Jag har saknat en särskild tråd för tennföremål på forumet, själv har jag inte så mycket att visa men hoppas att fler vill fylla på!
Stop av Lars Persson Borgström, Göteborg, 1776 (aktiv 1736-1778). Det stod på Myrorna tillsammans med såstermosar av metalliserad plast (formen var ju likartad)...
Bricka (fruktfat?) från Firma Svenskt Tenn, 1932. Lite anfrätt, men jag gillar hänklarna.
Senast redigerat av Anna-Carin den 2021-03-14 klockan 12:28.
Lite tråkigt att det inte blir mer fart, så jag tar väl ett försök, även om jag under åren tror att jag visat det mesta av mitt. Några saker har nog dock kanske inte varit med. Lite avundsjuk på Borgström-stopet. Vet inte vad du fick betala men misstänker att det var betydligt mindre än jag varit beredd att ge.
Först två kåsor och en skål. Tennkåsa från 1762, Västerås okänd mästare, annan kåsa av Lars Löfgren i Uppsala 1842 som visar typens långa tillverkningstid, och en skål utan hänklar, och en skål av en PH i Örebro, 1819.
En kaffekanna av Nils Abraham Santesson i Stockholm 1874.
Folk är under isen när det gäller tenn, köpte ett skall vi kalla det för stop för 35kr på loppis och där hade varit 1000man som sett det innan mig.
Intresset har absolut gått ned, tyvärr tycker jag väl inte att jag ser särskilt mycket äldre tenn ute. Fast med lite tid och alla restriktioner senaste tiden blir det väl inte särskilt mycket tillfällen.
Såg väl något på en loppis för ett tag sedan som handlaren skulle ha 600 kronor för, det var ett ganska ordinärt 1800-talsstop så det passade jag på, det kändes inte ens intressant att pruta på.
Den här lilla kannan, avsedd för varmvatten, köpte jag på loppis för 30 kr. Hade jag prutat skulle jag nog kunnat komma ner till 20 eller 25, men det föll mig inte in. Estrid Ericson, 1929. Den sålde jag för ett par år sedan, man kan ju inte samla på allt..
Jag har ärvt en hel del gammalt tenn, en del har jag framme, men mycket ligger nerpackat i flyttlådor och har inte blivit inventerade.
Min mormors svärfar var en skogsman, uppvuxen i ett torp i Skåne, med typ jordgolv och ett stort antal syskon. Men han blev, mot alla odds, en framgångsrik affärsman, främst genom att först förvalta skog åt andra och senare genom att själv köpa och sälja skogs- och jordbruksmark.
Han var också uppfinnare av instrument som användes inom skogsbruket och som fortfarande finns dokumenterade i Nationalencyklopedin. Det resulterade i att vår familj har ägt och äger ett antal större gårdar, som vi träffas på vid högtider.
Jaha, vad har det med tenn att göra då. Jo, min mormors svärfar var på den tiden, vad man idag kallar för en ”hoarder”. (Jag antar att det finns en hel del personer här med samma diagnos, inklusive mig själv till viss del). När han besökte gårdar, framförallt i Östergötland, så köpte han upp tennföremål av småbrukare, fat och skålar som användes i ladugården för att tex lägga ut mat på till höns och grisar. Stop och ljusstakar, som på den tiden hade ett ringa värde och som han köpte billigt av fattiga människor, som var glada över att få en peng i handen.
Det är inget som familjen är stolt över, särskilt inte min mormor som är kritisk till sin svärfar, då han enligt henne, hade lurat till sig saker från personer som var fattiga och inte förstått dess värde. Därför har det känts jobbigt att packa upp sakerna. Visserligen har de proveniens, men inget affektionsvärde. Kanske har jag fel, men ska inte ett affektionsvärde vara något positivt?
Jag får samma känsla, när personer lyckas köpa ett värdefullt objekt billigt på loppis, någon har skänkt det och inte förstått dess värde och de som prissatte varan, har inte heller förstått dess värde. Om de hade gjort det, så hade pengarna kanske gått till välgörande ändamål, till människor som behöver ekonomiskt stöd, istället för att hamna i någon handlares eller Traderasäljares ficka.
Senast redigerat av e_v_a den 2021-03-19 klockan 10:53.
Du har rätt Eva!
Till ringa försvar kan jag tillägga att jag inte såg stämpeln förrän efter rengöring - kannan var rejält nedsmutsad. Att den var av Estrid Ericson visste jag inte förrän efter kontakt med Firma Svenskt Tenn. (några år efter inköpet). Jag köpte den på en torgloppis, så säljaren har jag inte sett till, varken före eller efter mitt köp.
Men jag förstår vad du menar.
Jag vet inte om jag helt håller med.
Jag vet ju inte mycket om din mormors svärfar. Betalade han verkligen underpris för tennet, skulle någon ha betalat mer för det om han inte köpte det? Hade det inte sålts som skrot och smälts ned eller blivit liggande i en bod och uppätet av tennpest om han inte köpt det? Och om han var tveksam i sina tennaffärer, där han som samlare säkert var intresserad av att äga föremålen, hur var han då i affärerna med skog och fastigheter som han tjänade sina pengar på? Här torde det ju dessutom ha handlat om betydligt större summor.
Sedan kan man ju om man tycker att tennsamlingen väcker obehag hellre ge bort den till välgörande ändamål, eller skänka den till ett museum (nu tror jag ju kanske inte att de är så intresserade men vill man kan man ju höra efter).
Vad som är "rätt" pris på en loppis är väl sällan helt givet. Någonstans får man väl avgöra om man vill ha höga priser och att kunderna skall betala extra för att pengarna går till välgörande ändamål eller om man vill ha genomflöde på varorna.
Visst kan jag när jag någon gång kommit tidigt och ser traderahandlarna kasta sig in mellan hyllorna för att roffa åt sig de bästa bitarna. Men det här är ju deras levebröd och så mycket pengar drar det nog inte in på de här jakterna, det är knappast några krösusar som loppisarna klämmer åt genom att försvåra för dem. Kommer de inte och handlar tror jag också att loppisen förlorar pengar. Talar vi dessutom om äldre tenn och inte 1900-tals så är det nog ingenting för traderahandlarna att tjäna några större pengar på.
Estrid Ericson där var lite stil på den, sådant gillar man. Har en mycket vacker skål på bild, är nog bara bliden jag har kvar men finna den är svårt.
Skålen funnen, synd att man inte har den kvar.
Senast redigerat av Rockwell den 2021-03-19 klockan 13:29.
Eva,
Det du skriver är mycket tänkvärt!
För att börja med din mormors svärfar, så förmodar jag att det var någon gång under 1900-talets början eller åtminstone första hälft som han gjorde sina uppköp. Birger Bruzelli skriver i "Läsning för tennvänner" att omkring sekelskiftet ansågs tenn allmänt bara ha skrotvärde; han tar som exempel att 1910 sålde flottans varv sina utrangerade nattvardsserviser av tenn från tidigt sjuttonhundratal till en skrothandlare. Tennskrot betingade 20 öre/kg. På lantauktioner såldes stop två och två för 50 öre paret, 25 % över skrotvärdet. Så när din mormors svärfar köpte sakerna var de nog inte värdefulla alls. Och i den mån de användes som matskålar till djuren tycker jag att det definitivt var en kulturgärning att han köpte dem istället för att de slets ut i ladugården. Som du skriver, så var de fattiga människorna säkert glada över att få pengarna, och om sakerna hade stått kvar i skåpen eller på vinden, så kanske de hade köpts billigt av en uppköpare efter deras död istället. I antikhandlarna i städerna kostade tennet mer, skriver han, men hur många visste om det, och hade möjlighet att åka dit och sälja? Och det var nog ändå ingen skyhög prisskillnad.
Tänk sedan på hur prisutvecklingen har sett ut, från då till nu. Vid sekelskiftet hade tenn alltså bara skrotvärde. Bruzelli bedömer att under tiden 1900-1960 fördubblades prisnivån ungefär vart tionde år, sen drog priserna iväg rejält på 1960-talet och 1970-talet - för att sen falla så att antikt tenn idag bara kostar en bråkdel av vad det gjorde för 40-50 år sedan. Råvarupriset för tenn är idag 25 USD/kg, och 1900-talstenn på loppis kostar nog ofta någonstans däromkring. Mycket 1800-talstenn likaså, att döma av priserna på Tradera (utom ljusstakar som verkar vara dyrare). Om släkten hade sålt hela samlingen framåt slutet av 70-talet hade den säkert gett riktigt mycket pengar, idag betydligt mindre (och då har vi dessutom haft inflation sen dess). Jag undrar om det är 70-talets tennpriser som har präglat din mormors uppfattning, i så fall kanske det vore bra att ta en ordentlig funderare över tennpriserna då hennes svärfar köpte, kontra priserna nu, och räkna med inflationen också. Att priserna var skyhöga i en period då ni varken köpte eller sålde tenn är egentligen helt irrelevant, men jag förstår att det påverkar subjektivt!
Jag tycker inte heller att det känns rätt att göra en vinst på andras okunskap. Några enstaka gånger har jag gjort rejäla fynd på loppisar där jag är stamkund, och då har jag valt att i fortsättningen vara generösare med vad jag kan tänka mig att betala för andra saker där, för att jämna ut det i det långa loppet. När jag har vunnit Traderaaktioner till orimligt lågt pris har jag betalat en högre summa som känns skälig (det blir svårare numera när säljarna sällan vill ha banköverföring).
Det är för närvarande 1 användare som tittar på det här ämnet. (0 medlemmar och 1 gäster)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
