Tweet
Många undrar vad värdet kan vara på deras servisporslin som står därhemma i skåpet. För att reda ut lite frågetecken tänkte jag starta en ny tråd där jag skriver in några olika faktorer som påverkar värdet.
Vi börjar med värdet beroende på dekor:
1. En känd formgivare som gjort både modell och dekor bidrar till att höja värdet. Särskilt om dekoren är specialgjord för modellen eller om de gjordes samtidigt (s.k. samkomponerat). Exempel på detta är Blå Eld, Mon Amie, Spisa Ribb eller Liljeblå (arbetarservisen). Här är det det konstnärliga värdet som avses. En orsak till att de skulle kunna hamna på museum, t.ex.
2. En dekor eller formgivare som "är i ropet" bidrar till att höja värdet. Modesvängningar påverkar populariteten hos olika designers, även om vissa vill tro att Stig Lindberg för alltid kommer att vara den hetaste. Ju tydligare dekoren är ett uttryck för konstnärens särart, desto högre priser. För Lindberg ska det helst vara "gubbar" (Eros, Krakel Spektakel), för Marianne Westman ska det vara handmålade grönsaker. Lindbergs Consul eller Westmans Annika hamnar långt ner på listan över det som anses typiskt.
3. En allmän trend som speglas i en dekor kan höja värdet (men inte alltid!). Zebra-kopparna från Gefle anses ibland vara kvintessensen av 50-talet och de säljer bra även om de flesta inte vet att det är Eugen Trost (dekor) och Arthur Percy (modell) som ligger bakom. Snarlika dekorer kan gå en bortglömd tillvaro tilll mötes eftersom de bara är "nästan rätt". Många har försökt förutspå det brunmurriga 70-talets återkomst, men 70-talet har oftare fått representeras av glada färger och roliga dekorer.
4. Dekorens representation i folks medvetande. En lätt igenkännlig dekor med bred folklig förankring har ett större värde än en ovanlig dekor. Ofta kan man utläsa på servisens tillverkningsperiod hur pass spridd den är runt om i landet. Många minns sin mormors servis och vill skaffa den själv, eller har ärvt den och vill komplettera. Efterfrågan blir stort och priserna går upp. Alla vet vad det är. Exempel på detta är Ostindia som tillverkats oavbrutet sedan starten 1932 och Blå Blom sedan 1800-talet.
Och så till servisens egenskaper:
5. "Komplett servis". Trots att dussintänkandet är i det närmaste utrotat i alla andra sammanhang vill folk gärna ha 12 av allt i en matservis. Även om de sällan eller aldrig bjuder 12 personer samtidigt. Men det hör till, och serviser som saknar några delar tappar mycket i värde jämfört med de kompletta.
6. Materialet. Servisens material är en viktig faktor för värdet, dels direkt genom att många förknippar benporslin och fältspat som en finare servis (genomsiktligt, "äkta" porslin) och är beredda att betala mer för den. Men också indirekt, eftersom bättre material oftast ger en bättre hållbarhet. Benporslin och fältspat får mer sällan småskador och blir aldrig krackelerade och missfärgade, vilket skulle dragit ner priset.
7. Skicket. Förutom de tidigare nämnda krackerleringarna och missfärgningarna så drar även andra skador ner priset. Dekoren kan ha nötts, guldkanterna är slitna, det finns repor på tallrikarna. Spår av användning sänker alltid värdet. De går inte bort och ger ägaren alltid en påminnelse om den förra ägarens användning av porslinet.
Om ingen av de värdehöjande faktorerna ovanför kan uppnås, så har servisen enbart ett bruksvärde, dvs det värde som motsvaras av att den behövs i ett hem. För att få ett pris på detta bruksvärde kan man jämföra med vad en servis kostar som billigast, på loppis eller IKEA. Det blir inte många kronor.
Ett värde utöver bruksvärdet är helt beroende på tillgång och efterfrågan. Dessutom på vilken marknad man exponerar den på. En försäljning på Blocket eller Tradera kan ge mer pengar, men kräver också mer tid och arbete. Inlämning till auktion eller till antikhandeln är mycket enklare, men ger inte lika mycket i pengar. Auktionsfirman och handlaren utför istället detta arbete (annonsering, lokaler, personal) och tar mellanskillnaden i betalning.
Det går inte att specificera ett generellt värde i kronor och ören, eftersom det till stor del är tillfälligheter som spelar in. Om man har noterat att en servis vid ett tillfälle betalats oerhört högt kan det bero på att det finns två intressenter som är beredda att kriga mot varandra. Nästa gång samma servis bjuds ut är det bara den ena av dessa som är intresserad (han som inte vann förra gången) och den kan gå hur lågt som helst.
Man behöver studera marknaden länge och noggrant för att känna till mekanismerna med värdet och prisbildning. Även med den kunskapen är det inte säkert att man prickar rätt. Tänk om det var så att travhästar alltid sprang enligt statistiken, t.ex. Många tänkbara köpare försvinner med ett högt satt pris, medan ett lågt pris kan provocera fram en duell med högre slutpris, eller en försäljning till underpris.
Vi börjar med värdet beroende på dekor:
1. En känd formgivare som gjort både modell och dekor bidrar till att höja värdet. Särskilt om dekoren är specialgjord för modellen eller om de gjordes samtidigt (s.k. samkomponerat). Exempel på detta är Blå Eld, Mon Amie, Spisa Ribb eller Liljeblå (arbetarservisen). Här är det det konstnärliga värdet som avses. En orsak till att de skulle kunna hamna på museum, t.ex.
2. En dekor eller formgivare som "är i ropet" bidrar till att höja värdet. Modesvängningar påverkar populariteten hos olika designers, även om vissa vill tro att Stig Lindberg för alltid kommer att vara den hetaste. Ju tydligare dekoren är ett uttryck för konstnärens särart, desto högre priser. För Lindberg ska det helst vara "gubbar" (Eros, Krakel Spektakel), för Marianne Westman ska det vara handmålade grönsaker. Lindbergs Consul eller Westmans Annika hamnar långt ner på listan över det som anses typiskt.
3. En allmän trend som speglas i en dekor kan höja värdet (men inte alltid!). Zebra-kopparna från Gefle anses ibland vara kvintessensen av 50-talet och de säljer bra även om de flesta inte vet att det är Eugen Trost (dekor) och Arthur Percy (modell) som ligger bakom. Snarlika dekorer kan gå en bortglömd tillvaro tilll mötes eftersom de bara är "nästan rätt". Många har försökt förutspå det brunmurriga 70-talets återkomst, men 70-talet har oftare fått representeras av glada färger och roliga dekorer.
4. Dekorens representation i folks medvetande. En lätt igenkännlig dekor med bred folklig förankring har ett större värde än en ovanlig dekor. Ofta kan man utläsa på servisens tillverkningsperiod hur pass spridd den är runt om i landet. Många minns sin mormors servis och vill skaffa den själv, eller har ärvt den och vill komplettera. Efterfrågan blir stort och priserna går upp. Alla vet vad det är. Exempel på detta är Ostindia som tillverkats oavbrutet sedan starten 1932 och Blå Blom sedan 1800-talet.
Och så till servisens egenskaper:
5. "Komplett servis". Trots att dussintänkandet är i det närmaste utrotat i alla andra sammanhang vill folk gärna ha 12 av allt i en matservis. Även om de sällan eller aldrig bjuder 12 personer samtidigt. Men det hör till, och serviser som saknar några delar tappar mycket i värde jämfört med de kompletta.
6. Materialet. Servisens material är en viktig faktor för värdet, dels direkt genom att många förknippar benporslin och fältspat som en finare servis (genomsiktligt, "äkta" porslin) och är beredda att betala mer för den. Men också indirekt, eftersom bättre material oftast ger en bättre hållbarhet. Benporslin och fältspat får mer sällan småskador och blir aldrig krackelerade och missfärgade, vilket skulle dragit ner priset.
7. Skicket. Förutom de tidigare nämnda krackerleringarna och missfärgningarna så drar även andra skador ner priset. Dekoren kan ha nötts, guldkanterna är slitna, det finns repor på tallrikarna. Spår av användning sänker alltid värdet. De går inte bort och ger ägaren alltid en påminnelse om den förra ägarens användning av porslinet.
Om ingen av de värdehöjande faktorerna ovanför kan uppnås, så har servisen enbart ett bruksvärde, dvs det värde som motsvaras av att den behövs i ett hem. För att få ett pris på detta bruksvärde kan man jämföra med vad en servis kostar som billigast, på loppis eller IKEA. Det blir inte många kronor.
Ett värde utöver bruksvärdet är helt beroende på tillgång och efterfrågan. Dessutom på vilken marknad man exponerar den på. En försäljning på Blocket eller Tradera kan ge mer pengar, men kräver också mer tid och arbete. Inlämning till auktion eller till antikhandeln är mycket enklare, men ger inte lika mycket i pengar. Auktionsfirman och handlaren utför istället detta arbete (annonsering, lokaler, personal) och tar mellanskillnaden i betalning.
Det går inte att specificera ett generellt värde i kronor och ören, eftersom det till stor del är tillfälligheter som spelar in. Om man har noterat att en servis vid ett tillfälle betalats oerhört högt kan det bero på att det finns två intressenter som är beredda att kriga mot varandra. Nästa gång samma servis bjuds ut är det bara den ena av dessa som är intresserad (han som inte vann förra gången) och den kan gå hur lågt som helst.
Man behöver studera marknaden länge och noggrant för att känna till mekanismerna med värdet och prisbildning. Även med den kunskapen är det inte säkert att man prickar rätt. Tänk om det var så att travhästar alltid sprang enligt statistiken, t.ex. Många tänkbara köpare försvinner med ett högt satt pris, medan ett lågt pris kan provocera fram en duell med högre slutpris, eller en försäljning till underpris.
Comment