Cabochonslipning

[Jung_Kee]

Istället för att ösa på en gammal tråd med en massa orelevant material så startar jag en ny tråd om cabochoner.

Då det verkar vara några stycken som slipar sten här och/eller har intresse för stenar så tänkte jag att vi kunde diskutera olika projekt och tekniker i den här tråden, och eventuellt visa våra alster.

Posta på!


Liten introduktion:

Cabochonslipade stenar har en oval, rund, rektangulär eller oregelbunden grundform och en mer eller mindre välvd yta. En bra cabochon skall på sin välvda yta inte ha någon plan yta alls (inga facetter) medan en bra facettslipad sten bara skall ha plana ytor (förutom möjligtvis kanten).

Man cabochonslipar en sten av olika anledningar, antingen för att stenen inte är ren nog att facettslipa, för att framhäva ett mönster i stenen, för att ta fram optiska effekter i stenen, eller för att man vill ha en speciell form för ett särskilt smycke.

Hur hög välvning man gör på stenen beror mest på hur råmaterialet ser ut och vad som passar smycket man skall använda stenen till. Dock försöker man oftast att göra höga domer, och ofta dubbelcabochoner, för att bevara så mycket material som möjligt på dyrbara råmaterial, och på effektstenar (förutom spektrolit och labradorit som skall göras platta) såsom stenar med stjärneffekt då den kommer fram tydligare.

Man slipar stenen mot diamant eller kiselkarbidhjul i olika grovlekar tills man har en bra form, varefter man polerar stenen. Poleringen kan gå till på olika sätt, vilket sätt beror på vilken sten man skall polera då de reagerar olika på olika behandlingar, men sker oftast med någon metalloxid på en filt- eller skinn-skiva eller med olika fina diamantpulver.

[Jung_Kee]

Korr. ang. bilden:
Den sista cabochontypen skall vara "Linsformig"!

[Jung_Kee]

Vad jag håller på med nu

Just nu så håller jag på och slipar spektrolit och försöker få ordning på hur den fungerar. Spektrolit är en lite knepig men mycket vacker sten. I grund och botten så är spektrolit en fältspatsvariant som egentligen kallas för labradorit, men som kallas för spektrolit när den kommer ifrån Finland eller Norge, då labradoriten ifrån dessa länder i allmänhet är mycket mörkare än den som återfinns på andra orter och har ett vackrare färgspel.

Vid slipning så är den mycket känslig för plötsliga slag och hetta, varför man bör vara försiktig vid poleringen så att man inte tappar stenen eller överhettar den.

För att få ut bästa effekt så måste man såga ut den i rätt riktning och det kan vara svårt att finna rätt vinkel tycker jag. Jag gör så att jag letar upp en vinkel där jag ser maximal effekt och justerar vinkeln samtidigt som jag snurrar på stenen ett helt varv, när jag kan snurra stenen hela varvet runt och se maximal effekt hela tiden så har jag i allmänhet en bra vinkel.

Poleringen tycker jag själv är det knepigaste, är det någon som har några tips på hur man polerar och sågar den på bästa sätt?

Skickar med ett par bilder på vad jag har slipat hittills.

[LasseC]

Jag känner mig manad att skriva några rader här. Jung_Kee har alldeles föredömligt beskrivit slipning av cabochoner. Jag personligen anser att detta är den förnämsta sättet att slipa sten. Det är ju här som det riktiga handlaget kommer fram. Många kommer nog att anse att facettslipning är det förnämsta, men där tycker jag att maskinen man använder gör mycket av jobbet när det gäller vinklar och facetternas placering. Men som sagt detta är en mycket personlig uppfattning. J_K jag tycker att Du har slipat mycket vackra spektroliter. Personligen har jag aldrig gillat att slipa spektrolit, mycket för att de skall vara låga och gärna lite "utbredda" Detta med spaltningen är ett problem. Men jag upplevde solsten som värre än spektrolit. Den skall man ju dels orientera för att verkligen få den optimala "solreflexen" men den spaltar sig lättare än labrador tycker jag. Dessutom är det väldigt svårt att hitta bra råmateriel utan sprickbildningar.
Jag personligen har nog slipat mycket agat men också en hel del svenska stenar. En favorit är rhodoniten om man får tag i bra materiel. Hade ett stycke från Långban med en klar röd färg samtidigt som den tog polering mycket bra. Den ljust röda järnkiseln från Långban är inte heller att förakta. Men det vete katten om den inte är lika svår som rodoniten att hitta. Den slipades faktiskt på runt sekelskiftet även om jag inte sett någon från den tiden Men mineralogen Flink nämner att det varit "någon lapidarist i farten"
Fortsätt gärna där Du börjat J_K Jag kan fylla på ibland.
mvh DG

[Jung_Kee]

Solsten har jag inte prövat att slipa ännu, men visst verkar det bra knepigt! Det finns några norrmän här på arbetsmarknadsutbildningar och dem har cordierit med solstenseffekt från Bamle som blir riktigt läcker när man slipar den, men den är svårt. Håller ihop ganska bra trots mängder av småsprickor, men har väldigt olika hårdhet i materialet.

Svenska stenar är roligt annars! Någon rodonit har jag inte slipat ännu, men lite andra stenar som jag själv har plockat upp ifrån backen.

1. Bandad kvartsit ifrån Kopparåsen
2. Rosa marmor ifrån Vittangi
3. Blåkvarts ifrån Riksgränsen, är blåare i verkligheten och innehåller gröna amfibolkristaller
4. Borrkärneskiva ifrån Kirunavaara
5. Hematitisk sandsten från Luossavaara
6. Magnetit och kalcit ifrån Kirunavaara
7. Svart kvartsit (onyx?) från Vittangi
8. Unakit ifrån Kirunavaara
9. Glimmeramfibolit från Stenungsund, har ett snyggt glitter som dock ej framgår av bilden
10. Mikroklin med svagt månstenskattöga från Göteborg

Ett tillägg vad gäller fältspater och då i synnerhet labradorit och månsten, är att en långsmal form och hög dom ger kattögeeffekt medan en tillplattad dom istället ger en "bubbeleffekt" där det ser ut som att man tittar in i stenen genom en luftbubbla i en glasboll fylld med vatten.

[LasseC]

Snyggt J_K
Särskilt bra tyckte jag om den bandade kvartsiten. Det är det jag säger man skall inte förakta den svenska stenen. Du har jobbat på bra.
mvh DG

PS Föresten hur har Du fotat dem? DS

[Jung_Kee]

Tackar så mycket LasseC! De svenska stenarna ska man absolut inte förakta, det finns en hel del snygga stenar här omkring, de är bara oexploaterade. Indien och Madagaskar har ju varit betydligt bättre på att marknadsföra sina stenar. Det finns till exempel två sorters aventurin här uppe som är riktigt vackra. En blek, silvrig variant och en smaragdgrön, grovkristallin variant som är jättedåliga att polera, men som ger ett väldigt vackert glitter.

Bilderna är faktiskt inte fotograferade, utan inscannade då jag inte har någon kamera som kan ta närbilder. Det är därför de är så bleka och effektlösa i jämförelse med originalen. Men det blir snygga bilder i alla fall.

Skickar med en bild på den silvriga varianten av aventurin som kommer härifrån Lannavaara.

[LasseC]

Jag gissade lite på scanner Går ganska bra men färgerna kan bli lite annorlunda.

[Jung_Kee]

Jo, och transparenta eller translucenta stenar blir inte alls något vidare bra. Opaka stenar med kraftiga färger och hög kontrast i mönster blir dock bra, resten bleks en del.

[Kecke]

Jung-Kee.
Det äver verkligen fina stenar du slipat.
Jag är nyfiken på nr 4. Borrkärneskiva från Kirunavaara.
Tycker den ser ut som Nordingrågranit eller den finska varianten Rapakivigranit?

[Jung_Kee]

Jung-Kee.
Det äver verkligen fina stenar du slipat.
Jag är nyfiken på nr 4. Borrkärneskiva från Kirunavaara.
Tycker den ser ut som Nordingrågranit eller den finska varianten Rapakivigranit?

Tackar så mycket Kecke!
Tycker du det? Jag får ingen bild av hur Nordingrågranit eller Rapakivigranit ser ut, har du några sådana som du kan visa? Den här borrkärnan plockade jag upp ifrån 530 meters djup i Kirunavaara-gruvan när vi var där på studiebesök i höstas. Jag prövade som synes att slipa en skiva av den, men hematiten i stenen gröptes ur väldigt lätt vid polering så den har en ganska grov apelsinskalskaraktär tyvärr.

[LasseC]

Undercutting! Det är ofta ett problem med en del svenska stenar tyvärr.
Jag slipade borengit från Alnö och det var samma problem.

[Kecke]

Jung-Kee.
Skall försöka fota en bit nordingrågranit imorgon i dagsljus. Rapakivigranit har jag inte.
LasseC.
Borengit. Är det den som i övrigt bara finns i Sydafrika? Om det är den så har jag för mej att man inte får ta med dessa stenar från Alnön.)
Har du någon bild på den?

[LasseC]

Det stämmer! De flesta platser på Alnö är fridlysta, men jag var där långt innan det fanns en fridlysning så jag har gammalt materiel. Borengiten kommer från en oansenlig vägskärning vid Båräng på Alnö. Jag var där för några år sedan för att se hur det såg ut. Det var sig likt och platsen hade fått vara ifred vad jag fårstår.
Skall se om jag kan leta fram den slipade stenen
mvh DG

[Jung_Kee]

Vad är borengit för något? En bergart? Hittar det inte som mineral någonstans...