skräddarsax. Om ullsaxar inte alltid togs upp i bouppteckningar, så kan det säkert även gälla småsaxar.

[Anna-Carin]

Dåligt med riktigt gamla saxar här också, men i köket har jag två en K J Eriksson i Mora som prylsnubbens, och en ganska sen bondsax, märkt I E.Bifogad fil 189214

FBQ,
Till slut trillade poletten ner - artikeln i Fataburen 1964 (PDF) som jag nämnde i inlägg #3, handlar bl a om Ernst Lindqvist, som gjorde din sax. Han använde sin fars och farfars stämpel IE, farfarsfadern hade stämplat EI. De var torpare och (deltids-)smeder i Lerbäcks socken i Örebro län. Oftast står de bara som torpare i husförhörslängderna, men enstaka gånger står det "torpare och smed" eller bara smed.

Här är de fyra generationerna:
Ernst Lindqvist 1886-1969 (i folkräkningen 1930 står att han är saxsmed)
Jan Erik Lindqvist 1842-efter 1910 (i folkräkningen 1910 står att han är saxarbetare och torpare)
Jan Erik Ersson Lindqvist 1820-1893
Erik Jönsson 1789-1865

[FBQ]

Wow, tack, jag trodde nog inte det fanns en chans få reda på vem som gjort den. Jag tror visserligen att jag hittade saxen i en ladloppis i Hälsingland eller Gästrikland under en Norrlandsresa. Men saxen kan ju mycket väl vara från Närke för det. - jag läste och såg i artikeln att han skickat sina saxar vida omkring.

Jag har inte hunnit titta på det där med skräddarskrånas vapen än, som du vet är det lite fullt upp just nu, men undrar om det inte var i artikel i någon Kulturens årsbok som behandlade det?

Redan när du gjorde ditt första inlägg med jernbolagets katalog kände jag igen dame-saxen där, en sådan hade mormors mor (född1880) Jag fick för mig att jag hade den någonstans, men den dök inte upp så det blev inget inlägg. Men om jag nu hittar den skall jag försöka komma ihåg att göra ett.

[Anna-Carin]

Det är alltid roligt när det händer. Nu ser i och för sig många bondsaxar ganska likartade ut, men den smäckra formen och märkningens placering tyckte jag stämde riktigt bra med bilden av Lindqvists sax i artikeln.

Skräddarskrånas vapen kan väl avvakta tills vidare, tycker jag. Så kanske du hittar källan framöver när du har mer tid. Jag kollade registret över Kulturens årsböcker 1935-1985 (PDF) och för säkerhets skull även Faraburens register 1884-1989, tittade under skrå, skräddare, och sigill, men hittade inte någon artikel om skråvapen där skräddare fanns med. Däremot läste jag att det finns en bok "Svenska skråsigill" av Gösta von Schoultz (Nordiska Museet Handlingar nr 20, utgiven 1944), den kanske det skulle kunna vara? Nordiska Museet har för övrigt en del sigillstampar från skräddarskrån, men de flesta verkar vara 1700-tal.

Jag har beställt "Järnets och smedernas Eskilstuna" del I+II av Knut Hellberg (tryckt 1937-38) där jag hoppas kunna hitta något om saxtillverkning i Fristaden och manufaktursmidet. Sammanlagt över 700 sidor så jag kommer att ha att göra ett tag! Ska undvika att dra in dig i diskussioner tills du har det lugnare.

[Anna-Carin]

Sundsaxar (Stubbarpasaxar)

Artikeln om bondsaxar i Fataburen 1964 (PDF) nämner även en familj saxsmeder i Sunds socken i Östergötland, som märkte sina saxar. Min sammanställning över deras namn och levnadsår följer sist i inlägget.

Ur artikeln s 54-55:

Från Sunds socken i Ydre härad i Östergötland inköptes 1953 till museet en ull- och en tygsax av ”saxasmeden” Johan Carlsson, som jämte smedsysslan även brukade Västergården i Stubbarp. Föremålen var åtföljda av goda uppgifter, ur vilka följande kan anföras. Johan Carlsson, som avled 1921, märkte sin tillverkning med ICS. Han hade lärt av sin fader, Carl Jönsson, vilken hade CIS som märke på saxarna. Tidigare hade fadern haft sin verksamhet i Slättna i Västra Ryds socken, och efter flyttningen brukades stället av en annan son, även han tillika saxsmed. I Sunds socken sade man om saxarna, att de var oöverträffade till att klippa mattrasor med. Genom att de ägde ett så gott anseende hade det blivit vanligt att förära barnen var sin ”stubbarpasax”, alltefter som de växte upp. Det är således ej underligt, att dessa saxar ännu in på 1950-talet var mycket vanliga i orten. Vidare sades, att smeden var noga med att saxöglorna skulle vara ombundna med garn, för att spetsarna inte så lätt skulle kunna skada köparna. Även ullsaxarnas skär bands ihop. Man trodde sig även minnas, att priset var 1 krona och 50 öre per sax.

Museets saxar av Johan Carlsson:


Nyligen fann jag några intressanta tidningsuppgifter, som berättar om ytterligare generationer saxsmeder bakåt i denna släkt. När jag forskade vidare i kyrkböcker såg jag att de flesta bott i Sunds socken på olika gårdar. Därför skulle jag vilja kalla deras saxar Sundsaxar snarare än Stubbarpasaxar.

Johan Carlssons far Carl Jönsson var skicklig i grövre och finare järnarbeten, gevärssmide m.m., men 1836 beslutade han att hädanefter ägna sig fädrens yrke - saxsmidet. Hans far Jöns Jönsson var 70 år gammal detta år, och belönades med Östgöta Läns Kgl Hushållssällskaps hedersmedalj för sitt saxsmide. Saxarna såldes såväl i Sverige som Norge, Finland, Danmark, norra Tyskland och England. Saxarna märktes med en särskild stämpel, som gått i arv till Jöns Jönsson från hans far, farfar och farfars far, som också varit saxsmeder.





1840 kostar Carl Jönssons skräddarsaxar 18 sk. 8 r:st styck, de dyraste 1 R:dr 16 sk. Saxarna är "icke fina, och icke heller gjorda efter de mest ändamålsenliga modeller, men de äro skarpa och ligga väl till. De klippa rakt och lätt det tunnaste våta tryckpapper." Han tillverkade även ullsaxar av en särskilt praktisk modell.



Observera att den "särskilda stämpel" som nämndes 1836, syns på bilden ur Fataburen! Den utgör en lätt våglinje efter initialerna. 1846 skriver Carl Jönsson att det kommit till hans kunskap "att åtskilliga smeder företagit sig att på sina tillverkningar av större och mindre skräddarsaxar sätta samma stämpel, som jag med mina förfäder i femte led brukat och som lyckats bli välkänd icke blott i Sverige, utan även i angränsande länder". Han påtalar detta för att "dylika personers mindre goda smiden" inte ska läggas honom till last. Piratkopior, alltså!



När jag läste det, kom jag att tänka på att jag har ju två saxar märkta med initialer och en krumelur liknande de på Fataburens foto. Den ena är märkt ICS och där är märket såpass likt att den skulle kunna vara av Johan Carlsson, den siste i familjen. Den andra är märkt PS och där har märket definitivt en lite annorlunda form, så den är en av kopiorna.



Dessa ingick i saxsmedssläkten i Sunds socken i Östergötland, efter vad jag kunnat forska fram:

• Johan Carlsson 1845 - 1921, och hans bror Anders Peter Carlsson 1858 - efter 1930
• Carl Jönsson 1804 - 1884
• Jöns Jönsson 1765 - 1837
• Jonas Larsson 1725 - 1800
• Smeden Lars Jönsson (födelse- och dödsår saknas men han fick barn 1725-1743)
• Där slutar de säkra uppgifterna, men enligt tidningsklippet skulle även Lars far varit saxsmed. 1736 dog "Mäster Jöns Carlsson", 70 år, i samma by som Lars Jönsson bodde; om man ger sig på att söka i domböcker och andra källor efter nästa släktled är den mannen värd att undersöka närmare.

[Lars M]

Två små saxar (och som man inte blåser i utan man kan göra klipp - men det finns ju inga kuponger att klippa längre...)
Alefors Sweden (10,5 cm) och den andra med tre kronor TV 49 (11,5 cm). Tillverkare eller info militärt?

[Eskil]

TV: Kan ha varit civilförsvarsutrustning för Televerket.


Märkningen med tre kronor och TV har varit uppe här för inte så länge sedan, ser jag:
https://www.precisensan.com/antikfor...-n%E5got-annat

[Anna-Carin]

Alefors saxfabrik anlades 1882, den och C. W. Dahlgren var de två första fabrikerna att tillverka hejade (dvs formpressade ur het metall) saxar i Sverige. Under en period fanns två fabriker i Alefors, då grundaren lämnade firman och startade en ny, som kvarlevde till 1972. Historien om verksamheten finns på http://www.hembygdbankeryd.se/wp-con...-saxfabrik.pdf.

Jag kompletterar med ett tidningsklipp (klippt utan sax, dessvärre):