Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Kopior, förfalskningar och lurendrejerier

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • #16
    Där ser man då har jag rockat låss både när det gäller lite konstig spinnn... och kina fat.

    Jag få lägga mig mitt emellan bra eller dåligt när det gäller fatet, kineserna har inte vatit så blygsamma när det gället tillverkning av både det ena och det andra.
    Får tacka!

    Comment


    • #17
      Här visade jag två katter en från Gustavsberg och en från Taiwan http://precisensan.com/antikforum/sh...ig-katt/page13 (nr124). Något mönsterskydd finns väl inte och det är ju olika material och delvis olika utförande.

      Comment


      • #18
        Nu gäller det att ta tillbaka den kapade tråden. Den blev ju snodd p.g.a. spinnrocksstickspåret. Hur många förfalskade spinnrockar kan det finnas egentligen? Med tanke på hur mycket en spinnrock brukar kosta, så är det nog inte mycket lönt att tillverka förfalskningar. Konstigt att inte Jonasgun gick i spinn, men han har ju en ängels tålamod. Ariadne bjöd på sin röda tråd, men vad fick hon för det? Otack är världens lön.

        Inom konstvärlden förekommer mycket fusk och förfalskningar, påstås det. Det kan nog äga sin riktighet. Men att påstå att det där enkla sättet att förfalska tavlor, som jag beskrev tidigare, är något som satts i system, det vill jag inte säga (eller skriva). Dock har jag stött på det ett antal gånger och faktiskt några gånger för mycket hos samma auktionsfirma.

        Lite mera raffinerat blir det, om man målar en tavla i konstnärens stil och förser den med en falsk namnteckning. Tavlorna målas i Thailand, t.ex. eller Kina kanske och skickas hit. Vid ett tillfälle såg jag en sådan målning, utbjuden till försäljning på ett välkänt auktionsföretag. Målningen var signerad Schyl och såg ut som en målning av Jules Schyl, från hans kubistiska period. Men den såg alldeles nymålad ut. Färgerna lyste lite väl mycket. Möjligt om tavlan var nyligen rengjord av en konservator, men kanske ändå inte. Jag tog ner tavlan, vände på den och kunde konstatera: duken var alldeles ren och såg ny ut. Spännramen var väldigt ljus och såg även den alldeles ny ut. Skulle spännramen kunna vara 40 år gammal? Knappast. Varför hade man satt en ny spännram på tavlan, en tavla som var i nyskick? Och varför hade inte duken några ålderstecken?
        Jag kallade till mig ansvarig personal och framförde min åsikt: Denna tavla är med största sannolikhet nymålad och eftersom Jules Schyl dog 1977, så blir frågetecknen lite för många. "Vi är auktoriserade värderingsmän och bedömer tavlan som äkta" blev svaret. "Och vem är du"? Ja, den frågan kom aldrig men jag förstod att det var så man menade. Tavlan, enligt min ringa mening, en uppenbar förfalskning, såldes som en oljemålning av Jules Schyl. Det är tavlor av den lite lägre digniteten, som blir utsatta för sådana här bedrägerier. Men jag tycker absolut att en "auktoriserad värderingsman" borde se en sådan sak.

        Och visst: på antik- och samlarmarknader kan det ibland förekomma enorma mängder av Lisa Larsons populära djur. Kopiorna är så skickligt gjorda, att det nog är nästan omöjligt att se skillnaden.
        Last edited by Eskil; 2021-04-10, 09:55.

        Comment


        • #19
          Hej Eskil

          Jag instämmer i mycket av vad du skriver och
          nog har det hänt att jag påpekat för någon antik-
          handlare att t ex, den de beskriver som en
          "Fransk kaffekvarn" egentligen är en ovanligare
          svensk C.A.M. Nilssonkvarn , men utan gehör....?

          Efter en månad benämns fortfarande kvarnen som
          "fransk".

          Hälsar
          Staffan

          Comment


          • #20
            Ursprungligen postat av Eskil Visa inlägg
            Nu gäller det att ta tillbaka den kapade tråden. Den blev ju snodd p.g.a. spinnrocksstickspåret. Hur många förfalskade spinnrockar kan det finnas egentligen? Med tanke på hur mycket en spinnrock brukar kosta, så är det nog inte mycket lönt att tillverka förfalskningar. Konstigt att inte Jonasgun gick i spinn, men han har ju en ängels tålamod. Ariadne bjöd på sin röda tråd, men vad fick hon för det? Otack är världens lön.

            Inom konstvärlden förekommer mycket fusk och förfalskningar, påstås det. Det kan nog äga sin riktighet. Men att påstå att det där enkla sättet att förfalska tavlor, som jag beskrev tidigare, är något som satts i system, det vill jag inte säga (eller skriva). Dock har jag stött på det ett antal gånger och faktiskt några gånger för mycket hos samma auktionsfirma.

            Lite mera raffinerat blir det, om man målar en tavla i konstnärens stil och förser den med en falsk namnteckning. Tavlorna målas i Thailand, t.ex. eller Kina kanske och skickas hit. Vid ett tillfälle såg jag en sådan målning, utbjuden till försäljning på ett välkänt auktionsföretag. Målningen var signerad Schyl och såg ut som en målning av Jules Schyl, från hans kubistiska period. Men den såg alldeles nymålad ut. Färgerna lyste lite väl mycket. Möjligt om tavlan var nyligen rengjord av en konservator, men kanske ändå inte. Jag tog ner tavlan, vände på den och kunde konstatera: duken var alldeles ren och såg ny ut. Spännramen var väldigt ljus och såg även den alldeles ny ut. Skulle spännramen kunna vara 40 år gammal? Knappast. Varför hade man satt en ny spännram på tavlan, en tavla som var i nyskick? Och varför hade inte duken några ålderstecken?
            Jag kallade till mig ansvarig personal och framförde min åsikt: Denna tavla är med största sannolikhet nymålad och eftersom Jules Schyl dog 1977, så blir frågetecknen lite för många. "Vi är auktoriserade värderingsmän och bedömer tavlan som äkta" blev svaret. "Och vem är du"? Ja, den frågan kom aldrig men jag förstod att det var så man menade. Tavlan, enligt min ringa mening, en uppenbar förfalskning, såldes som en oljemålning av Jules Schyl. Det är tavlor av den lite lägre digniteten, som blir utsatta för sådana här bedrägerier. Men jag tycker absolut att en "auktoriserad värderingsman" borde se en sådan sak.

            Och visst: på antik- och samlarmarknader kan det ibland förekomma enorma mängder av Lisa Larsons populära djur. Kopiorna är så skickligt gjorda, att det nog är nästan omöjligt att se skillnaden.
            Har ni sett den förut? Collage av Le Corbutier 1965. Vill minnas att jag la ut en fråga på ny tråd men kan inte hitta tråden.
            Kan någon pesanier hjälpa mig att finna den ska jag utveckla den frågan....so long...Click image for larger version

Name:	TAVLAN.jpg
Views:	2
Size:	109,9 KB
ID:	574728

            Comment


            • #21
              Det är väl lika viktigt som att veta vad diftong är som att veta varifrån en kaffekvarn kommer ifrån.

              Vi skall inte tala om jade som säljs, den är ofta rent för mjuk och inte tusan är det då jade. Kina är väl rätt duktiga på att färga in andra stenar så dom der ut. Det jäkliga var att Buckan bedömde fårfetts jade som jag hade som någon annan stenart hur dom du kunde det eftersom det inte kan finnas någon sådan som har det utseendet och är så hård.
              Dom såg väl på mig och drog den slutsatsen att något sådan kan han inte ha! En godbit jag köpt i Prag, Jonas du är väl inte så bra på jade eller?
              När det gäller hårdhet så kan jag det tillräckligt.

              Comment


              • #22
                Kim,
                Det är nog den här tråden du söker:


                Staffan,
                Ja, påståenden som kan ge ett bättre pris smäller nog ofta högre än sanningen, tyvärr! Jag har sett samma sak på Tradera.

                Comment


                • #23
                  Click image for larger version

Name:	widbrant.jpg
Views:	1
Size:	83,7 KB
ID:	574729

                  När min mormor köpte den här tavlan förklarade säljaren de dubbla signaturerna så här - kända konstnärer signerar ofta med falskt namn när de experimenterar med andra stilar, och en handlare som kände Bertil Widbrant råkade senare få tavlan i sin ägo och kände igen att det var Widbrant som målat, varpå han övertalade Widbrant att sätta även sin rätta signatur på den.

                  Men när jag googlar ser jag diverse "avvikande" målningar som enbart Widbrant själv har signerat, bl.a. från just Venedig, och börjar tvivla på historien (jag tycker inte signeringen är helt lik hans, heller). Så antingen är det en falsk Widbrant, eller en falsk okänd, eller kanske både och... Men jag har alltid gillat den, så det spelar egentligen inte så stor roll.


                  Click image for larger version

Name:	eda_skålar.jpg
Views:	1
Size:	51,0 KB
ID:	574730

                  Jag hade en dessertskål från Eda (vänster) och köpte några till på Tradera (höger). När jag fick hem dem visade sig proportionerna vara väldigt olika, vilket jag inte hade märkt när jag bara såg annonsen (mitt bildminne är inget vidare, tyvärr). Antagligen är de senare kopior. De ofärgade är antagligen mest gångbara, och därmed det givna valet för en plagiatör.

                  Comment


                  • #24
                    Man kan tänka sig ang. min fårfett att Buckan vill att den skall säljas som något helt vanligt på någon auktion. Så t.ex. Buckan kan köpa billigt och sälja dyrt. Auktionshus är några riktiga luringar har man förstått.
                    En auktion utannonserade en kinaurna mycket ovanlig som nutillverkad, vilket jag har svårt att tro, förutom detta så brukar dom aldrig köra med nytillverkad på sådant som verkligen är nytillverkat. Gick för 350:- och om den var gammal så var det ett jäkla klipp.
                    Oh här har vi en nytillverkad!!!! Vad gulligt av dom som äntligen påskiner detta!!!!

                    Comment


                    • #25
                      Från "Tavelmannen"

                      Hej Anna-Carin!

                      Historien om Bertil Widbrant är inte alls osannolik och liknande verk av honom har varit ute till försäljning:

                      http://www.metropol.se/press/bildbank/bildarkiv/detail.asp?ref={CECFCDB8-48CD-4D0C-8AEE-13160EDDF33A}

                      Möjligen tyckte han att tavlan, som du nu har, var lite för dålig (ursäkta!) och ville inte sätta sitt riktiga namn på den. Många konstnärer och andra målare behövde måla för brödfödan. En del konstnärer hade alias. Om tavlan inte blev så bra, skrev man dit det namnet i stället för det egna. Lars Nordström, t.ex. kunde emellanåt måla hyfsade tavlor, men när de blev lite väl dåliga signerade han dem Lars Hall. (Fast det är lite "Hötorgsvarning" på båda namnen). Det var en dålig affär att bara kasta tavlan. Äta bör man annars dör man...
                      Men det viktigaste är alltid: Ha det på väggen, som du själv tycker om!

                      Mvh, Eskil
                      Last edited by Eskil; 2021-04-10, 22:46.

                      Comment


                      • #26
                        Ursprungligen postat av Rockwell Visa inlägg
                        Skymfa en "kaffekvarn" är inte attt leka med.
                        Går det att skymfa en pratkvarn? Eller är det som att hälla vatten på en gås? Om man kallar vederbörande för "Snatterand"(Anas strepera) - skulle det kunna anses vara en skymf? Eller om man nämner "mundiarré"...Nej, det fungerar nog inte. Den omogne tycker nog bara att det är väldigt roligt med kiss och bajs.
                        Provided to YouTube by Universal Music GroupKnut med skämtlynnet · Hans AlfredsonBlommig falukorv℗ 1965 Svenska Ljud, Under exclusive license to Universal Mu...

                        Comment


                        • #27
                          Tack Eskil, det var intressant att höra din bedömning av historien! Att det var en för dålig målning är en rimligare förklaring; det ville förstås inte säljaren säga rakt ut. Jag ärvde samtidigt en mer typisk Widbrant, som jag också gillat som barn (två svanar över en tjärn, rosa moln) men i vårt vardagsrum visade den sig se sötsliskig ut så jag fick avböja. Men den här gillar jag!

                          Comment


                          • #28
                            Denna...

                            ...platsar väl här som "skum", eller ....



                            PS mellan inlägg 7 och 8 ligger det 4 1/2-års forskning då jag hittat massvis med olika indicier som alla
                            pekar åt ett och samma håll, det kan inte vara någon annan än "mamma" som målat denna under sina
                            år som museivakt på MM och studerande på Gerlesborgsskolan i Hjorthagen.
                            Last edited by prylsnubben; 2021-04-10, 23:07.

                            Comment


                            • #29
                              "Skum Mamma"

                              Kopia: nej. Förfalskning: nej. Lurendrejeri: nej. Men vad är det då? Jo, troligen ett tidigt verk av Anna Karin Andersson, f. 1962. (Namnet Anna Karin lät kanske som mamma i någons öron - eller så blev det Mamma-Karin, kanske?). Signeringen påminner, färgval påminner, sättet att måla påminner - men: hon själv vill inte erkänna verket som sitt. Då är det inte mycket att göra, tyvärr. Möjligen kan man vänta tills hon inte lever längre, för då kan hon inte förneka att verket är hennes. Å andra sidan kan hon inte heller bekräfta, så det är inget vunnet. Det är inget ovanligt, att konstnärer och andra (författare t.ex.) inte vill kännas vid tidiga verk. Därför förstör de ibland verken, så att ingen ska kunna få tag i dem. Har man inte en fullständig och dokumenterad proveniens, så kan man inte bevisa att en viss konstnär har målat en viss tavla, såvida man inte kan få konstnären att bekräfta. Även med en sådan proveniens är det nog svårt eller omöjligt att påstå något sådant, om konstnären är i livet och bestämt förnekar.
                              Här är ett par verk med liknande färger:

                              – För mig är tiden inte viktig, det är psyket och konsten som intresserar mig, säger Andersson, som är en av sju curatorer som kommer att arbeta på temat valfrändskaper.

                              Tavlan går att sälja, men då betecknas den "signerad Karin Andersson" - en "föräldralös" målning.

                              Comment


                              • #30
                                Från "Tavelmannen" igen

                                I början av detta år såg jag en tavla, som tilldrog sig mitt intresse, i en auktionskatalog. Den var osignerad, men försedd med namnet Nils Wedel på baksidan, skrivet med blyerts. I katalogen stod "Nils Wedel, oljemålning". Jag mejlade auktionsfirman och meddelade att det var HÖGST OSANNOLIKT att tavlan var målad av Nils Wedel, eftersom det var en exakt kopia av en Picassomålning. Någon, men inte Wedel, hade skrivit namnet på baksidan. Namnteckningen såg inte ut som Wedels, det var inte han som skrivit. Texten ändrades till "Oljemålning, oidentifierad konstnär". Men bilden på tavlans baksida, med texten Nils Wedel fanns kvar. Jag mejlade igen och framförde åsikten att de borde skriva att tavlan var en kopia av en Picassomålning och inte ett verk av Wedel, som man skulle kunna tro om man läste texten på baksidan. Ingen åtgärd från auktionsfirman och tavlan såldes till ett alltför högt pris, dock betydligt lägre än om verkliga konstkännare trott att tavlan var äkta. Då hade det kunnat gå så här:

                                Ett ohederligt beteende från auktionsfirmans sida.

                                Comment

                                Working...
                                X