Äldre ljusstakar i mässing

[FBQ]

Jag funderade över diametern, för att de fasta ljusmanschetterna fick mig att tänka på en del engelska ljusstakar från första halvan av 1800-talet. Där är 7/8" (ca 22 mm) ljus standard åtminstone sedan 1840-1850-talet. Price's Patent Candles, som grundades 1830 och blev världens största ljustillverkare under 1800-talet, använde den storleken (förmodligen valde de den eftersom den redan var ganska vanlig).

När de stora ljusfabrikerna kom gissar jag att åtminstone större ljusstakstillverkare blev intresserade av att ljusstakarna skulle passa till fabrikstillverkade ljus. I Sverige verkar 3/4" (19 mm) ha blivit standard, antagligen genom Liljeholmens försorg (grundat 1839). De svenska ljusstakar (med lösa ljushållare) från 1800-talets mitt som jag har mätt, är från Skultuna (ca 19 mm) och Nyköpings Mässingsbruk (ca 20 mm).

Mina Skultuna-ljusstakar som tillverkats någon gång mellan 1830-1860 har slätare och jämnare svarvning undertill än Memors ljusstakar. FBQ, diskuterade vi inte en av dina Skultuna-ljusstakar och kom fram till att den kan ha gjorts i en äldre svarv eftersom den hade ett ojämnare utseende än andra samtida ljusstakar därifrån?

Ja, jag svarade lite snabbt och plockade inte fram något som jämförelse, ville inte placera ljusstakarna exakt i åldersordning utifrån svarvspåren utifrån de här fotona. Du har rätt i Anna-Carin i att ljusstakar från Skultuna 1830-1860 kan se både nyare och lite ålderdomligare ut. Minns inte exakt vad vi kom fram till, om det, men jag har för mig att vi konstaterade att äldre och modernare svarvtekniker varit i bruk där samtidigt. Däremot har ju min ljusstake från Nyköpings mässingsbruk ålderdomligare svarvning. Min tanke var nog främst att det här kunde vara en enskild gelbgjutare snarare än ett bruk och att tillverkningen då kunde se ganska ålderdomlig ut.
Du kan kanske ha rätt, det slog mig ett ögonblick att de kunde vara utländska, men jag tyckte att modellen kändes som en här i Sverige ganska vanlig typ och alla fall inte vad man vanligen förknippar med England. Men så kan jag inte mycket om engelska stakar, de här kan mycket väl ha tillverkats där med.

[Anna-Carin]

FBQ,
Kanske är det bara så att jag har för lite att jämföra med; jag har mest tittat på Skultuna m.m. tidigare. Fasta manschetter på svenska mässingsljusstakar har jag inte råkat träffa på, däremot har jag två olika engelska av 1700-talstyp, som båda ursprungligen har haft mekanism att trycka ut stumpar med, och har fasta manschetter. Jag tror att engelska ljusstakar kan ha övergått tidigt till fasta manschetter just för att mekanismen inte skulle fastna i dem. Och i så fall vore det naturligt att göra likadana manschetter även på lägre modeller utan mekanism.

För mig så känns kombinationen av delar ovanlig; fast manschett, rak pipa, svarvat ben likt de på flera vanliga Skultuna-modeller i liknande höjd, och en fot med hög kant som går rakt ner. Pipan och i någon mån benet liknar mest de allra äldsta ljusstakarna (nr 1-9, med gustavianskt påbrå) i Skultunas katalog 1846-47. De fanns redan på 1830-talet och var knappast nya då, därför tänkte jag på en något tidigare tid än du.

Min engelska mässingsbok visar nästan bara höga ljusstakar (vet inte om det är representativt), men där ser jag en del från ca 1810-1850 med den där foten med hög kant som går rakt ner. Skultunas nr 0, som kom framåt 1860, har liknande fot. Boken har inga bilder alls av undersidor och skruvgängor, tyvärr, så jag vet inte om de ser annorlunda ut än svenska.

Instämmer i att det ser ut som småskalig tillverkning. Den stora lagningen verkar vara från tillverkningen, gjort före svarvningen. Vid massproduktion hade man nog låtit den gå i stöpet i stället.

[FBQ]

FBQ,
Kanske är det bara så att jag har för lite att jämföra med; jag har mest tittat på Skultuna m.m. tidigare. Fasta manschetter på svenska mässingsljusstakar har jag inte råkat träffa på, däremot har jag två olika engelska av 1700-talstyp, som båda ursprungligen har haft mekanism att trycka ut stumpar med, och har fasta manschetter. Jag tror att engelska ljusstakar kan ha övergått tidigt till fasta manschetter just för att mekanismen inte skulle fastna i dem. Och i så fall vore det naturligt att göra likadana manschetter även på lägre modeller utan mekanism.

För mig så känns kombinationen av delar ovanlig; fast manschett, rak pipa, svarvat ben likt de på flera vanliga Skultuna-modeller i liknande höjd, och en fot med hög kant som går rakt ner. Pipan och i någon mån benet liknar mest de allra äldsta ljusstakarna (nr 1-9, med gustavianskt påbrå) i Skultunas katalog 1846-47. De fanns redan på 1830-talet och var knappast nya då, därför tänkte jag på en något tidigare tid än du.

Min engelska mässingsbok visar nästan bara höga ljusstakar (vet inte om det är representativt), men där ser jag en del från ca 1810-1850 med den där foten med hög kant som går rakt ner. Skultunas nr 0, som kom framåt 1860, har liknande fot. Boken har inga bilder alls av undersidor och skruvgängor, tyvärr, så jag vet inte om de ser annorlunda ut än svenska.

Instämmer i att det ser ut som småskalig tillverkning. Den stora lagningen verkar vara från tillverkningen, gjort före svarvningen. Vid massproduktion hade man nog låtit den gå i stöpet i stället.

Jag har ju sett en hel del med fast manschett, ofta ganska nya. Jag vet jag jag sett från Keijsers från 1800-talet, vet också att Skultuna går Över till fasta manschetter redan å¥ 1800-talet, men inte när. Mina föräldrar har några från Gottfrid Carlsson i Eskilstuna. Jag har ett par som jag tror är en bit tillbaka på 1800-talet, men tyvärr bara märkt med modellnummer, de har fasta manschetter, och jag tror helt klart de är svenska. Men den ser fortfarande modernare ut än den här (liknar skultuna modellnummer 22, fast det kanske finns olika med det numret, hursomhelst har de hamnat på vinden just nu så jag får vänta med att kolla).

Möjligheten är väl att de varken engelska eller svenska, att de är från något annat land som infört fasta manschetter tidigare. Eller att vissa gelbgjutare introducerade dem tidigare.

[Memor]

Mycket intressanta synpunkter, tack för dem!

Jag ska tillägga att ljusstakarna kommer från Finland. De påminner de facto väldigt mycket om vissa Fiskars-modeller designade av engelsmannen Eduard Hill (verksam på Fiskars 1840-1862). Bildgoogla "Fiskars Hill" så hittar ni. Å andra sidan har jag inte lyckats hittat exakt likadana Fiskars-ljusstakar... och Fiskars stämplade sina produkter, medan dessa saknar stämplar. Kanske är ljusstakarna Fiskars-imitationer tillverkade av någon lokal gelbgjutare i Finland.

Men för att ytterligare komplicera det hela var den "ursprungliga ägaren" (hon som levde 1860-1940) gift med en sjöman, som kan ha hämtat hem ljusstakarna varifrån som helst. Tidsmässigt verkar många av trådarna i alla fall peka mot mitten av 1800-talet.

[Anna-Carin]

Jag ska tillägga att ljusstakarna kommer från Finland. De påminner de facto väldigt mycket om vissa Fiskars-modeller designade av engelsmannen Eduard Hill (verksam på Fiskars 1840-1862). Bildgoogla "Fiskars Hill" så hittar ni. Å andra sidan har jag inte lyckats hittat exakt likadana Fiskars-ljusstakar... och Fiskars stämplade sina produkter, medan dessa saknar stämplar. Kanske är ljusstakarna Fiskars-imitationer tillverkade av någon lokal gelbgjutare i Finland.

Men för att ytterligare komplicera det hela var den "ursprungliga ägaren" (hon som levde 1860-1940) gift med en sjöman, som kan ha hämtat hem ljusstakarna varifrån som helst. Tidsmässigt verkar många av trådarna i alla fall peka mot mitten av 1800-talet.

Vad roligt att det finns stämplade ljusstakar från Finland, jag hade inte hört om Hill förut! Enligt "The Brass Book" var stämplar extremt sällsynta på engelska ljusstakar. Jag tycker det låter troligast att de är gjorda i Finland, med Fiskars-ljusstakarna som inspirationskälla. Modellen på fötterna verkar vara ett typiskt drag, gemensamt för nästan alla.

Fiskars tog nog i sin tur en del inspiration från Skultuna - jag ser t.ex. att Fiskars/Hills lägsta ljusstake, med vid skålfot, är exakt likadan som Skultunas nr 25 (stämplad med en fyrkantig SB-stämpel).

Sen missförstod jag nog det du skrev om att manschetterina inte är lösa; jag tolkade det som att de var gjorda i ett med ljusstaken, men jag ser att Fiskars ljusstakar har lösa manschetter. Jag förmodar att din släktings ljusstakar har manschetter som ursprungligen är gjorda som en separat del, men idag inte går att ta loss?

[Anna-Carin]

Glömde... jag hittade en bra webbsida om Fiskars historia - Fiskars bruk hade grundats 1649, men i avsikt att starta metallmanufaktur likt i Eskilstuna och Skultuna byggdes Finsmedjan i Fiskars, som stod färdig 1832.

https://fiskarsmuseum.fi/sv/utforska-och-lar/digitala-museet/fiskars-1649-2014/finsmedjan-i-fiskars/

[Memor]

Vad roligt att det finns stämplade ljusstakar från Finland, jag hade inte hört om Hill förut! Enligt "The Brass Book" var stämplar extremt sällsynta på engelska ljusstakar. Jag tycker det låter troligast att de är gjorda i Finland, med Fiskars-ljusstakarna som inspirationskälla. Modellen på fötterna verkar vara ett typiskt drag, gemensamt för nästan alla.

Fiskars tog nog i sin tur en del inspiration från Skultuna - jag ser t.ex. att Fiskars/Hills lägsta ljusstake, med vid skålfot, är exakt likadan som Skultunas nr 25 (stämplad med en fyrkantig SB-stämpel).

Sen missförstod jag nog det du skrev om att manschetterina inte är lösa; jag tolkade det som att de var gjorda i ett med ljusstaken, men jag ser att Fiskars ljusstakar har lösa manschetter. Jag förmodar att din släktings ljusstakar har manschetter som ursprungligen är gjorda som en separat del, men idag inte går att ta loss?

Nej, du förstod mig nog rätt, jag menade att manschetterna och skaftet är gjutna i ett stycke. Men nu blev jag plötsligt osäker, kanske jag bara inte drog i manschetterna tillräckligt hårt? Skall kolla nästa gång jag är på besök hos ägaren. Och ljusdiametern också.

Stämplade mässingsljusstakar är mycket sällsynta även i Finland. Det är egentligen bara tre tillverkare som stämplat mässingsljusstakar: Fiskars, maskinverkstaden Osberg & Bade (verksam i Helsingfors 1860-1882) och gelbgjutarfamiljen Helander (verksamma i norra Österbotten ca 1820-1880). Helanders var mer eller mindre självlärda men producerade rätt imponerande saker, som dessa: https://auktionsverket.com/arkiv/online/916177/

Jag råkar förresten ha ett par Osberg & Bade -stakar, så kan posta deras stämpel här ifall det skulle intressera nån:

[Anna-Carin]

Nej, du förstod mig nog rätt, jag menade att manschetterna och skaftet är gjutna i ett stycke. Men nu blev jag plötsligt osäker, kanske jag bara inte drog i manschetterna tillräckligt hårt?

Det är nog ingen idé att dra hårdare, de kan sitta som berget. Känn efter med ett finger inuti manschetten istället. Om det är en tydlig kant ett par cm ner, och utrymmet vidgas där nedanför, så är det en löstagbar manschett. Man kan titta på utsidan också, i gränsen mellan manschetten och ljushållaren. Det syns skillnad på om det är en skarv mellan två delar eller svarvat i ett. Det kan finnas en smal rand av ärg i skarven.

Jag har ett par Skultunaljusstakar där manschetterna var omöjliga att rubba. Tidigare ägare hade nog låtit ljusen brinna ner för långt, så att smält stearin sögs upp i springan mellan manschett och ljusstake invändigt. Jag lät ljusstakarna bli genomvarma i ugnen (ca 100 grader tror jag), torkade bort smält stearin och försökte dra isär, ställde in på värmning igen och upprepade flera gånger innan jag till slut fick isär dem. Stearin i långvarig kontakt med mässing verkar bidra till att det bildas ärg, det som satt i springan var grönaktigt och mjuknade knappt av värme. Vad jag minns var det snarast segt och lite klibbigt. (Obs: Mässing tål att värmas i ugnen, gör aldrig detta med tenn eftersom det har mycket lägre smältpunkt!)

Tack för stämpelbilden och all info om finländska ljusstakar, det är roligt att få veta mer! Jag ser att Leander Helander (ett riktigt tungvrickningsnamn) stämplade med LH i en rektangulär stämpel, omgiven av årtalet. Verkligen en sällsynthet!

https://www.bukowskis.com/sv/auctions/E497/lots/1245128-ljusstakar-ett-par-leander-helander-stamplade-lh-1854-kalajoki

[Memor]

Det är nog ingen idé att dra hårdare, de kan sitta som berget. Känn efter med ett finger inuti manschetten istället. Om det är en tydlig kant ett par cm ner, och utrymmet vidgas där nedanför, så är det en löstagbar manschett. Man kan titta på utsidan också, i gränsen mellan manschetten och ljushållaren. Det syns skillnad på om det är en skarv mellan två delar eller svarvat i ett. Det kan finnas en smal rand av ärg i skarven.

Jag har ett par Skultunaljusstakar där manschetterna var omöjliga att rubba. Tidigare ägare hade nog låtit ljusen brinna ner för långt, så att smält stearin sögs upp i springan mellan manschett och ljusstake invändigt. Jag lät ljusstakarna bli genomvarma i ugnen (ca 100 grader tror jag), torkade bort smält stearin och försökte dra isär, ställde in på värmning igen och upprepade flera gånger innan jag till slut fick isär dem. Stearin i långvarig kontakt med mässing verkar bidra till att det bildas ärg, det som satt i springan var grönaktigt och mjuknade knappt av värme. Vad jag minns var det snarast segt och lite klibbigt. (Obs: Mässing tål att värmas i ugnen, gör aldrig detta med tenn eftersom det har mycket lägre smältpunkt!)

Tack för tipsen, ska ta en närmare titt på manschetterna när tillfället yppar sig.