Okänd signering ABL [ID: AB Lerindustri, Örebro]

[E.B.]

Denna urna på dryga 30 cm dök på mig igår. Ytterligare en pjäs med denna signering. Köpt här i trakterna. Glasyren är riktigt trevlig.

[Peter S]

Ja, jäklar vad nyfiken man blir. Jag tycker det mesta i den här tråden håller hög klass. Vem har blivit så skändligen bortglömd? Troligen någon från våra grannländer...

[Jung_Kee]

Håller med Peter, den sista urnan är ju riktigt praktfull!

[Gideon]

Sen natt - jag vet - men frågan är högst irriterande för själ och tankeverksamhet!
Lång tid har gått och så kommer E.B. med sin förbluffande vackra vas. Hans och de andras vaser är så olika i framställningssätt, att man undrar över denna gruvligt skändliga glömska som Peter S. med eftertryck påpekat.
Vilka jobbade i den här verkstaden? Hur många? En enda person?

Man får lov att pröva olika möjligheter till ursprung, och jag har länkat hela prövofrågan till en mycket keramikkunnig person, utan respons i retur.
Då kan man verkligen kalla det här svårt, i milda ordalag!

Ändå - jag har luskat runt lite och det kan vara helt fel ställen att leta på. Men det är också helt fel att låta bli.

http://www.hembygd.se/index.asp?lev=4553

"Hässelby Hembygdsförening
TVÅ FILMER - BJÖRNBERGS KRUKMAKERI OCH HÄSSELBY STRAND UNDER 50 ÅR
Vi får se filmen om Björnbergs krukmakeri, som hade sin verksamhet i Hässelby åren 1909-1937, och filmen Hässelby strand under 50 år, gjord av Rolf Åkerman. (RÅ)"

Sedan har vi:
Herman Björnberg. Enligt Bengt Nyströms "Litteratur om Svensk Keramik", har vi en noterad "Björnbergs Lervarufabrik" näraliggande i signatur.
A eller F i början förblir tillsvidare en öppen fråga.
BL känns självklar.

Det finns andra Björnbergs, som i Trollhättan och en annan kakelugnsmakare, men då går vi för långt, skulle jag tro.

Finns det mer kreativitet i PES-verkstaden?
Tänk till nu!

[Peter S]

Mycket spännande! Det finns en kakelugn på Hässelby museum, men undrar varifrån den kommer egentligen.

http://www.hembygd.se/index.asp?DocID=537

Om Björnbergs lervarufabrik låg i Hässelby och A. R. Björnbergs Kakelfabrik i Trollhättan så finns ju risk för sammanblandning...

http://www.bibliotek.se/session/showrecord?titleId=6925379

[Bengt H.]

Nog är det spännande alltid.
Jag blir mycket imponerad av Gideon och hans förmåga att hitta intressanta och möjliga trådar att nysta vidare i.
Om jag inte bodde så långt ifrån händelsernas centrum så hade den 11 november helt klart varit inbokad. Hässelby hembygdsförening kommer i varje fall att få en förfrågan om de skrifter som nämns i Bengt Nyströms bibliografi finns kvar till försäljning.

[Gideon]

Jag håller med om att sejouren i nystandets värld är spännande, men också fascinerande! Det finns mycket att gräva i, inte bara runt vår knäckfråga, utan också om andra, ännu okända krukmakerier runtom i Sverige.
Att Hässelby haft ett krukmakeri, så tidigt som 1909, var en överraskning för mig.

Släkten Björnberg, sysslade en hel del med lera och skapandet i denna.

Det här stycket kommer ur Bengt Nyströms bok "Svensk jugendkeramik" 2003:
""Björnberg, Josefine, 1874-1931. Keramiker. Kvarnbacken, Stora Mellby i Västergötland. Ställde ut bl.a. i Stockholm 1909 i avdelningen för konstnärligt lergods "krukmakaregods efter egna och Föreningen för svensk hemslöjds modeller" (katalog 1909). Även hos Västergörlands läns hemslöjd" efter modeller av Tage Zickerman" (Upmark 1910). Hennes far och bröder drev en krukmakarverkstad och kakeltillverkning i vilken hon arbetade med lergods. B.; som uppmärksammades framför allt för sina glasyrer i originella färgkombinationer, tog över ledningen av verkstaden några år in på det nya seklet. Signatur: JB (målad), Josefine Björnberg""

Det är lätt att dra en, kanske förhastad, gemensam nämnare och släktskap med Björnbergaren i Hässelby.
Hur som helst är detta värt att gräva djupare i - både hos Hässelby hembygdsmuseum och något museum i Trollhättan.

För den skull, får vi inte låsa oss vid Björnbergs, utan också vara öppna för helt andra uppslag.

[Ulferic]

Visste att jag hade en vas med denna signering någonstans. Nu har jag hitta den. Signerad som de övriga i denna tråd. Hur det nu skall tolkas. Dessutom siffrorna 31 och något som jag tolkar som P. S. Om det finns någon punkt bakom esset syns inte. Se bild. Ett bidrag till det ännu så länge okända.
Gideon nämde St. Mellby. Har några saker därifrån som ännu så länge för mig är okända. Men det tar jag i en annan tråd vad tiden lider.

[Tingeling]

fler vaser

Även jag hade några stycken och de här skiljer sig lite från er andras med en ristad dekor. Samme person som på din Ulferic,PS, har gjort båda de här.

[Gideon]

Fantastiska vaser! Den blå/oranga varianten har jag faktiskt sett en likadan och stor, och väcker minnet av den som ett UFO för några år sedan. Men var kommer jag inte ihåg, och DÅ associerade jag den till ungersk keramik, som jag haft en liten vas från, med likartad ristning i dekor och glasyrfärger.

Den ena vasen efter den andra börjar komma fram, och det tyder på att produktionen, med stor sannolikhet är svensk och 1910/20-tal. Men var och av vilket krukmakeri?
Med så många, olika signaturer, måste verlstaden, eller lervarufabriken ha lämnat avtryck i keramikhistorien. Men icke.

Jag har mejlat Hässelby hembygdsmuseum och Bohusläns museum, med hänvisningar hit. Vi får hoppas på napp hos någon av dem.
Likväl har jag sökt på alla svenska "Lervarufabrik"-ord och hamnar ofta i Töreboda, men det är helt fel - även om Sörlings var okänt för mig där.

Sedan hittades "Eva Björks lervarufabrik med 34 arbetare" (Mölndal) i hemsidan för Runebergs, som kopierat uggleupplagan av Nordisk familjebok från 1925.
Vad var det för en verksamhet? Har aldrig hört talas om.

Sådana här sökningar grenar ofta ut sig, till andra ovidkommande, men intressanta nyheter.
Ordet Lervarufabrik får överges nu, och något annat ta vid...

Ulferic - kan Du inte ta en bild på hela vasen, så att man får se skönheten? Eller är den så vacker att den endast förbehålls Dig?

[Hellen]

Hittade den här signeringen på ett annat forum, likt men kanske ändå inte. Frågeställaren har ingen aning om varifrån den kommer!

http://www.antikviteter.net/antikprat/

Gå in på denna länk: Porslin & keramik: Okänt ursprung: Svart vas, sign B eller TB????

[Gideon]

Fortfarande, Ulferic, tycks Du ha glömt oss.
Har man sagt A, måste man också visa B, vet Du.

Hellen99 - jag har tittat på den frågan i Antikprat, och nej, den tillhör inte samma tidsperiod och har en märkning jag ännu inte känner till. Det är dock mycket Mangania över den, men ändå inte Mannerheim. Jag skulle också vilja veta vem som gjort vasen. En idé är att vara finsk där.

Jag har fått klartecken från en av styrelsemedlemmarna i Hässelby Hembygdsförening, att återge hela stycken ur två medlemskrifter, som handlar om Björnbergs lervarurfabrik i Hässelby i åren 1907 till 1934. En del fakta återkommer i båda artiklarna, men dessa är personligt återgivna på var sitt sätt, och förtjänar mer än väl att uppmärksammas var för sig.
Även om det senare skulle visa sig, att vi är ute på helt fel spår, så ska vi ändå låta oss fascineras av berättelserna, tillsammans med tre rätt dåliga foton.
Till den sista ska tillfogas att tomten framför kakelugnen, också är tillverkad av Herman Björnberg.
Nästa artikel kommer imorgon.

ETT GAMMALT HANTVERKSYRKE

Kakelugnsmakare Herman Björnberg föddes år 1868 i Essunga socken i Skaraborgs län, där hans far och farfar före honom varit krukmakare. Farfadern Karl Axel Björnberg, född 1815, var både lantbrukare och krukmakare. Fadern Alexander Magnus, född 1835, flyttade verkstaden till Stora Mellby socken i Älvsborgs län, där Herman först lärde yrket för att sedan utbilda sig vidare hos en farbror i Trollhättan.
Vid faderns död 1897 övertog Herman verkstaden i Stora Mellby, men redan 1899 överlämnade han den till en syster (min anm; Josefine?) och for till Stockholm. Där fick han tjänst hos stadens kakelugnsmakarmästare Gustav Svensson på Björngårdsgatan. Under sin anställning där kom han bl a att sätta kakelugnarna i Södra Stadshuset - numera Stockholms Stadsmuseum.
År 1907 köpte Herman mark mellan Granskogsvägen och Glädjevägen i Hässelby och 1909 uppfördes där verkstaden i stort sett efter mönster från verkstaden i Stora Mellby.
Hässelby, då ett nybyggarsamhälle med ett växande antal handelsträdgårdar och en livlig exploatering av tomtmark, var ett väl valt ställe för en lervarufabrik med tillverkning av kakelugnar och blomkrukor. Krukorna drejades för hand och det tog en minut att göra en blomkruka.
Distributionen gick så till att en man, "Lilla Bergström", körde ut varorna till kunderna på en skottkärra allteftersom de blev färdiga för leverans.
Till jul fick hela familjen Björnberg hjälpa till med att måla krukorna röda och gröna. Sedan transporterades de ned till Riddersviks brygga fvb med båt till Stockholms torg och blomsterhandlare.
Kakelugnen var - förutom vedspisen - enda möjligheten till uppvärmning av bostäder. Nästan varje rum hade en kakelugn murad i anslutning till skorstensstocken som alltid var placerad mitt i huset. Många av de äldre villorna i Hässelby hade kakelugnar från Björnbergs, men numera har väl de flesta blivit fyllning i någon garageinfart el dyl.
EN har dock sparats. men mer om detta sedan.
År 1934 gjorde Stadsmuséet en uppteckning av verksamheten i Björnbergs krukmakeri och i samband med detta spelades det in en film för att dokumentera ett uråldrigt hantverk. Denna film ingår i muséets serie om gamla hantverk. Vi har nu förmånen att också kunna visa filmen i vårt museum där den nu ingår i vår temaserie om det gamla Hässelby.
Mästare i detta gamla hantverk var också något av konstnär och Herman Björnberg var inget undantag. I god tid före jul stängde han in sig för att förfärdiga hemliga presenter till familjen, vänner och bekanta - och naturligtvis också till kunder.
Till julen 1916 fick trädgårdsmästaren Harald Jacobsson en snusdosa med lock i present. Den placerades på hedersplats på chiffonjén och fylldes med snus. Trädgårdsmästaren kunde sedan inte förstå varför innehållet i dosan minskade så fort.
Förklaringen kom så småningom. Husets "jungfru" tog sig nämligen en prilla då och då.
Hur gick det då med krukmakeriet på Granskogsvägen? Herman Björnberg var ju en genuin hantverkare och han ville inte ställa om sig till nya tidens maskiner som stansade blomkrukor och kakelplattor.
Men kakelugnens tid var förbi, för nu hade den vattenburna värmen md hjälp av ved- och kokspannor totalt slagit igenom.
Fabriken arrenderades ut och det installerades en modern oljeanläggning.. Det blev för mycket för den förut vedeldade brännugnen och en dag 1937 brann fabriken ner till grunden. Hässelby borgarbrandkår gjorde en heroisk insats, men elden gick ej att hejda.
Vi går något tillbaks i tiden.
År 1914 gjorde Herman Björnberg en kakelugn till sin egen bostad. Den dekorerades av en hässelbyflicka, Thyra Ericsson, som då gick på Konstfacksskolan. Motiven på kakelplattorna är inspirerade av händelser ur Selma Lagerlöfs bok "Nils Holgerssons underbara resa". Bilderna är ritsade med en spik i leran som sedan färgades och glaserades innan den brändes.
När området kring Granskogsvägen på 1980-talet skulle omplaneras revs kakelugnen. Den blev noggrant uppmärkt och omsorgsfullt bevarad. För några år sedan skänkte Herman Björnbergs döttrar - Allie Rydstedt och Tyra Björnberg-Johansson - den till vårt museum.
Vi fann inte omedelbart en värdig placering för den vackra kakelugnen, men för någon tid sedan - 10-11 mars - kunde den sättas på plats i vår rumsinteriör från 1910-talet.
Samordnare för detta arbete var Bengt Malmström och en av Stockholms skickligaste kakelugnsmakare, Kaj Martelin, murade. Medhjälpare var Håkan Malmström och Ernst Björnberg-Johansson. Trots att kakelugnen tidigare varit uppsatt och nedmonterad är den tack vare skickligt och varsamt arbete i ett helt oskadat skick. Håkan Malmström videofilmade uppsättningen och den filmen blir en fin avslutning på filmen om Björnbergs krukmakeri.

Av Sixten Hniopek, 1989.

[Peter S]

Tur att det kom ut på Internet, tillgängligt för alla med google... Ser med spänning fram mot fortsättningen!

[Gideon]

Tur? Det här handlar inte om Google denna gång, utan hårt arbete med tangentknappar...
Huvudsaken är att informationen blir känd från denna minut - per Google

Nästa artikel om Björnbergs således nu.
(Det märks att artikelförfattaren inte är så väl förfaren i krukmakararbetet, men den är naivt skönt berättad.)

Innan vi ger oss i kast med historien, vill jag berätta att jag faktiskt fått ett samband med en dekorerad lerkula till informationen nedan. Den behöver inte alls vara kopplad till Björnbergs, utan vara gjord av helt annan krukmakare i samtiden eller rentav för 300 år sedan.
Vem vet?
Tanken är kittlande.

Ändock - jag har blivit tveksam om relevansen till alla vaser i de här två berättelserna. Även om Luterkort och Vera Haij har gjort mellanspel/utbildning hos Herman Björnberg, så märks inget framträdande i form av uppskattad glasyr och dekor hos allmänheten.
Beno har kommit med ett nytt och mycket intressant förslag, som måste följas upp.

Likväl - Stadsmuseet ska få besök av mig och några vänner, för att inspektera Björnbergsalster och självklart fota dem till uppvisning här sen.
Vi har faktiskt inte sett ännu hur Björnbergs signerade sina keramikprylar.


En krukmakares vardag i Hässelby i början av seklet

"Sopa ugnen väl och bocka sig tungt till jorden"
Syrachs bok, Kap. 38, v 32-34

En vacker sommardag 1994 besökte jag Tyra Björnberg-Johansson i hennes hem på Granskogsvägen i Hässelby Villastad. Vi satt ute i trädgården i det fina vädret och språkade kollegialt, vi är ju båda sjuksköterskor till yrket.
Tyra är dotter till Herman Björnberg som föddes 1868 i Essunga socken i Skaraborgs län och som tillverkade lerprodukter just på denna plats vid dåvarande Glädjevägen.
Han var egentligen kakelugnsmakare men i Herman Björnbergs lervarufabrik producerades under Hässelbys trädgårdsmästarepok allt från krukor, vaser, snusdosor och annat smågods till kakelugnar.
Tyra är belevad, alert och kvick trots sin höga ålder och det märks att hon varit verksam i PRO:s teaterverksamhet i Stockholm. "Tanter med klös och gubbar med ös" deltog bl a 1992 med sitt spex under Vattenfestivalen. Faderns stora kreativitet har nog satt sina spår.

Gammal krukmakarsläkt
Herman Björnberg kom från en gammal krukmakarsläkt och hade övertagit sin fars krukmakeri i Stora Mellby i Älvsborgs län. Även farfardern var krukmakare.
Han flyttade till Stockholm 1899 och arbetade först hos stadens kakelugnsmakarmästare Gustav Svensson. Lervarufabriken vid Granskogsvägen (dåvarande Glädjevägen) i Hässelby byggde han år 1909. Herman hörde f ö till den adliga släkten Björnberg, adlad 1646.
Stockholms Stadsmuseum dokumenterade 1934 Björbergs krukmakeri med intervjuer och fotografier samt noggranna skisser och interiörer från både verkstaden och kakeluppsättningen. På mängder av bilder demonstrerar Heramn Björnberg de olika tillverkningsmomenten och redskapen. På en bild visar han hur man först klampade ur leran med fötterna. Han berättar om själva kakeltillverkningen, glasyren, glaseringen och bränningen samt även om den mödosamma bearbetningen därav.
Stockholms Stadsmuseum har köpt in en hel del av Herman Björnbergs alster och redskap.

Marken full av lera
Leran låg omedelbart under matjordeni åkrarna över allt här ute i Hässelby och kunde gå till ända 4 meters djup. De odlade arealerna i Hässelby är ju gammal sjöbotten och det var gott om bäckar och diken runt odlingarna. Gropar man grävde vattenfyllde sig själva och trädgårdsmästarna lade rör och pumpade upp vatten till sina odlingar.
Det var rödleran man använde - blåleran var mycket mera hårdarbetad. Upparbetningen gjordes för hand, leran skulle slås med klubba för att få rätt konstistens. Den fina rödleran hämtades från lergropen som låg ca 600 meter norr om verkstaden. Till kakeltillverkningen blandades leran noga med sand, kanske för att tåla värmeväxlingen, till krukorna var det en annan blandning.
Krukorna drejades efter en speciell måttpinne för att hålla krukornas mått som var i tum. Det svåraste för en ovan drejare var att hålla lerklumoen i centrum under arbetet. När krukorna fått sin färdiga form ringlades de och man gjorde även mönster.
Till en färglös glasyr använde man blyaska och kisel. Ville man ha andra färger tog man kobolt till blått, brunsten till brunt och kopparaska till grönt. Det fick man av kopparslagarna och den gröna glasyren är den äldsta. Vit glasyr fick man av tenn, kvarts, flinta och borax.
Till julen tillverkade man blomkrukor som skulle vara röda och gröna för tulpaner och narcisser. De såldes till blomsterhandlarna i Stockholm. man nyttjade ungdomar som arbetade extra och målade krukorna med lackfärg. Det var inte lätt att vara arbetsgivare på den tiden heller - de anställda krukmakarna var lite av bohemer och rätt som det var "skulle de de ut och gå". Ibland var de borta uppemot fjorton dagar och därefter satte de sig vid sin drejarskiva som om ingenting hade hänt. Det var fullt schå i krukmakeriet att få fram alla beställningar under tiden någon var borta.
Herman Björnberg var lite av mecenat också. Unga fattiga västgötska konstnärer, några av dem senarekända, t ex Haij och Lutherkort, fick åka upp till Stockholm och bränna sina alster i Björnbergs ugn.

Kreativ
Tyra berättar att hennes far var en mycket stolt yrkesman, konstnärligt lagd och ibland förtegen - stängde gärna in sig i "sin kammare" med utsikt över gården för att få vara i fred och utveckla sina egna idéer - samtidigt som han kontrollerade verksamheten. Där "tummade" han sina egna statyer.
Av Herman Björnbergs kreativitet vittnar även att när han hade läst Nils Holgerssons underbara resa fick han idén att göra en speciell kakelugn. dekorerad med motiv ur berättelsen. Kakelugnen är gjord av rödlera och en konststuderande Hässelbyflicka, Thyra Ericsson, har ristat in motiven med en spik i leran innan ugnen glaserades och brändes. Kakelugnen stod i familjen sovrum och när huset senare revs blev den omsorgsfullt nedmonterad och uppmärkt för förvaring. 1986 skänkte Thyra och hennes syster Allie Rydstedt denna unika kakelugn till Hässelby Museum där den återuppstått och blivit uppmonterad i ett av rummen.

Barndomsminnen
Tyra berättar några barndomsminnen omkring lervarufabriken. När lergroparna inte längre användes blev de vattenfyllda och frös under vintern till utmärkta skridskobanor för att nästa säsong fyllas igen med diverse material. Barnen hade en egen liten ugn ute på gården och där tillverkade de sina egna kulor som målades med egna färger. Godissugen är ju vartenda barn och det var väl det som väckte de egna företagaridéerna. Man gjorde kringlor och bullar omsorgsfullt dekorerade med russin och även flätor ibland - av lera. Dessa fick barnen bränna och sälja till vänner och bekanta. Priset var 1 eller 2 öre styck och pengarna gick till åt att köpa kola förstås. Tyra berättar att den bästa kunden var hennes pappa som kom med tre-tåget från stan.

Bränningen en social tillställning
Före bränningen travade man upp krukor och kakel, ugnen skulle vara full om man inte skulle misslyckas. Ugnen värmdes upp till ungefär 1000 grader. Själva bränningen var spännande och tog 36-40 timmar. Det var mycket liv och rörelse med socialt umgänge omkring dem - för ugnen skulle ju passas hela tiden. Tyras moder Emma stod för trakteringen med kaffe och smörgåsar. Man spelade kort och de yngre pojkarna tillverkade egna ukulele - Östbergs Snickerifabrik låg ju lägligt nära och där fanns lim och faner., Sedan blev det eget musicerande också med eget band och sång. Traktens ungdomar samlades till bränningen för sammanhållningens skull, men något busliv var det verkligen inte på den tiden säger Tyra bestämt.

Lergökar
Biograf- och filmforskaren Olle Waltå berättar att det på Stora Vattugatan 5 låg en biograf kallad Gyllene Göken. Den är nu riven och gatan heter nu Vattugatan. Vid en matiné den 26 december 1912 fick de besökande barnen en lergök som formgivits och tillverkats av Herman Björberg. En av dessa ingår i samlingarna på Hässelby Museum. Just lergökar har krukmakarna gjort sedan långt tillbaka och det ansågs lika svårt att göra en bra lergök som att bygga en fiol.
Herman Björnberg älskade sitt stolta hantverk och kunde inte riktigt acceptera konkurrensen från den maskinella massproduktionen. 1934 lade Herman björnberg därför ner verksamheten och 1937 brann fabriken. Trots Borgarbrandkårens hjältemodiga insats med den nyss förvärvade brandbilen, som fick sitt elddop, lyckades man inte byggnaderna. Branden syntes vida omkring och lös över hela Hässelby den kvällen.
Tyra bor kvar i sin uppväxtmiljö och när vi sitter i hennes trädgård och dricker kaffe med bullar tittar hon ut över området och konstaterar: "Det finns mycket Hässelbyhistoria nergrävt i dessa backar här utanför".
Så berättade Tyra. Kontakter med de som fortfarande kan berätta om sina egna upplevelser är en viktig del i hebygdsföreningens arbete.

Av Marjatta Antoni-Markkanen 1997
Källor:
- Intervjuer med Tyra Björnberg-Johansson 1994-96
- Stockholms Stadsmuseum - uppteckning gjord av Hans Hansson 1934
- Artikeln "Ett gammalt hantverksyrke" av Sixten Hniopek publicerad i Hässelby Hembygdsblad Nr 6 1989

[E.B.]

Härligt knappat Gideon. Nu väntar vi bara på klargörande av hur Björnbergs signerade sina alster.