Bröderna Lomarkers Keramik i Kil - Värmland

**Staffan Kvist** · 2016-04-09, 23:16

Hej

Igår hittade jag en liten skål, bara ca 14,5 cm i diameter, med
signaturen Kil. Dekoren och färgen är väldigt lik den lilla
"Växjöburken".
Den här lilla skålen är väldigt "tunnväggig" och den blå färgen
är verkligen svår att "få rätt" i kameran, tyvärr. Den stämmer
liksom inte riktigt och jag upplever att den egentligen är mörkare.

Hälsar
Staffan

**Staffan Kvist** · 2016-11-03, 09:13

Hej

Här en betydligt större skål, men med samma
färgsättning. Den är 23,5 cm i diameter och
7 cm hög.

Hälsar
Staffan

**Lars M** · 2017-08-09, 16:58

Bröderna Lomarker är väl mest kända för blått i olika nyanser och något gräddgult på sin keramik. Men här är det grönt och gult! 16,5 cm diam.

**prylsnubben** · 2019-12-02, 17:13

..att kila in en bröderna Lomarker igen,
ingen! på hela 2018 så nu gäller det att
undvika två HELA år utan Kil(l)arna.

**Bengt H.** · 2020-07-31, 15:22

Under april och maj var ju Kungliga bibliotekets digra arkiv med inskannade svenska dagstidningar fritt tillgängligt via internet.
Jag kunde då träffa på en del intressanta artiklar om gamla tiders keramiker.
Tyvärr gör upphovsrätten det olagligt att publicera kopior eller avskrifter av dessa artiklar, men att skriva något om artiklarna är dock tillåtet.
Har här försökt mig på detta.

I Expressen från den 11 maj 1949 publicerades en artikel om bröderna Lomarker med tillhörande bild av bröderna och deras äkta hälfter.
Artikeln hade rubriken ”Drejande Värmlandsbröder gör hårdvaluta av blålera”, och där berättades att bröderna Boris, Fredy, Walter, Thore och Theodor Lomarker i ett gammalt hönseri i Trångstad utanför Kil var sysselsatta med att framställa keramik för export.
Den äldste av dem, Theodor, hade lärt drejaryrket av en svensk-amerikan, vilken då troligtvis var Viktor Axelsson. För den konstnärliga utsmyckningen ansvarade brödernas fruar.
Produktionen utgjordes av till exempel lerfat, lergökar, teserviser, vaser och annat prydnadsgods, vilket framställdes av blålera från grannens åkerlapp.

**prylsnubben** · 2020-07-31, 15:56

..Enligt "boka" om Arvika keramiken och dess keramiker var
Viktor Axelsson inte mycket för att dreja, "han gick mest
omkring och inspekterade och klämde på en liten lerklump,
som han sedan sprätte iväg, så att den fastnade på en vägg".
När Viktor var död och lerklumparna efter hand rasade ner från
väggen, sa man att "nu spökar gubben".
Allt enligt Åke Warnstad som ju var jämngammal med Theodor
och kanske lättlärd vad gällde drejningskonsten.

**Bengt H.** · 2020-07-31, 22:30

Säkerligen hade Viktor drejat en hel del krukor, fat och andra sorters lerkärl både i Arvika och ”over there”, men möjligtvis blev han bekväm under senare år och nöjde sig med att vara chef samt gå omkring och sprätta lerklumpar runt väggarna.

**prylsnubben** · 2020-07-31, 23:18

Så är det nog Bengt H.
Man börjar från botten och arbetar sig upp,
från lerframbärare/beredare till drejare till
uppsyningsman/arbetsledare.

**Lars M** · 2020-10-31, 14:59

I inlägg nr 29 och 34 kunde man få sex - åtta lodjur på en gång men nu får man nöja sig med ett enda strölo....

Men ändå unikt och tack vare dokumentation av Bengt H kan man säga att assietten är från senare delen av 1950-talet. http://precisensan.com/antikforum/sh...Kil-V%E4rmland