Loppade ett fint gammalt tryck från sent 1800-tal igår.Tyvärr har någon bättringsmålat ramen.Jaja men det var inte det jag funderade över utan att glaset buktar utåt.Då slog det mig att jag faktiskt inte vet varför glaset i en del ramar från den här tiden buktar utåt.Det är ju jättevanligt i fotografiramar.
Man kunde ju valsa ut glaset så det beror det ju inte på.
Vafför e det på detta viset tror ni
I allmänhet uljllbrukar det bero på att man velat ha ett kupigt glas. Det ger ju viss förstoringseffekt när det handlar om ett porträtt, och det nog dessutom varit ett sätt att visa att man hade ett mer påkostat glas. När jag ser den här ramen blir jag dock lite tveksam - har den verkligen varit gjord för ett kupigt glas? Fyrkantiga ramar för kupigt glas finns ju men här är ramen så djup att det blir direkt opraktiskt med kupigt glas och ljuset kan inte komma in i ramen från sidan. Ibland jag sett att man tagit glas från andra äldre ramar för att sätta in dem i nya.
Edit - ser att ramen nog inte är så djup. Den dekorativa effekten av den inre listen förstörs dock av ett kupat glas som skymmer delar av det. Den plana kanten gör ju också att ett sådant glas blir svårt att fästa. Tror inte den ramen är gjord för ett kupat glas.
Senast redigerat av FBQ den 2017-10-26 klockan 16:12.
Sedan är det ju en annan sak att glas, särskilt billigt glas inte alltid är helt plant. Det tillverkades ju av stora glascylindrar som skars upp och sedan lades det heta glaset ned plant på rullar för att långsamt svalna. Ibland blev det ju då lite skevt.
Jag har också funderat på det och har inte sett någon verifierad förklaring på det, men har en egen teori. Glasen i ramar från 1800-talets början är alltid platta, och är det ända fram till 1800-talets mitt någon gång. Det är först efter det som buktade glas börjar bli vanliga. Alltså ungefär samtidigt som fotografier på papper börjar bli vanliga. Det är dessutom oftast på mindre ramar som glasen är buktiga, allrahelst på små ovala porträttramar. För stora ramar har jag bara sett det på sådana som innehåller eterneller eller andra montage, aldrig på stora bildramar. Således tror jag att det är en följd av att man efterhand märkte att fotografier helt enkelt mår bäst av att få ha en luftspalt mellan sig och glaset. Inomhustemperaturen växlade ju betydligt i hemmen förr, så kondens och därmed påföljande fuktfläckar och mögel var nog en mycket påtaglig fara för fotografier monterade i ramar med platt glas. Och det gäller ju för akvareller och andra saker på papper också, så när det nu började tillverkas i stor skala i takt med att fotografierna tog världen med storm så använde man det nog till det mesta. Tidigare har det nog inte varit lönsamt att producera buktiga glas för pappersalster då det inte funnits efterfrågan för några standardstorlekar. Att det sedan fortsätter att vara buktade glas på ramarna ända fram tills nästan nutid är nog mycket tack vare tradition snarare än något rationellt behov.
Senast redigerat av Jung_Kee den 2017-10-26 klockan 19:51.
....utan min nyligen bortgångne far som föddes på lucia 1926.
Alltså bör fotot och inramningen vara från året efter, 1927....
PS Relativt stort foto, 29X27 cm.
Hehe ja, allt är ju relativt, man skall nog inte tala om sn*len är lång eller kort!
För mig är allt under halvmetern små ramar! När jag skrev stora ramar tänkte jag på en meter och däröver. Poängen var att det är ovanligt med buktade glas i ramar som är större än vanliga fotostorlekar. Och fotokopior för privat bruk var väldigt sällan större än 40 tum eller ca 102 cm förr, så det är någonstans däröver som jag slutar förvänta mig att se buktiga glas.
Hallå Snubben,Ursprungligen postat av prylsnubben
Bättre Lucia än Halloween. Fin bild i söt ram, med far och musse i handen. Beklagar. Vad det kupade glaset beträffar
är förklaringen att ett fotografi behöver luft, ventilation, för att överleva nästan 100 år. Gäller även eterneller. Beviset har du visat.. so long...
Kim
Hehe och häpp häpp, dessa med eterneller som var så populära på 70-80 taletHehe ja, allt är ju relativt, man skall nog inte tala om sn*len är lång eller kort!
För mig är allt under halvmetern små ramar! När jag skrev stora ramar tänkte jag på en meter och däröver. Poängen var att det är ovanligt med buktade glas i ramar som är större än vanliga fotostorlekar. Och fotokopior för privat bruk var väldigt sällan större än 40 tum eller ca 102 cm förr, så det är någonstans däröver som jag slutar förvänta mig att se buktiga glas.
brukar vara i ungefär samma storlek som ramen på fotot av min far, måtten jag
angav är innermåtten, ramen är ju något större. Kanske Du kan visa en bild på
en av jätteeternelltavlorna, jag har bara sett jättelokor, dock ej inramade dito.
Ser fram emot bilderna,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,!
Hade skrivit ett svar i eftermiddags men på grund av utloggning försvann det. Tänkte inte på luftspalten. Jungkees observationer kände jag igen mig och slutsatsen kändes rimlig. Tror dock att det kan vara mer komplext men jag får utveckla det senare.
Om vi räknar bort Kalotypierna som aldrig blev vanliga var det 1851 som papperspositiv dyker upp och runt 1860 som vistikortsformat som standard och därmed pappersbildernas stora popularitet kommer. Lite senare kabinettsbilderna. Från början fanns ju inga förstoringsapparater utan glasplåten bestämde bildens storlek - därav att större fotografier till en början var sällsynta.
Halloj sent i koj, Kimmen.
Nog är det lite lustigt att detta kom upp när jag sökte på AB Internationella Förstoringsaffären IFA, Stockholm.
Alltså firman som anges på baksidan av fotografiet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Maria_von_Platen.JPG
Det är för närvarande 1 användare som tittar på det här ämnet. (0 medlemmar och 1 gäster)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
