Vill missionera om att även Värmland har haft ett glasrike.
Många värmlänningar har inte känsla för det handgjorda glasets själ, och saknar kännedom om sin egen glashistoria.
Mitt intryck är att det i dag mest är keramiken som är det gällande konsthantverket här.
Åja!Ursprungligen postat av Rebello
Stjäl nu inte vårat hävdvunna uttryck: Glasriket!
I får väl ordna nå´t eget
Gud gjorde några perfekta huvuden,
resten satte han hår på.
Ett "glasrike" - med litet "g" och inte i bestämd form - och för att larma lite . . .
. . . och Eda var ett av de tre stora i totalriket vid sekelskiftet 1900 -
men det är historia - mest bara glasmuseer kvar nu.
Det får inte gå samma väg med (det småländska s. k.) Glasriket!
Senast redigerat av Rebello den 2009-05-09 klockan 06:54.
Ja, glasdistriktet i sydöstra Småland har tagit sig ett "varumärke" - där har vi Glasriket.Åja!
Stjäl nu inte vårat hävdvunna uttryck: Glasriket!
I får väl ordna nå´t eget
Men i västra Värmlands glasdistrikt - där har vi Glasälven!
Glasälven avvattnar den sjö Stora Gla där Glava glasbruk ligger. Åtta kilometer ostsydost om glasbruket låg Glava 1200-talskyrka - vid den västra pilgrimsleden till Nidaros. Efter att man på 1700-talet byggt en ny kyrka, 4 km norrut, så har man iordningställt en minnesplats med det altare som syns här i bilden - alldeles intill Glasälven - ja den heter faktiskt så - men byborna här tänker nog inte på det förunderliga materialet GLAS - utan på sina sjöar Glaåkern, Stora Gla och Övre Gla. Den berömda madonnan från 1200-talet, snidad i trä, finns nu i den nya kyrkan.
Senast redigerat av Rebello den 2009-05-12 klockan 08:30.
Vilken stämmningsfull plats Rebello. Vackra bilder Du tar från Värmland. Jag har varit i Ditt "rike" mycket Först med jobb men senare vid de mycket intressanta gruvorna- Mineralintresset har väl svalnat men det klart att minnen väcks till liv och man är med i snacket igen. Igår hade vi ett möte för avstämmning av vad vi har kommit fram om nästa projekt som är Utö.
Det här är ett sidospår men Pukebergs glasbruk gjorde provsmältor under första världskriget med leptit från Utö. Man fick så bra resultat att platschefen ville att firman (Böhlmarks?) skulle köpa gruvan
Förlåt mitt sidosprång
Lasse
I dag förlades veckans skogsvandring till Olebynäset med kvartsbrottet. Här bröt man kiselsten vid slutet av 1800-talet och fraktade till Glava glasbruk. Bild 1: Uppe på höjden är utsikten magnifik åt nordväst mot Åmotsfors (med Norma ammunitionsfabrik) och ett par mil längre bort norska gränsen med Eda glasbruk.
Bild 2: Längst norrut på näset har vi träffat på den södra delen av kvartsådern. Geologer har konstaterat att det går en stor åder i landskapet från sjön Treen i norr och linjärt hit ner - med varierande synbarhet. Härifrån sträcker sig ett 60 m långt brott norrut i berget, se bild 3 och 4. Man kan se flera spår av borrningarna i berget, bild 5. I bild 6 står vi vid den norra änden av brottet och vår guide visar några av de små kiselstenar som ligger kvar i brottet. Bild 7 ger en närbild av en hemförd kiselsten och bild 8 visar ett parti av brottet i bergssidan. Kiselstenarna krossades och maldes och blev en av de tre huvudingredienserna i glassmältan, jämte soda eller pottaska och kalksten (eller blymönja osv.).
I 2009 års skrift från Ottebols hembygdsförening kommer det en artikel om brytningen på Olebynäset och om transporteringen av kiselstenen med hästforor till Jössefors och vidare på Glafsfjorden till Bergsviken vid Glava. Det finns en del berättelser i bygden om detta - bl a om en fraktbåt Tre Remmare.
Senast redigerat av Rebello den 2009-05-14 klockan 20:14.
Intressant. Det verkar vara riktigt ren och vacker mjölkkvarts. Vad jag förstår så är brottet ganska gammalt, man kan se det på att det är rätt mycket överväxt av mossa.
Verkar all kvarts vara så ren som de bitar Du har fotat?
Skall gå igenom min litterartur ytterligare en gång En sån vacker kvarts borde vara omnämnd
Lasse
Det bröts kiselsten i en 60 meter lång sträcka i ådern. Brytningen skedde troligen vid 1800-talets slutskede - man forskar nu om detta i en studiecirkel. Bild 4 visar mitten av den sträckan och bild 6 slutet. Alltså avservärda volymer - och fönsterglasbruket i Glava var av betydande storlek - där gick det åt mycket kvarts! Men man tog också kisel från sjön Stora Glas stränder.
Från 1890 hade man tre ugnar i Glava. Vid sekelskiftet hade de ersatts av en glasvanna och kontinuerligt smältande bassinugn - den för sin tid största i Skandinavien - och den hade 11 anfångshål.
Jo - kvartsen borde ha varit så ren allt igenom - eftersom man har lämnat så rena bitar efter sig - och även det obrutna i brottväggen är rent - men där ligger också kasserade rester i varphögar under gräs och mossa. Man jobbar just i dagarna med att få in en artikel i hembygdsföreningens årsskrift om denna brytning, transport och användning av kvartsen. Mannen med ryggsäck i bild 2 fann denna brytningsplats under en harjakt och kallade dit en mineralog. Sedan kom studiegruppen denna användning på spåren, när man fann en sådan här kiselsten i en monter på Glava glasbruks museum - med skylten "kiselsten från Ottebol". Nu söker man bl a uppgifter om båten Tre Remmare som lär ha fraktat kvarts ner till Bergsvikens hamn vid Glava.
Senast redigerat av Rebello den 2009-05-28 klockan 21:54.
Mellan glasbruksorterna Sölje och Glava ligger en annan pärla bland värmländska herrgårdar: Hillringsberg.
Bruksägaren på Hillringsberg försökte 1812 hindra Gustaf Magnus Stuart på Sölje att anlägga dennes glashytta. Det skulle bli ett alltför stort uttag av skogsbränsle menade opponenterna - men deras överklagan godtogs inte som tur var!
Jag kom hit per automobil i går - i en tur Glafsfjorden runt. Den kanadensiska regnbågslax man odlar här i fjorden - den smakade delikat inne i herrgårdens matsal. Hit till Hillringsberg kom för några år sedan en norsk kemiprofessor sjövägen och paddlande i kanot (!) bild 1. Han fick då se den magnifika herrgårdens trappa, bild 2, och köpte per omgående detta ställe. Där har i dag hans företag som utvecklar teknologi med förnyelsebar energi - byggt en stor fabrik som monterar solcellsmoduler. På detta sätt har man fått en fot in i och drar förmån av EU! Dessutom driver man en storskalig restaurang- och konferensanläggning här på herrgården: http://www.hillringsbergsherrgard.se/.
Solcellsfabriken bidrar till att ge denna byggd ett uppsving: http://www.recgroup.com/default.asp?V_ITEM_ID=482.
Senast redigerat av Rebello den 2009-06-04 klockan 09:10.
Det kvartsbrott och den kvartssten som har visats här på tråden, samt bilderna från Hillringsberg, gav mig nu en tanke om att både glaset och framtidens enerigkälla: el från solceller - de använder samma basråvara - nämligen kiseldioxid i form av kvartssand.
Till solcellerna utvinner man ur sanden kemiskt rent kisel som kristalliseras och sågas till mycket tunna skikt. I en solcell omvandlas solens strålningsenergi till elektrisk energi i den process, som självaste Albert Einstein fick sitt Nobelpris för: den fotoelektriska effekten. Det är ingen risk att råvaran ska ta slut - man har hela Saharaöknen att tillgå!
Solpanelerna från den norska firman REC Scan Modul, tillverkas sedan november 2010 i en ny fabrik i Singpore. De har lagt ner sin tillverkning i Hillringsberg! Monteringen av solpaneler har dock återstartats i Hillringsbergsfabriken, av en annan firma, fast i något mindre skala. Dessutom har man byggt upp ett forskningscentrum intill fabriken - för att utveckla metoder för att utvinna miljövänlig energi.
Tråden heter Vår i Värmlands glasrike - och vad är så förknippat med våren på ett glasbruk - som manskörssång. Musikpaviljongen på Eda glasbruk förvaltas i dag av Eda Glasbruksförening. I år på Första maj gav man där en konsert med de klassiska vårsångerna. Eda glasbruks manskör finns ej mer - men Köla manskör från grannsocknen var på plats. Cirka hundra meter bortom paviljongen, i fonden ligger den herrgård där bl a makarna Strömberg residerade för 80 år sedan. Glasbruksbyggnaderna med hyttan och sliperiet är helt och hållet bortsopade från jordens yta - de låg cirka 200 meter till höger om fotografen. Bildspel visar hur det såg ut förr i tiden: http://www.edaglas.com/gallery_15.html
Det kan nämnas, att även Glava Glasbruksförening är mycket aktiv. Man vårdar där den gamla musiktraditionen, med ett flertal sommarkonserter i den byggnad som står kvar, som en rest av det stora fönsterglasbruket: http://www.glavaglasbruk.org/ Och så finns det mycket sevärda glasmuseer på båda orterna - Glava glasbruk http://www.glavaglasbruk.org/ - och Eda glasbruk http://www.edaglas.com/ .
Senast redigerat av Rebello den 2011-06-19 klockan 20:42.
Det är för närvarande 1 användare som tittar på det här ämnet. (0 medlemmar och 1 gäster)
Behörigheter för att posta
Svara med citat
