Stockholms-utställningen 1909

[Rosa]

I Bengt Nyströms bok Svensk Jugendkeramik, s 173, står det lite om "Allmänna svenska utställningen för konsthantverk och konstindustri i Stockholm 1909". Förutom de stora keramikfabrikerna deltog bland andra F B Stenbäck från Trelleborg (som ju har en egen tråd här på Pes). Den här 14 cm höga osignerade sejdeln köpte jag på Kistamässan i fredags. Kan den vara gjord av Stenbäck?

Allmänt om utställningenhttp://sv.wikipedia.org/wiki/Konstin...4llningen_1909

Mer info och fler föremål från utställningen 1909 skulle vara kul att se i denna tråd!

[prylsnubben]

Grattis !

Jättefin, Polsson får väl fälla avgörandet huruvida det är FBS eller ej men nog ser det LOVANDE ut......

[Gideon]

Oj...
Här blir nörden andlös och samlarhjärtat dunkar!
Ett riktigt fint fynd, som jag såklart hade nappat åt mig - om jag hade gått på mässan och hunnit före.

Grattis!

[Rosa]

En får tacke!!! Den är grönare än på mina blåbleka bilder, men Stenbäck-känslan infinner sig inte riktigt. Inväntar Polssons "dom".

[Polsson]

Polssons dom

I Bengt Nyströms bok Svensk Jugendkeramik, s 173, står det lite om "Allmänna svenska utställningen för konsthantverk och konstindustri i Stockholm 1909". Förutom de stora keramikfabrikerna deltog bland andra F B Stenbäck från Trelleborg (som ju har en egen tråd här på Pes). Den här 14 cm höga osignerade sejdeln köpte jag på Kistamässan i fredags. Kan den vara gjord av Stenbäck?
Mer info och fler föremål från utställningen 1909 skulle vara kul att se i denna tråd!

Om någon hade sagt att bifogade vas, tillhörande prylsnubben, var tillverkad av FB Stenbäck, hade jag varit ytterst tveksam. Men med tanke på att den är signerad FB Stenbäck Trelleborg är det bara till att kapitulera.

Den gröna sejdeln från Kista-mässan då?Det som inte talar för FBS är följande:1) Hans sgraffitodekor var som regel mer yta än längd, mer fylld än streck( se dekor filebunka)
2) Inslaget av svart (manganoxid) var också mer "fylld". (se gröna Vallmovas)
3) Handstilen på sejdeln stämmer inte överens med FBS stil på annat gods (se Filebunka) eller på brev eller annan text i gesellboksintyg.
4) Stenbäck hade redan en stiliserad fågel vilken användes på olika alster.

Vad som talar för FBS är följande:
1) Det dyker ständigt upp nya modeller, ibland helt olikt de tidigare (se prylsnubbens)
2) Sejdeln är grön och undersidan väldigt Stenbäcklik.

Text nedan från Konstindustriutställningen i Stockholm 1909 "Keramik, glas och stenindustri" av Gustaf Upmark:
"Hit hörde F.B Stenbäck............, vidare Josefine Björnberg, Kvarnbacken, Stora Mellby, som delvis arbetat efter Föreningen för svensk hemslöjd modeller, .........................m.fl. ......Uppsala-Ekeby kakelfabriks A.-B. och A.-B. S:t Eriks lervarufabrik, i Uppsala, båda med vaser o.d i lergods med målad dels sgrafferad dekoration i enkla mönster."
Kan någon av ovanskrivna passa in på sejdeln? Vem är m.fl?

Att sejdeln sprudlar av charm och väcker funderingar, vill jag gärna påskina.

[Gideon]

Det skulle vara intressant, att i tråden "Inte FB Stenbäck" försöka kartlägga vilka samtida krulmakare (med namn) som också genomgående använde sig av den gröna glasyren på sitt hushålls- och prydnadsgods. Stockholmsverkstäderna var inte heller obekanta med den gröna glasyren.

Den 26 juni hölls Allmogedagen på utställningen, och det är fullt möjligt att det var då som dessa arbeten i lergods för första gången förevisades och fanns att köpa. Det kan inte ha inte ha praktiskt möjligt att krukmakarna själva stå i montrarna under den hela långa utställningstiden 4 juni till den 15 september.
Det borde finnas arkivhandlingar kvar om utställarnas deltagande, antal dagar och aktiviteter. Där finns säkert många svar att hämta - i likhet med andra stora utställningar under årens lopp.
Återkommer med en avskriven berättelse om Konstindustriutställningen 1909, ur en möjligen bortglömd bok, strax.

Ändock - det skulle vara mycket trevligt om Rosas mugg verkligen visar sig vara en FBS, för det måste ha gjorts betydligt fler och några av dem kan vara stämplade. Men godset var skört och mycket har skattat åt förgängelsen.

[Rosa]

Det skulle vara intressant, att i tråden "Inte FB Stenbäck" försöka kartlägga vilka samtida krulmakare (med namn) som också genomgående använde sig av den gröna glasyren på sitt hushålls- och prydnadsgods. Stockholmsverkstäderna var inte heller obekanta med den gröna glasyren.

Jag tänkte precis att vi ska fortsätta identifieringen av muggen i "Inte Stenbäck-tråden" (för att kanske sen flytta den till Stenbäcktråden). Här fortsätter diskussionen om om sejdeln: http://www.precisensan.com/antikforu...2&postcount=47

Vi måste ju bereda plats åt andra inslag från Stockholmsutställningen 1909 i den här tråden. Hoppas vi får se fler souvenirer, vykort, möbler, glas, foton, texter eller vad det nu kan finnas för spännande dokumentation.

[Gideon]

"Hit hörde F.B Stenbäck............, vidare Josefine Björnberg, Kvarnbacken, Stora Mellby, som delvis arbetat efter Föreningen för svensk hemslöjd modeller, .........................m.fl. ......Uppsala-Ekeby kakelfabriks A.-B. och A.-B. S:t Eriks lervarufabrik, i Uppsala, båda med vaser o.d i lergods med målad dels sgrafferad dekoration i enkla mönster."
Kan någon av ovanskrivna passa in på sejdeln? Vem är m.fl?

Josefine Björnberg, i samarbete med släktingen Herman i Hässelby, är säkert en vild spekulation, men praktisk i sin genomförbarhet?

http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?t=5549&highlight=Bj%F6rnberg&page=5

Fler kan finnas, som Upmark inte tyckte var "värda" att medtas i redogörelsen. Endast genom att gräva och bläddra i arkiv, kan ge klara besked.

****************************************

Det här glimten från året 1909, passar perfekt, eftersom den handlar om utställningen och vad som sig där tilldrog.
Den illustreras av redigerade bilder från avslutade Traderaauktioner och arkiv.

Ur berättelsen "Det hände på sommaren 1909" av Sven Ulric Palme, som ingår i boken "Levande stad", tryckt 1959

"--- Under tiden arbetade man hårt i Stockholm på att få den stora konstindustriutställningen i Frisens park färdig till invigningsdagen den 4 juni. Det var Svenska Slöjdföreningen som tagit initiativet till denna utställning, och syftet var att stimulera både produktionen och handeln inom svenskt konsthantverk. Minnena från den glansfulla industri- och konsthantverksutställningen 1897 hade eggat till nya insatser, och den svaga konjunkturen för vissa svenska råvarubranscher hade ytterligare främjat en stor insats för dessa förädlingsprodukter.
Det var eljest en tidstypisk frukt av vårt nationella genombrott att en ganska bred svensk opinion såg just konsthantverket som en särskilt för vårt land löftesrik produktionsgren.

[Gideon]

Ferdinand Boberg hade utformat "den vita sommarstaden" som utställningen efter mönster av Chicagos vita utställningsstad 1893 lyriskt kallades. med blomstrande fantasi i yppig jugensdtil med många inslag av italiensk renässans - den stil vi känner från han Rosenbad och som ännu tydligt skymtar i Ragnar Östbergs till första utformningen nära samtidiga stadshus.
Vita torn, vita arkader och loggior, men också ett slutet rum i sträng jugend, "Gula gården", och till detta kupoler och kiosker med Florensbaptisteriet till förebild. Dalkullor och gondolierer angav denna skapelses vida pendling i stilhistorien, och dess förankring i nittiotalets ideer.

[Gideon]

Landskapsgatan med de tusen falska souvenirerna på utställningsrestaurangen "Bispen" vid Biskopsudden blev stora slagnummer. Man hade väntat sig väldiga besökarskaror, man fick dubbelt, och fastän tullen påpassligt stoppade åtminstone det mesta av de souvenirer som kom från Tyskland och som alltså inte ens var svenska fanns det ett överflöd att välja på, sådana som de nu var.
På "Bispen" härskade den forne barmästaren Charlie från Rydbergs bar, född Karl Löfvander, som några år tidigare kommit tillbaka från USA för att lära svenskarna att ersätta rödvinstoddyn och punschen med femtio olika cocktails men tvingades övergå till den mera lönande direktörsbranschen och nu var chef på Kronprinsen - med resultat att man vitsade på Kronprinsen och "Bispen" och sade:
"Tronen och altaret! Man skall få se att det blir penningpåsen också!"
De blågula servitriserna blev emellertid litet för mycket även för smaken i Jugend-Stockholm, och till sorg för en del försvann snart de gula besättningarna på den blå uniformen.

Väggplakett från Rörstrand.

[Gideon]

Nöjesavdelningen på utställningen var ingenting mindre än ett helt Tivoli, med teatrar och dansbanor. Där fanns allt man kunde begära från vattenrutschbanan till det rörliga panoramat över den amerikanska staden Johnstown, Pennsylvania, förstöring genom översvämning - en stor sensation före filmens genombrott hos oss.
Förväntningarna var högt uppskruvade, då allt äntligen stod färdigt och arrangörerna efter några gruvliga järnnätter i maj skyndat sig att ta en jättelik försäkring hos Lloyds i London, för eldsvåda och regnväder - men inte, som det påstods, med tanke på anarkistdåden på modet, för hovsorg.

[Gideon]

Öppningshögtidligheten, med prins Eugènes stora tal, följdes av kongresser och organiserade besöksdagar i tät följd.
Den 11-12 juni hölls ett allmänt djurskyddsmöte, och så kom den första svenska kongressen för kvinnlig rösträtt, efter de brittiska suffragetternas mönster, och en internationell tuberkoloskongress.
Den 28-29 juni höll kooperatörerna sin kongress, under K. G. Roslings ordförandeskap, och beslöt avslag på en speciell kooperativ pensionsinrättning, till förmån för ett samarbete i pensionsfrågan med arbetarrörelsen.
Tätast var skarorna på utställningen vid den stora sångarmönstringen 17-18 juli, då man bildade Riksförbundet för svensk manssång, också det en manifestation av det nationella genombrottet. Man fick höra en kör på 2700 sångare, och staden var fylld av vita sångarmössor.

[Gideon]

Stor vikt tillmätte arrangörerna de många utländska besöken. Det gällde ju export, om möjligt. Stora grupper av tyskar, britter och fransmän kom och togs särskilt om hand. Mesta uppseendet väckte den franska parlamentarikergruppen som kom den 22-23 juli och blev mottagen på garden party hos prins Eugène i Logården, där kungaparet några veckor förut haft tuberkoloskongressens utlänningar och ostentativt utmärkt de tyska gästerna.
Men denna gång var det, i den heta veckan före storlockoutens utbrott, de sköna fransyskorna som drog till sig stockholmarnas förundrade intresse.
Tidningarna var fyllda av beskrivningar och största uppseendet väckte den vackra Madame Le Roy, som Eric Trolle särskilt harangerade vid den stora festen på "Bispen" med resultat att hon flög honom om halsen och kysste honom mitt för allt folket. Hon hade med sig hela tjugo toaletter och lyckades med konststycket att på fyra dagar bära dem alla. Hennes man, en deputerad och högerman, en ganska robust herre med oföränderligt allvarsamma drag, följde henne som en skugga.

[Gideon]

Den 26 juni, samma dag som Haparandabilisterna kom i mål, hölls allmogedagen på utställningen, med tusentals brokiga nationaldräkter, med tal av prins Eugène och med Dalakören dirigerad av Hugo Alfvén. Vid sidan av dalfolket, som hade särskilt många fränder bland stockholmarna, tilldrog sig värmlänningarna allmänhetens intresse.
Det var året då Selma Lagerlöf skulle få nobelpriset. ---"

[Rosa]

Vilken tillställning! Tack Gideon. Det är annat än vattenfestivalen det. Tänk om man fått vara med.... Fast då hade man ju inte kunnat sitta här nu och ha det trevligt förstås.

Fler pesare som har något att bidra med?