Hallon,
Amiralen var en nässla, lika som bär. Jo, det här är fortsättningen på röda tråden. Min frus bästa kompis dog efter envis kamp och hustrun reste till Göteborg för en minnesstund med många gemensamma vänner. Morgonen efter kalaset surrade det av fjärilar där på altanen. Det svärmade.
Väl hemma i Öregund kom en fjäril och satte sig på hennes axel.
-Det är Lena, tänkte hon.
Fjärilen återkom dag efter dag och satte sig på samma palts, där på axeln.
-Jag har nog blivit vansinnig, berättade hon sin för nästan alltid kritiskt, ifrågasättande man.
Så kom den där "Amiralen" in i handlingen. På toa. Närgången, förevigad och räddad.
Nästa morgon kom hustrun in med ett litet blad, ett av hundra på grusade gången. Då beslöt jag att starta den här tråden för fjärilar kändes i magen.
Slump eller tillfällighet? Inkarnation? Fantasi? Selektiv perception? Mystik?
Vet ej, synpunkter? Men Lena lever och blev en tråd.... So long
Kim