Tweet
I min värld har chokladkannor alltid varit försedda med handtag (pinnar) på tvären till själva kannan.
Ett annat kännemärke har varit att pipen är en snip eller snås, dvs ett veck i själva kärlet och ej ett rör.
Ett tredje designkännetecken är att dessa kannor är rakare i modellen än sina kusiner te- och kaffekannor. Ofta bara en cylinder.
(Designmässigt försvåras sammanblandningen med varmvattenkannor till teservisen genom att dessa också ofta är raka och har snip, men de saknar tvärpinnen... Jag känner bara till en "modern" chokladkannemodell, från Gefle (Teneriffa och Luxor), och resten är varmvattenkannor. I beskrivningar från förr (tidigt 1900-tal) blandade man istället chokladen i vanliga tillbringare, där man fick ner en rejäl visp).
Nu har jag läst (och hört) att chokladkannor ska ha ett hål i locket. Detta för att chokladvispen ska få plats. Chokladen skal nämligen alltid vispas till ett skum, enl Linné och denna sajt:
Är det någon som vet hur en chokladvisp ser ut? Eller hur stort hålet måste vara för denna?
Det finns nämligen små hål i massor av lock till kannor som inte är chokladkannor. Jag tror de har en annan funktion: Luften i kannan utvidgas pga värmen i den nyss ihällda vätskan. Om locket är tättslutande så pressar luften ner vätskeytan, vilket gör att vätskenivån i pipen stiger och hotar att rinna över (har själv varit med om detta). Likaså att lufttrycket sjunker när vätskan kallnar och locket sitter mer fast när man ska lyfta det.
Särskiln när man slabbar med tebryggning kommer vätska runt kanten på locket som gör att det blir lufttätt i skarven mellan kanna och lock.
Någon har sagt till mig att alla kannor med små hål i locket är chokladkannor, vilket jag är tveksam till. Det skulle alltså vara små tändstickssmala pinnar som förs ner genom hålet för att röra om i chokladen? Tillåt mig att tveka!
En snabb googling visar att förvirringen är stor. Ska vi försöka oss på en utredning av ämnet? Material ovidkommande i detta fall. Blanda gärna egna erfarenheter, lästa brottstycken och "bevis".
Ett annat kännemärke har varit att pipen är en snip eller snås, dvs ett veck i själva kärlet och ej ett rör.
Ett tredje designkännetecken är att dessa kannor är rakare i modellen än sina kusiner te- och kaffekannor. Ofta bara en cylinder.
(Designmässigt försvåras sammanblandningen med varmvattenkannor till teservisen genom att dessa också ofta är raka och har snip, men de saknar tvärpinnen... Jag känner bara till en "modern" chokladkannemodell, från Gefle (Teneriffa och Luxor), och resten är varmvattenkannor. I beskrivningar från förr (tidigt 1900-tal) blandade man istället chokladen i vanliga tillbringare, där man fick ner en rejäl visp).
Nu har jag läst (och hört) att chokladkannor ska ha ett hål i locket. Detta för att chokladvispen ska få plats. Chokladen skal nämligen alltid vispas till ett skum, enl Linné och denna sajt:
Är det någon som vet hur en chokladvisp ser ut? Eller hur stort hålet måste vara för denna?
Det finns nämligen små hål i massor av lock till kannor som inte är chokladkannor. Jag tror de har en annan funktion: Luften i kannan utvidgas pga värmen i den nyss ihällda vätskan. Om locket är tättslutande så pressar luften ner vätskeytan, vilket gör att vätskenivån i pipen stiger och hotar att rinna över (har själv varit med om detta). Likaså att lufttrycket sjunker när vätskan kallnar och locket sitter mer fast när man ska lyfta det.
Särskiln när man slabbar med tebryggning kommer vätska runt kanten på locket som gör att det blir lufttätt i skarven mellan kanna och lock.
Någon har sagt till mig att alla kannor med små hål i locket är chokladkannor, vilket jag är tveksam till. Det skulle alltså vara små tändstickssmala pinnar som förs ner genom hålet för att röra om i chokladen? Tillåt mig att tveka!
En snabb googling visar att förvirringen är stor. Ska vi försöka oss på en utredning av ämnet? Material ovidkommande i detta fall. Blanda gärna egna erfarenheter, lästa brottstycken och "bevis".
Comment