Två Japanska (Kinesiska?) fat. Noll koll - var börjar man?

[AndersJohan]

Hej,

Har väldigt god koll på svenskt (och i viss mån också Europeiskt) porslin, men går ganska mycket bet på de orientaliska.
Nu har jag ramlat över dessa båda och undrar så klart specifikt om dessa, men också om tips på var man kan lära sig mer om detta, eller hur man egentligen går tillväga. Köpa stor bok med stämplar?

Egentligen så är jag väl så pass dåligt påläst att jag knappt ens vet om det är kinesiskt eller japanskt.
Men spontankänslan är onekligen att båda dessa är japanska. Detta mest baserat på att mina begränsade erfarenheter av hur motiven brukar se ut på dessa.

Det mindre fatet antar jag är betydligt mycket äldre än sin större kamrat.
Känns också lite "skirare" i sin kvalitet.









Tack på förhand för hjälp och tips!

[jonasgun]

Välkommen in i den asiatiska keramikvärlden! Du skall strax upptäcka att det är en djungel. Men en kul djungel!

Dina fat är inte japanska, utan kinesiska. Det är ungefär hundra år mellan dem, det stora är från cirka 1970 och det mindre från cirka 1870. Stämpeln på det stora fatet skall läsas uppifrån och ned, från höger till vänster (gäller 95% av alla kvadratiska sigill) och utläses då 澳門製造 - Tillverkat i Macau. Ganska anonymt, men dekoren är typisk för Hong Kong- och Macau-porslin från ungefär 1960/70. Det mindre fatet har en märkning som är rent nonsens, troligen ritat av någon som inte kunde skriva. Det är vanligt på porslin från den här tiden att det ser ut så. Typen brukar kallas ”Tongzhi celadon”. Tongzhi är en tidsperiod, och celadon är den gröna glasyren. Allvarligt talat så vet jag inte om alla fat av den här typen gjordes exakt under Tongzhi, men på ett ungefär i alla fall.

Det finns hur mycket böcker som helst att läsa, men för att komma igång så skulle jag vilja tipsa om att surfa runt på sidan gotheborg.com, och titta på deras samling av märkningar av japanskt och kinesiskt porslin, och framför allt uppdelningen av dem. Sidan skriver inte så mycket om stengods och lergods, dessvärre, så det får du ta igen på annat håll.

Personligen har jag snöat in på japansk keramik gjort för te-ceremonin, men försöker att läsa så mycket jag kan även om annat japanskt, kinesiskt och koreanskt.

[Staffan Kvist]

Hej jonasgun

När jag läser de intressanta inläggen så tänker jag nu på
en bok från tidigare, ett "litteraturtips".
http://precisensan.com/antikforum/sh...l=1#post268596

Jag tror författaren har mycket anknytning till Japan och
jag måste nog läsa om den.

https://www.edmunddewaal.com/

Hälsar
Staffan

[jonasgun]

Det var ett bra tips, Staffan!

Nu är det några år sedan jag läste den, men jag minns den som bra och intressant. Jag kanske också får ta och läsa om den.

[Rockwell]

Tänk om man varit bara hälften i kunskap som vissa andra och läst en massa böcke då jäklar i hoppet, tänk så mycket man då hade kunnat sålla bort som skit. Har man inte läst här och böcker så blit det i regel bara skit man faller för och inte tusan har det någon signatur heller. Det känns bedrövligt. Signaturer är a och o det har man lärt sig här och inte bara här vi har tv också.
Läsa böcker är tråkigt därför har jag bara böcket som dammsamlare, vem tusan vill bli som FBQ? Tänk om man kom in i den där svängen så det började kännas kittlande detta med vem och hur och varför i norra Näke då man kommit över en träbit därifrån.
Har Kanske kvar en knackesten från Sörmland för min del bryr jag inte inte så mycket om Sörmland och vem som har knackat med den eftersom det hade varit rätt meninglöst att utröna och tidsödande till dödagar.
Men det är klart att den hade skapat mycket tjatter från dessa bouppteck.... fantaster i deras dagliga brödbak.
Oh jag har läst bouppteckningar, det är nästan så man får frossa när man "hör" det. Ja var och en till sitt så jag får önska dom lycka till men näsan djupt i pergamentet.

Börja min semester ebba ut det är frågan? Semester är kass om den blir för lång precis som sjukskrivning för en pensionär, svåra grejor.
Det absolut sämsat med att vara pensionär är dom stora svårigheter som uppstår om man skulle bli sjuk en länger tid. En lösning borde vara att börja som biografvaktmästare på gamla dar, det måste vara något att tänka på för omgivningen.
Vi kanske har någon om praktiserat min teori redan och kan varmt rekomendera den.

[FBQ]

Jag förstår fullt ut att alla inte klittlas av att utforska var, när och varför kring en träbit från Närke.

Sedan undrar jag lite varför du fastnade för antikviteter i så fall, Rockwell? De flesta som tycker böcker och träbitar är tråkigt brukar tycka antikviteter är gammalt mög.

Men det känns som det är konst du egentligen roas av?

[FBQ]

Jag kan ju tycka konst är trevligt, men kan tycka att Zorn eller Rembrandt efter ett tag blir tråkigt och för perfekt. Då vill jag se någon som misslyckats lite, det känns mer mänskligt.

Och annars slår det ju mig att jag skulle ha svårt att intressera mig för konst utan den biten - hur förändras personens verk över tid, varifrån kom influenserna, varför ser målningarna ut som i gjorde i mars 1878? Ett enkelt är det bra eller dåligt känns väldigt ointressant.

[Rockwell]

Nu är det väl inte så att böcker är trålkigt, bara dom som läser i dom kan vara tråkiga ibland. Har väl en känsla för materia och utförda arbetes finesser. Är dessutom lat och det gör att sådant som jag inte tycker är något skippar jag rätt lätt. Och detta med att den och den har haft och gjort känns för det mesta inte som något för min del.

Jag gillar arbete till viss mån bara jag får dirigera.

Det finns för och nackdelar med att veta för mycket i förhållande till andra. Men vad skall man göra åt det? Är lätt att inbilla sig något som kanske inte stämmer. Eller kanske inte!

[Rockwell]

Och annars slår det ju mig att jag skulle ha svårt att intressera mig för konst utan den biten - hur förändras personens verk över tid, varifrån kom influenserna, varför ser målningarna ut som i gjorde i mars 1878?

Det kan jag upplysa dig om: den större delen från 1800-talet är mycket enklare att framställa eftersom man inte hade den gedigna utblidning som på 1600-talet. Sen å andra sidan så behövdes den inte för det mesta men likväl.
Länge leve 1400-1500-talet då var det mästare i kubik, Resterande är bara konstnärligt klotter i förhållande.

[FBQ]

Och annars slår det ju mig att jag skulle ha svårt att intressera mig för konst utan den biten - hur förändras personens verk över tid, varifrån kom influenserna, varför ser målningarna ut som i gjorde i mars 1878?

Det kan jag upplysa dig om: den större delen från 1800-talet är mycket enklare att framställa eftersom man inte hade den gedigna utblidning som på 1600-talet. Sen å andra sidan så behövdes den inte för det mesta men likväl.
Länge leve 1400-1500-talet då var det mästare i kubik, Resterande är bara konstnärligt klotter i förhållande.

Jag menar att du har fel - att det är en oerhörd förenkling. Visst är 1800-talet generellt sett lättare att kopiera. Dels ligger deras tänkande och ideal närmare oss men framför allt hade man i högre grad tillgripit mekanisering som förenklar arbetet - den utveckling mot dyrare arbetskraft som fortsatte under 1900-talet hade påbörjats. Det har ju för övrigt sett olika ut i olika delar av världen. Men gedignare utbildning? Nej. Folk kan inte mer ägna sig åt att lära sig. Sedan kan man lära sig olika saker, ägna sig helt åt en sysselsättning eller fuska i hundra. Andra saker var viktiga på 1400-talet än idag. Men, i grunden är människan densamma.