Olika tekniker för framställning av konstglas

[Rebello]

Bra att vi har dig, Hirvi - med din erfarenhet från glashyttan!

Du berättar om den långa lärovägen, men du var inte utsatt för det barnarbete som var förhärskande på 1800-talet och vid tiden omkring sekelskiftet. Min far var med då och fick börja vissa dagar i hyttan på Kosta i stället för att knalla till skolan - redan vid 8 - 9 års ålder. Brukspatron behövde bara anmäla till skolläraren hur många "hyttluar" han behövde. (Min far var 61 då jag föddes; därav det långa tidsspannet på två generationer.) Från 12 års ålder blev det sedan heltid i glashyttan.

I de livliga riksdagsdebatterna om att avskaffa detta barnarbete yttrade en brukspatron: ”En glasblåsare kan omöjligen bliva skicklig utan han får börja i ungdomen och vänja såväl hand som öga varpå arbetet beror.”

[prylsnubben]

Reinfeldt snackar om arbetslinjen, men jämfört hur det var där på Kosta blir det ju smått löjligt. Det är ungefär som att snacka om spik i foten när dom hugger huvet av folk som limpskivor.

[Rebello]

På tal om glasarbete och Alfredssonsk "spik i foten". Min far har berättat att han var med 1907 i Stockholm och slutförhandlade med SAF om den s. k. Kostastrejken, som då hade pågått i 8 månader! Och det gällde inte primärt lönerna - utan att ett par glasarbetare på Kosta hade avskedats för att de hade delat ut antimilitäriska flygblad. Min farbror Verner, då benmakare i hyttan, var en av dem och hans familj fick en vräkningsdom från länsstyrelsen. Bruksstyrelsen skrev: " - - - förständigas Ni, att inom fjorton dagar från dato, afflytta från den af Eder nu bebodda oss tillhöriga lägenheten - - -" Ett resultat av den konflikten blev bl. a. "att SAF-ordföranden G. F. Östberg avpolletterades och ersattes av Hj. von Sydow" - och min farbror fick flytta tillbaka till sin lägenhet.

Bilden ger hyttmiljön, fast 10 år senare än Kostastrejken - och med mäster Knuts verkstad i Orreforshyttan. För att återvända till temat om glasets tekniker, så visas här hur avknackningen till inbärarens spade går till. En "inbärare" som ska pacera den färdiga glaspjäsen i kylröret eller ev. i en av kylugnarna, där det härdas genom att dess temperatur återhöjs cirka hundra grader och sedan långsamt får avsvalna till rumstemperatur. Kasserat glas (skärv som blandas i smältan) och som inte har härdats, det brukade vi ungdomar roa oss med vid kvällstitten in i till smältaren i hyttan. Så öppet och fritt kunde det vara i en hytta på 1940-talet, i Strömbergshyttan: en liten glasbit ner i en sådan glasskål, eller en lätt stöt med en spik i botten (inte i foten!) - och poff så pulvericerades hela glasskålen!

[Hirvi]

Trevligt det du visar och skriver Rebello,
jag var inte med under barnarbetstiden, men många äldre
beskrev hur det var,
några mästare talar om sin tid som barn på bruken på min hemsida
Emil Nyman, Carl Carlsson, Göran Lindberg, Veteraner och mästare Andreas Lyren mf, klicka på bilden så kommer text, om ni inte sett det tidigare,
glasblåsare förr var vagabonder, många drog från bruk till bruk.
Hirvi

http://www.faglaviksglas.se/tidnklipp.htm

[Rebello]

En härlig läsning som dina gubbar ger oss, Hirvi, på din länk - de får inordnas bland mina julberättelser att läsa så här i julveckan - förutom en del andra klassiska! Kanske hittar man också något om glasets tekniker där . . .

Jag tänker ofta på min "gamla tid", då många på bruket samlades på kvällarna för en pratstund om stort och smått i ljusskenet från rundugnen i glashyttan. Alla på det lilla bruket var som en stor familj - och TV var inte ens påtänkt. Här ett par stämningsbilder från förvintern 2006 vid Sveriges sista rundugn: på Bergdala. Man gjuter ljusstakar till julkommersen – gjuter glas för att arbeta ur deglarna under förmiddagen. Observera järnstängerna till höger – de ligger i beredskap till eftermidagens degelbyte! Framtill på en plåt: färgpulver som anfångaren rullar posten i före sista anfånget.

Rundugnar och degelbyten beskrivs i ord och bild på sid. 1 och 2 här : http://www.precisensan.com/antikforu...ight=degelbyte

[Rebello]

Genomtryckt under- och överfång som inte är graal

På den här tråden visar Lupo Montegrigio en skål som uppges vara "Liten randig graalskål":

http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?t=20347

Bay Åkerblom informerar: "Skålen är inte utförd i graalglasteknik utan är tillverkad i
under och överfång som är genomtryckt i en optikform i varmt tillstånd."

[Rebello]

Tung pjäs med fisknät

Vasen finns här: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=20376
och Bay Åkerblom beskriver tekniken: Det är glasfibernät som är infärgade med glaspulver som är inlagt i glasvasen.

[Rebello]

Etsdekal och blästring

En komplettering om olika metoder att dekorera glaset, som behandlades på sid. 10 på den här tråden: gravyr med koppartrissa eller roterande diamantstift, figurslipning och andra slipningar samt etsning.

På hemsidan för Reijmyre glasbruk fann jag nu en beskrivning av metoden med etsdekal:

"Etsdekal är en vanlig metod att förse glas med motiv, monogram och logotyper. Dekalen består av lättsmält flussglas på plastfilm som monteras för hand och värms in i glaset i en brännugn."

Reijmyre glasbruks hemsida finns här: http://www.reijmyre.se/
Beskrivning av glasets kemi och olika metoder för framställning av glas ges i avdelningen "Besök glashyttan" med underavdelningen "En resa genom glashyttan": http://www.reijmyre.se/Page.aspx?sm=19120&m=18412.

Dekorering av glas behandlas här: http://www.reijmyre.se/Page.aspx?a=2...18412&sm=19120.

Där kan man också läsa om Reijmyres metod att blästra, som man använder på den nya servisen till det kungliga brölloppet:

"Blästring med hjälp av tryckluft sprutas kiselkarbid på glaset som då får en frostad yta. Genom att använda schabloner kan man skapa önskade mönster och figurer på glaset."

[Rebello]

Pudrat glas

På tråden "Fråga: Kjell Engmans tekniker" vill signaturen Telcas veta vad Kjell Engmans teknik kallas, när han färgar glaset så här:
"när han bara låter glaspulvret smälta lite, vilket gör att glaset får en ganska sträv yta".

http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?t=20641

Mästerblåsaren mi. ke. gav ett svar:
"Det jag tror du menar är att han "pudrar" glaset. Alltså att man strör på malt och färgat glas på de klara produkterna för att sen bara värma fast färgen, vilket skapar den matta och något ruffiga ytan."

Länk till pudrat Engmanglas: http://www.kostaboda.se/index.php?eI...0711b8b9c5a86f

[LasseC]

Jag vet inte om det skrivits om tekniken bakom s.k. betsat glas.
Jag hittade det här i "Glasets egenskaper och tillverkning" av John Magnusson.
Där står följande

Röd och gulbets
Genom att bestryka glasytan med en lösning av koppar- och (eller) silversalter samt efterföljande bränning en eller flera, kan man få hela glasytan färgad.

Koppar ger en rubinröd färg, silver en gul färg

Vid bränningen, som måste ske i en reducerande atmosfär, diffunderar (vandrar) metalljonerna in i glasytan Man får ett tunt färgat glasskikt.
Denna typ av glas kan därefter slipas eller graveras, varvid man får en klar dekor på samma sätt som vid bearbetning av överfångsglas.

DG

[Kecke]

Intressant.

[LasseC]

Jag har en liten vas som jag köpte för att kunna visa betsat glas. Här är den En gravyr har gjorts efter betsningen. Vasen är väl inte den vackraste men ett bra exempel
DG

[Rebello]

Optikblåst på Glasets tekniker på Sveriges glasmuseum

Här på tråden belyser vi olika tekniker för framställning av konstglas. Det har i något fall hänvisats till avdelningen "Glasets tekniker" på hemsidan för Smålands museum Sveriges glasmuseum. Den sidan är en bra komplettering till den här tråden.

När jag läste inlägg nr 141 här ovan och tidigare behandlat om optikblåst glas gick jag till hemsidan för Smålands museum - där finns en alldeles utmärkt bild på en reffelform - precis sådan som jag minns från Strömbergshyttan - i massivt stålgods - och man visar i fyra fotobilder hur den används: http://www.smalandsmuseum.se/Glas/glas_frameset.htm .
Klicka på "Glasets tekniker" och sedan på "Optikblåst".

Hirvi har visat optikformar med koniskt ställda runda metallstänger. Det kan också vara koniskt ställda metallblad (som knivblad utan egg).

Här visas Gerda Strömbergs designade, optikblåsta och av Knut Bergqvist drivna ljusstake P12 med manschett P13, ritade under sent 1930-tal - samt optikblåsta dricksglas K32 som gjordes i tre storlekar - också de från Strömbergshyttan och ritade av Gerda under senare delen av 1930-talet. K står för "dricksglas" och de glasen ingår inte i en servis S.

[Rebello]

Glaset - dess historia och tekniker på Sveriges glasmuseum

Förutom den teknik som nämns i föregående inlägg, finns det utmärkta bildserier till flera av de begrepp som anges på avdelningen "Glasets tekniker" på hemsidan för Smålands museum Sveriges glasmuseum i Växjö: http://www.smalandsmuseum.se/Glas/glas_frameset.htm .
Klicka på "Glasets tekniker" och välj där önskad teknik.

Förutom den listan med begrepp kan nämnas ett par bilder på annan plats på hemsidan, t.ex.
pressglasform http://www.smalandsmuseum.se/Glas/Bi...ssglasform.jpg form för pressning av sockerpulla
och hylsa http://www.smalandsmuseum.se/Glas/Bi...ktyg/hylsa.jpg en variant till de hylsor som hirvi har visat här på forumet.

Jag vill också rekommendera att klicka på ett val till vänster på hemsidan: "Svenskt glas under sex sekler" och där starta en YouTube-film som visar ett urval av museets klenoder. Man kan där också välja en utförlig glashistorisk redogörelse skriven av Gunnel Holmér. Man kan också klicka på "Glassamlingen" och se ett antal stillbilder på ett urval av museets glas och fundera på vilka tekniker som har använts genom historien.

Bland stillbilderna finns den replik till en ljuskrona från 1700-talets Ekeberga kyrka i Kosta och som gjordes på Strömbergshyttan 1942. På den kandelaber som Gerda Strömberg ritade, inspirerad av ljuskronan, och som här ges i bild - där kan man spåra ett flertal tekniker, som noggrant anges i museitexten vid bilden på kandelabern. Alltifrån mästarens arbete med den formblåsta ljuspipan med påklippt och driven manschett och påklippt ögla - till utformandet av kedjorna vid gaslåga i ett "lampwork/flamework" (som museet valt som benämning för "lamparbete" och som beskrivs på avdelningen "Glasets tekniker"). Jag var med som ung och ivrig åskådare på 40-talet när man gjorde en sådan pjäs i min fars verkstad - från början till slut.

Teknikfråga: Hur kunde man fästa ljuspipan vid den böjda armen med luftspiral inuti? Ljuspipan satt ju på en puntel som var fäst i botten, just där den skulle fästas mot armen.

Svar: Medan mäster och hans assistent gjorde ljuspipan, så gjorde benmakaren och uppblåsaren armen. Ljuspipan puntlades inuti med en smal puntelspik - knackades loss från den första punteln och fästes slutligen vid armen då den var klar. Det sitter ett litet vasst puntelmärke i botten av ljuspipan - och det syns faktiskt på bilden.

[Rebello]

Thalatta

Den grundpricip för thalatta som man visar på glasmuseets tekniksida - den skapades inte på Skrufs glasbruk 1960. Tekniken hade funnits länge på glasbruken. Ett exempel är den brevpress som jag lät en uppblåsare på Strömbergshyttan göra åt mig på en rast, då jag feriejobbade som inbärare på 1940-talet, se bilderna här! Bilderna på brevpressen påminner starkt om de bilder på museets tekniksida, där man visar principen för thalatta.

Det som Bengt Edenfalk gjorde på Skruf var väl att utveckla denna välkända grundprincip konstnärligt så att luftblåsorna blev ett markant och avancerat inslag i mönsterformgivningen. På ett liknande sätt utvecklade Edvin Öhrström, Vicke Lindstrand och Gustaf Bergkvist till arielteknik den grundprincip att man kan få luftbubblor i graalen, som Knut Bergqvist hade upptäckt redan 1916 - men som han inte ville ha och tog fram en metod för att undvika i sina graalar.

Ett par länkar till thalattor: http://www.abstracta-art.com/artists...engt_Edenfalk/
och: http://www.bukowskis.se/auctions/553...%5D=GLA&page=2 katolgnummer 1017 - 1019.