Allmänt meddelande

**Gideon** · 2009-12-19, 07:32

Ellen Raphael 1914

Kakelugnsmakare och krukomakare ha af allt att döma utfört samma slags arbeten. Stockholmskrået, som åtminstone ett stycke in på 1700-talet innefattade de flesta mästare i landet benämnes krukomakareämbetet intill 1748, så kakelugnsmakareämbetet till 1757, krukomakare- och kakelugnsmakareämbetet, till 1784 och därefter endast kakelugnsmakareämbetet.
I Årsberätelserna kallas de i den ena staden för ett och i den andra för ett annat, ett år står en mästare som krukomakare ett annat som kakelugnsmakare och tvärtom. En och annan stad som t.ex. Strängnäs, skiljer ibland på handteringarna och säger att där finnas så och så många krukomakare samt så och så många kakelugnsmakare, men ej ens här är det säkert, ty följande år räknas alla till samma yrke. Den gamla benämningen pottmakare kvarstår länge i de södra och västra delarna av landet.

Att få en utförlig beskrifning på allt hvad som tillverkades innom detta skrå är icke möjligt af de nu undersökta papperna. Något närmare omnämnande af olika slag "krukojäril" som tillverkats finnes ej.
Angående kakelugnar finnes likväl föreskrifter för mästarprofven i Stockholm ifrån 1754 till 1796. I en prislista för gesällarbeten från 1782 omtalas dels tillverkning af olika "tyg" såsom hel- och halfstops, kanns, o.s.v. samt olika kakel såsom "Ecken, mellansortskakel, Hörn diro, smärre sorts kakel och Sims" och uppsättning af kakelugnar "gamla och nya, gröne, blå och hvita, samt större och mindre".
Att kakelugnsmakarna lika väl som porslinsfabrikerna under 1700-talet både förfärdigade och uppsatta med målning dekorerade kakelugnar, framgår tydligt dels af beskrifningar på mästarprofven, dels af att flera af gesällerna hade specialiserat och kallades porslinsritare och målare.

Mot 1700-talets slut begynner skråets arbetsfält att minskas och 1787 heter det i ett utslag från Byggnings - och Ämbets Collegium "att kakelugnars uppsättande af ämbetets egne eller Fabriquerne förfärdigade kakel voro ett kakelugnsmakareämbetets ensamma och egentlige gjöra".

Den yrkesmässiga lergodstillverkningen inom landet har utförts af ämbetena till dess de första fabrikerna erhöllo sina privilegier. Rörstrands porslinsfabrik 1726, Marieberg 1758, Södertälje stenkärlsfabrik 1744, med hvilka Stockholmsämbetet flera gånger under årens lopp är i delo om arbetare och rättigheter. Dessutom omtalas under 1750-talet tvistigheter med en fänrik von Heine, som, åberopande sig på adelsmans rättigheter, på Örnsbergs gård utanför Stockholm hade anlagt en "kakelugnsmakeriinrättning". Att det dessutom under kortare tider här och hvar i landet funnits enstaka fabriker är säkert, flera personer ha erhållit privilegier på tillverkning av fajans, stenkärl o.d. men i hallrätternas årsberättelser, där alla fabriker skulle finnas upptagna, nämnes utom de nyssnämnda, endast Pålsjö i närheten af Hälsningborg på 1770-talet.
Under århundradets sista årtionden och på 1800-talet, då ämbetena allt mer nöja sig med kakelugnstillverkning, anlägges dock allt flera fabriker för olika slags kärl m.m., t.ex. Zethreus i Stockholm, Linning på Ulfsunda.

**Gideon** · 2009-12-19, 07:41

Det är ej endast mot fabrikerna, enskilda adelsmän och bönhasar d.v.s. som ej erhållit mästarrättigheter och ändå gjorde ämbetet förfång, man sökte skydda sig, äfven från utlandet inkomna varor beslagtogs. Sålunda omnämnes 1688 "dhen trätten som föll uppå holenske tyg" och 1775 omtalas "Kiäril confiskationen ifrån Hannover". Men man var äfven mycket noga med att ej mästare på en ort till andra städer införde andra varor, så konfiskeras 1737 stenkärl fråm Eskilstuna, och 1776 "en liten rund, målad kakelugn", som Åkerberg från Sigtuna infört.
Om sättet för varornas tillsaluhållande hade man gemensamma bestämmelser. Sålunda beslöts 1758, att ingen hädanefter skulle få sända ikring käril till försäljning på gatorna.

I 1700-talets början tyckes Stockholmsämbetet ha innefattat åtminstone de flesta af mästarna i rikets städer (handtverk fick ju icke drifvas på landsbygden), så omtalas mästare från Ystad och Landskrona likaväl som från de mest aflägsna finska städerna.
Så småningom utbryta sig emellertid allt flera ämbeten, det första omnämnandet därom är i Utgiftsboken 1694, däri omtalas "förtäring då mästarne i Varberg och Laholm fingo egit ämbete", och 1708 afskrifvas skråartiklarna för Jönköpings ämbete, före 1761 har Åbo, 1763 Göteborg och 1776 Uppsala lämnat Stockholmsämbetet. Dessutom har det funnits ämbeten 1750 i Ängelholm, i Gäfle, i Lund och Västerås, Örebro 1779, Falun 1781, Norrköping 1784, Köping 1793, Linköping 1794, Varberg 1799, Lidköping 1801, Falkenberg 1841, allt enligt handtverkarnas årsberättelser, där dels dessa städer omtalas hafva "ämbetsmästare", dels kallas en af mästarne för ålderman.
När och ur hvilka städer dessa nya ämbeten utbrutit sig är ovisst, dessutom har helt visst ännu flera på 1800-talet haft egna skrån. Ty till Stockholmskrået hörde under sista årtiondena af ämbetets bestånd utom mästarna i hufvudstaden, endast några få från andra städer.
Med skrånas afskaffande 1846, och näringsfrihetens antagande 1864, ha förhållandena inom detta yrke, såväl som inom andra handtverk i grund förändrats.

**Gideon** · 2009-12-19, 07:42

Om de äldre formerna för Stockholms kakelugnsmakareskrås organisation finnas inga uppgifter. 1702 tyckes de i hufvudstaden bosatta mästarnas antal ha varit minst 12, enligt en uppgift 1754, om en inskription på en bägare från förstnämnda år. Ämbetets sammanslutning, den så kallade "Lådan" vid hvilken alla i staden bosatta mästare voro närvarande, tyckes ha haft ordinarie sammankomst några gånger om året, samt dessutom extra sammankomst, när något ärende fordrade behandling. Sammankomsterna höllos dels i åldermannens hus, dels hos någon källarmästare eller i någons vinstuga: sålunda omtalas källarmästare Brun 1688, källaren Biörngården 1759, vinskänken Ytterberg 1760, Malmens källare 1774.
Vi dessa sammankomster var alltid en av magistraten utsedd rådman närvarande, och tidtals en fiskal, samt en notarie, som förde protokollen och lådemedelsräkningarna, utfärdade skrivelser och mästarbref m.m.
Åldermannen, liksom ämbetets två bisittare utvaldes af magistratens bland flera kandidater, som ämbetet medelst sluten omröstning utsett. Den förstnämnde är ordförande och tycktes alltid ha varit den som å ämbetets vägnar talat till de inkallade gesällerna, samt tillika med de två bisittarna, varit kärande eller svarande i processer å ämbetets vägnar. Alla mästare voro honom särskildt vördnad skyldig, så blef en mästare på 1770-talet ställd inför ämbetet därför att han i häftighet blifvit otidig mot honom.
Den sist antagna mästaren fick tjänstgöra som "ungbror" hvilken det ålåg att sammankalla mästarna på åldermannens uppdrag och dylikt, en syssla som ingen ville behålla längre än det var nödvändigt. Han blef därefter "lådemästare" hos gesällerna och skulle närvara vid deras sammanträden.

Vid lådans ordinarie sammankomster redogöres alltid för influtna penningar och utbetalningar verkställas. Bland inbetalningarna som regelbundet återkomma äro kvartalsavgifterna, som erläggas för hvarje halfår af de i Stockholm bosatta mästarne. De i småstäderna bosatta inbetalade där tillfälle yppade sig, ibland för ett år, ibland för flera.
I de tidigaste meddelandena omtalas att "åldermannen bekom för sin möda likaväl som rådman och notarie stadstienare" sedermera säges endast att så och så mycket utgafs till "vederbörande".

"Math, win och öhl" eller som det senare heter "för förtäring" är en stående utgiftspost. Dessuyom omtalas vid hvarje sammankomst hur mycket pigan erhöll i drickspengar. Hade en ämbetsbroder eller en gesäll genom sjukdom kommt på obestånd erhöll han hjälp "i sin fattigdom" af lådan, dessutom omtalas då och då berafningshjälp för både mästare och änkor. Till lådan betalades vid in- och utskrifningar. Hvarje gång en gesäll eller mästare hade något att andraga inför lådan erlade han s.k. äskepenningar, och en nyblifven mästare betalar till de fattiga och lasarettet, samt mästerpenningar, diskretion eller en frivillig gåfva.
Vid dessa sammankomster afhandlas ärenden, som röra ämbetets intressen, såsom gemensamma processer mot sådana som gjort intrång i ämbetets lofliga näring, förhör mot enskilda gesäller, när de på något sätt uppfört sig oskickligt med slagsmål, gräl eller spatsering, ärenden angående nya mästare, arrenderandet af mark uti Stadshagen för lerupptagning, o.s.v.

**Gideon** · 2009-12-19, 08:28

Gesällskapet, det vill säga gesällernas sammanslutning, blev äfven förekalladt inför lådan och tillfrågadt om det hade något att andraga. Hade någon mästare minsta anledning till missnöje med sina gesäller upplästes skråordningen, och förmanades de att uppföra sig skickligt. Efter år 1759 inkallas endast en gesäll från hvarje verkstad samt åldgesällen, ifall ej särskild anledning förefanns att förhöra flera.
Gesällerna hade sina sammankomster som kallades krogdag, hvarvid det ibland tycktes ha gått hett till. Sålunda blef 1772 lådmästaren vid en sammankomst på Barnhuskällaren slagen och förföljd af gesällerna långt ut på gatan.

Lådans egendom inventerades i allmänhet vid åldermansskiftet, och från 1754 finnes det en förteckning öfver denna införd i protokollboken.
"Imo sielfwa ämbetslådan med des fouteral och en klubba af masurbiörk samt en fattig bössa af hwitt blek.
2do 3ne ämbetssigill af messing, ett större och ett mindre.
3o 2ne st. stops bägare af silf:r innantil förgylte med åratahl 1702 d. 2 december och påskrifter: ålderm. Hans Karau, Bisittarna Thomas johanson och Joh. Drake, M:ne Olof anderson, Samuel Vred, And. Högberg, Joh. Hosh, And. Passberg, Peter stake, Daniel Bure, Daniel Lock, Hans Byr.
4o Ett Ämbets Protocoll in 4:
o if 1709 d. 12 Martii til och med 1754 d. 29 Martii.
5o En d:
o in folio if. d. 10 Aprill 1754, som nu brukas.
6o En In- och utskrifningsbok uti lång folio.
7o En do gll liten.
8o En lådräkningsbok.
9o En liten jern beslagen Coufert.

uti lådan voro
J plåtar och selar . . . . . . . . . . . . . .162:-
3:ne stycken ducater à 18 D:r . . . . . .54:-
2:ne dubbla Caroliner . . . . . . . . . . . . .9:12 `/.>>
samt diverse reverser

Några av gesällskapets ägodelar omtalas 1760, då ämbetet bifaller gesällskapets begäran att få göra sig en ny låda, "eftersom den nu befinteliga är ganska slät och förfallen" samt att de "mångfaldige gl:la, så kallade skyltar, må blifva uparbetade til något wackert och gangneligt silfverkäril".

Lärotiden i ämbetet växlar från 2 till 7 år, men är i medeltal 4 à 5 år. Vid inskrifning i lådan företes bördsbref, som visar att lärogossen är så eller så gammal "är af ärliga förädrar och ägta säng, samt under sin uppväxt alltid wisat sig dygdig, ärbar och skickelig", sedan erlägges en afgift och han inskrifves hos någon mästare för att lära i så eller så många år. Ibland, men relativt sällan och endast under 1800-talet påträffas i inskrifningsboken vid något namn anmärkningen "öfvergifvit läran". Men i allmänhet kvarstår lärlingen hos sin mästare, till dess han utskrifves.

**Gideon** · 2009-12-19, 08:29

Lärogossarnas antal varierar betydeligt, sålunda ha stockholmsmästarna flera än mästarna i småstäderna, hvilka ofta ej hafva någon lärling. Åldermannen i Stockholm har betydligt flera gossar inskrifna hos sig än de öfriga mästarna, härtill medverkar den omständigheten, att de änkor som fortsatte rörelsen i sina aflidna mäns verkstäder, väl hade lärogossar, men dessa in- och utskrefs under åldermannens namn med anmärkningen att de lära hos den och den änkan. En del gossar in- och utskrifvas på en gång, det är ofta mästaresöner eller styfsöner till sådana, hvilka lät i faderns verkstad, utan att dock ha blifvit ordentligt inskrifna.
Undantagsvis omtalas, att en lärling endast skall lära det ena af de två yrkena. Så säges 1759 om en gosse "dock kommerhan allenast att lära på kakelugnsmakeri" och 1776 om en annan att han endast skall lära till krukomakare.

När en lärogosse utskrifves ur läran står det ofta vid hans namn, om han förut haft ett namn på son, "kallar sig nu" det eller det. Josefson kallar sig Öfverberg, Janson för Lundberg, Matson för Öberg o.s.v. Det är först på 1800-talet, som ej skrået så konsekvent förföljer -son namnen. Men äfven annan namnändring förekommer, så ändrar Schiffel till Hofverlund, Schomerus till Lifvendahl m.fl.

Den utskrifne lärlingen måste innan han blef intagen i gesällskapet uppvisa för åldermannen och några mästare ett gesällprof. Detta tyckes åtminstone i småstäderna ha bestått af en kruka. Gesällen tager nu arbete hos någon mästare antingen genom åldermannen eller direkt.
Att lämna sin anställning midt i veckan eller utan att ha fått ordentligt afskedsbetyg, straffas strängt med böter, och den skyldige måste återgå till sin förra mästare. Ett fel, som gesällerna ofta anklagas för, är att ha med "spatsergång" fördrifvit dagar och till och med veckor och lämnat arbetet just i den brådaste tiden och därigenom ha strandsatt sina mästare. Härför kunde en gesäll dömas att åt mästaren utföra så och så många kakelugnar utan betalning. Om en gesäll slarfvat med arbetet så att mästaren fått obehag däraf, dömes han af lådan till böter och ersättning.

**Gideon** · 2009-12-19, 08:30

Ingen gesäll fick för egen räkning utföra något arbete. Gesällerna i detta yrke såväl som i andra vandrade från den ena staden till den andra för att söka arbete. För att få lämna en stad måste han dock erhålla pass och för att utfå det måste mästaren intyga, att han, under den tid han konditionerat hos honom, uppfört sig som en ärlig och beskedlig gesäll anstår, och att han nu ärnar resa dit eller dit för att söka sin lycka. Dessa betyg måste dessutom vara attesterade af åldermannen, såsom bevis på att gesällen verkligen tillhörde ämbetet. Under slutet af 1600- och början af 1700-talet voro de ibland affattade för "de tyska orterna", alltså på tyska språket.

För att blifva upptagen bland mästarna och få hålla verkstad måste gesällen i detta såväl som i andra skrån, utföra ett mästarprof. Han måste först till lådan erlägga äskepenningar och begära att få bli mästare, och ifall "ämbetet ej hans begäran afslå kunde" emedan han var en af alla erkänd och aktad så eller så många års gesäll, uppmanans han att återkomma. Om det var fråga om en mästareson, som ärft förmögenhet, beviljades det med lätthet, likaså om gesällen skulle gifta sig med en mästaränka. Äfven om en änka lofvat att till honom öfverlåta sin verkstad, och lådan förvissat sig, att ej samma änka gjort samma löfte till flera gesäller, får han göra mästarprof, "hälst som han ickeskal öka värkstäderna i ämbetet", något som var fruktat i alla skrån.
En mästare kunde äfven begära och erhålla löfte att ämbetet i fall han själf fölle ifrån skulle öfverlåta verkstaden till den eller den gesällen, som obehindrad skulle fortsätta handteringen såsom mästare, sedan han fullgjort mästarprof.

Det är icke alltid ämbetet beviljar gesällens önskan att få göra mästarprof. En gång t.ex. uppmanas en gesäll att vänta då just hans broder håller på med sitt prof. En annan gesäll, som strax efter att ha blifvit utskrifven, rest tiill Tyskland och där varit soldat och ej på flera år arbetat i yrket och nu icke tyckes vara vidare skicklig, tillrådes att skaffa sig mera öfning som gesäll ännu en tid, och afslås hans begäran.

Om lådan bifallit gesällens anhållan återkommer han vid nästa sammankomst, erlägger äskepenningar igen och får sig mästerstycke förelagdt och det bestämmes hurudant stycket skall vara. I de protokoller som finnas, nämnas endast kakelugnar som mästareprof.
År 1755 skall det vara "en blå och hwit kackelugn på fri vägg med sne tak, wridna hörn och fotstycken samt igenombrutne pelare af 3 kastens högd, 5 1/2 kackels längd och 3 1/2 kackels bredd".
År 1763 skall det vara en "blå och hwit kakelugn på fri wägg af stora kackel efter nu varande bruk, med fyra hörn, åtta schicht el:r warf hög, 4 1/2 kackel bred och 3 kackel djup jemte boga och mussla ofwan el:r frammantil".

**Gideon** · 2009-12-19, 08:31

Denna typ tyckes dock senare ha blifvit mindre användbar. Ty när gesällen Isac Lehman 1776 begär att få göra mästarstycke och visar ritning på "en nu i senare åren synnerligen i mode kommande och brukelig kackelugn med fyrkantig fot el:r pedistall samt rundformerad Colonne owan till" så bifölls denna begäran med "nöje".
Annars vill icke lådan gärna godkänna ett stycke, som ej är förfärdigadt enligt gängse bruk. Ett arbete, som blifvit uppsatt hos en storman, omtalas vara felaktigt till sin inre byggnad, men då det förklaras vara utfördt så efter byggherrns vilja, godkännes det dock.

Lådan bestämmer hos hvilken mästare gesällen, som nu benämnes "styckmästare" skall göra sina kakel. Två mästare utses till "skådemästare" och skola öfvervaka hans arbete och svara för att styckmästaren "med egne händer själf både måla förfärdiga skall" sin kakelugn. På ett lådesammanträde sex veckor därefter, sedan styckemästaren ånyo erlagt äskepengar, skola profkakel visas och granskas av mästarskapet.
Det är vanligtvis ett hörn- och ett annat kakel, och äro de nöjaktigt gjorda, gillas de utan vidare och styckmästaren lyckönskas till fortsättningen, men det var ej alltid de obetingat gillades.
Så omtalas 1761 "besågs kaklen hwarvid ei annat war att tadla, än att han målningen därå med egne händer ei förfärdigat, utan därtill sig af en annan betient", hvarför ämbetet "antydde styckmästaren att han borde afsopa glasuren och sedan sielv i skådemästarens närvaro måla därå med egne händer".
En annan styckmästare får tillstånd att glasera om sina profkakel, men är felet begånget af "efterlåtenhet" och ej skedt af oförstånd, öfverses med det.
Däremot förklaras 1763 en styckmästare på intet sätt äga "uti handtwärket den insikt som en någorlunda passabel gesäll, mindre en rättskaffens M:re", och han får ej fortsätta med sitt stycke.
Att profkaklen blefvo stämplade tyckes bevisas af att en styckmästare erhåller tillåtelse att glasera om sina kakel, hvilka varit af ämbetet godkända och stämplade.

Sedan styckmästaren erlagt äskepengar igen, och anhållit att mästerskapet ville beskåda hans stycke, som var uppsatt där eller där, besiktigas det. I fall han var förlofvad med eller ändå skulle öfvertaga en änkas verkstad, uppsättes det ofta i hennes hus. Annars är det hos andra borgare eller stormän eller i offentliga byggnader det uppsättes. Stycket klandras ibland, men förkastas ej fullständigt, en gång omtalas att det "uppsatte Mästarstycket änskönt hvarjehanda fehl därå syntes kunde de dock ei anses så stora att stycket där för förkastas" eller "wid uppsättningen åtskilligt war att påminna" godkännes de dock. Är stycket nöjaktigt utfört, förklarades styckmästaren för mästare "emedan det fanns förswarl. arbetat, ty förklarades han för en redelig och rättskaffens M:re här i Staden oh lyckönskades då till lådan" eller med lyckönskan till Mästare och Ämbetets broder antogs, och erlade de wanlige afgifterna".

För att blifva mästare i någon småstad erhåller gesällen föreskrift om mästarstycke af magistraten i staden, samt omtalar för det ämbete som han skall sortera under, att han kommer att erhålla burskap så fort han blivit förenad med ämbetet, och fått mästarbref, hvarefter han betalar föreningspengar.

**Gideon** · 2009-12-19, 08:33

En mästare i Enköping, anhåller år 1802 hos magistraten i Göteborg att få flytta dit, men kakeklugnsmakarämbetet därstädes afstyrker med motivering, att han troligtvis är en så kallad "landtmästare eller the hwilka få förening att nedsätta sig i andra smärre städer och blott gjorde simpel kruka till mästarstycke", och omtalas att där i staden varit "i öfver 30 år öfligt Mästare prof, en Målad Pott Kakelugn med Porcellain Glasur".
I en annan stad omtalas 1778 att mästarstycket är "hwarje handa kjäril och en grön kakelugn". En krukomakare i Mariestad har erhållit föreskrift att till mästarprof förfärdiga en stor glaserad kruka samt soppskål med lock, hvilken gillats av magistraten, och får så mästarbref från Stockholmsämbetet.

Som redan blifvit nämndt behöll änkan mannens verkstad och fortsatte rörerlsen, till dess hennes son eller någon annan mästare får öfvertaga den, ofta kan hon fortfara att innehafva den i många år. Hon erlägger afgifter för kvartalen, men hon är ej närvarande eller har någon talan vid lådan.

Under den tid nedanstående förteckning omfattar, funnos följande åldermän i Kakelugnsmakare och Krukomakare ämbetet i Stockholm.

Jacob Groos . . . . . . . . . . . . . . . . . . -1698
Hans Carau . . . . . . . . . . . . . . . . 1698-1706
Daniel Look . . . . . . . . . . . . . . . . 1706-16
Lars Skragge . . . . . . . . . . . . . . . 1716-25
Johan Michael Schlosshauer . . . . . 1725-32
Hans Hindr. Schöning . . . . . . . . . . 1732-40
Petter Holm . . . . . . . . . . . . . . . . 1740-47
Daniel Helmich . . . . . . . . . . . . . . . 1747-48
Erich Broberg . . . . . . . . . . . . . . . . 1748-54
Jonas Gerde . . . . . . . . . . . . . . . . . 1754-57
Gottlob Lehman . . . . . . . . . . . . . . . 1757-72
Lars Lundgren . . . . . . . . . . . . . . . . 1772-79
Anders Lehrbeck . . . . . . . . . . . . . . 1779-81
Johan Peter Broberg . . . . . . . . . . . . 1781-85
Hindrich Öfverberg . . . . . . . . . . . . . 1785-96
Johan Öhman . . . . . . . . . . . . . . . . 1796-1802
Zackarias Öfverberg . . . . . . . . . . . . 1802-09
Johan Georg Lundqvist . . . . . . . . . . 1809-10
Johan Ahlström . . . . . . . . . . . . . . . 1810-15
Josef Öfverberg . . . . . . . . . . . . . . . 1815-30
Anders Westman . . . . . . . . . . . . . . 1830-42
Carl Magnus Åberg . . . . . . . . . . . . . 1842-45
Johan Erik Björkvall . . . . . . . . . . . . . 1845-46

**Gideon** · 2009-12-19, 08:34

1. I den efterföljande förteckningen öfver kända kakelugns- och krukomakare, som icke gör anspråk på att vara uttömmande, ha namnen tagits i bokstavsordning, där olika stafsätt brukats i källskrifterna, har det oftast använda satts främst, det eller de öfriga inom parentes.
2. Finnes uppgift om, mellan hvilka år mästaren varit i lära och hos hvilken mästare eller i hvilken stad detta ägt rum, ha dessa uppgifter medtagits.
3. När det kunnat säkert fastställas, hvilket år en gesäll vunnit mästarskap, betecknas det med "mästare" och sagda år; omtalas han däremot i någon af ämbetets handlingar som mästare utan att det kunnat påvisas, när han blifvit det, anges han i förteckningen som "mästare före" det eller det årtalet.
4. De första åren visa första, de sista senaste gången handtverkaren omtalas som mästare, bisittare eller ålderman, och på samma sätt änkan. Då det i enstaka fall varit möjligt att erhålla dödsåret, har det naturligtvis medtagits, likaså uppgifter om till hvilken änkan öfverlåtit verkstaden.
5. Med förkortningen årsb. afses sådana mästare, som endast blivit funna i Handtverkarnas årsberättelser, och de olika årtalen beteckna första och sista gången mästarna därstädes finnas förtecknade.
6. Stadsnamnet tryckt med kursiv stil betecknar mästarens boningsort.

-------------------------------------------------------------------------------------

Gideons notater:
Härefter följer sidorna 133 till 151, fullspäckade med uppskattningsvis tusen namn från A till Ö - vilka tar alltför lång tid i nuläget att skriva ner, mycket intressanta dock, men nästa stycke är i mina ögon än intressantare, sidorna 151 till 155, som upptar i tidsföljd varje mästare i respektive stad i hela landet.

**Polsson** · 2009-12-19, 15:28

Personhistorisk tidskrift 1914 - Krukmakarämbete i Ängelholm?

"Kakelugnsmakare och krukmakare i Sverige från cirka 1700 till 1846"
av Ellen Raphael har jag letat efter med ljus och lykta länge men gått bet.
Därför framför jag ett stort TACK till dig, Gideon.

Upptäckte en del extra intressant i texten.
1) Åldgesäll (Åltgesäll Edvin Larsson "Törngrenstråden")
"Gesällskapet, det vill säga gesällernas sammanslutning, blev äfven förekalladt inför lådan och tillfrågadt om det hade något att andraga. Hade någon mästare minsta anledning till missnöje med sina gesäller upplästes skråordningen, och förmanades de att uppföra sig skickligt. Efter år 1759 inkallas endast en gesäll från hvarje verkstad samt åldgesällen, ifall ej särskild anledning förefanns att förhöra flera."

2) "Dessutom har det funnits ämbeten 1750 i Ängelholm,....."Skånes Hembygdsförbunds Årsbok 1956 "Om keramik och Krukmakre i Ängelholm" av Eva-Lis Forsby. "År 1750 skulle Ängelholm enl. E Raphael haft ett eget skrå. I motsats härtill förklarar Enghoff ( K Enghoff "Ängelholm 1516-1916") kategoriskt, att något hantverksskrå aldrig funnits i Ängelholm. Två uppgifter, som stöder detta senare antagande, har jag funnit i ett par magistratsprotokoll från 1745 och 1789."

Vid det förra årtalet får en krukmakare Wallberg burskap i Ängelholm efter att han har hämtat sitt mästarbrev i Ystad. Vid det senare ålägges en krukmakare Karstorp att skaffa mästarbrev i Ystad innan han sökte burskap. Forsbys slutkläm är:

"Det synes osannolikt, att Ängelholms krukmakare helt plötsligt samlat sig till ett ämbete och åter upplöst det inom en period av inte ens 40 år."

Forsby fortsätter: "Åtminstone sedan år 1800 har däremot Ängelholm haft ett eget gesällskap. Dess välkomna, en tennkanna, finns nämligen i Nordiska museet. I Sune Ambrosianis vägledning över museets skråavdelning betecknas den visserligen som Ängelholms krukmakarämbetes kanna, men granskar man de ingraverade namnen på kannan (M Karstorp, A Lundahl, O Möller, E Tornqvist, L Ahlberg, P Nordström. Engelholm den 22 juni 1800), upptäcker man emellertid , att det är namn på samtliga krukmakargesäller i staden 1800 ( uppgiften stämmer enligt hfl./ min anm.) Detta är rätt märkligt så till vida som gesällskapen enligt Ambrosiani alltid skulle stå under inseende av ett ämbete, som bl a övervakade deras ekonomi och var representerat vid sammanträdena.(S Ambrosiani "Från de svenska skråämbetenas dagar" Stockholm 1920.)

Hur länge Ängelholms krukmakare tillhörde krukmakarämbetet i Ystad (bildades
1696) vet man inte exakt, enligt Forsby, som fortsätter: Så mycket kan emellertid med säkerhet sägas, att i 1820 års protokoll hänvisas den burskapssökande gesällen ej längre till Ystad utan till Halmstads ämbete ( bildades 1768).

Hur tongångarna under 2000-talet är gällande Ängelholms ämbetet, går att läsa i " Skånsk allmogekeramik" av Christina Lindvall-Nordin.

"År 1800 bildade krukmakarna i Ängelholm ett eget gesällskap. De flesta tyckte nog att det var behändigt med en egen yrkesorganisation på nära håll.
Det hade varit krångligt att tillhöra ett ämbete som låg i Ystad, i motsatta hörnet av Skåne, 14 mil bort. En intressant tennkanna tillverkad i Lund 1799, vittnar dock om att Ängelholm under en period hade haft ett kakelugnsmakarämbete. PÅ kannan är ingraverat namnen på de fyra mästare som ingick i ämbetet:" M Karstorp, A Lundahl, O Möller, E Tornqvist, L Ahlberg. P Nordström, Engelholm 22 juni 1800"."

Tyvärr inga bilder, men för de som är intresserad av analys av texter, dyker ett och annat frågetecken upp vid genomläsningen.

"Det är tur att lögnen finns, för annars skulle allt man läste vara sant."

**Kim von Platen** · 2009-12-19, 16:05

Hallå Gideon,
Intressant läsning, men har du inga bilder? En sann historia från G:a stan i början av 60-talet då vi flyttade dit, Vera Sjöcrona, som du nog kände, guidade utanför finska kyrkan och förfasade sig över att nästan alla kakelugnar var bortrövade av barbarer. Jag räckte upp handen och sa att vi minsann hade tre vackra ungnar i vår lya. Var bor du, frågade Vera. Stora Nygatan.... Högst upp? Då kan jag säga dig att den blå-vita inte är Marieberg.
So long...

**Gideon** · 2009-12-19, 19:19

Bilder kan vi hämta, men aktuella föremål i denna tråd är så pass gamla att de flesta existerande finns i museers och dyra antikhandlares montrar.
Men jag ska göra vad jag kan för att skaka fram illustrationer till denna långa text.
Återkommer.

**Gideon** · 2011-07-04, 03:56

Ursprungligen postat av Gideon Visa inlägg

Gideons notater:
Härefter följer sidorna 133 till 151, fullspäckade med uppskattningsvis tusen namn från A till Ö - vilka tar alltför lång tid i nuläget att skriva ner, mycket intressanta dock, men nästa stycke är i mina ögon än intressantare, sidorna 151 till 155, som upptar i tidsföljd varje mästare i respektive stad i hela landet.

Att skriva av, är som sagt tidsödande, så istället blir det scannade sidor, fyllda av fakta. En del avsnitt är lite sneda, men det är likväl raka besked.

Bilder efterlyste Kim von Platen, och det ska vi försöka dra fram från olika håll, såväl museala som privata samlingar, och i förekommande fall ur böcker med tillåtelse.

Men först har vi A till Ö, och börjar med Alingsås till Göteborg: