Äldre ljusstakar i mässing

[hose]

@hose Fina ljusstakar men jag tycker inte om nyputsad mässing. Jag är som Drew Pritchard i Salvage Hunters och vill att patinan ska vara kvar.

Patina ha - du menes snavs.

Patina er ikke snavs, men slid.- årtier og århundredes pusning slider på kanter og giver en dybde. Det er patina.

Kulturhistorisk skal de funkle som guld. Så når du bevarer snavs forbryder du dig mod intentionen og kulturhistorien.

[Sarah]

Patina ha - du menes snavs.

Patina er ikke snavs, men slid.- årtier og århundredes pusning slider på kanter og giver en dybde. Det er patina.

Kulturhistorisk skal de funkle som guld. Så når du bevarer snavs forbryder du dig mod intentionen og kulturhistorien.

Kan bara hålla med. Föremål som tillverkades för att skina som guld, eller silver, ska naturligtvis fortfarande skina. Smuts, ärg, oxid, fläckar etc är inte patina

[Zebulon]

Det finns uppenbart fler åsikter om vad som är patina. Menar du att patina är smuts, oxid m.m men bara! på ställen där man inte kommer åt och kan ta bort det? Se t.ex. de ljusstakar som hose länkade till.

https://www.homesandantiques.com/antiques/collecting-guides-antiques/experts/drew-pritchard-why-patina-is-king/

[Kim von Platen]

Patinana à la Platina...

Det finns uppenbart fler åsikter om vad som är patina. Menar du att patina är smuts, oxid m.m men bara! på ställen där man inte kommer åt och kan ta bort det? Se t.ex. de ljusstakar som hose länkade till.

https://www.homesandantiques.com/ant...atina-is-king/

Hallå och god fortsättning,
Min fru kallar mig "putsbög" för med åren har det blivit rätt mycket tenn, koppar, plate och mässing.
Nu putsar jag inte på allt och hela tiden. Putsar aldrig "tyskt" men gärna "engelskt".

Det är ändamålet som helgar medlet. Till jul och nyår, högtidsdagar och liknande tillfällen putsar
jag, försiktigt, för en gammal pryl får inte se ut som nyinköpt på Indiska Magasinet. Den får glänsa
som guld men ha skuggorna kvar.

Och så är det det skillnad mellan mässing, silver, koppar och tenn. Gedigen mässing tål hårdare
behandling med tenn bör man vara försiktigare. Koppar är en beläggning. Iaktag respekt. Plate
är de mest sönderputsade föremålen, men äger ändå en charm.

Pusta ut. So long
Kim

[Anna-Carin]

Nu putsar jag inte på allt och hela tiden. Putsar aldrig "tyskt" men gärna "engelskt".

Det är ändamålet som helgar medlet. Till jul och nyår, högtidsdagar och liknande tillfällen putsar
jag, försiktigt, för en gammal pryl får inte se ut som nyinköpt på Indiska Magasinet. Den får glänsa
som guld men ha skuggorna kvar.

Vad är skillnaden mellan "tysk" och "engelsk" putsning? Jag vet att engelsmännen hårdrenoverar möbler för att få ytfinish i nyskick, så det verkar logiskt att de putsar mässingen mycket och ofta, men jag har inte hört hur tyskarna gör?

Jag gillar putsad mässing och tenn, men i praktiken går det ganska länge mellan putsningarna. Just nu grubblar jag över min favoritjulklapp, ett tyskt ritbestick i mässing från ca 1900, som jag gärna skulle vilja se glänsa men nog inte vågar putsa pga risken att få putsmedelskladd i gängor och springor. Jag tvivlar på att det någonsin har varit putsat tidigare!

[FBQ]

FBQ,

Ursäkta att jag varit otydlig med begreppen! Jag skrev baluster när jag menade den päronformade delen av stammen, men insåg i efterhand att det var fel ord. Att jag sen försökte använda egna liknelser gjorde det inte tydligare...

Jag tror som du att traderastaken är senare än senbarock. Det jag reagerade på är stammen, som på ljusstakarna nr 217 och 218 (och i viss mån 216) har en tydlig vulst eller utbuktning runt den tjocka änden av päronformen, så att den blir påtagligt utsvängd, har mjukt kurvad ytterkant och är bredare än ljuspipan. Där vulstens nederkant övergår i själva päronet är det ofta en tydlig vinkel eller inbuktning, särskilt på bilder av rokokoljusstakar av tenn eller silver med vridna åsar (det syns även på nr 217). (På stakarna 222 och 223, som Erixon kallar "rikare profilerade flikfotsstakar" och daterar 1740 och 1750, liknar inte formen ett päron längre, utan formas i stort sett av två konkava linjer som möts vid det tjockaste stället; stammen på nr 219 kanske kan vara en övergångsform mellan de förra och dessa.) Nästa exempel han har med en päronform på stammen är nr 251 (s 206), med låg skålformad fot och en stam som påminner om traderastaken men är lägre; daterad andra hälften av 1700-talet. Här är skillnaderna mellan tjocka och smala partier inte lika dramatisk som på 217 och 218, det tjockaste stället är smalare än ljuspipan, och päronformen har bara en enda mjuk kurva. Stammen på nr 251 har visserligen stora likheter med 216, i att kurvorna inte är så dramatiska, men 216 utmärker sig ändå genom en tydlig vulst upptill på päronet, som nr 251 och traderastaken saknar. (Det här säger kanske inte så mycket eftersom du inte har boken i närheten, men om du vill kommentera efter jullovet är det välkommet!)

Erixons datering av ljusstakar till olika decennier försöker jag mest se som en fingervisning om i vilken ordning stilarna har uppträtt (och jag utgår från att han har rätt åtminstone på några decennier när). Som jämförelse är det intressant att titta på 1700-talsljusstakar av tenn i Digitalt museum, eftersom de är daterade; en del är gjorda betydligt senare än Erixon har daterat liknande ljusstakar till. Bra påpekande om att välarbetade ljusstakar är mer påkostade och kan vara tidigare inom stilperioden, jag tänkte inte på det. Det gör verkligen skillnad på utseendet.

Nu skall jag väl försöka svara. Då förstår jag lite bättre vad du menar. Ja, jag tänker ju egentligen att ljusstaken 251 är samma lite äldre form som 216, 217 och 218 visar. Sedan tror jag - där kanske någon som kan tekniken bättre än mig som Hose hjälpa till - att den här mindre skarpa utbuktningen handlar om en förenkling. Ljusstakarna 216 och 251 har ju båda en enklare form, som säkert är enklare att åstadkomma. Ju mindre skarpa utbuktningar ju mindre chans att något blir fel. De här tvärbanden på ljusstakarna har ju åstadkommits genom filning efter att ljusstaken gjutits, och ger ju möjlighet att dölja ojämnheter vid gjutningen. Det är ju inget som avgör att den är yngre, men skulle kunna vara tecken på att ljusstaken är yngre. Tyvärr säger ju Erixon väldigt lite om vad som gör att han daterar ljusstaken som senare. Men ljusstakarna 251-254 där ju även några andra har äldre drag (även 253 har ju tydliga barockformer) beskrivs i kapitlet "små ljusstakar" där han ju särskilt nämner att sådana tillverkats betydligt senare och 254 är ju märkt med S.B. No 32 och uppenbart tillverkad en god bit in på 1800-talet.

Jag tror Erixon har velat visa att formerna levt kvar i mindre och enklare ljusstakar mycket länge. Sedan är frågan om det bara gällt mindre ljusstakar. Jag tror att du har rätt i att han främst velat fokusera på när nya former dykt upp och hur ljusstaksmodet växlat. Annat hade kanske blivit ett övermäktigt arbete att sammanställa verket. En detalj som skiljer ljusstake 251 från de övriga är ju foten, som är rund i stället för åttkantig, och saknar "basen" som gör ljusstaken blir högre. Annars är ju själva stammen på 251 och 216, utom att själva pipan har lite av den rokokoförebådande form som finns på ljusstakarna 217 och 218. De runda skålformiga fötterna uppfattar jag vanligen som sent drag, men jag har ju uppfattat att de är mycket vanligare på barockljusstakar längre söderut, hose verkar ganska ofta hitta sådana fötter på ljusstakar från tiden.

Kan väl passa på att visa mina, som synes hör inte alla ihop från början. Har en till men har visat den tidigare här på PES och hittade den inte nu så jag får väl visa den senare om jag får tillfälle.

[Anna-Carin]

Förenkling är en bra sammanfattning av förändringarna, och som jag uppfattar det förenklas i princip alla delar av ljusstaken över tiden. Stammens form med knapp+päron+knapp behålls men kurvorna blir mindre dramatiska och helheten blir slankare; fasade eller urtagna hörn ersätts med en rund svarvad form; profilering ovanpå foten ersätts av en helt slät fot (ev. med dekor av svarvspår); den lätt skålade formen ovanpå foten övergår i att själva foten görs som en låg skålform.

Som jag ser det så är 251 och 253 alltså uppbyggda av samma element och med samma inbördes placering som i barockljusstakarna, och därför är de mycket nära besläktade, men de har andra proportioner och annat utförande vilket gör att jag inte tänker på det som "barockformer". Fast om jag tar ett vidare perspektiv och jämför nr 251 och 253 med nr 261-263 från andra hälften av 1800-talet, så visst kan jag hålla med om att de förra har barockformer! På ljusstakar från senare delen av 1800-talet ser jag inget särskilt system i formgivningen.

Hur tillverkningsprocessen kan ha spelat in hade jag inte tänkt på, men det låter rimligt att den bidragit till förenklingen, samtidigt som den gustavianska stilen påverkade i samma riktning. Har du förresten något lästips om mässingsljusstakstillverkning?

Du har fina ljusstakar, och de är en bra påminnelse om hur få av alla förekommande varianter som fått plats i Erixons bok... Alla fyra har de kurviga former på stammen som jag förknippar med 1700-talet, även om nr 3 sticker av lite (den tjockaste delen sitter ganska lågt, och hela stammen är ganska bred och låg, med små variationer i tjocklek) - jag har inte sett något liknande förut, men jag har i och för sig inte sett så mycket än! Om jag skulle gissa, så skulle jag tippa att den vänstra är äldst, eftersom den tar ut svängarna så mycket i stammen, och att nr 2 från vänster är äldre än nr 4 med den skålformiga foten. Var 3:an placerar sig i jämförelse kan jag inte ens gissa, men jag minns att du påpekade att arbetade detaljer som den fasetterade formen här på pipan, kunde vara ett tidigt drag?

[FBQ]

Förenkling är en bra sammanfattning av förändringarna, och som jag uppfattar det förenklas i princip alla delar av ljusstaken över tiden. Stammens form med knapp+päron+knapp behålls men kurvorna blir mindre dramatiska och helheten blir slankare; fasade eller urtagna hörn ersätts med en rund svarvad form; profilering ovanpå foten ersätts av en helt slät fot (ev. med dekor av svarvspår); den lätt skålade formen ovanpå foten övergår i att själva foten görs som en låg skålform.

Som jag ser det så är 251 och 253 alltså uppbyggda av samma element och med samma inbördes placering som i barockljusstakarna, och därför är de mycket nära besläktade, men de har andra proportioner och annat utförande vilket gör att jag inte tänker på det som "barockformer". Fast om jag tar ett vidare perspektiv och jämför nr 251 och 253 med nr 261-263 från andra hälften av 1800-talet, så visst kan jag hålla med om att de förra har barockformer! På ljusstakar från senare delen av 1800-talet ser jag inget särskilt system i formgivningen.

Hur tillverkningsprocessen kan ha spelat in hade jag inte tänkt på, men det låter rimligt att den bidragit till förenklingen, samtidigt som den gustavianska stilen påverkade i samma riktning. Har du förresten något lästips om mässingsljusstakstillverkning?

Du har fina ljusstakar, och de är en bra påminnelse om hur få av alla förekommande varianter som fått plats i Erixons bok... Alla fyra har de kurviga former på stammen som jag förknippar med 1700-talet, även om nr 3 sticker av lite (den tjockaste delen sitter ganska lågt, och hela stammen är ganska bred och låg, med små variationer i tjocklek) - jag har inte sett något liknande förut, men jag har i och för sig inte sett så mycket än! Om jag skulle gissa, så skulle jag tippa att den vänstra är äldst, eftersom den tar ut svängarna så mycket i stammen, och att nr 2 från vänster är äldre än nr 4 med den skålformiga foten. Var 3:an placerar sig i jämförelse kan jag inte ens gissa, men jag minns att du påpekade att arbetade detaljer som den fasetterade formen här på pipan, kunde vara ett tidigt drag?

Jag har tyvärr dåligt med litteratur att tipsa om. Det mesta jag läst är ju annars mest översiktligare verk och artiklar i museiårsböcker, äldre fataburen och kulturen innehåller ju ofta intressanta artiklar, men även andra museers skrifter är ju användbara. Vet att jag läst en artikel om mässingsgjutning och tillverkning av ljusstakar som fokuserade på tillverkningsprocessen, men minns nu inte var... Får återkomma ifall jag kommer på. Annars vet jag ju också att jag läst lite om mässingsljusstakar i sådana också, men det har ju då mestadels varit fokus på någon enskild.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle formulera mig kring ljusstakarna 252 och 254. Särskilt 252 har ju en pipa som känns ganska gustaviansk ut. Men, om man tittar på flera andra äldre ljusstakar så är ju de raka ljuspiporna med tvärband typiska barockljuspipor. Se exempelvis 197, 207, 208, 209, 210 liksom flera andra 1600-talsljustakar (några från tidigt 1700-tal) i boken - alla har de dessa ljuspipsformer. Snarast är det ju så att de oktagonala formerna, både i ljuspipa, fot och avfasningar av balustern är ganska specifikt ett modedrag 1725-1750. Sedan har ju de ljusljustakarna i allmänhet andra fötter. Men visst, hos en mycket enkel ljusstake som 254 blir det ju svårt att tala om stil över huvud taget. Den är ju egentligen en förenklad kontorsljusstake. Är den vanliga kontorsljusstaken en barockljusstake? Njae, det är väl lite förment. Å andra sidan har den ju egentligen grundformer som hör hemma där. Vet att vi här haft en tråd som diskuterat hur de första kontorsljusstakarna som började framställas på 1750-talet såg ut, om de i modellen skiljde sig från senare, tyvärr säger ju inte källorna mycket om det.

Tyvärr lyckades jag ju vända bilden upp och ned som vanligt då jag laddade upp den med telefonen, ett återkommande problem att man inte får någon indikation på hur en bild kommer att orienteras när man laddar upp den därifrån. Lite svårt att få tid att sitta vid datorn under dagtid...

Om du räknar ljusstake som andra från höger som den är, inte som den vore "rättvänd" så beror nog det udda formatet på att foten och staken i det fallet inte hört ihop från början. Skaftet är i en något rödare metall än foten. Sedan är den ju också staftet förhållandevis enkelt, så nog skulle den kunna tänkas höra till en senare produktion. Den har på halsen mellan själva pipan och den päronformade balustern gropar i metallen som måste komma av att bubblor bildats i mässingen i samband med gjutningen

[Maria]

Vänd bild

[Anna-Carin]

FBQ,
Ursäkta att jag dröjer så med svaren! Jag har kronisk trötthet och behöver dela upp skrivandet av ett inlägg på flera korta pass.

Mycket intressanta saker du påpekar; de oktagonala formerna kom alltså direkt före rokokoljusstakarna med knäckta åsar, vilket är en sorts designmässig släktskap - det oktagonala var för stelt för att fortsätta in i rokokon, men kan ha inspirerat den mjukare och rörligare rokokovarianten (fast då är vi snarare inne på tenn och silver; jag har inte sett någon sådan rokokoljusstake i mässingsboken).

Ju enklare föremål, desto mer kanske man behöver prata om typ och/eller tillverkningstid snarare än stil? (Knappnål i barockstil, finns det?) Utöver 252 och 254 lade jag märke till att nr 248 (med skaft) också liknar dem, men den har ett smalt tvärband på ljuspipan (alltså barockljuspipa, som du skrev - och Erixon daterar den till 1700-talets första hälft).

En tidig kontorsljusstake kanske såg ut som den här (Västergötlands museum, 1M16-496)? Nja, jag misstänker att foten har återanvänts till en senare pipa...



Jag tittade på din bild rättvänd, så jag tänkte på den 2:a från höger rättvänt. Det var bl.a. formen på "päronet" jag tyckte kändes ovanlig.
(Tack Maria för att du vände på bilden! Jag ska göra det själv nästa gång.)

När jag letade i min bokhylla hittade jag en text om mässingsgjutning, trots allt. Det var i boken "Hantverk i Sverige", under gelbgjutare - jag hade varit för inne på mässingsbruk, så att jag inte tänkte på stadshantverkarna. Där finns bl.a. en kort sammanfattning av en tysk text från 1765 om mässingsgjutning, som jag tyckte var informativ. Ernst Söderlund uppger f.ö. i "Stockholms hantverkarklass 1720-1772" att antalet gelbgjutarmästare i Stockholm varierade mellan 2 och 10; större delen av perioden var de nästan lika många som tenn- och kanngjutarna i staden.

[FBQ]

Anna-Carin: jag skippar citat, ibland är det ju bra att visa vem man svarar till men tycker inläggen kan bli väldigt långa, särskilt om man svarar på ett längre inlägg.

Du behöver inte be om ursäkt, det känns till och med skönt att någon annan inte har möjlighet att svara jämt. Jag läser ju en del här, ibland mer ibland mindre. Ofta när man egentligen gör något annat på mobilen, och om det dyker upp något som kräver att man sitter ned och funderar och slår i böcker. Visst, det är roligt men det är ju ibland svårt att få tid över, med jobb, familj och andra intressen, och ibland tappar man bort ett inlägg man skulle svara på att det dröjt för länge, eller så har de som diskuterar hunnit dra vidare till ett annat ämne i tråden. Men det är ju roligt när man kan ta sig tid att fördjupa sig i något lite outforskat ämne.

För egentligen tror jag inte ämnet är ordentligt utforskat, även om man säkert kan hitta en del skrivet som kan hjälpa till att bena ut saker. För en riktig djupdykning skulle ju behövas mer tid. Det här med stilelement kan ju ibland bli vanskligt. Väldigt mycket av de Europeiska stilarna går ju tillbaka på antika former - renässansen blockar ju upp romerska former, som sedan lever kvar lite förvanskade i barocken. Rokokon är ju inte byggd på antik stil men den gustavianska stilen plockar ju upp antika drag igen. Jag skulle se grundformen till ljuspiporna som antikiserad, även om kraftiga tvärband snarare är barocka drag än klassiska som i den gustavianska stilen.

Sedan är det ju det här med rokokon. I Sverige brukar vi ju räkna rokokons inträde med Jean Eric Rehn på 1740-talet. I Sverige är ju dock, särskilt i allmogemiljö formerna vanligen förenklade och saknar assymetrin som är kännetecknande för rokokon. Då är det ju oftast egentligen inte rokoko utan regencystil. Den räknas i Frankrike där den placeras under 1710- och 1720-talet som en del av rokokon, men här i Sverige, där den oftast förekommer uppblandad med senbarock som en del av senbarocken 1725-1750. Jag hade inga siffror på antalet gelbgjutare, men de siffror du nämner stämmer nog ungefär med vad jag hade tänkt mig. Några av andra kanske tio största kunde nog ha flera, men de mindre städerna som ju vid mitten av 1700-talet hade bara några hundra innevånare (jag försöker hitta boken där jag har listor över innevånarantal vid den tiden men hittar den inte så jag får väl återkomma) och hade nog bara någon eller ingen gelbgjutare. Mässingsbruken som varit aktiva är väl Skultuna, Gusum, Nyköping och Norrköping. Men att det därutöver tillverkats ljusstakar är ju helt klart. Ett område som jag funderat över är ju södra Dalarna. Att det förekommit mässingshantverk där är ju helt klart, dels urtavlor och hänglås i mässing, men troligen har även gästabudsknivarna, möjligen med impuls från Stjärnsunds bruk börjat tillverkas här. Man har även gjutit klockor. Det känns inte otänkbart att man även gjutit ljusstakar. Sedan ser jag det inte heller som otroligt att klockgjutare med eller utan tillstånd även sysslat med gjutning av annat som ljusstakar.

Men, om vi hamnar i allmogemiljö så är vi ju ändå senare, vi kan ju ändå utgå ifrån att man här inte i samma grad som ibland gelbgjutarna varit i behov av att följa de modemedvetna kundernas behov av att följa trenderna.

Jag kan se vad du menar med formen på päronet. Den ser "slapp" ut. Jag tror att det möjligen kan ha att göra även det med mindre lyckad gjutteknik. Det syns att den är ganska kraftigt putsad efter gjutningen. Jag kan misstänka att det funnits en hel del defekter att ta bort. Det har nog varit svårt att ta höjd för det och åstadkomma snygg kurvatur. Men, jag tror ju som du att det tyder på att den är senare gjord för en kundkrets som inte var jättekinkig med det. Sedan vill jag väl lägga in en brasklapp om att de skulle kunna vara tidiga, och att gelbgjutare tidigt slog mynt av modet med efterfrågan på barockljusstakar för en kundkrets som tidigare inte hade haft möjlighet att äga några, utan att själva riktigt veta hur de skulle se ut och med kunder som inte heller visste det och därför lät sig nöjas, men att sedan kunskapen spridit sig och ljusstakar av skickligare tillverkare fanns tillgängliga gjorde man inte längre det.

Men sedan går det ju tydligt att se, päronformen är ju yngre än de rundare eller granatäppelformade noderna som det gärna är under högbarock, även om päronformade verkar gå tillbaka alla fall till första åren av 1700-talet och det finns en del andra varianter även under 1600-talet.

Jag får sluta nu, hoppas jag inte missade någon viktigt i ditt inlägg, annars får jag väl försöka titta in och komplettera. Hittade den saknade barockljusstaken, hade haft den senast det var strömavbrott så jag lägger in bild på den med de övriga också.

[Anna-Carin]

FBQ,
Tack, det var skönt att höra! Det är mycket trevligt att kunna fördjupa sig i maklig takt utan att någon tröttnar för att man är för långsam. Och intressant att se bilden växa fram allteftersom man lär sig mer och hittar mer fakta.

Jag hade inte tänkt på att régence påverkade stilen här, men så är det förstås. Jag har mest möbelböcker och där får jag en allmän bild av det du beskriver, men bilder av ljusstakar fick jag söka efter på nätet. Google är förstås en dålig referens, ofta med saker från tiden blandat med nystilar och felattribuerat, men jag tror i alla fall att jag ser likheter mellan några av Googles bilder och ljusstakar som Erixon daterar ca 1730. En del andra bilder jag såg på nätet hade rokokoartad form med mjuka åsar, men där åsarna gick vertikalt istället för att vara vridna och knäckta - det var nytt för mig, men är helt logiskt som föregångare till rokokon.

Gördelmakare är nog en het kandidat som ljusstaksgjutare. Erixon skriver (s 19-20) att gördelmakare först tillverkade metallföremål till dräkt och hästmundering, men att de snart överskred yrkets ursprungliga, snäva, gränser. Han berättar vidare att benämningen gelbjutare kom först ca 1700, och att "klara gränser uppehöllos knappast någonsin mellan gelbgjutare och gördelmakare". Söderlunds "Stockholms hantverkarklass" (1943) har en tabell (nr 22) över antal hantverkare i olika yrken år 1750, sammanlagt i 50 svenska städer (ej angivet vilka). Enligt tabellen finns endast 2 gelbgjutare, båda i samma stad; 4 klockgjutare i var sin stad; inga krongjutare, grytgjutare eller styckgjutare nämns, däremot 30 gördelmakare fördelade på 20 städer. Det finns även 26 tenngjutare fördelade på 18 av städerna samt 11 mässingsslagare i var sin stad. De vanligaste yrkena är skomakare (409 verkstäder i 50 städer), skräddare (308 i 49 städer), smed (192 i 48 städer) osv. Söderlund skriver även (s 219-220) att Stockholms olika metallhantverkare inte enbart producerade för lokal konsumtion; marknadsresor verkar ha varit återkommande företeelser i alla yrkena.

Stjärnsunds bruk är mycket intressant, jag skulle vilja besöka muséet där (hoppas på i sommar). Bruket måtte ha stimulerat lokal företagsamhet på angränsande områden.

Ljuspiporna verkar vara centrala för att tidsbestämma olika ljusstaksstilar, det är en bra hjälp. Stilinfluenserna har verkligen gått många varv genom historien.

Jag tycker att det skulle vara mycket intressant att någon gång framöver ägna en separat tråd åt att jämföra stilutveckling och eftersläpning på ljusstakar i olika material, eftersom gjutna mässingsljusstakar nästan har en egen stilutveckling, som bara delvis är präglad av modeinfluenser från ljusstakar i ädlare metaller.

Alla runda mässingsföremål bearbetades i svarv efter gjutningen, liksom alla runda tennföremål. Alla andra former behövde alltså bearbetas för hand för att få en fin yta, vilket betyder att en moderiktig ljusstake i regel bör ha haft ett tidskrävande efterarbete, vilket säkert påverkade priset uppåt. Tenn (och silver) var antagligen snabbare/enklare att bearbeta än den hårdare mässingen. Tenn göts dessutom i mässings- eller järnformar, som kanske kan ha polerats för att ge slätare gjutningar än en sandform, och därmed förenkla efterarbetet. Det var alltså snabbare (och därmed billigare) för gelbgjutaren att göra mässingsljusstakar med runda fötter istället för åttkantiga, att göra stammar och pipor runda istället för oktagonala, och att hålla sig borta från komplexa rokokoformer. De typiska skålade fötterna på reseljusstakar, kontorsljusstakar och gustavianska mässingsljusstakar finns väl bara i mässing. Förenklingar av stilen, och ett kritiskt öga för vilka stildrag man plockar upp från ljusstakar i ädlare metaller, kan ha varit förutsättningen för att få ner priserna så man kunde nå en större marknad (gelbgjutarna kanske märkte att allmogen hellre köpte en billigare svarvad ljusstake, än en dyrare som var oktagonal).

Den ljusstaken är verkligen fin, du har en riktig provkarta på 1700-talsljusstakar. Hoppas dock att ni ska slippa ytterligare strömavbrott!

Edit: gördelmakare m.m. bör förstås räknas ihop med gelbgjutarsiffrorna för Stockholm från mitt förra inlägg. Gördelmakarna där var ungefär lika många som gelbgjutarna, och med de fåtaliga klock- och styckgjutarna medräknade landar vi på att mässingsgjutarna i Stockholm 1720-1770 var ungefär dubbelt så många som kann- och tenngjutarna (Söderlund tabell 14).

[Zebulon]

Bud

Jag har lagt bud på den här ljusstaken. Vad tror ni om den? Den känns lite grovt tillyxad och oproportionerlig.

https://www.tradera.com/item/341383/335430828/ljusstake-massing-1700-tal

[hose]

så skal du hellere købe min

Den er ny.

[Zebulon]

så skal du hellere købe min

Den er ny.

Tack för din åsikt. Jag har även lagt bud på dessa: https://auctionet.com/sv/983074-ljus...images#image_1